Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.”
Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Luk 1: 34-35
Läser man Wikipedia och liknande får man om Hilma Borelius veta att hon kämpade för kvinnlig
rösträtt, kvinnliga akademiker, mot låga kvinnolöner och allra först nämns att hon var Sveriges första kvinnliga doktor i litteraturvetenskap men ingenstans nämns att hon hade en utvecklad kristen teologi om manligt och kvinnligt där kvinnans moderlighet sågs som en gudomlig kraft till fred och försoning, rättvisa och räddning i hela samhället. Det nämns inte ens att hon var kristen.
Efter årets Lucia från Tällberg* kan man se detta som en del av en medveten trend att tiga ihjäl kristendomens inflytande på kulturen. Eller så är det som med förtigandet av kvinnors existens medelst ord som "personer som menstruerar" ett löjeväckande försök att "inkludera". Ett "inkluderande" som exkluderar kvinnor som ännu inte, eller inte längre menstruerar men för den skull inte vill behandlas som onämnbara och odefinierade cellklumpar. Luciatåget i Tällberg exkluderade alltså alla som ser Lucia som en kristen körsångshändelse vi följer varje år med stor glädje och förväntan, medan de inkluderar en liten minoritet av dem som ser Luciatåget varje år.
Hilma Borelius hade alltså sitt allra mest originella och meningsfulla bidrag till feminismen och samhällsdiskussionen i en teologi kring manligt och kvinnligt som helt jämlikt som tar sin utgångspunkt i hennes tro. I artikeln "Kristendomen och kvinnofrågan" skrev hon att Jesus alltid ger lika djupa sanningar till kvinnor och män och anser att varje själ är värd att frälsa. Därför menade Borelius att det "kristna samhället" aldrig varit kristet ditintills.
Hon säger i ett föredrag:
"Den djupaste olikheten mellan staten och hemmets presentationer, hittills tror jag dock beror på något annat än staten tekniska svårigheter, och jag vågar inte lägga för stark vikt vid den kvinnliga osjälviskheten blott såsom kvinnlig. Hemmet där det har i ojämförligt högre grad än staten ställts under den kristna livsåskådningens välde.Där ligger den djupaste olikheten."
Hilma Boelius liksom otaliga rösträttskvinnor, tex Lydia Wahlström som presenterades i fjolårets adventskalender, inspirerades alltså främst av sin kristna övertygelse. Det får vi aldrig veta om vi inte gräver i arkiven själva eftersom det råder en förförståelse om kristendomen som ond och kvinnofientlig i samhället idag. Vare sig man älskar eller hatar feminismen ser man kristendomen som ett bålverk emot oss kvinnor och feminismen. Båda sidor har exakt lika fel.
Sanningen är att de första feministerna i Sverige till stor majoritet var kristna och sökte argument för exempelvis kvinnlig rösträtt från sin tro och Jesu undervisning och föredöme. Men om detta råder en närmast total mörkning i svenskt kulturliv. Ovanstående fakta har jag därför mestadels hämtat från andra källor än de vanliga encyklopedierna, främst denna publikation från Lunds universitet:Döda och levande ting- Genus och religion i Hilma Borelius föredrag och artiklar 1905-1930 läs gärna vidare där. Det är spännande och ögonöppnande läsning!
Så här i adventets avslut kan jag också tillägga att Hilma Borelius tanke om rättvisa och jämlikhet i Guds ögon är ett budskap som enligt henne skulle gälla hela världen. Så skulle fred och välstånd berika alla folk genom Jesus, den son den alldeles vanliga kvinnan Maria födde. Jag vidhåller att detta att Gud valde att födas på detta sätt av en kvinna är emanciperande mest för kvinnorna men i förlängningen för hela mänskligheten.
Genom att kvinnan skule få sin rättmätiga plats i samhällslivet skulle kristendomen bli en kraft som enade folken. Borelius sörjde hur den lutherska tvåregemntsläran skadat samhället i grunden med den sekularisering som blev följden. Även kyrkan ansågs hon hade "förmanligats" i hård och känslokall riktning. Borelius förespråkade ett enande utifrån kristen tro som skulel gälla allt gemensamt liv i krykan liksom utanför den. Kristna ska alltså inte behöva leva som personlighetskluvna fångar till en sekulär stat. Hon skriver:
Det är reformationens jubelår. Man firar den religiösa frigörelsen, samvetets suveränitet, den kristna människans myndighetsförklaring i förhållande till kyrklig auktoritet. Hur förhåller det sig i verkligheten med samvetets suveränitet? Det myndigblivna individuella samvetet finner sig i den moderna folkkören ställt under en annan herre än den kyrkliga auktoritetens:statens,som befaller att dräpa, bränna och plundra. Är det verkligen en fri ställning?
Och vägen till att lämna tvåregementsläran och nå fredlig samverkan är att kvinnorna intar sin rättmätiga, gudomligt givna ställning som mannens totala jämlike i samhället överallt i världen. Till detta, kära Hilma Borelius, kan jag bara säga JA och AMEN!
* En stympad "Koppången" utan sin tydligt adventsinriktade** sista vers har vi fått lära oss utstå efter Helen Sjöholms töntiga stympversion som fokuserar döden, döden, döden och undviker advent Men "Det är en ros utsprungen" enbart på fiol borde varnat oss inför den verkliga kristofobiska dubbel-cringeslakten av "Giv mig ej glans , ej guld, ej prakt" med text av Zacharias Topelius och melodi av Jean Sibelius. Cringe, säger de unga, piiiiiiinsamt säger vi åldringar.
Att de dessutom lät en kvinna kula men avbröt efter ca 7 sekunder, eftersom de hyser Lucia -skräck var det väl för hemskt med den starka kvinnokraft som kulning representerar så även denna måste stympas och lämnades dessutom helt oförklarad. Ja, jag var sur och besviken på årets TV-luciatåg som löjligt nog gjorde en fullkomlig ripoff på jukkasfirandet förra året men med allt kristet utrensat. HALLÅ! Lucia är ett kristet helgon! Vill ni fira midvintersolståndet, fine! Offra nio gotlandsruss och nio slavar till Oden. Drick öl i mängd och framför fornyr∂islag-kväden om tapperhet i fält, men gör det den 21 december och lämna Lucia ifred!!!!
**Här i stillhet och tystnad
Nu när psalmen tonat ut
Men jag bär de gamla orden
I mitt hjärta som förut
Och jag sjunger för himlen
Kanske någon mer hör på
Hosianna i höjden
Och sen så börjar jag att gå
Och jag går till de andra
Jag vill känna julens frid
Jag vill tro att han föddes
Och finns med oss här i tiden
Det är jul och det finns ett barn i mig
Som vill tro att det hänt
Och som tänder ett ljus
Varje Söndag i advent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar