När jag var barn firade vi alltså Kyndelsmässodagen storslaget. Och vi var inte ensamma. I kyrkan gjorde vi barn ett slags kyndelsmässospel kring hur Jesus bars fram i templet och mötte Symeon och Hanna. Prästen i Jukkas på den tiden hette Heikki Turakka och med sin fru Briita förde han in purfinska traditioner som svampplockning (mamma vägrade) och mer firande kring de flesta av kyrkoårets högtider.
Bild från tidigare i januari nu är det mer snö |
Kyndel är ett gammalt ord för ljus och förr i tiden hade man vid denna tid på året stöpt ljus inför året som komma skulle efter julens tabberas på dem. Dessa ljus tog man till kyrkan på kyndelsmässodagen för att få dem välsignade. Hemma hos oss nöjer vi oss med att tända ljus i fönstret. Levande ljus ska det vara tycker jag. Farmor tände ett enda ljus men jag har fått en så tjusig ljusstake ur svärmors digra samling som är gjord för fyra ljus. Därför blir det fyra ljus under kyndelsmässotiden hos oss.
Bild från tidigare, Elis in från snöskottningen |
För farmor och farmorsmor var detta också en viktig märkesdag i naturen: björnen vände sig i idet och halva vintern var förliden. Det räknades också som halvsnödagen dvs den snö som kommit skulle fyllas på med lika mycket till innan det blev vår. Då blir det mycket snö i år för det har kommit stora mängder av varan under januari som vanligtvis är kall och torr. Men nu är ju redan medeltemperaturen 2 grader varmare här i norr och det märks. Lääängre höst och mycket mildare och nederbördsrikare vintrar.
Nu är det dock 25 minus och halvklart väder. Vi har nästan glömt hur det är efter en lång period med mulet och 0 gradigt till 10 minus under januari. Högvintertiden börjar med Jungfru Marie kyrkogångsdag och det känns som den mest förhoppningsfulla tiden på året. Jag tackar och tar emot!
* Jag är glad att hon gjorde det. Det mesta är bättre här, framförallt att bo med sina hästar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar