Men från dig, Betlehem i Efrata,
så obetydlig bland Judas släkter,
skall jag låta en härskare över Israel komma,
en som leder sin härkomst från forntiden,
från det längesedan förflutna.
Ja, folket skall vara utlämnat
till dess hon som skall föda har fött.
Då skall de som är kvar av hans bröder
återvända till Israels folk.
Han skall träda fram som herde med Herrens kraft
i Herrens, sin Guds, höga namn,
och folket skall bo i trygghet,
nu då han blir ärad över hela jorden. Mika 5:2-4
Att en påve får bli kalenderpojke är inte ovanligt men de ska ha någon slags merit utöver påveskapet
 |
| Honorius IV med sin konstitution |
för att hamna i denna sonora samling av helgon, konstnärer, vetenskapare, anakoreter, författare, nomadlärarinnor, kompositörer, bibelkaraktärer och en tant i norra glesbygden. Honorius den IV kommer med på grund av sin bulla Constitutio super ordinatione regni Siciliae.
Bakgrunden till att en påve skrev en konstitution var den att Karl av Anjou nyligen avsatts som kung på Sicilien på grund av sin grymhet. Han var som hörs av namnet, fransk kung som ärvt länder i Europa men bedrev erövringskrig som utökade hans maktsfär till den grad att han i Rom kröntes till kung av kungadömet Jerusalem. Detta kungadöme grundades 1099 av korsriddare, som ville säkra de heliga platserna från attackerande muslimska seljduker* för att kristna pilgrimer skulle kunna resa i fred, hade ursprungligen inte haft en kung. Gottfrid av Buoillon (1066-1100) som ledde riket1099-1100 vägrade tilltalas kung utan kallade sig "Den Heliga gravens beskyddare". Riket sträckte sig från Libanon i norr till Gaza i söder.
Karl av Anjou var inte den ödmjuka typen och det gällde inte bara att han gladeligen kröntes till kung av Jerusalem utan i allt. Hans ständiga krig blev förstås kostsamma vilket ledde till betungande skatter för folket på Sicilien. Han var också en hård och hjärtlös kung utan skrupler vad gällde att förtrycka sina undersåtar. Till den grad betungande var Karls styre att sicilianarna revolterade och insatte en portugisisk kung i hans ställe. Revolutionen kallas den Sicilianska vespern eftersom revolten mot fransmännens hårda styre, som länge retat sicilianarna, började med en droppe förnedring som fick vredens bägare att svämma över: en siciliansk dam skymfades av franska soldater när hon gick in i en kyrka till aftonsången. Folket som var där blev då så arga att de massakrerade de franska soldaterna som befann sig utanför kyrkan. Upproret fortsatte tills fransmännen drivits till Neapel (som tillhörde kungariket Sicilien vid denna tid)och sicilianarna hade insatt sonen till den tidigare aragoniska kungen av Sicilien som kung.
Läget på Sicilien var alltså oroligt och våldsamt när Honorius IV blev påve. Han ville att Karls, på Sicilien fängslade son, skulle återta Sicilien från Aragonien men denna gång skulle huset Anjou styra riket på ett sätt som inte ledde till revolutioner, tänkte Honorius IV. Därför skrev han denna konstitution 1285 som gick ut på att fastställa regler för en god regering. I konstitutionen fastslog Honorius IV att ingen regering ska bygga på något annat än rättvisa och fred. Allt en god regering ska göra är att vidmakthålla freden genom ett rättvist styre. För detta ändamål fastställde bullan 45 regler som hade som huvudsakliga mål att skydda den sicilianska befolkningen från övergrepp från sin kung. Men han hade också en regel som satte den övre gränsen för böter vid mord på en kristen person till 100 augustaler men judar och muslimer skulle bötas för högst 50 augustaler.
Honorius IV strävade ändå efter fred i första hand och därför inrättade han en professur i orientaliska språk vid universitetet i Paris. Detta för att kunna omvända muslimer i den mission som vi känner till: fredliga samtal, och för att kunna nå de östliga schismatiska kyrkorna och återförena kyrkan i världen. Som vanligt lär vi oss att ingen är perfekt men alla kan göra så gott de kan och Honorius IVs eftermäle blir alltså gott, även här på bloggen. Han som skrev en konstitution som utgick från att rättvisa och fred måste höra ihop, även om han gjorde skillnad på kristnas människovärde gentemot judar och muslimer, bör han ändå mestadels hedras. Han gjorde ju också ansträngningar för att muslimer skulle bli kristna och detta på den fredliga väg som gemensamma språk utgör.
Han strävade efter att folket skulle bo i trygghet och efter att Jesus skulle bli ärad över hela jorden. Så han har väl förtjänat sin kalenderpojkestatus.Varje kyrkoledare** som vill hedra sin status måste alltså göra som Honorius IV: sträva efter rättvis fred och hedra vår enda rättmätiga kung, Jesus, genom att leva efter profetorden som Mika en gång uttalade:
Han skall träda fram som herde med Herrens kraft
i Herrens, sin Guds, höga namn,
och folket skall bo i trygghet,
nu då han blir ärad över hela jorden.
*ett turkfolk som vid denna tid (1000-1300) styrde över det som nu är Iran, Afghanistan Mindre Asien nuvarande Turkiet och Centralasien och ständigtattackerade det kristna bysantiska riket som själv kallade sig Östrom.
** note to Kirill av Moskva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar