"alla med käpp i handen, så gamla är de."

 Åter kom Herren Sebaots ord: Så säger Herren Sebaot: Stark är min lidelse för Sion, jag ivrar för henne i mäktig vrede.   Så säger Herren: Jag vänder åter till Sion,      jag vill bo i Jerusalem.                  Jerusalem skall kallas den trogna staden och Herren Sebaots berg: Det heliga berget. Åter skall gamla män och kvinnor sitta på torgen i Jerusalem,            alla med käpp i handen, så gamla är de.                                             Sakarja 8:1-4

Kiruna, staden vid foten av Luossavaara byggd på lågfjället Haukkivaara

När Kiruna var nytt berättar en av de första invånarna, Maria Tapani som jobbade som kusk åt LKAB, att det bara fanns unga och halvgamla människor i Kiruna. Det fanns inga gamla människor där. Den här profetian om gamlingar på torgen är en av de som oftast lyfts fram ur Sakarjas bok och jag tror att det beror på att alla kan relatera till en stad som bara består av ungdomar-och att något är skevt med detta. 

Maria Tapani lade märke till denna sak så att hon femtio år senare lägger speciell vikt vid bristen på gamlingar. När Sakarja profeterade för de återvändande från fångenskapen i Babylon måste det ha varit i Jerusalem som det var i Kiruna i början av 1900-talet, inga gamla syntes på gator och torg. De som skulle ha varit gamla var förstås döda eller kvar i Babylon. De fattiga som lämnades kvar, de som inte ansågs så värdefulla att de fördes bort av erövrarna, var ju av den samhällsklass som inte blir gammal.

En krigsdrabbad stad som erövrats av fienden och raserats är förstås motsatsen till Kiruna som började byggas upp från ingenting mitt emellan älvdalarna på ett berg där ingen förut bosatt sig permanent. Ingen är så punchig att de bygger hus uppe på blåsiga fjäll i subarktiskt land-utom då Kirunas grundare. Kiruna grundades ju inte pga goda levnadsförhållanden för mångbrukare och renskötare utan för att ta upp malm ur jordens inre.

Men Jerusalem var en gammal stad som byggts på ett berg av försvarsskäl samtidigt som ett berg är svalare än en dalgång i ett land som tänker mer på att undkomma solens brännande hetta än att hålla värmen i midvinternatten. Likheterna mellan Kiruna och Jerusalem är alltså få. Men i min ungdom såg vi alla Bibelns profetior om "berget Sion längst upp i norr, den store konungens stad" som direkt riktade till oss i Kiruna där vi trosvisst lovsjöng på Luossavaaras topp som midsommarfirande.

Och jag menar att så ska man också få använda Bibeln, den får ge oss känslan av att orden är riktade direkt till mig för universums skapare och upprätthållare bryr sig om mig. Det är ju sant. Och som Alf Henriksson skriver:

Det är en glob jag trampar med min fot/Vad är centralt på ytan av ett klot?

Jag väljer Pjätteryd till världens mitt. / Det står mig fritt. 

Sedan måste man ju också ta sina tolkningar med en nypa salt och lyssna till förnuftigare röster som tar en tillbaka till Bibelns sammanhang: "du Jerusalem ligger inte norr om polcirkeln, den som skrev den där psaltarpsalmen hade inte Kiruna  i åtanke. Och Sakarja hade ingen aning om att ett gäng tonåringar en dag skulle stå och sjunga psaltarpsalmer på ett berg som heter Luossavaara en natt då solen aldrig går ner".

Jo, denna förnuftets röst har förstås rätt, men både i Kiruna och i Jerusalem vet vi att en blandad befolkning är ett gott tecken. När gamla människor sitter på torgen, i skymningen eller i midnattssolens sken, och "ljuger" råder fred. Om bara en enda social kategori vågar sig ut är samhället otryggt. Allra värst är det om de enda som syns på torgen är marscherande unga män i uniformer. Mer enahanda kan en gatubild inte bli och den blir aldrig farligare.