23 december Sjursmäss

Du skall kalla på folkslag du inte känner,
folkslag som inte känner dig skyndar till
för Herrens, din Guds, skull,
Israels Helige, som skänkt dig härlighet. Jesaja 55:5

  En dag som inte uppmärksammas så mycket annat än i Norge och Jämtland är denna Sjurs (Sjuls)mäss, Sigurdsmäss. Då ska man flagga med jamtska republikens egen flagga om man är Jämtländsk patriot eftersom det är en jämtländsk flaggdag. Sigurdsmäss är en kristen högtid som firas till minnet av det lokala helgonet Sigurd.

Det märkliga är att i dessa trakter är ett noa-namn för djävulen gammel-Sjur/l. Troligen har det gått så

till att Sigurd gått samma öde till mötes som Erik den helige. Erik den helige åkallades ofta av kristna under katolsk tid i Sverige men när protestantismen skulle genomdrivas, allra mest brutalt under 1600-talet, började prästerna lära ut att åkallandet av helgon var att åkalla den onde. Då började noa-namnet för djävulen blir Gammel-Erik. Kanske blev det också så med Sigurd/Sjur/l?

Hur som helst är denna Sigurd ganska okänd. Han var biskop i Trondheim/Nidaros och sägs på norsk sida av Kölen ha döpt Olof Skötkonung. Han blandas i legenderna ihop med sankt Sigfrid i Västergötland. Både Sigurd och Sigfrid var engelsmän. Kanske var de samma person eller fanns bara en av dem på riktigt? Det är ju fullt möjligt att de båda fanns, också. Hette biskopen i Nidaros verkligen Sigurd? Ja vi vet inte det så säkert pga bristen på källmaterial.

Men att Sjursmäss firas visar ändå på ett historiskt faktum: England var viktigt för Nordens kristnande. Det var alltså inte bara Hamburg-stiftets Ansgar som missionerade här i Norden. Mycket tyder på keltiskt och engelskt missionerande och framförallt inflytande genom de slavar som togs vid räder mot de brittiska öarna. Vikingarna föll alltså på eget grepp, eller ska vi säga att de upprestes på eget grepp. Även i nordisk kyrkohistoria bevisas korsets princip: att förlora är att vinna.