"telningen" Jungfru Marie Bebådelsedag

 Lyssna Josua, överstepräst, du och dina ämbetsbröder som sitter framför dig-dessa män är ett tecken: Se, jag skall låta Telningen, min tjänare, komma. På stenen där , som jag har lagt framför Josua, på denna enda sten med sju ögon ristar jag en inskrift, säger Herren Sebaot. Jag skall utplåna Israels skuld på en enda dag. Den dagen, säger Herren Sebaot, skall ni bjuda varandra till fest under vinrankor och fikonträd.                                                    Sakarja 3: 8-10

Robert Campin , Mérodes altartriptyk, 1427 (Wikimedia commons)

"älska sanning och fred"

 Så säger Herren Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte och sjunde månaden skall för Juda bli till fröjd och jubel, till glada högtider. Älska sanning och fred!                                                                    Sakarja 8:19

Sakarja profeterar i Herren Sebaots namn. Det är så klart samma JHWH som har många "noa-namn" av samma orsak som Gunnel André och judar i allmänhet inte försöker uttala detta namn. Herren Sebaot är alltså snarare en förklaring av en av JHWHs många funktioner. Noa-namnet Herren Sebaot syftar på härföraren, den högste ledaren för en mängd soldater, officerare och fotfolk, alla är honom underställda. Herren Sebaot är alltså den sanna ledaren. Jag läste igår om just ledarskap som utgick från boken Schibboleteffekten. Ledarskap, konsten och människans ansvar av Julia Romanowska  (Apell förlag 2021) eftersom jag själv är en ledare i nano-format, vi lärare** är ju det. 

Julia Romanowska bild: limmud.se

Jag kom att tänka på Sakarjas bok och den bild av JHWH som framträder i Sakarjas profetior. Man kan ju lugnt säga att Herren Ledaren är den som leder sitt folk till att lära sig ta eget ansvar genom den där tunga kursen med lidande och svårigheter, men också musik och litteratur som Psaltaren och profeterna*, på schemat som visade sig ge bäst resultat på lång sikt. De som gick den där vanliga chefskursen svarade efter kursen att de blivit lyssnande, ödmjuka och fått bättre självförtroende. Men det visade sig i praktiken vara att de som gått schibboletkursen där de fått ta del av musik och litteratur om fasansfulla saker som till exempel förintelsen eller nazi-tyska instruktioner om hur man ska gasa ihjäl människor i lastbilar blivit de vetenskapligt bekräftade bättre ledarna.

Schibbolet-deltagarna fick underställda med lägre andel stresshormoner i kroppen och mer av  skyddsfaktorer mot stress som hormonet DHEA-S medan de som hade ledare från den vanliga "snälla" chefskursen uppvisade motsatsen. Schibbolet-kursarna skattade sig själva som sämre ledare än de var och motsatsen gällde för de som gått på den vanliga tyck-om-dig-kursen, när man frågade chefernas anställda. Schibbolet-cheferna var bättre på att ta eget ansvar fast de upplevde att de inte var så bra på det och, som man kan förstå, gällde det motsatta med de chefer som gått den vanliga kursen. Schibbolet-chefrena hade nått självinsikt och det ledde till att de hade fått den viktiga egenskapen att skapa trygghet hos sina anställda. "En bra ledare drar fram sina medarbetares inre trygghet."**

Jag tror personligen att det faktum att Romanowska är jude spelar in i att hon arbetat på detta sätt med konst och vetenskap. Inte bara eftersom judar ofta har en mycket hög vetenskaplig, konstnärlig och akademisk bildning, utan eftersom judarnas historia är full av lidande och profeter som tagit fram JHWHs stundtals stränga fostran av folkets ledare. Herren Sebaot är sannerligen en ansvarstagande ledare som i sitt folks ledare ingjuter ansvarskänsla och uthållighet. Det är näppeligen en charmkurs Sakarja presenterar utan konstfärdiga texter där verkligheten aldrig förskönas.

 Däremot innehåller hans profetior också budskap som dagens citat. Jag tror detta också  är en viktig del i att skapa goda ledare: att efter den tuffa sanningen visa på en väg framåt: de tuffa fastemånadernas schibboletkurser ska vara något att se fram emot med glädje eftersom insikter om sanningen; både om livet i allmänhet och ens egen förmåga, är den enda vägen till att lära sig älska sanning och fred.

* många av profeterna får ju i uppdrag att framställa budskapet i form av drama och performance liksom Romanowska använde skådespelare tll att framföra de tunga texterna i sin Schibbolet-kurs. Hela Psaltaren är ju också musikpoesi som aldrig väjer för det svåra

** Detta kan vi väl alla skriva under på som haft olika chefer. Tyvärr möter man ju mest ledare som använder metoden att medvetet skapa otrygghet och rädsla hos sina anställda. Jag minns med en rysning av fasa chefen som ständigt lät sina medarbetare höra: " Ingen är oersättlig" utom han själv då förstås. Donald Trump jobbade ju också med denna metod för att få folk att kämpa genom att göra dem osäkra och rädda med ömsom smicker och ömsom hånfullhet samt oförutsägbara anställningsförhållanden, som ju är USAs vanliga metod att ingjuta skräck i sina anställda.  När jag läser om uppfostringsresor till Somalia lär jag mig ytterligare om det här vanliga otrygghetsskapande ledarskapet. Här berättar en ungdom som varit på en sådan resa och vittnar om en lärare som ena stunden var snäll och kompisaktig och den andra sekunden slog dem med en vattenslang i förebyggande syfte. 

Lärare i Sverige gör tack och lov aldrig så. Vi kör i stället med metoden att "anpassa" bort det eleverna verkligen behöver lära sig, sedan ge dem höga betyg och därefter slänga ut dem i en verklighet de inte alls är rustade för. Vattenslangen kommer alltså i form av missade prov och tentor på universitetet, misslyckanden på arbetsmarknaden och i värsta fall blir de fall för lyxfällan eller kriminalvården när de inte kan försörja sig som hockeyproffs eller influencers utan fungerande skriftspråk och dessutom saknar rika föräldrar.

"Var inte ängsliga , fatta mod!"

 

En illustration till Sakarjas budskap i följande text

Liksom ert namn har varit en förbannelse bland folken, ni judéer och israeliter, så skall det nu bli en välsignelse när jag räddat er. Var inte ängsliga, fatta mod! Ja, så säger Herren Sebaot: Liksom jag planerade er olycka, då era fäder väckte min vrede- och det stod jag fast vid- så har jag nu ändrat min plan och vill skänka Jerusalem och judéerna lycka. Var inte rädda! Detta är vad ni skall göra: Var ärliga mot varandra. Fäll rättvisa och rättfärdiga domar när ni dömer i stadsporten. Tänk inte ut onda planer mot varandra och svär inga falska eder. Allt sådant hatar jag, säger Herren. Sakarja 8: 13-17

En del sk "bibeltrogna" accepterar inte att Bibeln är ett levande ord. De ser alla antydningar om förändringar och eftertänksamhet i den gudsbild Bibeln ger som påhitt. Det kan bara bero på en enda sak: de läser inte hela Bibeln. Kanske har de aldrig läst varenda bibelbok eller bara skummat igenom dem och fastnat på vissa ställen. 

Min mans farföräldrar hade en hel mässingsskål full med sk. mannakorn. Det var utvalda bibelverser på pyttesmå lappar av tunn kartong. Dessa små lappar var nog en stor tröst och ett slags samtal med Bibeln men de gav självklart ingen helhetsbild. Jag kan tänka mig att det gav en extrem tröst när man bland dessa hundratals verser drog en som talade direkt in i min situation. Och det var troligen så dessa ord användes.

Men detta sätt att läsa Bibeln gör ju också att man missar att det faktiskt är så att Gud i sin treeniga gemenskap diskuterar, funderar, agerar och ändrar sig*. De som skrivit ner de många böckerna och breven i Bibeln har gjort likadant. De kommenterar och citerar tidigare texter, Sakarja är exempelvis mycket citerad i evangelierna fast källhänvisning ibland saknas som i Matteus 27:10-11. 

Många texter som nog var till stor tröst för svärfarföräldrarna citeras aldrig i NT men de verser som på något sätt kan kopplas till Jesus var överrepresenterade i burken. Och det är precis som det ska vara för en kristen. Som Luther skriver ska vi läsa Bibeln med Jesus som ledstjärna. Då är det naturligt att bland mannakornen i burken fanns inga galenskaper om folkutrotningar eller vansinnesdåd begångna av maktfullkomliga män i GT. Inte heller orättfärdiga lagar tagna från det rättssystem som Hammurabis lag anknyter till fanns bland mannakornen.

Tyvärr saknades dock den röda tråden som gör att dialogen genom Bibeln blev osynlig. Gunnel André påminner här om att Sakarja profeterar om en Gud som ändrar sig. JHWH** säger sig ha "svartsjukat" Israels folk och här säger Sakarja att JHWH ändrat sin plan. "Svartsjukandets tid är över". 

De kristna som ibland beter sig som talibaner mot sina syskon och hätskt förklarar att vartenda ord i GT är sanktionerat av Jesus och att det inte finns någon förändring i den bild vi får av Gud och människor i texterna, ingen ökad förståelse, inga motsägelser, ingen dialog inom Treenigheten, behöver läsa Sakarja i sin helhet, inte bara spridda "mannakorn".

Återigen tar Sakarja också upp varför JHWH varit svartsjuk och svartsjukat folkets ledare genom att skicka dem i landsflykt. Han påminner om det viktiga uppdrag Guds folk har, som de gamla ledarna struntade i: 

Var ärliga mot varandra. Fäll rättvisa och rättfärdiga domar när ni dömer i stadsporten. Tänk inte ut onda planer mot varandra och svär inga falska eder. Allt sådant hatar jag, säger Herren.

Också den som påstår att Bibeln inte lär ut en hållbar etik har en hel del att bevisa. Om vi accepterar Bibelns böcker som en pågående berättelse om skaparen och skapelsen i relation med varandra förtydligat i JHWHs förhållande till sitt lilla ökenfolk på vandring genom tid och rum går det inet att bortse ifrån hur Bibelns etik och moral även i den tidigaste historien ständigt upprepar detta som de allra flesta människor håller för gott och sant. Immanuel Kants kategoriska imperativ :" Handla endast så att ditt handlande skulle kunna upphöjas till allmän lag." Om inte detta Sakarja-citat som profeterna ständigt tjatar om skulle vara utmärkt som en allmän lag, då vet jag inte vad som skulle vara det. 

* En mycket missvisande rubrik på denna artikel som berättar om hur Gud själv just diskuterar, för en dialog och ändrar sig i Bibelns böcker. 

** Gunnel André är mycket ödmjuk inför namnet JHWH som ingen ännu helt har lyckats översätta. Det är ett exempel att ta efter. 5 Moseboken 5: 8-9 understryker vikten av att inte göra sig en bild av Gud och i detta ingår självklart att inse att vi inte har någon som helst fullständig gudsbild ens om vi är av Andrés kaliber vad det gäller att läsa bibelhebreiska. Det är så lätt att forma en entydig gudsbild, kanske mer sällan i brons eller trä numera, men av tankekonstruktioner. Den tydligaste bild Gud ger av sig själv är dock Jesus och inte ens Jesus är en platt och statisk person som aldrig förändras eller ångrar sig.

"i kommande dagar, är det därför omöjligt för mig?"

Mest älskvärd är Murillo när han målar gatornas vardagsliv i Sevilla som i dessa tre målningar vilka får illustrera Sakarjas profetior här.

 Stadens gator och torg ska fyllas av lekande barn.       Så säger Herren Sebaot:                                         Om de som är kvar av folket                                  tror detta är omöjligt i kommande dagar,                   är det därför omöjligt för mig? frågar Herren Sebaot.                                                                       Så säger Herren Sebaot: Jag skall rädda mitt folk          ut ur österns länder och västerns.                                Jag skall hämta dem hit och låta dem bo i Jerusalem.   De skall vara mitt folk                                            och jag skall vara deras Gud                                            i trohet och rättfärdighet.  Sakarja 8:5-8

Så klart ska en levande stad också vara full av lekande barn. Eftersom detta inte alls var sant ännu, Jerusalem var fullt av bråte och byggställningar när Sakarja profeterar, kan man ju tänka sig att Sakarja inte profeterar utan bara ser för sin inre syn hur fint det kommer att bli. Som arkitekternas digitala drömbilder av "nya Kiruna". Och det kan förvisso vara så, men sedan kommer Sakarja till "Jag skall rädda mitt folk från österns länder- och västerns."

Varken Sakarja eller de som nu tilläts återvända från Babylonien tänkte sig att judar skulle behöva återvända från det som låg väster om Israel/Juda. Det som kallas ma'arav och i arabiskan Maghreb var inte platsen för den judiska elitens deportation. Man förväntade sig inte heller horder av invaderande greker eller romare. Ännu så länge var det vid Babels floder folket satt och grät.

Ändå gör min stadiga reskamrat genom det snåriga hebreiska språket, Gunnel André, den märkliga reflektionen kring detta skriftställe att Sakarja troligen såg gamla och barn på torgen med egna ögon just när han predikade eftersom tiden för återvändandet var en lugn tid under en fredlig och välordnad ockupation. Så blev det säkert med tiden men knappast just när han profeterar detta. Det vore ju bara märkligt att sådana vardagliga bilder som alla åhörare redan såg omkring sig, skulle bli ihågkomna som en profetia att bevara som helig skrift fram till idag. Nej, vi får nog lita på att Sakarja ser en framtidsvision.

Denna vision gäller inte heller bara några år fram i tiden när de återvändande blivit gamla och fått barn och barnbarn som kan befolka torgen utan långt fram i tiden när judarna 1948 drevs ut från bland annat Marocko*, längst bort i ma'arav/ Maghreb och Europa. Det var vid Sakarjas levnadstid ännu långt till 135 e.Kr när romarna bytte namn på deras hemland till Palestina och många judar spreds över hela Romarriket, även västerut, för att undkomma romarnas vrede efter det sista stora upproret mot deras ockupation.

Förutom att dessa verser ger oss anledning att tro att Sakarja profeterade och varken rapporterade vad han såg framför sina ögon just då, eller önsketänkte, ger dessa verser också en bot mot vår tids onda: tron att vi kan allt vi vill bara vi tror tillräckligt starkt på det. Vi har, enligt denna övertygelse, också oss själv att skylla om det går illa för oss eftersom det då beror på att vi tror för dåligt.** Men detta "prosperity gospel" får svar på tal av Herren Sebaot: "Om de som är kvar av folket              tror detta är omöjligt i kommande dagar,/ är det därför omöjligt för mig?" 

Här blir det tydligt att Gud inte är beroende av att vi "tror" att något ska ske för att kunna handla. Även vissa kristna tycks inbilla sig detta. Så det är inte bara hästarna i Sakarja som ger vila. Denna lilla vers borde få de flesta som kämpat "i tro" fram till andlig utmattning  att andas ut. Gud är inte ett dugg beroende av vad vi tror kan hända eller inte hända. Åter ger Sakarja frid i en fredlös tid.  

                                               

*I dagens Marocko är man, vad jag förstår, väldigt stolta över sin rika judiska historia och den göms inte undan utan är snarare ett turistmål. Kanske för att ättlingar till judar som flydde 1948 nu vill återvända som turister till detta ganska fredliga land och se hur deras förfäder levde. Alla jag mött i Marocko är vänligt inställda till judar, vilket ju vem som helst upplever helt annorlunda i de flesta arabländer. Även de få kontakter jag haft med Algeriet är påfallande positivt inställda till judar. Jag vill gärna lyfta detta faktum i en tid när islamister tillåts definiera exakt varenda muslim och vartenda arabisktalande land på jorden.

 Marockos flagga har dessutom Salomos sigill i centrum, ett pentagram som visserligen är grönt som islams färg och en symbol för Fatimas hand, men den i många islamiska länder vanliga krigiska ottomanska halvmånen lyser med sin frånvaro. Och Salomo var ju judisk kung. När jag frågade om denna flagga av en vänlig rektor på skolan i Sidi bou Othmani sa han "vi hatar inte judar" med tydlig avståndstagande från militant islamism och sedan berättade han med stolthet om den judiska kulturen som berikat Marocko i tusen år.

** Exempelvis tyngs ofta cancerpatienter av kravet på att "kämpa" och då också skulden för att ha "gett upp" eller "förlorat" mot cancern när patienten inte blir frisk. Ett annat krav på cancerpatienter är att "vara tacksam" för cancern för att så bli frisk pga sitt positiva tänkande.

"alla med käpp i handen, så gamla är de."

 Åter kom Herren Sebaots ord: Så säger Herren Sebaot: Stark är min lidelse för Sion, jag ivrar för henne i mäktig vrede.   Så säger Herren: Jag vänder åter till Sion,      jag vill bo i Jerusalem.                  Jerusalem skall kallas den trogna staden och Herren Sebaots berg: Det heliga berget. Åter skall gamla män och kvinnor sitta på torgen i Jerusalem,            alla med käpp i handen, så gamla är de.                                             Sakarja 8:1-4

Kiruna, staden vid foten av Luossavaara byggd på lågfjället Haukkivaara

När Kiruna var nytt berättar en av de första invånarna, Maria Tapani som jobbade som kusk åt LKAB, att det bara fanns unga och halvgamla människor i Kiruna. Det fanns inga gamla människor där. Den här profetian om gamlingar på torgen är en av de som oftast lyfts fram ur Sakarjas bok och jag tror att det beror på att alla kan relatera till en stad som bara består av ungdomar-och att något är skevt med detta. 

Maria Tapani lade märke till denna sak så att hon femtio år senare lägger speciell vikt vid bristen på gamlingar. När Sakarja profeterade för de återvändande från fångenskapen i Babylon måste det ha varit i Jerusalem som det var i Kiruna i början av 1900-talet, inga gamla syntes på gator och torg. De som skulle ha varit gamla var förstås döda eller kvar i Babylon. De fattiga som lämnades kvar, de som inte ansågs så värdefulla att de fördes bort av erövrarna, var ju av den samhällsklass som inte blir gammal.

En krigsdrabbad stad som erövrats av fienden och raserats är förstås motsatsen till Kiruna som började byggas upp från ingenting mitt emellan älvdalarna på ett berg där ingen förut bosatt sig permanent. Ingen är så punchig att de bygger hus uppe på blåsiga fjäll i subarktiskt land-utom då Kirunas grundare. Kiruna grundades ju inte pga goda levnadsförhållanden för mångbrukare och renskötare utan för att ta upp malm ur jordens inre.

Men Jerusalem var en gammal stad som byggts på ett berg av försvarsskäl samtidigt som ett berg är svalare än en dalgång i ett land som tänker mer på att undkomma solens brännande hetta än att hålla värmen i midvinternatten. Likheterna mellan Kiruna och Jerusalem är alltså få. Men i min ungdom såg vi alla Bibelns profetior om "berget Sion längst upp i norr, den store konungens stad" som direkt riktade till oss i Kiruna där vi trosvisst lovsjöng på Luossavaaras topp som midsommarfirande.

Och jag menar att så ska man också få använda Bibeln, den får ge oss känslan av att orden är riktade direkt till mig för universums skapare och upprätthållare bryr sig om mig. Det är ju sant. Och som Alf Henriksson skriver:

Det är en glob jag trampar med min fot/Vad är centralt på ytan av ett klot?

Jag väljer Pjätteryd till världens mitt. / Det står mig fritt. 

Sedan måste man ju också ta sina tolkningar med en nypa salt och lyssna till förnuftigare röster som tar en tillbaka till Bibelns sammanhang: "du Jerusalem ligger inte norr om polcirkeln, den som skrev den där psaltarpsalmen hade inte Kiruna  i åtanke. Och Sakarja hade ingen aning om att ett gäng tonåringar en dag skulle stå och sjunga psaltarpsalmer på ett berg som heter Luossavaara en natt då solen aldrig går ner".

Jo, denna förnuftets röst har förstås rätt, men både i Kiruna och i Jerusalem vet vi att en blandad befolkning är ett gott tecken. När gamla människor sitter på torgen, i skymningen eller i midnattssolens sken, och "ljuger" råder fred. Om bara en enda social kategori vågar sig ut är samhället otryggt. Allra värst är det om de enda som syns på torgen är marscherande unga män i uniformer. Mer enahanda kan en gatubild inte bli och den blir aldrig farligare.

"visa varandra kärlek och barmhärtighet"

Rättfärdighet hellre än fasta

Betel Sareser, skickade Regem Melek och hans män för att beveka Herren och fråga prästerna i Herrens Sebaots hus och profeterna. "Skall jag gråta och fasta  i den femte månade  som jag har gjort i många år?" Då kom Herren Sebaots ord till mig: [...]"Så har Herren Sebaot sagt: "Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet. Förtryck inte änkan  och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra." Men de vägrade att lyssna. Sturskt vände de ryggen till och gjorde sig döva. Ja, de gjorde sina hjärtan hårda som diamant för att slippa höra den lag och de ord som Herren Sebaot hade sänt med sin ande genom de tidigare profeterna. Då drabbades de av Herren Sebaots vrede. De ville inte höra då han ropade och därför sade han : "Då vill inte jag höra när de ropar. Jag låter dem virvla med vinden, bort till folk som de inte känner." Landet lades öde bakom dem, ingen färdades där. Så gjorde de det ljuvliga landet till en ödemark.  Sakarja 7: 8-14

Här kommer det fram varför judarna förts bort i fångenskap. De fastar för syns skull och följer inte de viktiga buden om att ta sig an änkan, den faderlöse och främlingen. Detta tretal som ständig upprepas. Man kan ifrågasätta många obskyra verser i Bibeln och diskutera perifera frågor hit och dit: kvinnliga , präster, manliga präster eller inga präster alls?  Kläder i kyrkan, huivi för kvinnor och keps för män , eller inga kläder alls? Men när det gäller änkan, den faderlöse och främlingen finns inga tveksamheter och noll tolkningsutrymme: detta vill verkligen Gud. Hela lagen kan sammanfattas i att du ska behandla dessa tre med kärlek och respekt.

Ingen har väl undgått att SD just nu vädrar morgonluft och därför luftar sina åsikter på härsan och tvärsan om allt möjligt. Exempelvis driver deras Alt-right -medier en kampanj mot Svenska kyrkan just nu som går ut på att kyrkan är "vänstervriden och alltför inkluderande". SvK har snöat in på hbtq-frågor, fattigdomsbekämpning och främlingsvänlighet, menar de. Dessutom är SvK på väg att bli muslimskt, detta påstår de eftersom nye ärkebiskopen Martin Modéus sagt att muslimer är välkomna till kyrkan*.

Jag är förstås medlem och aktiv i SvK, bland annat. Det finns mängder av saker att kritisera i kyrkan, i alla kyrkor,  men just dessa saker som SD tar upp är ju att vara kyrka, så här gör kyrkorna i Sverige helt rätt. Profeterna i Gamla testamentet och Jesus och apostlarna i det nya, säger alla med en mun att just fattiga och främlingar ska vara i centrum för all kyrklig verksamhet. Att muslimer är välkomna, liksom hbtq-personer, är ju också typiskt för alla kyrkor-eller borde åtminstone vara det- eftersom kyrkans kärnverksamhet är att göra Kristus känd för alla människor och först kommer de utstötta (Matt. 22:1-10).  ALLA utan undantag är välkomna till kyrkan och det är precis som det ska vara.

I Jesu missionsbefallning finns inga undantag. Han säger: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er." Muslimer och flyktingar, bögar och incels, feminister och kommunister, hälsofreaks och alkisar, EPA-dunkare och SD-politiker,  kyrkan är till för oss alla. 

Att hålla Jesu bud kanske uppfattas som "vänster" av högerextrema, men det är i så fall vi kristna som var först på bollen och vänstern hakade på, inte tvärtom. Vad jag vet började termen vänster och höger användas i det franska parlamentet efter revolutionen 1789 efter Kristus och Sakarja levde på 500-talet före Kristus.

*Detta visar ju hur huvudlös hela kampanjen är: islamister är i allmänhet lika hbtq-fientliga som SD. Islamister och SD har många saker gemensamt även om man bortser från det delade kvinno- och hbtq- hatet.  Exempelvis anser båda grupperna att vi ska skita i klimatet, islamisterna menar ju att snart går jorden under, så varför bry sig. Dessutom är de finansierade av oljepengar. Och SD, ja, vi hör ju deras förnekelseagenda så fort vi slår på radion. Listan kan göras lång, kanske SD är islamister som lägger ut rökridåer med denna kampanj mot SvK?  

 

 

Hästarna "har gett vila i min ande"

 När jag på nytt lyfte blicken fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, och bergen var av koppar. Den första vagnen drogs av röda hästar, , den andra av svarta, den tredje av vita och den fjärde av fläckiga* hästar, idel starka hästar. Jag frågade ängeln som talade med mig. "Vad betyder de m herre?" Ängeln svarade : "Det är himlens fyra vindar som drar ut efter att ha stått inför hela världens herre**. Vagnen med de röda hästarna drar ut mot landet i väster, de svarta hästarna mot landet i norr, de vita mot landet i väster och de fläckiga mot landet i söder."

 Och de starka hästarna kom fram, ivriga att färdas över jorden. Han sade. " Far bort över jorden!" och när de hade dragit ut över jorden ropade han på mig "Se hur de som dragit ut mot landet i norr tömmer min vrede över det." Sakarja 6:1-8

"Ja, nog har det snurrat rejält för Barock-Olga som tycker hästarna i myrtendungen gav ett fridfullt intryck." Så tyckte jag  i alla fall innan jag läste vad den hebreiska texten säger om den sista versen ovan: " Se , de som har gått mot landet i norr har gett vila/har gjort lätt/, min ande i det norra landet".

Det finns säkert någon mycket rimlig anledning till att översätta med "tömmer min vrede över det" här;  men vila/lättnad andas mer frid, samma frid som jag  känner inför hästarna som stod "inför hela världens herre" bland myrtenträden. Visst kan lättnaden komma utifrån att äntligen fick vreden sitt utlopp. Men som kristen ser jag ju Sakarja bok i ett kristet ljus och Jesus är ju den ständige huvudpersonen från första till sista sidan i Bibeln för mig och han är Fridsfursten.

En alternativ översättning av verserna 5- 8 är denna: 

Därifrån fortsätter de svarta hästarna till de norra länderna och de vita följer efter dem, och de röda hästarna drar ut till de södra länderna, och de spräckliga gick framåt. De begärde att få gå hit och dit på jorden, och han sade: "Gå, vandra hit och dit på jorden." Så de gick hit och dit runtomkring jorden. Sedan ropade han på mig och talade till mig och sade: " Se, de som har gått mot landet i norr har gett vila till min ande i norra landet".

Har man gjort den minsta lilla översättning från ett språk till ett annat vet man att det egentligen är ett omöjligt företag. Varje språk har sitt eget fönster öppet mot verkligheten och därför blir allt egentligen tolkningar och översättaren ställs ständigt inför val som inte alltid är så lätta att göra. Ska man dessutom översätta från ett mycket gammalt språk skrivet i en helt annan kultur i en mycket avlägsen tid, blir problemet ännu större. Därför tar jag ofta upp olika betydelser av orden på originalspråken här i bloggen eftersom valen översättarna gjort inte alltid räcker till för hela vidden av Bibeln , denna bok som aldrig slutar att förbrylla och fascinera mig. 

Chateaux, Smilla och Gyllir för några år sedan. Hästar som äter är otroligt lugnande.

Min mening är inte att dissa skickliga översättare utan visa på alla lager på lager, "valv , bakom valv" som Bibeln innehåller. I detta fall eftersom jag vill förstå den känsla av frid hästarna i Sakarja bok inger denna oroliga tid på jorden. Vi kan nog utan överdrift påstå att Sakarjas tid och vår hade liknande problem med stora imperier som angrep de smärre rikena i närheten för att vidga sitt område. Judarnas ledande sociala skikt hade förts i fångenskap till Babylonien, kvar blev fattiga judar som saknade ett prästerskap vilket betydde att religionen helt fått ändra inriktning. Templet fanns inte längre, inga överstepräster kunde utföra all de offer och riter som varit centrala i judendomen. Jag tänker att dessa kvarlämnade judar längtade efter Messias på ett nytt sätt men att de också började tvivla på sin religion. Varför vann Babylonien med sina många gudar om nu JHWH är den enda sanna guden? . Det är först under denna tid som Messias-tanken kommer på pränt. Sakarjas ärende tycks vara just att berätta om den ljusa framtid som kommer med Messias.

Hästarna bland myrtenträden, barmhärtighetens träd, är en tröstesyn förmedlad till dessa tvivlande judar och till oss av Sakarja som lever i en osäker tid. Några hörde om dessa hästar med bävan, hästar var krigsmaskiner, stridsvagnar drogs av starka hästar. Ingen fattig bonde hade häst. Får, getter,  åsnor och oxar var bondebefolkningens djur. Men hästarna i Sakarjas syn är lugna och ger ängeln frid och lättnad. Kanske eftersom ängelns vrede får sitt utlopp på de folk som störtat Guds kosmos i kaos. Men huvudsaken är att världens Herre har kontroll över hästarna som väntar på hans tillåtelse innan de ger sig ut över jorden för att ge honom lättnad.

* egentligen vinbladsfärgade, vinblad är mörkgröna med bruna fläckar ojämnt fördelade över ytan. Någonstans skrev någon att det är gröna hästar men inte enligt hebreiskan, där är de vinbladsfärgade dvs fläckiga/spräckliga.

Vinblad som gett namn till skäckar, stickelhåriga och tigrerade hästar på hebreiska.

** Adon =Herren

Andra onsdagen i fastan: Hästmannen

  Jag hade en syn i natt. En man på en röd häst hade stannat bland myrtenträden i skuggan, och bakom honom stod röda, bruna och vita hästar. Jag frågade: "vad betyder dessa , Herre?" Då svarade ängeln som talade med mig: "Det skall du få veta." och mannen som hade stannat bland myrtenträden sade: "De är utsända av Herren för att färdas över jorden." Sakarja 1:8-10

Sakarjas namn betyder "Herren minns". Tydligen hade hans föräldrar förhoppningar om att löftena till Israels folk skulle infrias under sonens livstid. Just Sakarjas bok är känd för flera citat som i evangelierna kopplas till Jesus. Just ovanstående citat är ett favoritställe som får mig att tänka på Jesus så som han porträtteras i Sagan om Ringen: en Aragorn, en Gandalf, en Galadriel eller en Tom Bombadill, kan mycket väl stå i skuggan av myrtenträd omgiven av hästar. 

Hästmannen foto Peter Gerdehag

I Bibeln är hästen oftast ett djur som bådar olycka och krig, plundring och förtryck. Hästar är de rikas djur. De mäktiga hettiterna med sin mordiska machokultur stormade fram i hästdragna stridsvagnar, de romerska kejsarna red vita hästar och stormakten Egyptens arabiska fullblod bådade krig och förintelse för de små grannfolken. Men här , i början av  Sakarjas profetior, står hästarna helt lugnt i skuggan av myrtenträd, ett träd som odlats sedan forntiden för sin arom. Den symboliserar barmhärtighet och kärlek som en av de växter som förknippas med mamma Maria.

I den doftande dungen står en fredlig hästflock. Mannen, hästarnas herde,  som talar med Sakarja och ängeln, kan det vara Jesus som drygt 500 år senare ska födas och dö för Guds shaloms skull? Hur som helst ger denna bild mig intrycket av att Gud har kontroll trots allt ont som sker. Hästarna bara står där utan seldon och stridsvagnar. Det är intressant att det är just Sakarja som inleds med dessa hästar eftersom det också är hans bok som läses varje palmsöndag och första advent: " I ringhet kommer han ridande på en åsna, på en ung åsnehingst." (Sakarja 9:9) Jesus rider en oinriden åsna rakt genom skränande människohopar. I skuggan av barmhärtighetsträden står en man omgiven av hästar.

Bandet mellan människa och djur fascinerar och är smått obegripligt för dem som bortser från fler dimensioner än den strikt utilitaristiskt naturvetenskapliga. En människa omgiven av hästar och hundar är för mig alltid ett gudsbevis. Om inte Gud hade menat oss att leva med djuren ( och "råda över dem" på samma sätt som skogsrået vårdar och vaktar skogen, bergsrået bevakar bergets skatter och havsrået ser till havets alla invånares behov, i sagorna) skulle detta inte fungera. Den forna vargen som vän till den forna vildhästen är ett mirakel. Det är inte så självklart som vanan gjort det till. 

Som med så många andra mirakel kamoufleras vänskapen mellan djur och människa i vardaglighetens mantel så vi inte förstår hur förunderligt det är att en man rider en helt oinriden åsna genom Jerusalem och ,kanske samme man, stilla väntar med en flock hästar i den barmhärtiga skuggan av myrtenträd. Helt i kontroll, även när allt verkar vara kaos och mörker på jorden.