Victoria for president

Kirunas midvinterhimmel 11 på dagen.

 Merete Mazzarella skriver i SvD en intressant understreckare om monarkierna i Europas starkaste demokratier. Där lär jag mig att kronprinsessan Victoria är mycket populär i republiken Finland. När jag var på skolresa med mina franskelever i Marocko, en monarki där många invånare är hjärtligt leds på sin kung som syns på bild överallt i skolor, restauranger, caféer och vid hovstallet i Marrakech (de har ljuvliga arabhästar där) fick jag veta att de tyckte bättre om vår "dauphine" än sin kung.

När marockaner frågade mig om vad vi tycker om kungen sa jag som det är: de flesta tycker väldigt mycket om "la dauphine" kronprinsessan, då nickade alla igenkännande. Victoria, hennes man och hennes lilla flicka Estelle (då hennes enda barn) var bekanta. De tyckte historien om hennes äktenskap var romantisk och inspirerande och tyckte hon verkar bildad och duktig. Den näst mest kända svensken i Marocko var just då Loreen som vunnit Mélodi Grand Prix några år tidigare och har marockanskt ursprung. Victorias pappa kungen hade de flesta enbart dimmiga begrepp om.

Personligen är jag i själ och hjärta för republik eller snarare valkungadöme som Sverige var tills Gustav Vasa gick de flesta valda tyranners väg: att starta en dynasti med sig själv som urfader.  Jag tycker verkligen att vi kan ha drottning eller kung. Det vore nog att föredra, lite annorlunda och väldigt historiskt korrekt, blir det med vald drottning/ kung. Bara vi röstar fram denna person är jag nöjd. Om det verkar svårt för folk att acceptera en vald kung så här 500 år efter Gustav Vasas kidnappning av systemet, tycker jag en republik med en president som har samma ställning som kungen har idag, vore bra. Jag skulle då utan tvekan rösta på Victoria. Det visar sig att många tycker som jag. 61% av Sveriges befolkning tycker hon är den bästa att representera oss utomlands och hon är som sagt lika populär i Finland. Hennes pappa, som ju är orsaken till hennes ställning, har själv 18% av förtroendet för sin utrikesrepresentation.

Även vi republikaner gillar Victoria, som bara vuxit med uppdraget genom åren, och hon är inte bara känd i Marocko och populär i Finland utan även på andra ställen. När hon åkte skidor, som led i ett slags modern Eriksgata, här i Kalix surrade hela staden av förväntan och efter att hon varit här pratade folk i veckor om hur trevlig, fin och intresserad hon är. Jag vågar påstå att alla föll för hennes charm. Jag kommer ju från Kiruna och jobbade i kyrkan så jag har stött ihop med kungen och drottning Silvia många gånger, De verkar genuint gilla Kiruna kommun och hälsar ofta på där. Jag tänker att det här med att Sverige börjar sitt EU-ordförandeskap i Kiruna kan ha varit ett önskemål från kungen. Antagligen är det inte så men jag är säker på att han inte tyckte illa om idén. Men ALDRIG har jag hört reaktioner på kungen som liknar de positiva reaktionerna på Victoria. Likgiltighet , artighet och lite löje, brukar vara reaktionen kring kungen. Silvia är mer omtyckt, men inget jämfört med Victoria.

Kirunas midvinterljus, detta foto från 23 december, den ljusaste delen av dagen dvs  kring 11.

EU-kommissionen gillar säkert också att vara i Kiruna. Jag har guidat EU-domare som trivdes i Kirunafjällen på våren då när man kan vandra från Riksgränsen till Norge och Rombakksbotten och samtidigt röra sig från full vårvinter till full försommar nere vid fjorden där rönn och björk står i sitt ljusgröna, nästan självlysande, flor. Känslan är överväldigande även för mig men för dessa människor från Irland, Grekland, Ungern, Österrike, Tjeckien, Frankrike, Italien , södra Sverige och Nederländerna var upplevelsen helt makalös. Resan avslutades med en forsränning från Jukkasjärvi till Vittangi och det var flera mer bekanta med men de var imponerade av att man kunde gå iland var som helt, att stränderna var fria och att det faktiskt inte fanns människor och städer överallt längs Torneälven. Kiruna är alltså en mycket stark kommun när det gäller att sälja in Sverige trots att Kiruna kommun är ganska unik och annorlunda jämfört med resten av Sverige.

På samma sätt är ju nästan ingen lik Victoria eftersom ytterst få föds till att bli regent i en demokrati som Sverige. Få har möjlighet att gå på universitet i Frankrike, USA, Uppsala och Stockholm. Få svenskar talar tyska och franska utöver svenska. En minoritet svenskar bär också upp svenskt mode lika representativt som Victoria.  Hon är inte grannflickan eller klasskompisen. Men hon är en representant att vara stolt över, liksom Kiruna kommun är en stolthet för hela Sverige. När Donald Trump valdes till president  började jag tänka om när det gäller monarkin, eftersom de flesta presidenter har politisk makt. Nog är det bra mycket lugnare med en maktlös monark som fostrats från barnsben i artighet och språk i stället för den obegåvade, och potentiellt farliga, tölpen Trump. Eller Bolsonaro. Eller Erdogan. Det verkar vara något kungahus i Europa är bra på: att inte bli diktatorer.

 Dock kan också kungligheter vara löjeväckande och pinsamt obildade, precis som Trump. Det är kung  Carl-Gustaf ett lysande exempel på. Han har aldrig varit vältalig och absolut inte gett något bildat intryck. Det enda han verkar genuint intresserad av, som ger någon slags statsmannamässighet, är miljö och naturskydd. Jag har också stött på honom just i klimatsammanhang och han höll ett helt okej tal med stort engagemang där. I övrigt är han ju mest bara i vägen. Senast i TV när han på sitt barnsliga vis (Bang skulle kalla honom ungdomlig; en femtonårings intelligens, i en 70+ares kropp) dissade sin egen dotter och gjorde bort sig genom att påstå att den nya successionsordningen fungerade retroaktivt 1980 när hans dotter blev kronprinsessa i stället för sin nyfödde bror. Som svensklärare blir jag upprörd: hade lagen verkat retroaktivt hade kungen fått abdikera och hans tolv år äldre syster Margareta hade kallats in från sitt gods i England för att bli drottning. Det vore kul, som de påpekade i Spanarna, med två nordiska drottningar med namnet Margareta.

Jag kan också tänka mig att kusinerna Margareta hade haft roligt ihop. Roligare än kusinerna dronning Margrethe*, som ju verkar vara ganska bildad och intelligent, och kung Carl-Gustaf.  Merete Mazzarella påpekar att kungligheter generellt inte är speciellt bildade eller intellektuellt framstående, där utgör vår kung inget undantag. Han kan ju inte ens så pass mycket svenska att han vet vad retroaktiv betyder. 

Men för hans skull var det ju bra att lagändringen inte fungerade retroaktivt, eftersom han ju verkar gilla att vara kung. Och, jag vill påstå, bra för vår skull också eftersom Victoria är en fin representant för Sverige. Hade lagen fungerat retroaktivt hade ju förstås kungens systers äldsta barn, Sibylla (f. 1965) varit kronprinsessa nu. Inget ont om denna för mig fullständigt okända person, men Victoria är ju, som sagt, svårslagen i att vara populär. Sibylla är dessutom ett namn med alltför mycket nazistkoppling för att riktigt fungera när ett kungahus vill förbli relevant.

Det är ju nämligen vad kungahus i demokratier måste vara. De kan inte bete sig hur som helst utan att tappa i förtroende och helt enkelt bli bortröstade, permanent men inte retroaktivt.** Ändå stoppar vår kung ständigt foten i munnen, som engelsmännen säger. Han trampar glatt runt i klaveret, som vi svensktalande uttrycker samma sak, och för oväsen. Kungens bitterhet mot att hans son inte fick bli kronprins borde ha stannat inom slottets generöst tilltagna väggar men i stället upprepar han sitt svammel om en "plötslig" och "retroaktiv" grundlagsändring, som började beredas 1975 och slutligen trädde i kraft 1 januari 1980*, i två olika intervjuer i nutid, knappt 43 år senare.**** 

Med dessa två intervjuer gjorde han mer för den republikanska saken än någonsin Republikanska föreningen kunnat drömma om. Metaforen "starkaste kortet" används flitigt om Victoria medan kungen knappast ens är jokern i kortleken, möjligen en hundörad klövertvåa. Det ess som Victoria alltså är i spelet om att förbli relevant, kastar hennes pappa kungen, "som förälder", glatt bort.

 Och det kan ju verka ologiskt - under förutsättning att han är för monarkin.

Så här ser kungahusets successionsordning ut. Kanske önskar kungen innerst inne att denna ordning ska brytas? Kanske vill han, liksom jag, ha republik med Victoria som president så Estelle sedan får välja karriär friare än han själv en gång fick? Foto: Kungahusets hemsida

 

* Victoria är född 14 juli 1977 och prins Carl Philip är född 13 maj 1979. Ingen av dem var alltså födda när lagändringen började beredas 1975, när det första beslutet kom var enbart prinsessan Victoria född, och kungen tvingades aldrig abdikera till förmån för sin storasyster Margareta, eller någon annan av sina storasystrar,   ändå påstår kungen att det hände "plötsligt" och gällde "retroaktivt". Hujja, vilket pinsamt svammel!!!

**Margrethe blev förresten drottning just för att man retroaktivt ( på riktigt retroaktivt) bestämde att kungens äldsta son eller, i brist på son även dotter, skulle ärva makten i Danmark eftersom Margrethe redan som barn ansågs duglig medan den tidigare tronföljaren efter hennes pappa kungen, hennes farbror Knud (som då hade varit född i 53 år)  ansågs olämplig, så en folkomröstning tog detta beslut som alltså gällde långt efter att Knud var född. Nu har även Danmark full kognatisk tronföljd, liksom Sverige och England. Något annat börjar bli svårt att motivera för de skattebetalare som ska stå för dessa kungahus höga levnadsomkostnader. Dessa skattebetalare har ju numera rösträtt.

*** de skulle alltså inte behöva använda sina förmögenheter för att återbetala en livstids apanage till staten. Det vore verkligen "orättfärdigt" tycker jag både som förälder och rättsmedvetande medborgare.

**** Hovet skrev senare ihop ett uttalande underskrivet med kungens namn, som ingen tror är skrivet av kungen, om att han inte dissar Victoria. Om det verkligen vore hans uttalande borde han naturligtvis säga det igen i en tredje intervju, han hade ju redan "förtydligat" sig en gång. 

Inte underligt att Victoria en gång led av ätstörningar. Hennes pappa har alltså varit bitter på hennes ställning som hans efterträdare i hela hennes liv. Den andra intervjun, "förtydligandet", var ju rent genomelak och borde inte ha sänts, anser jag. Men å andra sidan fick ju Victoria ännu mer sympati genom att kungen så grundligt avslöjade sig i hela sin ynkedom "som förälder".

Ja jag är upprörd just som förälder. Man ångrar inte sina barn i offentlighetens ljus och man har heller ingen rätt att dissa sina barn i detta obarmhärtiga ljus. Jag valde barnen, de valde inte mig. Då ska jag bete mig hyggligt mot dem så länge jag lever och bara hålla tyst om jag blir så galen att jag vill "ångra" eller dissa dem någon förvirrad Tycho Brahe-dag. Det gäller även kungar.