Katharina von Bora 29 januari 1499 - 20 december 1546

 Låt rättvisa grönska i alla hans dagar
och fred och välgång råda,
tills ingen måne lyser mer.  Ps. 72:7

Frau Käthe  brukar hon kallas, den självständiga begåvade nunna som lämnade klostret och gifte sig med den avhoppade augustinermunken Martin Luther. men skulle jag fått kalla hennes det? Vad jag än hör och läser om denna gigant i reformationshistorien känner jag att jag nog hade väntat på hennes tillåtelse att ge henne smeknamn. Få historiska personer känns lika levande och vördnadsbjudande som Katharina von Bora. Jag tänker på hur CS Lewis beskriver den första drottningen av Narnia i Min morbror Trollkarlen och Den sista striden. Katharina von Bora framstår som praktisk och rejäl, hederlig och full av pondus som den som får barnen Pevensie att niga och bocka inför anblicken av drottning Helen i Den sista striden, trots att de också varit kungar och drottning av Narnia.

Tre olika målningar av Katharina von Bora, lägg märke till hennes bestämda min på alla tre. Inför henne vill jag niga djupt.

Katharina von Bora var nunna men fungerade perfekt som härskarinna i det välbesökta Lutherska hemmet som var det gamla augustinerklostret i Wittenberg vilket nu fungerade som hem för familjen Luther och många vänner som bodde där under kortare och längre perioder. Där skötte Katharina djur, hushåll och grödor, de sex barn hon födde , samt fyra fosterbarn. Martin Luther kallade henne Wittenbergs morgnstjärna eftersom hon alltid gick upp fyra på morgonen för att hinna med alla sysslor. Hon såg till att famijen och den reformatiosngemenskap de samlade i det före detta klostret fick mat på bordet när Luthers lön inet räckte till. På alla sätt framstår hon som en idealisk hustru som förutom allt det praktiska också var en samtalspartner för sin man och andra teologer, hon var nämligen mycket bildad eftersom hon bott i och utbildats i kloster sedan fem års ålder. Hennes första kloster var ett dominikankloster och de har ju alltid prioriterat bildning och kunskap.

I klostret lärde sig Katharina sjukvård och tog därför hand om sjuka i sitt hem. Hon bryggde öl och idkade handel, På alla sätt framstår hon som vördnadsvärd, klok och flitig utöver det vanliga. Hon har därför blivit något av en förebild för den lutherska hustrun. Jag känner igen hennes levnadsteckning i otaliga tornedalskvinnor som först och främst prisades för att de var goda "arbetsmänniskor" och trogna kristna som förde sina barn till tron. Min goda vän Åsa Larsson berättade om en sådan Katharina von Bora-kvinna i sitt Vinter 25 december (ja jag ligger efter med adventskalendern!!!). Lyssna och lär, lyssna och njut!

Att jag känner en sådan bävan och vördnad inför Katharina von Bora beror säkerligen på att jag omgivits av den sortens kvinnor med pondus och självkänsla men också en god portion luthersk stränghet. I jämförelse med dem som gick upp 4 på morgonen , tände eld i spisen, mjölkade korna, lagade frukost till alla barnen, bäddade alla sängar, gick ut i skogen och högg sig ved, skottade framför dörrarna, tvättade jättebykar vid älven och sköljde i upphuggna vakar, födde barnen  i bastun, odlade rovor och potatis, slaktade renar och sydde blötnäbbar åt hela familjen, samlade skohö och hässjade vinterfoder till alla djuren, ystade ost, beredde bark och bakade bröd, spann ullgarn och vävde tyger, stickade sockar och sydde kläder, plockade hjortron och samlade löv till vinterns behov av tillskott åt korna och ängsull till att fylla barnens kuddar och täcken... kan jag bara känna mig som en nigande undersåte likt Lucy Pevensie inför drottning Helen av Narnia. Och denna kvinnostandard var det Katharina von Bora som satte eftersom laestadianismen är en mycket luthersk rörelse.

 Förutom att hon var flitig var hon också självständig, det var i praktiken hon som friade till Martin inte tvärtom. Äktenskapet verkar av allt att döma ha varit ett lyckligt och förhållandevis jämställt sådant. Luther kallade henne utan ironi för sin Herre Käthe. Tyvärr har ju detta med "regeringen" sedan blivit ett föraktfullt sätt för män att dissa sina fruar. men det verkade aldrig föresväva Luther att göra det. Kanske för att han genom sitt äktenskap trotsade påven och satte en luthersk standard för det goda kristna äktenskapet, men jag tycker mig också finna spår av en sann vänskap och respekt mellan makarna Luther.

Frau Käthe avbildad sitt dödsår 1546*

Smolket i i den lyckliga äktenskapsbägaren var att Katharina var betydligt yngre än Luther och det skulle visa sig vara fatalt för henne. När hon gifte sig var hon 26 och Martin 41 år. Han dog alltså före henne och hade sett till att testamentera allt till henne men det godtog inte Sachens lagar och hon fick utfattig börja ett besvärligt kapitel i livet. Hon flyttade runt i Tyskland men inte ensam. De barn som överlevde barndomen var hennes stöd och den dotter som levde till sitt 36:e år, Margaretha, blev förmoder till en ätt som fortfarande har levande medlemmar i rakt nedstigande led från Katharina.

Vid denna tid var man noga med att dokumentera vad folk sa som sista ord på dödsbädden . I Katharinas fall var det: "Jag kommer att hänga fast vid Jesus som en noppra på ett tyg." vilket visar hur väl förtrogen hon var med vardagen i ett hushåll. Noppror släpper ju aldrig godvilligt taget om våra kläder. Det visar också att hon inte hade en tanke på att leva genom sin berömde make på dödsbädden utan hon såg sitt liv som sammanlänkat direkt med Jesus. Den delen av hennes föredöme kan jag nog ta till mig även om hennes enorma flit är omöjlig att matcha.

* Lägg märke till munskyddet!