Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen.
Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: ”Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.”
Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.”
Matteus evangelium 16:21-23
Jesus går själv upp till Jerusalem där hans fiender är samlade inför påskfirandet. Petrus vill hindra honom men Tomas säger i Johannesevangeliet"Låt oss gå med för att dö med honom." Jesus är ofta obegriplig, han är verkligen ett lejon, men inte ett tamt lejon. Han är verkligen ett lamm, inte lätt att hålla reda på. Inga inhägnader håller honom på den plats där man hoppats på att kunna behålla honom. Petrus ser Guds lamm hoppa över den trygga fållans mur rakt ut i vargflocken och Petrus vill fånga in honom.
Men Jesus vill prompt gå upp till Jerusalem väl medveten om vilka fiender han har där: rent mänskligt sett helt oövervinneliga och bokstavligen livsfarliga. Detta i en tid när människoliv inte var lika skyddade som nu och även nu råder knappast garantier för den som, likt Jesus, utmanar maktfullkomliga härskare. Jesus visste kanske att detta var den enda vägen för honom, men nog är han hård mot Petrus. Är det hans egen ångest som ger sig till känna? Eller är det verkligen viktigt att lärjungarna ska minnas detta? Ska vi sentida lärjungar förstå hur viktigt det kan vara att inte fega ur, att inte låta vår inneboende tröghet få oss att stanna kvar när vi står inför ett uppbrott?
Evangelierna är ju minnesbilder av Jesu tid på jorden men jag tror ju Gud vakar över sitt ord så det är ingen slump vad lärjungarna kom ihåg. Matteus evangelium minns hur Petrus blir kallad Satan av Jesus, deras älskade mästare. Petrus blev dock inte kallad Satan någon enda gång till;inte när han somnar när Jesus svettas blod i ångestfylld bön, inte när han högg örat av översteprästens tjänare i Getsemane, inte när han förnekar Jesus tre gånger innan tuppen gal. Bara denna gång minns lärjungarna att Jesus tog till ett sådant kraftuttryck. Bara mot bekvämligheten och trygghetslängtan, fasthållandet av honom, tar han till detta krut. Det måste vara viktigt. Det måste finnas en lärdom här som lärjungarna inte kunde släppa.
President Zelensky i Ukraina vägrade fly när han erbjöds en flygresa från landet. Nu är han kvar i landet och leder kampen mot den ryska jättearmén som har i uppdrag att mörda honom och ersätta demokrati med samma envälde som Ryssland och Belarus nu plågas av. Ibland måste man välja det obekväma "annars är man bara en liten lort". Kanske är det därför lärjungarna, som gick emot allt annat än bekväma och riskfria liv när de valde att följa med Jesus till Jerusalem, mindes Jesu stränghet och hårda ordval den där gången när de kunde valt att stanna kvar men Tomas får med sig dem med orden om att dö med Jesus i Jerusalem. Vissa saker är viktiga nog att riskera livet för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar