Hagar den 11 januari

 Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten,
kom, även om ni inte har pengar!
Förse er med säd, så att ni får äta!
Kom och få säd utan pengar,
vin och mjölk utan att betala! Jesaja 55: 1

Hagar är en av få personer som lyfts fram i mer detalj i Gamla testamentet. Hon är dessutom en kvinna vars namn betyder "flykt"och hon är inte av Abrahams släkt utan "egyptier".  Till och med i Anne de Vries Barnens bibel är hon så framträdande att hon förekommer i både text och bild (underbara bilder i min barndoms version från 1970-talet). Hennes livsöde var nog inte alls ovanligt. Bortrövad som barn och såld som slav till en familj där den åldriga mannen våldtar* henne så fort hon blir fertil för att hon ska föda honom och hans fru/halvsyster barn. Vi vet ju inte så mycket om andra familjer i området men vi vet att detta var det normala bland de faraoner och högre tjänstemän i Egypten vid denna tid. Inget i Bibelns berättelse antyder något anat, tvärtom berättas det rakt på sak att Hagar var Saras tjänstekvinna och Sara gav henne till Abraham för att han skulle få barn med Hagar, Barnet skulle räknas som Saras.

Så klart är det lätt för Abraham att få barn med en ung egyptisk flicka till skillnad från med sin halvsyster som vid tiden för detta dessutom hade genomgått klimakteriet. Sara hade antagligen lätt blivit gravid medan hon var i fertil ålder om hon fått en ung man som inte alls var släkt med henne som far till barnet. Man kan se av gravfynd och DNA-undersökningar av Egyptens faraoner att de oftast var gifta med syskon och halvsyskon. Dynastierna avlöste varandra eftersom de till slut bara fick dödfödda barn, som Tutankhamon som med sin syster fick två för tidigt födda döttrar vilka ovanligt nog balsamerades (vilket tyder på en stor sorg och stora fertilitetsproblem),  eller fick väldigt sjukliga arvingar, också här är Tutankhamon ett exempel på svåra genetiska skador som eventuellt tog hans liv vid 19 års ålder. Faraoner fick ibland också barn med slavinnor eller "testade sig fram" med olika systrar

Hagars livsöde var alltså inte ovanligt. Hon är ändå mycket ovanlig eftersom hon drevs ifrån hushållet tillsammans med sin son Ismael. Detta var något otänkbart, att slavinnan fick behålla sin husbondes barn som sitt eget. Inte ens i dag är det normala att kvinnor får behålla sina barn efter en skilsmässa i Mellanöstern. Sharialagen till och med förbjuder allt annat än att barnen tillhör pappan. Hur mycket mindre skulle inte en slavinna få behålla sitt barn. Men Hagar är eljest.

Hon är också eljest i detta att hon ger Gud namn när hon möter honom i öknen första gången då hon gravid med Ismael flytt från Saras misshandel av henne och ger Gud namnet "Seendets Gud". Andra gången när hon frigivits men åter tror att både Ismael och hon ska dö av törst i öknen visar Gud henne  åter en källa. 

Jag tänker också att Sara var eljest som släppte iväg Hagar med sonen Ismael trots att Bibeln säger att Sara gjorde det för att hennes lille Isak skulle bli ensam arvtagare till Abraham. Det  är så ovanligt med frigivna slavar i forntiden att något speciellt måste det också ha varit med Sara. Hur lätt hade det inte varit att skicka iväg Ismael till fårhjordar långt bort från just deras tält. Hur lätt att sälja Hagar till en annan storbonde i Kaanan. Men hon låter dem bara flytta iväg till en egen oas där Ismael växer sig stark.

Isak och Ismael håller också kontakten med varandra livet igenom trots skillnaden i social status mellan dem. När Abraham dör är de båda med på begravningen och av det lilla som Bibeln berättar om halvbröderna framgår inga konflikter. Tvärtom får vi veta att Hagars "egen" oas Beer Lachaj Roi nu är Isaks lägerplats. Detta visar på ytterligare en sak som gör både Hagar och Sara annorlunda. I denna kultur av blodshämnd och långsinthet i generationer visar dessa båda mammor att de inte ger bitterhet i arv till sina barn. De går utanför konventionerna inom sina av samhället uppställda trånga gränser. det borde ge oss inspiration till att göra sammalunda.

Hagars visdom är att inte bära på bittert agg och inte fostra sitt barn i denna anda, trots att hon hade all anledning till det. Hon visar också att hon vet vem hon ska vända sig till i tider av yttersta nöd. Hon ger även Gud ett namn när hon inser att han verkligen ger henne att dricka utan betalning. Man kan säga att hon upprättar en ömsesidig relation till Gud och kanske är det denna öppna och ömsesidiga relation med "jag är" som hon kallar för "jag ser" som ger henne styrkan att stå emot bitterheten och fostra sin son ensam till att lämna bitterhet bakom sig.

Saras visdom är att hon inser att när hon följde konventionerna om att hennes man kunde våldta hennes tjänsteflicka för att ge henne själv ett barn gjorde hon fel. Hon lämnar därför konventionerna därhän till slut när Hagar och Ismael släpps fria tillsammans. Gud säger då till Abraham att Sara gör rätt. Abraham får alltså lära sig att man inte äger människor genom Saras exempel. Inte heller Sara fostrar fram en bitter hämndkultur mot storebror Ismael hos Isak utan båda mödrarna friger båda barnen till att leva vuxenliv tillsammans i fred. 

I Hagars livsöde får vi åter bevis för att Bibeln ser till änkan, främlingen, den fattiga och faderlösa. Flyktens Hagar påminner oss om hur Gud ser på flyktingen och om hur vi alla kan leva våra liv i frihet utan bittra bojor.

Abraham skickar iväg Hagar och Ismael som barockkonstnären  Il Guercino (1591-1666) framställer händelsen. Här är Sara passiv medan hon inte är det i Bibeltexten, tvärtom, när hon friger sin slavinna tillsammans dennas son är det Abraham som liknar farao som inte vill släppa israeliterna från slaveriet i Egypten och tvekar om att låta dem gå. Men Sara står på sig och Hagar blir frigiven.

 

 

* Jag har mycket svårt för att tro att det fanns något som helst samtycke från flickans sida.