Ubuntu-tips från Lars

Lars dammsuger You tube på intressanta klipp medan jag bara läser dammiga luntor. Här hittade Lars ett klipp som sammanfattar Ubuntu på underbar afro-engelska:

Ubuntu-försoning

Psaltaren 110: 2- 4

Din kungaspira sträcker Herren ut från Sion:

härska nu bland dina fiender!

Villigt samlas ditt folk

i dag då makten blir din.

På heliga berg har jag fött dig

som dagg ur gryningens sköte.

Herren har svurit en ed

som han inte skall bryta:

Du är präst för evigt

i Melkisedeks efterföljd.

Mest känd blev Ubuntu efter att Apartheid oblodigt byttes ut mot demokrati och i stället för att Sydafrikas folkmajoritet tog blodig hämnd på den förtryckande minoriteten började man med försoningsprocesser där domstolar avslöjade vad som hänt utan att utdöma dödsstraff. Lika vidriga brott reddes ut som i Nürnberg-rättegångarna men utan hängning efteråt. Processerna har inte varit okontroversiella men ingen kan nog förneka att det varit ett förfarande som räddat Sydafrika från blodbad och ännu större konflikter.

Rwanda har följt i Sydafrikas spår vad gäller rättsskipningen efter folkmordet på tutsier. Också där kritiseras systemet, men ingen har kunnat visa att ett Nürnberg-förfarande hade varit mer läkande för samhället i respektive länder. Desmond Tutu har varit drivande i detta och han har också skrivit böcker om förlåtelse och försoning. I boken som bär själva namnet Förlåtelse skriver han tillsammans med sin dotter om både sanningskommissionerna i Sydafrika och förlåtelse i privata sammanhang. För min man blev den boken livsavgörande och för Sydafrika blev Tutus Ubuntu avgörande för ett lyckligt slut på en fasaväckande historia.

Här berättar Fredrik Wenell varför försoning och pacifism inte kan vara  en statlig angelägenhet utan en angelägenhet för kyrkan. Han har många goda argument, men Ubuntu har visat att även på statlig nivå fungerar Jesu budskap i Bergspredikan. Psaltarpsalmen 110 som av kristna tolkats som en profetia om Jesus, fredskung liksom Melkisedek som betyder just Fredskungen, handlar kanske inte bara om en osynlig inomkyrklig verklighet utan om något som gradvis ska genomföras i den skapelse Gud älskat ända in i döden på ett kors. Försoningens pris.

Desmond Tutu talar om förlåtelsen som statlig angelägenhet: "Jag har ofta sagt att i Sydafrika hade det inte funnits någon framtid utan förlåtelse. Vår ilska och viljan att hämnas hade kunnat förstöra allt. Det är lika sant för var och en av oss som för hela världen."

Ubuntu

När Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.

Ubuntu är termen som myntades som det demokratiska icke-rasistiska svaret på Apartheid när denna ordning rådde i Sydafrika. Apartheid hade till syfte att skapa fred och ordning i det multietniska samhället genom att segregera och hålla isär folkgrupper samtidigt som en tydlig rangordning mellan folkgrupperna upprätthölls. Man använde sig av obskyra bibelord för att få med sig folket i denna samhällsordning. Relegionen användes alltså som i hinduismen eller konfucianismen. De mest mörkhyade hamnade också här längst ner i samhällspyramiden , precis som Daliterna i Indien. Indier* och "färgade" människor av blandat ursprung, hamnade någonstans klämda mellan "vita" och "svarta". De "svarta" urinnevånarna i Sydafrika placerades i sk. "hemländer" och reste de utanför dessa reservat var de tvungna att ha pass och tillstånd för att arbeta. De flesta arbetsplatserna fanns i det stora område där det var fritt fram för de vita som härstammade från kolonisatörer från Nederländerna och Storbritannien att bosätta sig, bruka jorden och arbeta. De svarta behandlades dock som främlingar och gästarbetare i sitt eget land.

De som först började engagera sig i kampen mot denna samhällsordning var ofta kristna kyrkor, inspirerade av Bibeln och de behövde förstås inte leta efter Bibelord med lupp utan kunde frimodigt predika den kristna människosynen. Kanske var det därför man inte valde den blodigaste varianten av revolution mot systemet och kanske var det därför landet som har en kristen psalm till nationalsång föddes ur den kristet-humanistiska filosofin Ubuntu.

Denna filosofi har blivit känd i hela världen  genom Nelson Mandela och ärkebiskop Desmond Tutu. Den har därför ofta beskrivits som en slags befrielseteologi som har som mål att binda samman samhällen utan förtryck och maktordningar. Ubuntu betyder "mänsklig vänlighet" eller om man ska ta med hela vidden av begreppet: " den mänskliga naturen, mänsklighet, humanitet; dygder, godhet, vänlighet". Grammatiskt kombinerar ordet , morfemet -ntu "person, mänsklig varelse" med prefixet ubu-  som betecknar abstrakta substantiv.Afrika, människans urhem har alltså myntat detta uttryck som på svenska kan direktöversättas medmänsklighet och mänsklighet.

Man betonar i Ubuntu att vi alla är formade av samma lera, att vi alla behöver varandra och att alla behövs. Den kristna människosynen som säger att alla har samma värde genomsyrar Ubuntu. Desmond Tutu är en stor inspirationskälla för mig och när jag läser om Ubuntu ser jag att filosofin kunde använda mitt valspråk: "vi har bara varandra och det är inte så bara" för att presentera sig. Jag kommer att gå igenom olika aspekter av Ubuntu-filosofin efter denna lilla introduktion. Hoppas ni vill hänga med!

Avslutar med ANCs nationalsång, den gamla metodistpsalmen "Gud välsigne Afrika" som nu inleder och ger sitt namn till Sydafrikas flerspråkiga nationalsång.

*Mahatma Gandhi började sina yrkesverksamma år i Sydafrika och blev inspirerad av kampen för demokrati i Sydafrika om hur han skulle få Indien självständigt och demokratiskt.

Daliter och andra oberörbara

Hr Bråddjup flankerad av rituellt "oren" hund och rituellt "ren" häst. Men vi som vet bättre kan meddela att båda behöver ett rejält bad och ingen av dem gör oss varken själsligt renare eller orenare vid beröring.

Markus evangelium 7:14-15 ”Hör på mig allesammans och försök att förstå. Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren.”

 Visst har vi alla hört det; Mahatma Gandhi var emot kastväsendet i Indien och gav de oberörbara kasterna namnet Guds barn. Problemet med detta är att hinduismen har tusentals gudar (eller avatarer av Brahman) och Mahatma Gandhi valde namnet på smutsens gud, så när vi översätter harijan med Guds barn, betyder det egentligen smutsgudens barn. Daliter vill därmed inte kallas "guds barn" de vill kallas daliter=de förtryckta. Det är ett mycket mer passande namn på alla sätt.

Hinduismen är en märklig religion som egentligen har som huvudärende att skapa samhällsordning och inte individuell sinnesfrid, som många västerlänningar aningslöst inbillar sig. I denna samhällsordning är kastväsendet grundstenen. Kastväsendet grupperar människor socialt men även etniskt eftersom de lägsta kasterna, daliterna hör till de mörkhyade urinvånarna och de ljushyade indo-europeiska arierna tillhör den högsta kasten, den kast som också har skaffat sig definitionsrätten av allt och alla andra, samt om vad verklig religion är eftersom de också är den högsta kasten som kan bli präster.

Hr. Bråddjup och jag började tala om skolsystem och svensk skolas oförmåga att lära av andra länder än USA även på detta område. Varför lär vi oss inte av Indien till exempel? De har mycket goda resultat kunskapsmässigt vilket märks bland de kunniga elever jag haft från detta skolsystem, alltså handlar det inte bara om fejkad betygsstatistik som i Sverige. Annat fungera dock sämre  i detta strikta klassamhälle. Sanningen är att daliter ofta är högt utbildade och överkvalificerade för de jobb de tillåts ha inom hinduismen pga ett kvoteringssystem för daliter. Det fungerar inte alltid som tänkt men har betytt ett stort lyft för många. Så stort att man nu kritiserar systemet för att skapa en elit bland daliterna.

Daliterna står inom hinduismen annars utanför och längst ner i samhället, de är en slavkast som ska utföra smutsiga jobb som kloakdykning och omhändertagande av lik. Därför anses de vara så smutsiga och rituellt orena att man inte ska röra vid dem för att inte smutsas ner av dem och därför lämpar de sig bara till att utföra smutsiga jobb, så är cirkeln sluten. Daliternas underordning är alltså motiverad av religionen; det är en gudomlig ordning att det ska finnas kaster och att de ska ha sin plats i samhället och de lägsta kasterna är "oberörbara" både rituellt och ibland kroppsligt orena pga de jobb de tvingas ta.  Masskonverteringar av daliter till buddhismen, kristendomen eller islam sker därför regelbundet.

Jag älskar att få synvändor och när jag insåg att Mahatma Gandhi inte var helt fläckfri han heller pga detta med daliternas benämning "smutsgudens barn" började jag fundera över hur viktigt det är att vi tillåts definiera oss själva. Att vi i så hög grad som möjligt tar reda på vad människor kallar sig och inte lyssnar på dem som självsvåldigt tagit sig definieringsmakten. Heter romer romer på romani så får jag bekväma mig till lära mig att säga romer och släppa beteckningar som "tattare" eller "zigenare" eller "egyptier" som man säger på engelska (gypsie=egyptier). På samma sätt gäller det att talar vi aldrig annars latin ska vi inte kalla någon för neger. Samer heter samer och inte lappar*.  Svenskar heter svenskar och inte det nedsättande "svennar".

Personliga öknamn som tjockisen, kossan, fettot, stinky,  mesen, grisen etc vill ju ingen kännas vid och alla vet att dessa namn är till för att förnedra och bortdefiniera personer ur mänskligheten. På samma sätt kan hela folkgrupper bli bortdefinierade. Tredje riket är tyvärr bara en kulmen, knappast en avslutad parentes i mänsklighetens historia av att dehumanisera först med ord och sedan i handling.

Kristna , ateister och buddhister exempelvis, kallas koffer, ghafr eller kaffrer av islamister. Precis som harijan betyder smutsgudens barn betyder koffer/kaffer orena/smutsiga och blev den nedsättande benämning som sydafrikanska svarta fick stå ut med under apartheid-åren. Föreställningar om smuts och rituell orenhet är nog de värsta som mänskligheten kan lägga på andra människor, "smutsiga judesvin", "skitiga araber" och "orena harijans" vet att det aldrig finns gott uppsåt i sådana föreställningar och benämningar. 

Som kristen tillhör jag mycket stolt en religion som från sin grundares verksamhets början till nu aldrig sysslat med orenhetsbegreppet kring folkslag eller enskilda människor annat än som ren heresi. Jesus argumenterade hela tiden mot orenhetstankarna om vissa människor. Orenhetsregler, vilka är ett viktigt inslag i judendomen, underkände han totalt. Hedningar, menstruerande och nyförlösta kvinnor, människor med oklar könsidentitet, samarier,  spetälska, människor med många andra sjukdomstillstånd, människor som vaktade grisar, herdar i allmänhet, skatteindrivare etc räknades alla som rituellt orena, smutsgudens barn, oberörbara om man inte ville få del av deras orenhet. I början stipulerades dödsstraff för samlag med sin fru när hon har mens. Sedan räckte det med den sociala föreställningen om orenhet för att få män att behandla alla kvinnor med avsky i händelse de råkade vara "orena" av sina olika flytningar.

Men Jesus är jättetydlig med att ingen blir oren av grisar, menstrautionsblod, mat eller någon människa; dalit eller brahmin spelar ingen som helst roll. Man blir bara oren av sina egna tankar: ”Hör på mig allesammans och försök att förstå. Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren.”Markus evangelium kapitel 7: 14-15

 

*Inom den finsk-ugriska kulturen på Nordkalotten  betyder lappar de som bor vid världens ände vid Lopphavet, (havet där världen tar slut), och är lite primitiva av sig (loppu, láhppa=slut). I finska Tornedalen kallas de meän kieli-talande lappar. Det verkar inte ligga något speciellt nedsättande i det på finska sidan.

Tideräkning

Vinter och natt dygnet runt.

I natt började Ramadan, den muslimska motsvarigheten till svensk jul*. Vår syriska fosterson Khaled fnittrar förtjust och bunkrar chips och jordnötter till nattens kalasande. När vi kom hem med hästarna från sommarhagen sent på kvällen var han ute i midnattssolen och var så upprymd att han hade svårt att lägga sig, trots skolan som väntade morgonen därpå. Vi ser hans glädje men känner förstås inte samma upprymdhet över Ramadan, däremot känner jag igen min egen känsla inför första advent som barn. Då fick vi en kalender som mamma tillverkat med små paket för varje dag fram till julafton.

Ramadan följer helt månkalendern. Månens faser är ju så mycket lättare att observera än solåret. För ett helt genomfört solår och därtill hörande kalender krävs ett samhälle med hög grad av organisation. Även judarna följer månåret men det jämkas med solåret till en lunisolarkalender så inte högtiderna snurrar runt på det sätt som Ramadan gör. Just nu infaller Ramadan när vi har midnattssol men om några år är den mitt i vintern. Men den judiska påsken infaller under samma intervall som den kristna påsken om än inte alltid samtidigt.

De första kristna var ju i stor majoritet judar och kristna följer än idag den judiska lunisolarkalendern även om den nu samordnas med det gregorianska solåret och inte det julianska i västkyrkan (Julius Caesars regering införde det första riktigt organiserade solåret i Europa). Vi kristna har en vecka som börjar på söndag och slutar på lördag precis som judarnas vecka, alltså. Liksom för judar börjar de kristnas dag 18:00 på kvällen, medan muslimer följer solens upp- och nergång. Detta gör Ramadan här i norr besvärlig sommartid. Fostersonen skrattade glatt åt tanken på hur han skulle se ut efter att varken ha ätit eller druckit i en hel månad. Men så gör de ju inte. På radion kom en imam med rådet att äta mellan 21:00 till 3:00. Andra muslimer tar ut semester och reser till länder nära ekvatorn.

Det judiska och kristna året följde alltså varandra helt och hållet förutom att kristna börjar räkna efter Jesu födelse, den nya skapelsens början, medan judar räknar Adams födelse som år 0 och ser det kristna år 0 som år 3761. Men  1178 fastställdes nuvarande judiska kalendern av Moses Maimonides/Moshe ben Maimun eller Abu Imran Musa bin Maimun ibn Abdallah al-Qurtubi al-Israili som han kallades i sitt hemland Egypten, mitt under Europas högmedeltid, en förfärlig tid för det judiska folket; korståg och muslimska invasioner pressade judar i Nordafrika och Mellanöstern medan Europa var antisemitismens absoluta högborg.  Trots dessa tuffa tider lyckades Maimonides undkomma tvångskonvertering och dessutom, liksom en medeltida Daniel, fick han respekt både bland kristna och muslimer.

Hans bidrag till kristendomens och islams filosofi är stort, Thomas av Aquino var exempelvis starkt influerad av honom. Martin Luther var från början mycket positiv till judendomen och senare till islam eftersom han blev besviken på judarna. Då ville han också ändra på de kristna högtider som följde det judiska året, åtminstone påsken skulle fastställas till 3 april tyckte han, vilket han tyckte borde vara rationellt i det moderna samhället.

De kristna höll ändå fast vid den gamla judiska kalendern, medan den växande klyftan mellan judar och kristna gjorde att Maimonides fastställande av det judiska året (som började skilja sig från det kristna på 200-talet pga den brytning som uppstod mellan judendom och kristendom vid denna tid) gjorde att den nya judiska tideräkningen aldrig vann insteg bland de kristna trots Maimonides stora inflytande på både islam och kristendom. De kristna höll i stället fast vid den judiska kalender som de börjat följa i kristendomens barndom. Däremot lämnade västkyrkan gradvis den julianska kalendern till förmån för den gregorianska som bättre stämmer med solåret än Julius Caesars gamla solkalender. Islam gick helt sin arianskt kristna väg där judisk kombinerad måne-soltideräkning inte alls är aktuell.

När jag nu, i nådens år 2016, ser vårt fosterbarns glädje över Ramadan och hör diskussionerna om heliga tider och stunder på dagen, inser jag hur lika vi människor i grunden är. Muhammeds asketiska Ramadan blev, liksom den kristna julfastan, en tid att festa och en barnens glädjehögtid med tiden. Den judisk-kristna kalendern följer varandra på replängds avstånd sedan 200-talet, men ändå gick det aldrig igenom att göra den kristna påsken, och därmed alla följande helger, mer ekonomiskt lönsam genom att låta den följa solen i stället för månens faser. 

Men just för att tiden är något alla människor har att förhålla sig till, det funkar inte att så i november  eller att ge sig ut på sikhåvning i april, vill vi också dela upp oss i grupperingar. Precis som språket har två helt motsatta uppgifter: att kommunicera så tydligt som möjligt med så många som möjligt OCH att visa vilken egen grupp vi tillhör med vårt eget "hemliga språk", binder tiden oss människor samman OCH med hjälp av olika kalendrar tar vi avstånd från några, samtidigt som vi visar tillhörighet till andra. Vilket de tre världsreligioner som räknar sina rötter tillbaka till Abraham visar så tydligt vid en blick i respektive almanackor.

Sommar och dag dygnet runt.

* Vadå jul? Det är ju fastemånaden. Ja, för Hard core-kristna är ju Advent en fastetid och man samlar pengar till fattiga och lever enkelt, men för de flesta är Advent en lång rad julbord, kakbak, fester och frosseri. Precis så är Ramadan för medelmuslimen, mataffärerna i vissa delar av Sverige fördubblar omsättningen under Ramadan, huvudsaken är alltså nattens festande där barnen får vara med och det är naturligtvis detta som gör "vår" pojke fnittrig och upprymd.

Samband

Ridning, en gång krigskonst och aggression, nu binder ridningen samman Khaled från Syrien med Aron från Lappland.

I Dagen debatteras just nu en något märklig frågeställning: Kan en kristen träna yoga? För en vecka sedan skrev  en pastor och Yoga-instruktör en balanserad och initierad text i Dagen som tydligt visade att det går alldeles utmärkt. En frejdig frifräsare kom snart med ett svar, där hans djupa förakt , inte bara för Yoga , utan också för medelålders kvinnor, kom i ljusan dager. Laura Ekemar, vårdbiträde och spinningledare berättar om vad yoga betyder för henne här. Samtidigt har Albertus Magnus Sterner skrivit om hur man sig själv ovetandes blir demonbesatt av all yoga-oavsett hur man uppfattar saken.

Jag tänker inte skriva till Dagens insändarredaktion för att fortsätta denna besynnerliga debatt, jag tycker det väsentliga redan sagts perfekt av Lars -Olof Isgren och Laura Ekemar.  Jag är visserligen part i målet, jag är ju både Hard Core-kristen OCH tränar ganska mycket med bl.a yoga, men även då kan man nog VETA en del också, inte bara tycka. På min egen lilla blogg skriver jag alltså av mig allt surt jag tänker när jag läser dessa konstiga angrepp på en träningsform som funkar även för slitna kroppsarbetarkroppar.

Yoga är en träningsform som uppkom ungefär samtidigt som den Europeiska friidrotten och det av samma orsak: krig behövde vältränade unga män (Bergstrand skulle sluppit de föraktliga medelålders damerna på den tiden när tekniken utvecklades för unga män i krigstjänst) och man såg det som ett sätt att utöva sin religion. I Indien var den religiösa praktiken riktad mot att uppnå balans inom sig och med gudarna. I antikens friidrott gällde det att kollektivt blidka och ära främst krigsgudinnan Athena och senare den romerske kejsaren som utropat sig till Gud för att segra i krig.

 Yoga är ett indo-europeiskt ord, på sanskrit, som betyder "samband, binda samman", det är besläktat (och en språknörd ser direkt att det är samma ord) med det likaså indo-europeiska latinets Ligo=binda samman som är det andra morfemet i ordet religion.* Ordet kommer sig av att man binder samman positioner i ett enda flöde utan pauser. För en del betyder det , liksom religion, att binda samman Gud och människa, eller människan binder samman sig själv. De flesta bryr sig nog inte alls om vad yoga betyder och tänker inte mer på namnets ursprung än om de spelar badminton. Efter 1960-talets import av yoga till Europa via USA blev ju yoga för de allra flesta ett sätt att bli stark och rörlig utan att slita ut sig eller bli skadad. I indiska skolor är yoga en del av idrottsundervisningen med samma status som de importerade "nationalsporterna" cricket och hästpolo.

Men yoga här i väst utövas av de allra flesta helt frivilligt därför att det är en utmärkt träningsform för alla åldrar. Med yoga

Ståtliga Jessamyn som startat "Yoga for every body".

ökar eller behåller du rörligheten livet igenom. Få motionsformer är så tillåtande att femåringar och 95-åringar kan träna tillsammans. På många sätt påminner yoga om gymnastik men utan att man uppmuntras att överskrida sina gränser genom tävling som i gymnastiken, vilket gör att elitgymnaster ofta skadas och aldrig kan fortsätta utvecklas livet ut. Yogan däremot utgår från den enskildas egna förutsättningar och gör man rätt blir man inte skadad eller utsliten. Tvärtom stärks muskler och ligament samtidigt som man tränar upp sin balans och sin förmåga att fokusera. Man kan, liksom med ridning, utvecklas hela livet.

Det är också en motionsform som saknar tävlingsmoment vilket så många suktar efter. Det finns knappt en enda träningsanläggning idag som inte kör åtskilliga pass där man ständigt påminner om att man ska utgå från sina egna förutsättningar och inte tävla med andra och denna inställning kommer från yogan.

Yogautövare kan förutom att vara av alla åldrar (Bergstrand har dock rätt i att vi medelålders damer dominerar här i väst-vilket ju tydligen inte rekommenderar träningsformen i Bergstrands värld) vara av alla sorter. Långa, korta, smala, tjocka. Det tycker jag är befriande; män, kvinnor, barn , gamla till och med rörelsehindrade; alla kan vara med på exakt samma villkor. Och man måste inte vara det minsta lilla hindu för att klara av ett yoga-pass. Jag har yogat i över 20 år och aldrig stött på ett enda uttalat mantra i yogastudion. Där jag tränar är det bara så att det inte förekommer. Ekemar vittnar om att det är likadant där hon bor. Är man ointresserad av -eller starkt fientlig- till hinduismen, är det alltså lätt att hitta yoga-alternativ som inte innebär utövande av hinduismen. Jag tror inte att språk kan vara demonbesatta. Jag blir inte sinnesjuk av att höra ett ord på sanskrit mer än jag blir det av att höra ett ord på grönländska eller latin. **Och jag tror absolut inte att obefintliga gudar skulle kunna påverka mitt sinne så jag förlorar min kristna tro.

Detta hör jag på mitt yoga-pass, Uno Svenningsson har gjort ett väldigt vackert och sant "mantra" som Loreen leder oss i:

Jag tillhör nämligen den, måhända naiva, grupp kristna som inte tror att jag plötsligt blir demonbesatt av att jag står på ett ben. Jag tror på en stor Gud som inte hotas av gudar som inte finns. Jag inbillar mig att Jesus lever men inte Krishna och även om någon i samma lokal som jag skulle uttala ett ord på sanskrit eller till och med viska ett mantra där de åkallar indiska gudars närvaro (för jag har ju aldrig hört ett) tror jag att jag blir lika lite hindu som de andra blir kristna av att jag alltid i Död mans position tyst ber "Jesus Kristus, världens frälsare...". Och när jag avslutar mina yoga-pass säger jag alltid tyst inom mig  "Jesus är vägen, sanningen och livet" och mitt namaste (tack på sanskrit) är ett tack lika mycket till honom som till mina yoga-polare och min ledare. Om någon nu blivit besatt av den Heliga Anden pga detta må det väl vara hänt. Tyvärr tror jag inte det är så enkelt och då är ändå den Heliga Anden den Gud som finns till och skapat och älskar alla, inte en mytologisk figur som varken hör eller ser, som Jeremias brev uttrycker saken.***

För att så binda samman denna text om samband: Alla motionsformer som vi sysslar med idag har haft ett religiöst och/eller krigiskt, till och med fascistiskt, ursprung (inte minst min kära ridning). Just TV-soffan har dock inte dessa konnotationer. TVn är en genuint sekulär västerländsk uppfinning, chips likaså. Visst finns det en del New Age-flum i träningsbranschen, men det gäller i så fall allt som har med hälsa att göra och ska vi verkligen tvingas sitta i TV-soffan med en chipspåse i famnen för att demonstrera hur duktiga kristna vi är?

Musik från min vanliga yoga-rutin som också spelas på mitt gruppyoga-pass :

*Att åter binda samman är alltså ordet religions grundbetydelse.Den djupt kristne författaren T.S. Eliot använder sanskrit och till och med avslutar sitt mest kända verk, den långa dikten  Det öde landet(The Waste Land) med ordet frid/fred på just sanskrit: "Shantih, shantih, shantih".

** Dessutom används svenska ord för de flesta positionerna om nu någon blivit uppskrämd av skriverierna, och inte ens Bergstrand inbillar sig väl att man blir demonbesatt av att säga "Berget" "duvan" eller "hunden".

*** märk väl att jag inte föraktar myter och mytologiska figurer, de kan hjälpa oss förstå oss själva, andra och vår värld på ett oöverträffat sätt, men jag tror inte örnen Garuda har större makt att besätta mig än Emil i Lönneberga. Jeremias brev till fångarna i Babylon (judisk apokryfisk uppbyggelseskrift) uttrycker det så här:

Ett vanligt redskap blir obrukbart när det går sönder, och lika värdelösa är deras gudar, där de sitter i sina tempel med ögonen fulla av damm från de besökandes fötter. Om någon förbrutit sig mot kungen spärras palatset av sedan han förts dit för att avrättas, och på samma vis stänger prästerna till deras tempel med portar och lås och bommar för att de inte skall plundras av rövare. Åt gudarna tänder de fler lampor än åt sig själva, fast de inte kan se en enda. De är som bjälkar i ett hus, men deras så kallade hjärtan blir uppfrätta: småkryp ur jorden gnager sönder dem själva och deras kläder utan att de märker det. De blir svarta i ansiktet av röken i rummet. Fladdermöss och svalor och andra fåglar kommer flygande och sätter sig på deras kroppar och huvuden, och katterna också. Av detta kan ni förstå att de inte är gudar; frukta dem inte.