Andra onsdagen i fastan: Hästmannen

  Jag hade en syn i natt. En man på en röd häst hade stannat bland myrtenträden i skuggan, och bakom honom stod röda, bruna och vita hästar. Jag frågade: "vad betyder dessa , Herre?" Då svarade ängeln som talade med mig: "Det skall du få veta." och mannen som hade stannat bland myrtenträden sade: "De är utsända av Herren för att färdas över jorden." Sakarja 1:8-10

Sakarjas namn betyder "Herren minns". Tydligen hade hans föräldrar förhoppningar om att löftena till Israels folk skulle infrias under sonens livstid. Just Sakarjas bok är känd för flera citat som i evangelierna kopplas till Jesus. Just ovanstående citat är ett favoritställe som får mig att tänka på Jesus så som han porträtteras i Sagan om Ringen: en Aragorn, en Gandalf, en Galadriel eller en Tom Bombadill, kan mycket väl stå i skuggan av myrtenträd omgiven av hästar. 

Hästmannen foto Peter Gerdehag

I Bibeln är hästen oftast ett djur som bådar olycka och krig, plundring och förtryck. Hästar är de rikas djur. De mäktiga hettiterna med sin mordiska machokultur stormade fram i hästdragna stridsvagnar, de romerska kejsarna red vita hästar och stormakten Egyptens arabiska fullblod bådade krig och förintelse för de små grannfolken. Men här , i början av  Sakarjas profetior, står hästarna helt lugnt i skuggan av myrtenträd, ett träd som odlats sedan forntiden för sin arom. Den symboliserar barmhärtighet och kärlek som en av de växter som förknippas med mamma Maria.

I den doftande dungen står en fredlig hästflock. Mannen, hästarnas herde,  som talar med Sakarja och ängeln, kan det vara Jesus som drygt 500 år senare ska födas och dö för Guds shaloms skull? Hur som helst ger denna bild mig intrycket av att Gud har kontroll trots allt ont som sker. Hästarna bara står där utan seldon och stridsvagnar. Det är intressant att det är just Sakarja som inleds med dessa hästar eftersom det också är hans bok som läses varje palmsöndag och första advent: " I ringhet kommer han ridande på en åsna, på en ung åsnehingst." (Sakarja 9:9) Jesus rider en oinriden åsna rakt genom skränande människohopar. I skuggan av barmhärtighetsträden står en man omgiven av hästar.

Bandet mellan människa och djur fascinerar och är smått obegripligt för dem som bortser från fler dimensioner än den strikt utilitaristiskt naturvetenskapliga. En människa omgiven av hästar och hundar är för mig alltid ett gudsbevis. Om inte Gud hade menat oss att leva med djuren ( och "råda över dem" på samma sätt som skogsrået vårdar och vaktar skogen, bergsrået bevakar bergets skatter och havsrået ser till havets alla invånares behov, i sagorna) skulle detta inte fungera. Den forna vargen som vän till den forna vildhästen är ett mirakel. Det är inte så självklart som vanan gjort det till. 

Som med så många andra mirakel kamoufleras vänskapen mellan djur och människa i vardaglighetens mantel så vi inte förstår hur förunderligt det är att en man rider en helt oinriden åsna genom Jerusalem och ,kanske samme man, stilla väntar med en flock hästar i den barmhärtiga skuggan av myrtenträd. Helt i kontroll, även när allt verkar vara kaos och mörker på jorden.