tisdag 11 januari 2022

Hagar den 11 januari

 Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten,
kom, även om ni inte har pengar!
Förse er med säd, så att ni får äta!
Kom och få säd utan pengar,
vin och mjölk utan att betala!
Jesaja 55: 1

Hagar är en av få personer som lyfts fram i mer detalj i Gamla testamentet. Hon är dessutom en kvinna vars namn betyder "flykt"och hon är inte av Abrahams släkt utan "egyptier".  Till och med i Anne de Vries Barnens bibel är hon så framträdande att hon förekommer i både text och bild (underbara bilder i min barndoms version från 1970-talet). Hennes livsöde var nog inte alls ovanligt. Bortrövad som barn och såld som slav till en familj där den åldriga mannen våldtar* henne så fort hon blir fertil för att hon ska föda honom och hans fru/halvsyster barn. Vi vet ju inte så mycket om andra familjer i området men vi vet att detta var det normala bland de faraoner och högre tjänstemän i Egypten vid denna tid. Inget i Bibelns berättelse antyder något anat, tvärtom berättas det rakt på sak att Hagar var Saras tjänstekvinna och Sara gav henne till Abraham för att han skulle få barn med Hagar, Barnet skulle räknas som Saras.

Så klart är det lätt för Abraham att få barn med en ung egyptisk flicka till skillnad från med sin halvsyster som vid tiden för detta dessutom hade genomgått klimakteriet. Sara hade antagligen lätt blivit gravid medan hon var i fertil ålder om hon fått en ung man som inte alls var släkt med henne som far till barnet. Man kan se av gravfynd och DNA-undersökningar av Egyptens faraoner att de oftast var gifta med syskon och halvsyskon. Dynastierna avlöste varandra eftersom de till slut bara fick dödfödda barn, som Tutankhamon som med sin syster fick två för tidigt födda döttrar vilka ovanligt nog balsamerades (vilket tyder på en stor sorg och stora fertilitetsproblem),  eller fick väldigt sjukliga arvingar, också här är Tutankhamon ett exempel på svåra genetiska skador som eventuellt tog hans liv vid 19 års ålder. Faraoner fick ibland också barn med slavinnor eller "testade sig fram" med olika systrar

Hagars livsöde var alltså inte ovanligt. Hon är ändå mycket ovanlig eftersom hon drevs ifrån hushållet tillsammans med sin son Ismael. Detta var något otänkbart, att slavinnan fick behålla sin husbondes barn som sitt eget. Inte ens i dag är det normala att kvinnor får behålla sina barn efter en skilsmässa i Mellanöstern. Sharialagen till och med förbjuder allt annat än att barnen tillhör pappan. Hur mycket mindre skulle inte en slavinna få behålla sitt barn. Men Hagar är eljest.

Hon är också eljest i detta att hon ger Gud namn när hon möter honom i öknen första gången då hon gravid med Ismael flytt från Saras misshandel av henne och ger Gud namnet "Seendets Gud". Andra gången när hon frigivits men åter tror att både Ismael och hon ska dö av törst i öknen visar Gud henne  åter en källa. 

Jag tänker också att Sara var eljest som släppte iväg Hagar med sonen Ismael trots att Bibeln säger att Sara gjorde det för att hennes lille Isak skulle bli ensam arvtagare till Abraham. Det  är så ovanligt med frigivna slavar i forntiden att något speciellt måste det också ha varit med Sara. Hur lätt hade det inte varit att skicka iväg Ismael till fårhjordar långt bort från just deras tält. Hur lätt att sälja Hagar till en annan storbonde i Kaanan. Men hon låter dem bara flytta iväg till en egen oas där Ismael växer sig stark.

Isak och Ismael håller också kontakten med varandra livet igenom trots skillnaden i social status mellan dem. När Abraham dör är de båda med på begravningen och av det lilla som Bibeln berättar om halvbröderna framgår inga konflikter. Tvärtom får vi veta att Hagars "egen" oas Beer Lachaj Roi nu är Isaks lägerplats. Detta visar på ytterligare en sak som gör både Hagar och Sara annorlunda. I denna kultur av blodshämnd och långsinthet i generationer visar dessa båda mammor att de inte ger bitterhet i arv till sina barn. De går utanför konventionerna inom sina av samhället uppställda trånga gränser. det borde ge oss inspiration till att göra sammalunda.

Hagars visdom är att inte bära på bittert agg och inte fostra sitt barn i denna anda, trots att hon hade all anledning till det. Hon visar också att hon vet vem hon ska vända sig till i tider av yttersta nöd. Hon ger även Gud ett namn när hon inser att han verkligen ger henne att dricka utan betalning. Man kan säga att hon upprättar en ömsesidig relation till Gud och kanske är det denna öppna och ömsesidiga relation med "jag är" som hon kallar för "jag ser" som ger henne styrkan att stå emot bitterheten och fostra sin son ensam till att lämna bitterhet bakom sig.

Saras visdom är att hon inser att när hon följde konventionerna om att hennes man kunde våldta hennes tjänsteflicka för att ge henne själv ett barn gjorde hon fel. Hon lämnar därför konventionerna därhän till slut när Hagar och Ismael släpps fria tillsammans. Gud säger då till Abraham att Sara gör rätt. Abraham får alltså lära sig att man inte äger människor genom Saras exempel. Inte heller Sara fostrar fram en bitter hämndkultur mot storebror Ismael hos Isak utan båda mödrarna friger båda barnen till att leva vuxenliv tillsammans i fred. 

I Hagars livsöde får vi åter bevis för att Bibeln ser till änkan, främlingen, den fattiga och faderlösa. Flyktens Hagar påminner oss om hur Gud ser på flyktingen och om hur vi alla kan leva våra liv i frihet utan bittra bojor.

Abraham skickar iväg Hagar och Ismael som barockkonstnären  Il Guercino (1591-1666) framställer händelsen. Här är Sara passiv medan hon inte är det i Bibeltexten, tvärtom, när hon friger sin slavinna tillsammans dennas son är det Abraham som liknar farao som inte vill släppa israeliterna från slaveriet i Egypten och tvekar om att låta dem gå. Men Sara står på sig och Hagar blir frigiven.




 

 

* Jag har mycket svårt för att tro att det fanns något som helst samtycke från flickans sida.

8 kommentarer:

  1. Alma-Lena, jag är så imponerad av din insikt i dina bloggposter! Du är ju inte präst- eller teologutbildad vad jag förstått. Men du har sannerligen gedigen kunskap och förståelse. Så intressant och tänkvärt att läsa!

    Vi har lite olika synsätt men jag är sådan att jag aldrig oroas över sådant. Känner mig trygg i mina övertygelser som jag vet inte är fullkomliga i vishet. Men jag vet att man inte ska göra saker man inte har tro för och att man får vara öppen för att ändra uppfattningar när man är mogen för det eller Anden upplyser en på vissa punkter när det är dags för det. Vad menar jag i klartext? Jag är nog lite mer konservativ i mina idéer än du. Men jag går på hur mycket kärlek och nåd en människa "omsätter" och då spelar idéer i huvudet/teologi mindre roll.

    /Eva-Maria Keinänen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så oerhört vänligt och fint formulerat. TUSEN TACK!

      Jag önskar också att jag kunde uttryckt detta med kristen kärlek och tolerans så fint som du, för prick så ser jag på mina trossyskon i alla väderstreck.

      Jag hörde i Läsarpodden att unga kristna som kommit i kontakt med många olika traditioner var mer stabila i sin tro än de som inte gjorde det. Jag tänker mig att ankaret då finns inom oss och inte i någon mänsklig gemenskap, som kan vara jättefin men ändå inte räcker när det stormar runt omkring. Det kanske är "the secret"-kärleken fördriver rädslan men också motsatsen utan rädsla växer kärleken.

      Nu när stormen verkligen nått orkanstyrka behövs många som har ankaret i himlen inom oss. Jag är glad att jag mötte dig, eller du mötte mig, i cyberrymden, "vi har grälat om det där=)"

      Förlåt sent svar, har inte öppnat denna, min privata dator sedan i julas och det är ngt mysko med google.kontot som gör att jag bara kommer in här med denna dator och inte med jobbdatorn där jag tillhör skolans google-sfär pga classroom.

      Nu är det sportlov här och tid att komma ikapp! Hoppas vi ses här igen=)

      Radera
  2. Tack för ditt svar! Ser att du postat 15:15. Bara några minuter senare får jag en ingivelse att kolla mitt instagramkonto och ser att du skrivit där och tänker att du då också skrivit här vilket du gjort.

    Ja, om man kommit i kontakt med andra traditioner är det nog enklare att få syn på sin egna tradition och på så sätt få lite vidgad syn på saker. Jag läste massor om ortodoxa kyrkan sedan jag började läsa ryska när jag var 16 år. Det har haft stor betydelse för mig i alla fall.

    Men så har jag ändå alltid varit lite eljest i jämförselse med andra, alltid velat se kritiskt på omgivningen och se saker ur alla tänkbara vinklar. Jag ifrågasatte mina föräldrars uppfostran redan då jag var 8 år, ofta till deras förtret förstås. Inte så att jag var bråkig, nej inte alls, utan jag började lugnt argumentera med dem och ställa ärliga frågor och de kunde inte alltid ge svar på varför de sade, gjorde och tänkte som de gjorde. Jag tror de fick sig några tankeställare ofta när de blev tysta och senare tyckte att jag resonerade som en vuxen nästan. ;) Då hade jag ju redan bott med olika vuxna (egna föräldrar, fyra sommarhemsföräldrar, personal på barnhem) och kunnat jämföra deras beteenden och tänk med dem. Ju mer upplevelser av liknande men ändå olika fenomen man har desto mer skapas förstås förutsättningar för djupare insikter om saker och det kan lika gärna starta när man är barn om man redan då hunnit vara med om en del uppbrott och situationer som märker en på något sätt.

    Det är lustigt att du nämner kärleken som fördriver rädslan. Just det där bibelordet om det har jag påmints om flera gånger de senaste två dagarna och senaste i morse när en instagramprofil haft det som text på en tröja dessutom. Och nu nämner du det igen...

    Det har hänt en hel del med jobbet och i mitt liv sedan sist. För ta det på instagram som svar där senare.

    /Eva-Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, återigen påminns jag om versen"hur där din visdom väver livets trådar". Gud låter mig just nu få många påminnelser om att han är den himmelska föräldern som verkligen ser till och bryr sig om sina barn.

      Jo du var nog lillgammal, så också jag. Farmor trodde jag skulel bli präst. Jag läste Bibeln från pärm till pärm första gången som 10-åring. Min pappa lyssnade "tålmodigt och gav mig Dostojevskij och Solszenitzyn, Den första kretsen" att läsa. Lite ryskt det med. Pappa och mamma var med i kretsarna kring Bengt Pohjanen och den väckelse som var då på 70-talet innan han helt blev ortodox.

      Tyvärr har jag bara nosat på ryskan genom vår karismatiska rysklärare som bjudit in mig på sina lektioner och resor till ryska Karelen.

      Radera
    2. Bengt Pohjanen, en speciell man. Har läst ett par av hans böcker, de självbiogafiska. Intressanta!

      Han hade en föredrag i Finska kyrkan i Gamla stan för några år sedan och jag var där och blev så överraskande välsignad av det! När jag gick in på toa efteråt lyste mina ögon i spegeln med ett ljus som inte är av denna världen! Har bara upplevt detta ljus några få gånger i mitt liv. Jag var så uppfylld av kraft efter detta föredrag och det är ändå lite märkligt. Det handlade om saker som inte alls berör mig personligen, men däremot min pappa och hans syskons liv och uppväxt och de var förstås inte närvarande. Istället fick jag ta emot så mycket helande(?) på områden jag inte hade en aning om att jag var i behov av det. Men uppenbarligen genom att vara barn till min pappa har jag kanske ärvt eller påverkats psykiskt eller andligt av det ändå. Det var enormt kraftfullt och totalt överraskande. Det var ju bara ett enkelt föredrag i kyrkans fikarum...

      Eva-Maria

      Radera
    3. Så intressant och vilken härlig påminnelse om den himmelska förälderns kärlek. Vad glad jag är att du delade detta minne. Jag upplever också Pohjanen som en stark personlighet med en tydlig evangelistgåva.

      Det är ju så märkligt att nu är hans ortodoxa kyrka i Överkalix välanvänd, fast många nog tyckte det var "ett stolleprov" med en ortodox kyrka där. Nu är eritreanska och etiopiska ortodoxa familjer bärande delar av församlingen.

      Radera
    4. Härligt att den kyrkan lever så pass väl! :)

      Eva-Maria

      Radera
    5. Ja, det är glädjande även om det mycket beror på tragiska omständigheter i Eritrea. Jag har inte heller hört om ngt bråk med ryskortdoxa Kirill-trogna eller Eritreanska regimtrogna medlemmar som det har varit i södra Sverige. Jag hoppas vi slipper det här i norr. Nu har det kommit några familjer från Ukraina hit också som kanske ansluter till den församlingen. De är också medverkande i ett litet kapell i Särkilax, en nybyggd replik av ett kapell som drogs med i en översvämning på 1600-talet. I kapellet finns nu ikoner av Bengts fru.

      Radera