3 januari 1719

 Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer. Jesaja 55:6

Den 3 januari 1718 kom de första överlevande från dödsmarschen över fjällen från Norge till Jämtland fram till den lilla byn Handöl i Jämtland. De hade stridit för Karl XII, denne katastrofala tyrann, den tonårsmässiga kung som lämnat sitt land i sticket under nästan 20 år men samtidigt tvingat folket att strida i krig efter krig vilket utarmade statskassan och befolkningen. När han till slut sköts till döds jublades det i Sverige. Men hären i Norge var inte lika glad, de hade en lång väg hem och de hade länge stridit med underskott o provianten smat var egentligen rustade för sommarkrig och inte för vintern. Många av de ridande officerarna lämnade sina fotsoldater i sticket i Norge men inte alla visste vad som

Julklappsboken, läs den!

hänt.

Trupperna vid Trondheim, 6000 man av mestadels finska regementen, leddes av  Carl Gustaf Armfeldt och de fick inte veta om att de skulle göra återtåg förrän i mellandagarna och bröt därför upp först den 28 december. Armfeldt valde den kortaste vägen rakt över fjällen eftersom snödjupet inte var stort och vädret gynnsamt. Men vi vet alla hur fjällväder är. På nyårsdagen hade armén endast 55 kilometer till Handöl och man trodde att hela armén skulle vara framme på två dagar. Redan då hade ca 200 man frusit ihjäl men  den korta biten som var kvar skulle bli katastrofal just på grund av det oberäkneliga fjällvädret. En fruktansvärd snöstorm blåste plötsligt upp. Soldaterna tappade riktningen, de skidlöpare som skickats i förväg skidade vilse och mannarna samlades i klungor för att värma varandra där de frös ihjäl under stor klagan. Hästar frös ihjäl och man eldade upp slädar, gevärskolvar  och allt man kom över för att värma sig men de eldarna räckte varken långt eller länge.

Den 3 januari nådde alltså den första delen av armén Handöl. Men det var en liten by med bara tre gårdar och de flesta soldaterna fick inte rum under tak. Den 4 och 5 januari kom resten av armén fram till Handöl. Tretusen man var kvar döda på fjället. Även i Jämtland på väg till den större orten Duved frös soldater ihjäl. Och framme i Duved fortsatte döden eftersom inte alla rymdes inomhus ens i Duved, de stod kring stugorna och dog lutande sig mot husens väggar. Ända fram till den 13 januari berättas att män kröp ner från fjällen till Handöl och fick med släde skickas ner till Duved.

Den läkekunnige prästen Olof Broman skriver i sin dagbok för 1719:

"Vid början av detta året anlände hit hos mig över 250 personer av finska kavalleriregementet och general De la Barres folk. Liksom nästan alle de andre, som gått över fjällen ifrån Norge, voro de förfrusne till händer och fötter och så illa medfarne, att sådan händelse aldrig skett ifrån världens begynnelse. Hela vintern över och jämväl sommaren voro hos mig sjuke, förkylde nästan oräkneliga, av åtskilliga regementen, så väl officerare som gemene, av vilka nog månge jag avsåga, hugga och skära måste dels bägge benen, dels ettdera, fötterna, händerna, fingrerna etc. – ett sådant uselt tillstånd, att ock de döde måtte gråta däröver!"

Det är lätt att förstå att den frihetstid som följde gjorde att Sverige drog sig ut ur krig efter krig som den tyranniske Karl XII fört runt om landets gränser och ute i Europa. Det är inte heller svårt att förstå att efter att det kungliga enväldet föll och freden 1814 slutits med Danmark har Sverige aldrig mer varit i krig. Ju fler som fick vara med om att bestämma desto lägre procent krigshetsare i beslutsposition. I detta krigs fall var det just Karl XII som i princip ensam ville ha krigen och specifikt kriget i Norge. Det krig som dödade honom och därmed befriade Sverige från hans krigsgalenskap och tyranni.

Och denne man kallas idag av nationalistiska virrpannor för "hjältekonung". De besudlar till och med Andersmäss med att hedra Karl XII dödsdag den 30 november. De är inte många, men det borde inte vara en enda. Om inte dessa fasansfulla scener från reträtten där övergivna svältande soldater, trossfolk, hästar och officerare-betecknande nog var de flesta från Finland*, får dem att fatta kan nog inget övertyga dem om att ta reson. 

Men vi är många fler som fattar vad som hände. Att den gudlöse kung Karl XII, en typisk hjärtlös gängledaryngling med enormt våldskapital och hans ondskefulla planer dog den 30 november är i och för sig anledning att fira, (svenskar gladdes åt dödsbudet) men knappast för att hylla illgärningsmannen bakom denna katastrof . Fira kan man visst; att hans död innebar att Sverige långsamt kunde dra sig ur den ondska som drev tusentals man in i förfrysningsdöden på fjället i början av januari 1719 och att Frihetstiden äntligen tog sin början. Men ett värdigt sätt att fira är då att hålla Andersmäss, inget annat.

Armfeldts krigståg :

Bildkälla: Av Jkl - Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6349582

* Föraktet mot finnar är starkt i Sverige och har alltid så varit. I Ångermanland var tex 100% av dem som dödades i "häx"förföljelserna av finskt ursprung.