Kristi Himmelsfärdsdag är en högtid jag älskar på grund av andra saker också. Exempelvis att P1 och P 2 har så bra program. Idag blev jag speciellt berörd av två program, först detta om Mesopotamisk mat. Eftersom akkaderna trodde att gudarna måste blidkas med flera mål god mat om dagen har de sparat mängder av recept. Även dagens smaklökar uppskattar maten från denna jordbrukets vagga. Och då fattade jag varför profeterna tjatar sig blå, som den värsta lärare eller förälder, om att JHWH inte vill ha offer utan att vi ska vara goda mot varandra och främst änkor, fattiga, föräldralösa och främlingar.
Ofta säger profeterna att Gud inte är hungrig och inte behöver vår mat. Jag trodde det handlade enbart om offer i forngermansk stil med djur som dödas. Jag visste inte att det lagades avancerad mat fyra gånger om dagen till gudarna som sedan präster och andra i samhällseliten fick dela med gudarna. Även romare och greker offrade till gudarna i hopp om god skörd och friska barn. Det verkar ha varit en föreställning spridd över hela jorden att offer var vad gudarna behövde för att inte släppa lös sin vrede mot människan i form av översvämningar och hungersnöd. Lågt blodsocker hos gudarna var livsfarligt och fick aldrig riskeras.
Profeterna och Jesus visar på raka motsatsen: "jag är livets bröd" säger Jesus och i mässan bjuds vi in till att dela en måltid tillredd av Gud själv med Jesu kropp och blod som enda ingrediens. Jesus visar att alla föreställningar om människans uppdrag på jorden är helt feluppfattad. Vi behöver inte blidka Gud och mata Treenigheten. Vår uppgift att ta emot kärlek och mat, vårens hela liv, och dela med oss av detta till varandra som Guds älskade barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar