Strykande kvinna målad av François Bonvin (1817-1887)
Ingen syr fast en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg. Då sliter ju det nya tyget med sig av det gamla och det blir en värre reva. Markus 2: 21
Hanna Grönvall är den legendariska grundaren av Stockholms hembiträdesförening. När man läser hennes biografi påminns jag om den underbara julserien om Fröken Friman som tyvärr fått sitt slut för flera jular sedan. REPRIS SVT!!!
Grönvall föddes i en skånsk hantverkarfamilj där pappan var smedmästare. Hon flyttade till Stockholm där hon 1910 blev sekreterare i Stockholms hembiträdesföreningen och det ödesdigra året 1914 blev hon ordförande vilket hon var fram till krigsåret 1941. Hon började arbeta som hembiträde år 1900 och hon hann uppleva hur yrket nästan helt försvann på grund av nya hushållsmaskiner och bättre villkor för hembiträdena innan hon avled 1953, så hennes liv är som en exposé över det svenska samhällets snabba förvandling och välfärdssamhällets framväxt.
I alla tider har människor jobbat hemma men det har aldrig räckt med kärnfamiljens mamma och pappa för att försörja en hel familj så pigor och drängar anställdes så fort man hade en liten möjlighet till det. Pigorna och drängarna var förstås de som inte hade någon som helst möjlighet att ha en egen gård. Men när Hanna Grönvall föddes hade tjänstefolket börjat en klassresa först från trälar och sedan till egendomslösa med rätt till en ledig vecka per år då de också kunde byta arbetsgivare, till hembiträden med möjlighet att organisera sig fackligt. Men då blev de obsoleta eftersom tjänstefolkssamhällen bygger på stora inkomstklyftor.
Medelklassens hemmafruar hade hembiträden när Grönvall började sin karriär och när hon fått sin pension började en del arbetarhushåll ha råd med en hemmafru. Denna korta parentes nådde dock inte alla. I min släkt har ingen hemmafru funnits. Ja, det har kallats för det och de har haft hela ansvaret för hemarbetet, men de har också alltid lönearbetat utanför hemmet. Både mormor och min mamma har också varit hembiträden. Mamma en kort period när jag och min bror var små i en familj där båda föräldrarna jobbade utanför hemmet. Mamma bodde ju hemma inte på jobbet, och vi barn fick äta middag på hennes arbetsplats efter skolan. Vi använde förstås köksingången och tyckte det var mysigt i det stora prästgårdsköket.
Mamma mindes i sin tur med glädje hur hon och de övriga yngre syskonen fick följa med till mormors arbetsgivare i Norge under dennas sommarsemester. Hon var lärare och tyckte om barn även om hon var ensamstående och barnlös själv. Mormor tvättade också åt "fruarna" och lagade kläder åt dem. Hon sydde också alla kläder till de sju barnen själv. Hon berättade hur hon ofta somnade över symaskinen på natten. Hon skulle aldrig lappat ett gammalt tyg med ett nytt okrympt tyg.
Jesus visste mycket om hantverk och kroppsarbete. Liknelserna rör sig alltid kring det som folk kände igen från sin vardag. Just i detta fall är det sömnad och lagning av kläder som blir till en liknelse om himmelrikets helt nya kvalitet. Han måste ha varit insatt i detta eftersom en oerfaren människa nog inte skulle ha reflekterat över detta innan de gjort misstaget att blanda nytt och gammalt tyg. Jag tror han menar att himmelriket inte ska användas som något slags plåster på det mest trasiga i världen utan att hela grunden måste bytas ut. Himmelriket är inte något på sidan om, en dekoration eller ett opium som ska bedöva det arbetande folkets förslitningssmärtor. Himmelriket är själva livsväven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar