Mission

 I vissa kyrkliga traditionerna är det påsk- eller pingsttid nu men hos oss o västkyrkan är det nu Heliga Trefaldighetsdag eller Missionsdagen en festdag det också men sedan byts kyrkans vita festkläder mot det vardagsgröna under den långa trefaldighetstiden när treenigheten står i centrum av kyrkoåret.

Nu ska vi vända och vrida på detta allt som den Heliga Ande ska lära oss. Efter all dramatik mellan advent till pingst ska vi nu ut och bjuda in hela världen till söndagsskola. Men den som alltid lär sig mest i skolan är läraren: docendi discimus= medan man lär ut lär man sig. Detta gäller även missionären som lär sig allt mer och fördjupas i sin förståelse genom att sprida ordet  i just ord, men mest i handling.

Ett ord att sprida är dagens psaltarpsalm om den Gud som inte bara är upphöjd över allt utan också finns under allt, i allt, runtomkring allt och till och med predikade i själva dödsriket. :

Psaltaren psalm 113, vers 1-6

Halleluja!
Lovat vare Herrens namn
nu och för evigt!

Från öster till väster
skall Herrens namn bli prisat.

Herren är upphöjd över alla folk,
högre än himlen når hans härlighet.

Vem är som Herren, vår Gud,
han som tronar så högt,

han som ser så djupt ner —
vem i himlen, vem på jorden?

https://youtu.be/NNRZEYW7XJE

Jo videon slutar så där, vi får fortsätta be och sjunga själva

Antisemitiska nyheter och min pro-palestinska organisation

 Nu råder eld upphör igen mellan Israel och Gaza. Nu är det därför dags att få ihop en äkta pro-palestinsk rörelse, alltså inte en rörelse som har som sitt enda syfte att hata och förgöra judar, jorden runt, och utplåna staten Israel, vilket den nuvarande sk"pro-palestinska " rörelsen syftar till. Till att börja med bör en sådan rörelse ta itu med Hamas terror mot sitt eget folk i Gaza. Inte bara homosexuella, kvinnor och kristna förtrycks utan alla som gör minsta motstånd mot deras antidemokratiska politik. Dessutom gör de allt för att se till att så många civila som möjligt, helst barn, dör när Israel försvarar sig mot Hamas raketattacker. Hamas är , liksom IS/Daesh, en dödskult med martyriet som medel för att utplåna alla judar enligt de ord i Koranen som uppmanar till utrotande av judarna*****. I Koranen finns andra ord som respekterar judarna****, men det är alltså inte dessa citat som styr den nuvarande islamismens agenda.

Pro-palestinsk rörelse efterlyses

Det behövs en pro-palestinsk rörelse som inte menar att just palestinier är ämnade att leva under förtryck av sina egna. Palestinier är inte utvecklingsstörda som förtjänar att terroriseras av korrumperade diktatorer, i Hamas fall, livligt understödda  av Iran (Fatah på Västbanken stöds av Saudiarabien).  Om det fanns en riktigt pro-palestinsk rörelse i omvärlden skulle vi höra de palestinska /arabiska röster som vill ha fred och talar väl om judar och staten Israel, men det är livsfarligt för en arab att göra detta. Dock möter man det ju i enskilda samtal med dem- om ingen hör på. Medan judar både i Israel och utomlands inte löper risk att dödas av sina egna i någon större utsträckning så de vågar tala för fred och en massa annat som nuvarande regering i Israel inte stöder.

Vi borde också få veta orsaken till att så få israeler dör i alla attacker beror på att de har försvar och skyddsrum för sina medborgare medan Hamas medvetet placerar militära mål i skolor , nära sjukhus etc och det är bara Israel som varnar innan attacker, inte Hamas. Och då talar jag inte om att Israel varnar Gaza (vilket de gör) och att Hamas bara slänger iväg sina iranska raketer mot Israel utan varning. Jag talar om att Hamas inte skickar sin egen befolkning till skyddsrum medan man gör det i Israel där det finns skyddsrum överallt. Hamas mål är att utplåna alla judar och inta staten Israel. De bryr sig inte om att försvara sin befolkning ens med skyddsrum eftersom de vinner propagandakriget med många småbarnsoffer.

Jag jämför gärna med andra krig och nu passar Jemen perfekt. Där krigar Saudi-Arabien och Iran på annans territorium, precis som Iran förser Hizbollah och Hamas med stridsmedel för att föra proxykrig mot Israel.

Jemen som jämförelse

Då ser jag ett mönster:
1. Jemen kallas proxykrig i medierna. Inte Hamas attacker mot Israel fast de är just det; utan Iran inga raketer. Gazas befolkningslidande är också, enligt medier och sk. "pro-palestinier" UTESLUTANDE Israels fel.
2. När Jemen utsätts för matbrist pga dessa proxykrigares blockader av delar av landet är det aldrig tal om att bojkotta Iran och Saudiarabien trots att man tydligt rapporterar om att det är dessa agerande som skapar lidandet.
2. När Hamas anfaller israel kallas det, om än inte befrielsekrig, så anses det ändå legitimt eftersom "Israel SVARAR med övervåld". Bara termen SVARAR säger ju en hel del om anfall och försvar och mediernas åsikt om vem som har rätt att ta till våld. Vilket annat demokratiskt land utsätts för liknande propagandistisk journalistik? Iran nämns knappt i den senaste konfliktupptrappningen och då mumlas det i fördjupande magasin, inte nyheterna, om Irans inblandning i Gaza och Libanon. I Jemen-kriget nämns det som självklart: "den Iranstödda milisen/den Saudistödda milisen".
3. Om Gaza skrivs det spaltmil, utan att proxykrig och inhemsk terrorism nämns .  Om Jemen skrivs litegrann och då nämns alltid proxykriget och den inhemska terrorn som orsak till folkets lidande.
 

"En nysning på Västbanken"

"En  nysning på Västbanken" tas däremot upp i alla medier och  i främst sociala medier är bevakningen tydligt antisemitisk medan gammelmedia ofta bara har en anti-israelisk tendens. Andra undanskymda konflikter med betydligt fler döda behandlas däremot inte alls.   Ligger dessa konflikthärdar i Afrika är de helt okända för den stora allmänheten om än dödstalen är mångdubbla. Vi kan spekulera i att det har med hudfärg att göra, att rasism gör att ingen bryr sig. Men det stämmer inte för vi har bleknosar som krigar i Azer-Badzjan och Armenien (en konflikt som i mycket påminner om Israel -Palestina  men där det är muslimer och kristna som står på varsin barrikad och slåss om historiens dödligaste fråga : vem var först?) Nära oss ligger Ukraina och Ryssland. Syrien är inte en plötsligt fredlig oas. Så blekansiktens krig nämns inte heller i paritet med denna "nysning" i Israel/Palestina.

Några få exempel: I Mocambique attackeras och dödas mängder av barn av islamistiska terrorister och plötsligt tror vi fred uppstått där när det enda som hänt är att Israel försvarar sig mot Hamas raketer och ingen rapporterar längre. Rapporteringen från Mocambique syns senast 29 mars när Israel har parlamentsval, därefter bara Israel och Gaza i pressen.  Man måste läsa det finstilta i nyhetsförmedlingen och ha kontakter i Afrika  om man ens ska veta att det sker. I Etiopien pågår en blodig konflikt som genast glömdes när Hamas började skicka sina mer än 4000 raketer över Israel och Israel SVARADE med övervåld.

Jag anser att Israel borde vara mer kallsinniga och de borde släppa gamla rättigheter från kolonialtidens judar och inte vräka palestinier som bott i 60 år på en plats. Absolut. Men jag inser att det som mest av allt driver rapporteringen kring denna konflikt är ren och skär antisemitism.  Det enda goda detta senaste krig förde med sig var att för första gången i mitt liv hörde jag i svensk media att  judar faktiskt bodde i det dåvarande Palestina långt innan Israel bildades. För det undanhålls vi också. Precis som vi fås att tro att Palestina var en egen självständig nation sedan urminnes tider som invaderats av judar 1948 i den skeva medierapporteringen. Det är inte många unga som vet att Palestina var en osmansk koloni som övergick till Storbritannien efter första världskriget och delades upp i Palestina och Transjordanien 1923.

Fake history

Och att persisk/arabisk/ muslimsk antisemitism härstammar från 1948 får vi också oss itutat dag ut och dag in för att få någon slags pervers "förståelse" för antisemitismen genom Israels blotta existens, fast en blick i Koranen övertygar varje tänkande person om motsatsen, eller Esters bok i Bibeln för den delen. Andra inbillar sig att Palestina som egen självständig stat fanns före 1967. Min palestinska väninna tex, för det har hon lärt sig i skolan i Hebron. Hon vet inte att Västbanken heter så eftersom Jordanien annekterade området vid kriget mot Israel 1948 (officiellt proklamerat som jordanskt 1950 med erkännande av enbart Pakistan och Storbritannien, det var från början tänkt som del av Israel). 1967 krigade Jordanien åter mot Israel och förlorade striden om detta territorium som alltså endast varit Jordanskt sedan 1950 (och enbart enligt Storbritannien och Pakistan). Jordanien är förresten en palestinsk stat (icke-demokratisk) än i denna dag. Jordanien avstod sina anspråk på Västbanken 1988 till förmån för ytterligare en palestinsk stat i området, det som nu tillsammans med det forna egyptisk Gaza, är den Palestinska stat som Sverige erkänt.*

Vem berättar om det i nyheterna? Och vem berättar för barn om att Jesus aldrig vandrade runt i ett land som hette Palestina? Det var den romerska kolonialmakten som bytte namn på provinsen Syria Judeae på 100 -talet EFTER Kristus till Syria Palestinae för att förnedra judarna med den längesedan försvunna folkgruppen filistéernas namn. En lång antisemitisk kolonial tradition har sedan kallat landet där Jesus verkade för Palestina. Jag ser anti-israeliska inlägg på Instagram som menar att filistéerna fortfarande finns och att det är de som är palestinierna, men filistéerna var en forntida indo-europeisk folkgrupp av sjöfarare, mest släkt med fenicier och greker,  medan det i huvudsak är semitiska folk (judar och araber) som bott och bor i nuvarande Israel, Jordanien och Palestina sedan minst 3000 år. Palestinierna är alltså ett semitiskt folk som under osmansk ockupation kallades araber medan alla folkgrupper i nuvarande Israel kallades palestinier, även judar, samarier och druser m.fl.

Vill vi ha fred på jorden är det inte antisemitism vi aktivt eller passivt ska stödja genom att låta mediernas antisemitiska agenda styra vår omvärldskunskap. Dvs allt överskuggas av en nysning på Västbanken men vi får inte veta ens en bråkdel av konfliktens bakgrund och orsaker. Att på detta sätt särskilja Israel från alla andra stater på jorden visar ju att man tror judar om helt annat än andra folkgrupper. Det är rasism, i bästa fall, antisemitism i sämsta. Rasismen visas också i den kravlösa inställningen till palestinska makthavare. Visst, de går ej att påverka som man påverkar valda företrädare i en demokrati med regelbundna (ganska ofta på sistone) val, som Israel. Men de borde rimligtvis kunna ställas till svars också för att de inte är demokratiska.**  Men icke. 

Rörelse för ett fritt Palestina

Palestinier behandlas också  rasistiskt genom att vi inbillar oss att de inte behöver/kan klara av demokrati och älskar sina förtryckare hämningslöst och hatar judar lika ivrigt av fri vilja och inte på grund av att de hjärntvättas av propaganda eftersom fria medier saknas och tex bloggare förföljs om de uttalar sig kritiskt.

Säkerligen finns fler blodiga konflikter än dem jag nämnt här som vi inte vet ett jota om eftersom världens alla medier älskar att lägga in en attack mot Israel. Om ni vägrar tro på mig om att grunden i rapporteringen är anti-Israelisk pga antisemitism kan man ju se sig om i världen just nu. Hur många judar startar mobbar om att våldta och attackera araber i hela världen? Motsvarande siffra för sk. pro-palestinska mobbar som ger sig på judar, barn inräknade, över hela jorden är för stor för att nämnas, tydligen. För de nämns inte i huvudnyheterna. Och jag vägrar tro på den löjliga förklaringen att tex Cecilia Uddén inte kan arabiska tillräckligt väl för att veta vad de skriver och skriker i dessa sk. "demonstrationer".

 Jag erkänner glatt staten Palestina på dess nuvarande områden men jag kräver också att palestinier får en demokratisk regering som skriver in i grundlagen att religionsfrihet, yttrandefrihet och jämlikhet mellan män och kvinnor ska råda***.  Terrorism ska vara förbjudet, inget som premieras.  Läromedel i skolorna och medierna ska berätta om verkligheten och inte trumma in propaganda. Utvecklingsstörda barn ska upp ur källarna och ges förutsättningar för bra liv. Korruption och antisemitism och homofobi ska också bekämpas av den riktiga pro-palestinska rörelse som jag verkar behöva starta själv. 

Jag ska kalla den #BefriaPalestinapåriktigt. #freePalestineforreal

* Ja det är en komplex och komplicerad historia, man fattar att inte allt detta rapporteras varje dag. Men man kunde ju kanske få en bakgrund någon gång då och då, inte bara vart femtionde år. Med tanke på den överdrivna mediebevakningen av området tycker jag inte att det är för mycket begärt.

**Det demokratiska underskottet i Palestina är stort och förvärras av den inompalestinska splittringen mellan regeringspartiet Fatah, som styr på Västbanken, och Hamas, som styr i Gaza. Nationellt parlamentsval har inte hållits sedan 2006. Palestinas lagstiftande församling (PLC) upplöstes i december 2018 vilket ytterligare försämrade möjligheterna till ansvarsutkrävande. Lagar stiftas genom presidentdekret och tillämpas de facto endast på Västbanken. Det palestinska civilsamhället är relativt starkt, men vittnar om krympande demokratiskt utrymme. https://www.regeringen.se/rapporter/2019/12/manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-i-palestina/https://www.regeringen.se/rapporter/2019/12/manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-i-palestina/

*** Palestina har sedan 2014 anslutit sig till ett 50-tal internationella konventioner och avtal, inklusive de sju centrala FN-konventionerna för mänskliga rättigheter. Införlivandet i nationell lagstiftning återstår dock i all väsentlighet. Det finns stora brister i respekt för till exempel yttrande- och mediefrihet samt hbtq-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Tortyr används av palestinska säkerhetsmyndigheter och är enligt civilsamhällesorganisationer vanligt förekommande. Dödsstraff finns på straffskalan. Avrättningar verkställs i Gaza. https://www.regeringen.se/rapporter/2019/12/manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-i-palestina/https://www.regeringen.se/rapporter/2019/12/manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-i-palestina/

**** några citat översatta till engelska:

O children of Israel! call to mind My favor which I bestowed on you and be faithful to (your) covenant with Me, I will fulfill (My) covenant with you; and of Me, Me alone, should you be afraid.

[2.47] O children of Israel! call to mind My favor which I bestowed on you and that I made you excel the nations.

[2.62] Surely those who believe, and those who are Jews, and the Christians, and the Sabians, whoever believes in Allah and the Last day and does good, they shall have their reward from their Lord, and there is no fear for them, nor shall they grieve.

[2.83] And when We made a covenant with the children of Israel: You shall not serve any but Allah and (you shall do) good to (your) parents, and to the near of kin and to the orphans and the needy, and you shall speak to men good words and keep up prayer and pay the poor-rate. Then you turned back except a few of you and (now too) you turn aside. 

 *****[5.51] O you who believe! do not take the Jews and the Christians for friends; they are friends of each other; and whoever amongst you takes them for a friend, then surely he is one of them; surely Allah does not guide the unjust people.

[9.30] And the Jews say: Uzair is the son of Allah; and the Christians say: The Messiah is the son of Allah; these are the words of their mouths; they imitate the saying of those who disbelieved before; may Allah destroy them; how they are turned away! 

Hamas, IS/daesh och andra islamister använder inte bara Koranen, utan följer också Hadhiter i förhållande till judar framförallt denna text som finns i deras "programförklaring" ur en hadhit (hadhiterna motsvarar Talmud i judendomen):

The Day of Judgement will not come about until Muslims fight the Jews, when the Jew will hide behind stones and trees. The stones and trees will say O Muslims, O Abdullah, there is a Jew behind me, come and kill him. Only the Gharkad tree, (the Boxthorn tree) would not do that because it is one of the trees of the Jews.

 

Meänkieli

2014 dokumenterades överkalixmålet av Bernt Selberg Morjärv samt Håkan Andersson Överkalix 

 Idag är det fjärdedag pingst och de västleastadianska pingstsamlingarna i Kiruna avslutas. Jag tycker vi alla i protest mot statliga beslut om att byta ut kyrkans internationaldag: Annandag pingst, mot Sveriges nationaldag ska fira pingst på gammalt vis. Jag tycker förstås vi ska göra motstånd. Inte någon annan än livsåskådningsredakionen har nämnt pingsten, inte ens Spanarna som vanligtvis nämner ex.vis kardemummabullens dag och den mer undanskymda kristna högtiden kyndelsmässodagen. I medierna påminns i veckor om mors dag( kommersiellt gångbar) som om Pingsten är en startsträcka inför den STORA dagen.

Barockbloggen är ju som vanligt stolt över att vara helt otidsenlig så fjärdedag pingst är här! Ni som har jobb och ekonomi som tillåter det ska vara lediga även idag tycker jag. Denna tid sammanfaller ju också för många i Sverige med den tid som romantiskt och samtidigt ackurat benämns "mellan hägg och syren" så varför tveka? Att kungar och överhet tycker vi ska jobba jämt och sedan dö så stillsamt som möjligt, kanske allra helst på en självmordsklinik i ett annat land- hygien och ekonomi i skön förening, är värda allt vårt motstånd.

Rubriken är ett levande bevis på att motstånd faktiskt hjälper. Meän kieli hade sannolikt inte funnits annat än i historiska arkiv liksom överkalixmålet nu. Någon gammal människa talar om saker som var viktiga för henne utan att någon under 80 förstår. Men kyrkan gjorde motstånd mot svensk försvenskningspolitik och det på en arena som påverkar även unga människor: gudstjänsten. Varje laestadiansamling har meänkieli som förstaspråk som sedan tolkas till svenska ,och nu vid pingst till engelska beroende på hemvändarna från USA som sedan generationer tappat meänkielin.

Här en film från UR som förklarar mer. Motstånd lönar sig. det ser kanske ut som om vi tappar mark överallt när tom Sveriges radio p1 dissar Pingsten (men gudstjänsten på Pingstdagen var en pärla, missa inte den!) men hur hade världen sett ut om alla goda krafter gett upp? Tänk om lärjungarna inte återvänt till graven på påskdagsmorgonen? Tänk om de gav upp efter att Jesus gjort sin himmelsfärd och lämnat Jerusalem? Tänk om världen hade låtit Hitler hållas? Motstånd lönar sig alltid. 

Meänkieli lever, Jesus lever. Och att Jesus lever vet vi därför att en liten grupp kvinnor och män från en liten etnisk minoritet, i en avkrok av Romarriket, gjorde motstånd trots att ingen hört talas om pingstundret när det skedde första gången.

Pingst

Pingsten är en helg utan tydliga traditioner utanför kyrkan, det är underbart tycker jag. Bröllop är väl i så fall den enda. Detta har effektivt raserats av den nationalistiska borgerliga helgdagen 6 juni som gjorde svenska folket till ännu lite bättre arbetare genom att Annandag pingst avskaffades till förmån för den rörliga nationaldagen som alltså bara "stör" grottekvarnens framfart ca fem veckodagar av sju under en sjuårsperiod, plus eller minus beroende på skottår. Men denna traditionslöshet kan skapa vilsenhet. Hur ska vi göra för att fira allas vår födelsedag? Hur får vi den rätta knycken i firandet så vi får fart på festen? 

Tio tips för att fira pingst med den rätta knycken hittar man här. Jag vill särskilt puffa för ljuset, rosorna och sist men inte minst: att vara långledig: annandag, tredjedag och fjärdedag pingst firas fortfarande av laestadianer på samling i Kiruna. Det tycker jag vi alla borde göra. Jag försöker hitta en praktiskt gångbar väg för detta i skolan eftersom våra avtal inte medger att man tar ut semester annat än under loven. Jag brukar ändå göra jobbet lite festligare så här års. Bjuda på godis med omslagspapper kan man ju göra även i coronatider. Blommor till fikarummet funkar också om man bor i den del av landet där vårblommor kommit upp behöver det inte kosta något heller. Lektioner kan göras lite extra festliga med quiz-kamper och roliga filmer. Naturligtvis ska eleverna få reda på olika seder kring Pingsten i fransk- och engelskspråkiga länder, samt gamla seder i Sverige. Man kan läsa dikter som har med pingsten att göra  och språken hör ju helt naturligt pingsten till. På samma sätt tänkte jag när jag var evig daglönare, sk. timanställd, i vården. Man kan göra jobbet festligt genom att göra det trevligt och uppmärksamma helgen för dem man möter i jobbet om man inte kan vara ledig ända till fjärdedag pingst.

På samma sätt kan man göra i andra jobb för att uppmärksamma kyrkans födelsedag även om man inte har en fast tjänst och därmed inte bestämmer över sin tid själv. Anden är ju kreativitet och mångfald så dela gärna med er av idéer kring pingstfirandet. det är ju, som det står i länkens artikel, en helg befriad från kommersialism och det gör mig lycklig. Vi blir fria att hitta på själva  i stället för att vi prackas på mammonistiska måsten. En sådan icke-kommersiell sak jag önskar blir en tradition varje pingst framöver är ett sådant här ekumeniskt Pingstbrev från ledare i i kristna samfund som samlas till ekumenisk pingstretreat.

Glad pingst! 

Språk

 

Vår Pingstallation så här på pingsaftonen där en pre-loved för oss ny vas får göra den traditionella pingst-ripan sällskap på den duk svärmoster Eva vävde på 1980-talet.

Språknördarnas största högtid är utan tvekan pingsten. Varje år reflekterar kyrkan över språkförbistring och maximal kommunikation. Från Babels splittring till pingstens enande av människornas språk vandrar kyrkan i Andens spår. När vi alla fick dricka av samma Ande började vi också förstå varandras språk.

Jag är ju språknörd, om det inte framgått tidigare.  Jag är också jul- påsk och pingstvän med allt vad det innebär dvs jag har även fått den minsta av Andens gåvor, tungotalet som på lingvistiska kallas glossolali. Numera vet jag att glossolali förekommer i många religioner men i denna artikel i Språktidningen utgår man från just det kristna tungotalet. Men man refererar också till forskning på schmaner och andra religioners tungotalare. Det visar sig i forskning att glossolali inte fungerar som vanliga språk:

"I USA undersökte forskare vid University of Pennsylvania hjärnorna på några försökspersoner samtidigt som dessa talar i tungor. Forskarna kan inte registrera samma aktivitet i hjärnan som normalt vid tal. Och de delar av hjärnan som aktiverades var snarare de som normalt brukar förknippas med känslomässig stimulans."

Jag tycker sådan här forskning är underbar. Själv brukade jag och min vän Åsa försöka hitta en grammatisk struktur i våra respektive språk och en viss syntax kunde vi spåra men vad orden betyder kom vi aldrig fram till, det är nog som det ska vara glossolalin låter ju analyserandet vila som forskningen visade. De olika berättelser om folk som talat främmande språk som uttytts av andra som också finns i artikeln, där det tycks som om ett av mina käraste språk, franskan, spelade en roll, har jag inte erfarit själv , men det är kanske för att jag inte är organiserad Pingstvän. I mina sammanhang är just tungotalet uppfattat som främst ett bönespråk i avskildhet som ingen annan hör.

Tungotal brukar förknippas med psykisk skörhet men forskning visar att katolska präster som talar i tungor inte är mer känslomässigt instabila än andra. Jag älskar sådana här forskningsrapporter; för det första att någon initierade dem, för det andra att de fick tag i försökspersoner och för det tredje att de faktiskt är praktiskt användbara i mitt liv. Den nördighet som krävs av alla inblandade parter gör mig glad eftersom jag anser språk vara en av de största gåvorna och gåtorna som vi människor har att förvalta.

Kommunikation är viktig mellan oss människor men det är också viktigt med ett eget inre rum som är så hemligt att bara min Ande förstår den kommunikation jag för med Gud. Jag vilar väldigt effektivt i bön och när min förbön blir svår pga böneämnets natur är det enda som hjälper glossolali. Det är således en stor tillgång för mig. Det är därför lite gåtfullt att inte alla kristna talar i tungor.  Jag kommer aldrig att förstå varför det är så olika, men jag antar att det hör ihop med alla andra intressanta skillnader som finns hos oss människor. En del är snabblärda och andra lär sig långsamt och bara till en viss nivå medan andra lär sig långsamt till enorma nivåer. Andra är urstarka utan minsta träning och lyfter lätt stora stenblock medan betydligt fler inte ens efter idog träning orkar med detta.  Några har underbart blankt svart hår, självlockigt hår medan jag , och många fler, har flygigt , elektriskt fjun i en obestämd färg. En del är sterila och andra jättefertila. En kort , en lång, en roliger man, en tråkiger tant, en glader tjej och sura grabbar finns alla i samma kyrka. En del kan inte gå andra springer marathon och däremellan finns hur många varianter som helst. Och är det något Anden kännetecknas av så är det kreativ mångfald och variation.

Alla talar alltså inte  i tungor, jag tror absolut inte på den gamla Pingsvänsmyten att bara de som gör det är riktiga kristna. Det är ju ett uselt tecken på sann tro i så fall eftersom även tex animistiska schamaner använder sig av tungotal. Det förekommer ju också glossolali i många religioner. Ibland liknar mitt tungotal mer det schamanistiska bruket för det pockar alltid på när jag ber för mina skadade djur och de lyssnar och lugnas av det. Jag vet ju att Gud kommunicerar med djuren och det tycks som om tungotalet fungerar bättre än vanligt språk med djuren , särskilt om de är skärrade. Även mina chinchillor lyssnade bättre på tungotal än på vanligt språk så det är inte bara de stora, mer pratsamma, flockdjuren hund och häst som lystrar till den lugna sången i Anden. 

Hur tacksam jag än är för tungotalet önskar jag att vi än en dag får uppleva den djupa förståelse mellan alla oss människor-och djur-  som visade sig den första Pingstdagen. Babels förbannelse var bruten och :

I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen.

När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas.

Utom sig av förvåning sade de:

»Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar?

Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas?

Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien,

från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom,

både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.«

Regn

Psaltaren 65: 9-11

De som bor vid jordens ändar står häpna

inför dina mäktiga gärningar,

öster och väster fyller du med jubel.

Du tar dig an jorden och ger den regn,

du gör den bördig och rik.

Guds flod är full av vatten.

Du får säden att växa,

du sörjer för jorden.

Du vattnar åkerns fåror

och jämnar ut dess tiltor.

Med regnskurar gör du jorden mjuk,

du välsignar det som växer.

Idag har det första riktiga regnet fallit över oss här vid världens ände. Anden är ju också liknad vid vatten, levande vatten som ger liv. För oss här i norra glesbygden är vatten sällan en bristvara*men visst är vi medvetna om hur livgivande vatten är. Och om vi glömde det under den snörika vintern blir vi nu påminda när vårregnet faller över dammiga marker. Efter en dags regnande antog gräset sin självlysande gröna färg och löv började spricka ut på rönn och hägg. 

Ett liv utan Anden är som en skog utan vatten; torr sprucken mark, damm och uttorkade bäckfåror. Till slut dukar även de största tallarna med de djupaste rötterna under. Men det som först försvinner är den vänliga grönskan: mossor som bäddar in den hårda stenen och späda grässtrån som smeker nakna fötter. Blåbärsrisets ljuva grönska och björkens sockerstinna löv blir till brunt fnas som knastrar under fötterna. Snåla barrväxter som kråkriset överlever genom att vända sig till sig själv: den vattenånga bladen andas ut samlas genom bladens form upp igen och återgår till växten själv. Kråkriset överlever vinterns torka med denna strategi och klarar även sommarens om det blir ett oår. Men inga bär bildas, och om de gör det blir de små och hårda, de släcker inga vandrares törst, inga fåglars hunger och björnen får lägga sig hungrig i idet som lika gärna kan bli dess grav efter en sommar utan vatten.

Jag tänker på bitterhet och kyla. Jag tänker på renlärig präktighet som slår ihjäl varje ärlig fundering med  ett välriktat bibelord eller en vässad sarkasm ur kyrkohistorien. Jag tänker på snålheten som inte bryr sig om att skapa goda relationer om dessa inte är något som kan främja mitt eget bästa. Torka står stilla och det gör också den som inte låter Anden leda. Utan Anden blir livet en klättring över lik för att vinna en evig kamp om lebensraum. Det viktiga är att få rätt inte rättvisa. Att överleva på andras bekostnad är det enda som räknas, inte att leva. 

Visst finns pingstvänner som helt passar in på denna beskrivning, trots sitt vackra namn,  men det är lika vanligt i alla kristna kretsar och hos devota ateister likaså. Det finns alltid en "Öken Törsten" som är svår att nå. Ibland är jag denna Öken-Törsten. Jag vet att det här är jag när jag kväver Anden i mig så själen torkar ut och hjärtat spricker sönder. Om regn faller på den hårda jorden rinner det bara bort. Enstaka ösregn hjälper inte alls, det behövs ett stilla vårregn som inte ger upp innan marken mjuknar och grönskar igen. 

De goda vanorna som vattnar hjärtats jord regelbundet och lagom mycket, är det som gäller. I mitt liv märker jag direkt när jag nedprioriterar bön och stillhet, vänners "gemenskap och nådenes ord". Kyrkoåret är min räddning. Nu i Pingstnovenan påminns jag om Anden, om det stilla vårregnets nödvändighet. Om aftonen är vi med i Pingstandakter från Nederkalix församling, som igår handlade om Anden som vatten och regnet strilar ljummet över frusen jord. Jag somnar med Jesus a Pilgrimage** vid huvudkudden och regnets tröstande trummande mot rutan. Jag blir hjorten som hittar vattenkällan, fågeln som funnit sitt bo och babyn som vaggas av den himmelska föräldern.

"Kraften och glädjen som nyss var försvunnen, rinner tillbaka som regn till min själ: här kan min själ och min kropp finna ro, hos dig. Ro hos dig."

Bilder tagna i skrivandes stund av min pyttelilla tulpanodling.

 

* men vi minns ännu med fasa den förfärliga sommaren 2018. På denna torrbacke var det en smärre katastrof, brunnen sinade och hö var en bristvara eftersom den lilla skörd som ändå blev här uppe i de stora älvarnas land skickades till södra Sverige där folk i desperation också köpte hö från Baltikum, Polen och Tyskland. Vår brunn sinade så klart och den fina skogstjärn som ger det kommunala vattnet sin höga kvalitet drabbades av algblomning samtidigt som vattennivån var rekordlåg. 

**Boken som jag avslutar varje dag med av jesuiten James Martin.

Jord

Romarbrevet kapitel 8, vers 16-18

Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn.
Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.
Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.

Tisdagen i Pingstnovenan tänker jag på att Guds blåste in sin livsande i människan som skapats av jord i den mellersta skapelseberättelsen. Här är ett gammalt inlägg som fortfarande håller, och läs gärna den långa kommentarstråden som verkligen är intellektuellt stimulerande, tack ni som bidrog till det berikande samtalet! I gamla översättningen sades att "människan blev en levande själ" när Gud gjorde detta.

Pingsten handlar därför om den nya skapelsen när Guds Ande tar sin boning i oss och gör oss till levande själar på ett nytt sätt: nu tas Livsanden aldrig från oss igen och det är inte bara en slags konstgjord andning utan Anden själv bor i oss till den grad att Guds egenskaper nu finns i kyrkan. Vi är Kristi kropp, den levande rörliga kroppen som tillsammans är Guds händer, fötter och goda skaparkraft på jorden. 

Pingsten handlar alltså också om hur Gud skapar om den mänsklighet som en gång skapades av jord. Leran i krukmakarens händer omformas efter den modell som var tänkt från första början. Den pingsten då kyrkan föddes var alltså en fortsättning av Jesu uppståndelse då Gud började sitt skapande av en ny mänsklighet på den jord som ska förnyas på samma sätt som den förnyades på Noas tid.

våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.

 

Ljuset

Sakarja kapitel 14, vers 6-9

Den dagen skall det inte längre finnas någon kyla eller frost.
Det skall vara en ständig dag — Herren vet när den kommer — och ingen växling mellan dag och natt, utan när kvällen kommer skall det vara ljust.
Den dagen skall friskt vatten strömma ut från Jerusalem, hälften mot östra havet och hälften mot västra havet. Sommar och vinter skall det vara så.
Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda.

Kristi Himmelsfärdsdag inleder pingstnovenan När jag  var ung visste vi i gänget inte om att den fanns eftersom vår superlågkyrkliga tradition inte sysslade med denna sed men vi hittade själva på att fasta denna tid inför Pingstdagen för att göra som de första kristna lärjungarna. Betecknande nog säger den länk jag gav att det bara var 11 män och Maria närvarande trots att Bibeln säger annat, det var många samlade tex när Tomas fick känna på Jesu sår, Cleopas och hans fru var också bland dem, alltså inte bara apostlarna och Maria. Men okej, det är nu en tradition att förminska och osynliggöra kvinnor som en del manliga lärjungar också råkade ut för i bara farten. Låt oss nu återgå till mitt ärende:

Söndagen som inleder denna vecka före pingst har i denna årgång som GT-text en ljuvlig profetia som vi i norr ser besannad varje år vid denna tid. Igår samspråkade jag med en kär extradotter i Filippinerna som jag försöker visa det magiska ljuset här eftersom en anhörig till henne blir svårt deprimerad av eftermiddagen och solnedgången. Jag hoppas att mina filmsnuttar inet ska göra skada utan upmuntra och visa på denna profetias ords uppfyllelse.Men även detta med bäckarna som rinner ut från Jerusalem är ju något vi vet av vid denna tid på året: smältvattenbäckarnas porlande låter dessutom som Helig Ande, i mina öron.

Jag antar att ingen människa hade flyttat hit tätt i hasorna på den tinande inlandsisen om det inte vore för det magiska ljuset så olika sommar och vinter, men lika magiskt. Självklart hade det berusande vårljuset som CS Lewis beskriver så perfekt i slutet av Caspian och skeppet gryningen den inverkan att folk stannade kvar. Men även polarnattens ljus är omöjligt att uppleva på andra breddgrader. De första som, liksom Mumin ensam upplevde jul, stannade kvar en hel vinter hade mycket att berätta för dem som reste söderut under den mörka tiden och fler och fler stannade i sin erämark året runt. Men Sakarja visste inget om detta, ändå beskriver han exakt miessimánnu i Tornedalen.

Nu är det alltså pingstnovena i denna ljusets tid och Nederkalix församling håller fast vid traditionen med pingstandakter om Anden, men i år på nätet: kl. 18 varje afton på www.svenskakyrkan.se/kalix. Idag Anden som vind. 

Säkert finns fler församlingar som gör detta. Här har pingsten alltid inneburit stora samlingar av laestadianer och andra kristna här i norr. Laestadianerna firar till och med tredje och fjärdedag pingst. Om det inte är en tradition hos dig, gör det till det! Jag förstår att jordbruksåret, soltimmarna och myggläget är annorlunda söderöver men jag tycker ändå att ni ska passa på denna korta ljuvliga tid: Pingstnovenan kallar oss ut i Andens frihet. 

"när kvällen kommer skall det vara ljust"

Utsidan inåt på rymmen från sanatoriet

 

Läste denna bloggpost hos Underbara Clara 

https://underbaraclaras.se/2021/05/05/jag-vill-bara-vara-snygg-ar-det-for-mycket-begart/#comments

Jag gillar dessa Clara ryter ifrån-inlägg och läser då också kommentarerna som är så trevliga och informativa hos Clara. Tydligen är vi som följer Clara trevliga typer eller är det Clara som inbjuder till konstruktiva inlägg? Eller har hon helt enkelt tur med läsekretsen precis som jag, som får få men högkvalitiva kommentarer här☺

Nåväl, Clara fick mestadels medhåll på sitt kluriga kåseri men en person ifrågasatte hennes ordval, som jag ser det, på goda grunder:

Moll: Lungsjuk kan man vara. Sinnessvag också. Och man kan hamna på sanatorium. Inget av det särskilt lustigt och inget som kläder kan åstadkomma tror jag. Eller kanske TBC-smitta kan sitta i textilier?
Vad innebär det för dig att “kläder gör din kropp värre?” Hur då värre? Vad är fult enligt dig? (Att se ut som man är sinnessvag? Eller drabbad av TBC?) Vad är det att vara snygg? Hur ser man ut då?
Jobbigt att vilja vara snygg och uppleva sig vara motsatsen. Hur orkar man homsa med allt sådant. Finns så mycket som är roligare än att tänka på än hur man själv råkar se ut. Hel och ren räcker väl. Och ödmjuk inför livet, världen och medmänniskorna. Då brukar folk se alldeles tillräckligt fina ut.

Moll fick på moppo av flera kommentatorer men jag var tvungen att kommentera hennes klart meningsfulla inlägg:

 Du har naturligtvis rätt, samtidigt är nog alla människor intresserade av att känna sig bekväma i sina kläder och en del av denna känsla är att känna sig lik sig i kläderna. Kanske snygg är ordet för de flesta , men jag vill nog mest se ut som mig själv och inte känna mig utklädd. Senaste modet är dock nästan alltid fel. Jag har gärna tantkläder i femtiotalssnitt bara inte armarna kläms fast i smala holkärmar, för jag är i själ och hjärta tant med stor användning för starka armar. Om jag känner mig sinnessvag, som ganska ofta, mår jag ändå bättre i ridbyxor och ridrock på en lång galopptur i den ljusa vårnatten. Snygg, nja, men sinnesstark blir jag av det, som om jag rymt från sanatoriet för att aldrig återvända=)

Och jag insåg i skrivandes stund att prick så är det. Jag har alltid sett mig som noga med kläder men få ser nog det på mig eftersom jag aldrig följer modet annat än på det motvilliga sätt som uttrycker sig i att jeansen måste bytas ut och de får ett annorlunda snitt än det utslitna paret eftersom det inköptes för 20 år sedan, eller eventuellt ärvdes för 20 år sedan och alltså har 30 år på nacken. Men som den uppmärksamme läsaren redan upptäckt: jeans är ett slitstarkt mode som jag följer, liksom de flesta svenskar, slaviskt. Svensk nationaldräkt är jeans. Få svenskar kan sanningsenligt hävda att de inte har minst ett par jeans i garderoben. 

Så inte är jag opåverkad av trender bara långsammare i att hänga med i modenycker eftersom jag fäster mig vid kläder som jag trivs med så till den grad att de får hänga med tills de är utom räddning och får avsluta sitt liv som inslag i en trasmatta. Hel och ren stämmer alltså inte alltid på mig. Jag lappar och lagar, syr om och fixar. Jag har nämligen ett extremt behov av att inte känna mig utklädd jag vill helt enkelt att utsidan av mig ska leda in, så till vida att den som ser min utsida ska få en glimt av min person utan att jag för den skull ska behöva tänka i två timmar innan jag klär mig inför en dag på jobbet.

Ridkläderna då? Numera är ju även funktionskläder en jätteindustri med stor ekonomisk makt så även

"Creates identity"

ridkläder. Köper jag någonsin nytt så är det i allmänhet ridkläder men naturligtvis är även ridbyxorna och tröjorna oftast "Pre-loved". De håller förstås inte i evighet trots mina omsorger. Min sommartröja börjar nu vara färdig för trasmattan och när jag vände den ut och in för att hitta ett sätt att rädda den, såg jag denna etikett. Så här vill ju modeindustrin framställa det: "med kläder väljer vi persona så köp din personlighet av oss". "Som du är klädd så blir du hädd." Och nu kommer kapitalismen inpå bara kroppen som aldrig förr. De som har pengar köper sig till och med kirurgi, som av någon outgrundlig anledning kallas "skönhetsingrepp", för att skapa identitet.

Det märkliga är att identiteten då i allmänhet suddas ut: i stället för att ha sitt eget utseende blir personen en kopia av klanen Kardashian eller någon annan trendsättare som lagt sig under kniven, limmat fast en gardin där endast ögonfransarna en gång fäste eller sprutat in fillers lite varstans i ansikte och rumpa. Och ska denna tröja nu bli trasmatta så har den ju skapat färdigt vad gäller min identitet. Kommer mitt körkort då att gå upp i rök, passet bli ogiltigt, vad händer med fingeravtryck och DNA? Får mattan en del av mig likt en slags vänlig dödsrelik? Här har tröjan skapat min sommaridentitet i snart 20 år och nu är den bortom lagning. Borde jag känna mig vilsen? 

Jag tror nog att jag slutar grubbla nu och sadlar istället Smilla* för att ta en snabb galopptur så den där känslan av att ha rymt från sanatoriet infinner sig. Och så repeterar jag det bästa som skrivits om identifikation:

[…]jag skall ge honom en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det. Uppenbarelseboken 2:17b

*Sommaren då Smilla blev till hade jag förstås denna tröja på mig när vi bodde i Pengsjö och väntade på att Manzanillo skulle göra sitt jobb med Isa och Chateau. Hr. Bråddjup fotade oss från balkongen i huset där vi bodde efter att jag varit på morgonpromenad med Aron 5 år och Chateau 18 år. Ridbyxorna har jag också kvar, men de håller nog några år till.

 

Kristi Himmelsfärdsdag

Flugsnapparen har flyttat in i sin holk och svalorna bygger redan bo i stallet, det är Kristi Himmelsfärdstider.

 När jag var barn längtade jag till jul och påsk så det nästan gjorde ont, men samtidigt fick denna längtanstid ett magiskt skimmer över sig som jag inte vill vara utan. Kristi Himmelsfärdsdag har dock blivit en helg jag längtar efter med desperation nu när jag är vuxen. Förr jobbade jag i stort sett varje dag i veckan. Tröttheten var min ständiga följeslagare så dagar som denna söndag på en torsdag var som en oas i en öken då livet är som mest intensivt även om jag då aldriog var ledig sk. klämdagar.

Nu kommer denna helg mitt i den mest intensiva perioden av skolåret. Utan denna helg vet jag inte om jag överlevt för den söndag och klämdag, som för oss lärare är en studiedag, som kommer precis nu när ALLT ska hända samtidigt och det som måste göras är försent på riktigt om bara någon vecka. Myggdödaren och bromsfällan MÅSTE ut NU annars gör de ingen större nytta. Gräset måste krattas NU av samma anledning. Gödseln måste krattas ihop och anv'ndas eller tas bort NU annars är avmaskningen meningslös. Sådden måste i jorden NU annars blir det inga egenodlade grönsaker i år. Proven måste rättas NU för betygen ska vara satta 29 maj för treorna och 16 juni för resten av eleverna.

 

Men det är förstås inte bara denna välsignade oas av tid och återhämtning, som i år är mer nödvändig än någonsin*, som gör denna helg viktigare för vart år som går. Det är innehållet i den. Dagens bibelord hade en väldigt passande utläggning av innebörden av Kristi Himmelsfärdsdag i kommentaren till Markus 16:19**

Närmast Gud sitter någon som vet hur vi människor har det – se där ett sätt att sammanfatta Bibelns budskap. I centrum för berättelsen om människan och den Gud som ville henne finns en person som delat hennes villkor och vill henne väl. Detta är evangelium.

 

* året med corona har varit det mest arbetsintensiva och jobbiga någonsin, vilket inte vill säga lite i mitt yrke.

**När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida.

Kakelugnen Amund

Amund var en kakelugn som fortfarande värmer en hel släkt. Han föddes i Norge där han blev gruvarbetare i Skjommen i Ballangen vars mest berömda medborgare heter Annifrid Lyngstad . När han fick uppbrottsorder av Gud lydde han. Den näst största resan han gjorde var den när Gud sa att han skulle resa till de svenska Malmfälten. Han hörde ett ortsnamn som han inte riktigt uppfattade men på biljettkontoret såg han namnet Gällivare, det lät mest rätt så han köpte tågbiljett till Gällivare.

På tåget kom han i samspråk med en man som i samtalet nämnde Tuolluvaara och att där fanns en gruva. Det klack till i Amund : det var ju Tuolluvaara han skulle till, inte Gällivare! Så han hoppade av tåget i Kiruna och tog sig till gruvan. Där fick han genast jobb och förmannen som anställde honom ville visa honom vägen till hans arbetsplats. " Nej, det behövs inte sa Amund, jag vet vart jag ska." Och när han hittade sin plats inne i gruvan kände han genast igen den.

I gruvan fick han många vänner, en av dem var Assar som , liksom Amund, var pingstvän. Assar  mötte Amund den där dagen och det är han som berättade historien för oss. Amund själv var inte den som berättade dessa saker han bara levde i den mest naturliga lyhördhet för Andens röst i stort som smått. Familjen med hustrun Astrid i spetsen blev naturaliserade Tuolluvaarabor i sin villa på Egnahemsvägen.

I Tuolluvaara föddes Astrids och Amunds sjunde barn och Amund blev söndagsskollärare i sin nya hemby. Alla äldre människor vet vem Amund var och aldrig har jag hört ett ont ord om honom. Det är så ovanligt att man tror att något är fel.  Speciellt som Amund ofta var irriterande trosviss och väldigt socialistisk. När förmän försökte styra upp honom sa han bara "Jag går med Gud och det är bara Gud jag lyder." Även direkt farliga saker gjorde han med motiveringen att Gud skyddade honom från både skut och ras i de farligaste oskrotade gruvorterna. Ändå är alla som berättar om hans envishet och trots fulla av respekt.

En sorg för Amund var att bara ett av barnen fortsatte på den väg han valt som sin egen, men alla barnen respekterade ändå Amund och hans bergfasta barnaskapsförvissning: "Det är evig sant, dertill har jag fått den hellig Ånd till pant." sjöng han utan minsta tvekan. Och när Anden gav ingivelsen till honom profeterade han med en helt vardaglig röst men med gudomlig auktoritet över människor han mötte även om det var det första mötet. Det var inga elakheter utan kärleksfulla och stärkande profetord som kom från Amund. Hans nådegåva var att dela med sig av sin orubbliga inre kärleksstyrka till sin omgivning. Och ännu berättar hans åldrande, hederliga barn med stor respekt om sin helgonpappa. 

Jo, för den heliga Amund är de mest naturliga sättet att tänka på honom. När han dog var han ute och fiskade. Samtidigt som han fick hjärtattacken som lyfte honom rakt in i evigheten drog han upp en stor fisk ur Vättern och hans barn fick olika hälsningar av honom trots att de var utspridda över Norden. Därför visste alla vad som hänt när han inte kom hem från fisketuren: den helige Amund, fiskaren, hade landstigit på den himmelska stranden och därifrån sänder hans brinnande ande ännu värme genom tid och rum i ringar på vattnet som når längre ut och djupare in än de hann under hans livstid.

Eftervärme

Aron dricker vatten från en kallkälla vid Luossajärvi. Hela inlägget här.

 Biskop Martin (Lönnebo) brukar tala om eftervärme. Han vill att vi kristna ska vara kakelugnar och kallkällor som behåller sommarens värme genom hela vintern och så räddas omgivningen från att frysa och törsta ihjäl under en kall, torr tid.

Sådana kallkällor och kakelugnar finns i min släkt, som ni nog förstått vid det här laget. Men egentligen började veden värma kakelugnen när våren bröt ut i full frihet den första påsken. De kristna som fick leva med Jesus mellan uppståndelsen och himmelsfärden värmer ännu oss som lever idag. Den korta tiden de vandrade med Jesus efter uppståndelsen fördjupade och förändrade dem så mycket att de ännu sänder värmande kärleksstrålar omkring sig över hela jorden. 

Vi som värmts av påskens solstrålar blir på så sätt en del av eftervärmen och vi kan i vår tur värma upp vår omgivning och ge dem friskt rinnande vatten även under den torraste ökenvandring över de mest frusna av snövidder. 

En sådan kallkälla och kakelugn vill jag också bli en gång: So help me God!

40 dagar påsk

 

Kökets påskris är en del av tulpanbuketten och står ännu kvar.

När mina äldsta barn var små på 1990-talet köpte jag en liten pärla till bok som handlade om att fira högtider med barn. Den var skriven av en tysk präst som också var engagerad i walldorfskolor. * Hon rekommenderade ett påskris där barnen fick måla ett ägg varje dag under påsktiden att hänga upp i påskriset så det till slut var fullt av färgglada ägg. Mitt tidspressade liv har dock aldrig tillåtit ett sådant påskfirande men jag har det i åtanke inför en lugnare tid då barnbarn förhoppningsvis kan få vara med farmor/mormor under påsktiden. Jag har tänkt mig att de då kan få göra flera ägg om de inte är hos mig hela tiden, vilket ju är svårt när nu två av mina älskade ungar bor på annan ort, och sedan hänga upp när de hälsar på igen. Nu proppar jag i stället riset fullt med köpta fuskägg redan på påskdagens morgon.

Det är som min älskade kloka vän Åsa säger: bor man i periferin och tillhör en liten udda minoritet harman inte samma möjligheter som andra att bo kvar på dagligt kontaktavstånd till vänner och familj. Det är något som majoritetsbefolkningar aldrig riktigt kan omfamna eftersom de föds i tättbefolkade delar av landet. En välmående medelklass har inte alls förståelsen för flyttvånget när man måste söka arbete var som helst i landet och utbildningsorterna alla är på bekväma avstånd för dem. Justnu måste man visserligen söka sig norrut för arbete, men inte om man tillhör den klass som faktiskt är maktbärande i Sverige. Den styrande klassen kan välja att flytta eller stanna kvar utan att sänka sin levnadsstandard, vad de än väljer.

Statarsystemet är inte avskaffat på den punkten att den fattige måste flytta på sig. Det är alltid den som står i en svagare social position som måste vara beredd på uppbrott. Det är, som blivit allom bekant i dagarna, den trakasserade familjen som måste flytta från den våldsamma fadern, inte tvärtom. Filippinska barnflickor och hembiträden tar hand om andras barn över hela jordklotet och får vara glada om de kan ringa till sin egen familj och kanske träffa dem vartannat år. 

För mig**** har därför traditioner blivit viktiga och jag har, från det att jag väntade min förstfödde son när jag var 17 år, försökt förtydliga traditioner som skapar den där sammanhållningen över tid som yttre ting försöker ta ifrån oss. Påskäggsmålning och påskris som står under alla dagarna hör dit. Vi är kristna och tillhör hela den historien. När jag var barn visades en ljuvlig film på barn-TV om traditionell färgning av ägg i dåvarande Sovjetunionen, nuvarande Ukraina: Pysanka.** Så fina ägg har vi aldrig åstadkommit men denna internationella tradition ville jag ta in i min familjs historia.

En annan ny tradition är att barnen ska leta påskägg på kontinentalt vis. Som fransklärare låter jag alltid mina elever berätta om sina traditioner och vare sig de kommer från Burundi, Storön, Filippinerna, Överkalix eller Syrien letar de påskägg. Det är en tradition som säkert sprids av kommersiella skäl men jag hänvisar hit igen.* Jag vill alltså inte göra mina barn till främlingsfientliga hembygdsfanatiker. Jag tror det är viktigt för en kristen minoritet att lyfta blicken och se:

en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer.

Och de ropade med hög röst: »Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.« Upp. 7:9-10

Men sedan finns förstås egna seder som hör ihop med just vår familj och en sådan bröts igår: att ta en cykelutflykt på första maj vi pysslade med gården i stället eftersom inte alla har en fungerande cykel. Min morfar hade infört seden för sin sjubarnsfamilj där alla hade cyklar men ingen hade bil. Vi som vuxit upp i Kiruna kommun vet hur efterlängtad den dag var när cykeln skulle få tas fram efter vintern och vid Valborgstider var sparkföret uselt så längtan var stor att få kunna röra sig fritt igen.*** Men man fick vänta. Man fick längta. Man fick tjata. Och så kom första maj och cykelutflykten till Holmajärvi med familjen och matsäck i mammas cykelkorg. Sedan cyklade vi förbi demonstrationstågen, ja plural. Inte gick syndikalister, LO, kommunister och sossar i samma tåg! Det var i min barndom länge sedan man kunde, som farmorsfar, vara syndikalist och socialdemokratisk ordförande i fattigvårdsnämnden i Tuolluvaara.

Första majdemonstration i Stockholm på 1890-talet. Då var farmorsfar en liten gosse i en liten by i nordligaste Lappmarken och förstod inte språket på plakaten.

Däremot demonstrerade vi aldrig. Den stora  minoriteten kristna var inte längre med på det tåget. Det berodde sannolikt på arbetarnas egen predikant och biskop: Lewi Pethrus, som efter åren i USA tagit avstånd från arbetarrörelsen som blivit alltmer ateistisk. Mina Broderskapssläktingar hade bildat KDS lokalavdelning i Kiruna kommun, fast nästan alla var Tuolluvaarabor, när Lewi Pethrus gav uppbrottssignal trots att min släkt inte var pingstvänner. Än idag är KDs starkaste förankring hemmavid i Östlaestadianska släkter i Karesuando församling. Jag antar att farmorsfar, om han hade överlevt sin 47-årsdag, hade bytt till detta tåg tillsammans med min unge far och medelålders farfar.

Det som istället för äggmålning präglar denna påsktid 2021 är tidens flykt. Mina kära svärföräldrar har

varit krassliga så den käre herr Bråddjup har bott i Kiruna med dem sedan Långfredagen då läget blev akut. Då har jag och de yngsta barnen börjat läsa en bok vid middagen: Pärlfiskaren av Karin Erlandsson. Den första delen av en serie som heter Legenden om ögonstenen. En helt ny tradition som kommer sig av traditionen att köpa böcker på bokrean, som introducerades av min far, har därmed kommit in i familjen. Och den kommer jag att slåss för lika starkt som morfar och pappa höll på cykelutflykten första maj; om det så var snöstorm, ovanligt, eller vi fick kämpa oss fram i knädjup snösörja, vanligt. Och påskriset står kvar till Kristi Himmels.

 

Vardagsrummets stora påskris står också kvar.

* Jag vet att Walldorfpedagogiken har märkliga andliga rötter, men säg ett pedagogiskt vapen som inte Jesus vred ur händerna på fienden den första påsken?

** Då var seden så starkt förknippad med kristen påsk att Sovjetunionen förbjöd denna vackra sedvänja som dock överlevde bland ukrainare i förskingringen och blev en påsksed att beundra i mitt hem. God moves in mysterious ways.

*** under min barndom och ännu mer mammas barndom tilläts ju barn leka utan vuxen tillsyn dagarna i ända. det var Bullerbyn på det sättet även i gruvstäder och tornedalsbyar. Fast inte alltid lika snällt.

**** Eftersom denna påskkalender, liksom fastekalendern blivit någon slags egocentrisk självbiografi infogar jag här en helt färsk selfie.