torsdag 30 april 2015

Newton och mekaniken

En barockpärla med tyngd är Isaac Newton. Alla har hört talas om skrönan med äpplet men i verkligheten var det inte alls så han upptäckte gravitationen. Det var betydligt mer mångfacetterat än så. Newton var djupt troende och ville upptäcka Gud i naturen genom noggranna mätningar. Han såg ju att det fanns någon mystisk kraft som höll ihop materien och universum, han lyckades också mäta denna kraft som han såg som Guds egen. Det visade sig att kraften minskade med kvadraten av avståndet från en kropp. Med denna kraft inräknad kunde planeternas banor förutses och solens placering ritas in mer exakt.

Solen är ju inte exakt i centrum av vårt solsystem eftersom andra himlakroppars dragningskraft påverkar henne och det kunde Newton visa med sina beräkningar:
 "the common centre of gravity of the Earth, the Sun and all the Planets is to be esteem'd the Centre of the World", skrev han i sin Philos0phiae Naturalis Principia Mathematica universums centrum ligger alltså utanför alla himlakropparna, den plats som centripetalkraften utgår ifrån är inte solens kärna inte heller någon ännu tyngre himlakropp utan ett kraftcentrum. Hela universum är en väv av tyngdkrafter som håller alltet samman och dess centrum ligger utanför himlakropparna, osynlig men ändå den mäktigaste kraften i universum. 

Men ändå vet ingen, inte ens Newton visste, exakt vad denna kraft är. Utan att helt förstå kunde han dock närma sig denna kraft och utveckla den moderna mekaniken. Newton var djupt troende och menade att denna  kraft är gudomlig. Han såg naturvetenskapen som ett sätt att förstå mer av Guds skaparnatur och kanske få en större bild av vem Gud är. Precis så tycker jag, även om jag inte är lika genial som Newton. Skönheten i  naturvetenskapen och i dess språk, matematiken, ser jag som ett gudsbevis. Jag känner mig i gott sällskap om den åsikten.

21 kommentarer:

  1. Mannen var ett sant geni :) alla större teleskop idag på olika större observeratorier är sk newton teleskop eller spegelteleskop som dom också kallas.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Newtonteleskop

    En bild som hubble teleskopet tog, som är ett newtonteleskop i grund och botten har kallats för den viktigaste bilden någonsin.

    https://www.youtube.com/watch?v=5KyjbPeLR4I

    Spelar nog ingen roll om man är knaster torr ateist måste man nog inse att vi inte är ensamma i universum :) något newton var väldigt säker på.fysikern Michio Kaku höll föredrag för nasa och det nya forskningsfält som alltmer öppnar sig med exo planeter och sa att forskarna måste vara öppna vad som är "liv" kanske det inte ens existerar i samma dimension som vi och vi bara anar spår av liv .

    job säger

    han som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna
    och söderns stjärnbilder,
    han som gör stora och outgrundliga ting,
    under som ingen kan räkna.
    Se, han går förbi mig utan att jag ser honom,
    han drar vidare utan att jag märker det.

    På nutids språk skulle man formulera jobs ord att gud befinner sig i en annan dimension, något ju vetenskapen alltmer räknar med att universum består av många dimensioner.

    Här någonstans börjar jag ana att Sturmark går en svår framtid till mötes , vem ska han skälla på nasa eller troende , "säljer" inte lika bra att kalla nasa Ingenjör för flummare . speciellt inte om man använder vetenskapet som ett racket mot kristna :)

    SvaraRadera
  2. Du är så bäst, Lars! Jag tänkte skriva om Newtons optik nästa gång=) var beredd på att jag kommer att lägga till saker från din kommentar!

    SvaraRadera
  3. Tackar Alma :) newton var en intressant person på många sätt .

    SvaraRadera
  4. Och detta missade jag. Min RSS-läsare är definitivt trasig.

    Så du håller på Newtons naturreligion, du. Fascineras du även av den moderna fysiken, vars utövare ibland låter som om de talar om Gud, eller är det inte tillräckligt barockt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, jag håller inte på hans naturreligion men jag har alltid beundrat honom jag var naturvetarnörd i bokslukaråldern ca 10 år gammal, jag gillar honom fortfarande och tycker det är kul med hans "ovetenskapliga" utgångspunkter som ledde till så mycket kunskap.

      Jo, jag gillar den moderna fysiken, en kollega (också kirunabo) och jag grttar ner oss i strängteori på gemensamma raster som är alldeles för få speciellt så här års när nationella proven anfaller på bred front.

      Radera
  5. Lite mer svindel: Om vår sol vore stor som ett knappnålshuvud (ett sådadant där kulformat av plast) så ligger alfa centauri som ett annat knappnågshuvud 7 mil bort. Och så glest är det mellan stjärnorna i vår arm av galaxen. Nu är sju mil ingenting för en norrlänning, så det förtar effekten lite, men ändå.
    Jag hade ett program som hette Celestia på datorn. Jag ställde in det så att jag passerade först jorden och sedan Mars med ljusets hastighet. Jorden schwooschade förbi och sedan fick man vackert sitta en tio minuter innan Mars dök upp. Bara det kändes långt. När vi passerat Mars så sa jag till äldsta dottern att nu får datorn stå på och vi gör andra saker och så ses vi här igen om 4 år och 4 månader, då är vi framme. Hon fick rum- och tidssvindel.

    Pistolstjärnan är den största stjärna man känner till. Dess radie är 300 gånger solens. Om Jorden har en diameter på 2 mm (ett knappnålshuvud av plast) så är Solens diameter drygt 2 decimeter och Pistolstjärnans diameter 60 meter. Pistolstjärnan lyser 10 miljoner gånger starkare än solen och strålar ut lika mycket energi på sex sekunder som solen gör under ett helt år. Även detta fick Karolina svindel av..

    Det kosmiska året: Man räknar om Universums historia på ca 13 miljarder år, till ett jordiskt år. "NU" är tolvslaget den 31 december. Solsystemet kom då till i september. Blommor och fåglar den 28 december. Jesus föddes för 4 sekunder sedan och för en sekund sedan så seglade Columbus till Amerika. Jorden blir för varm att leva på ca 15-20 januari.
    Men den stora svindeln kommer sedan. I boken "The five ages of the Universe" som har författarna beskrivit en "stelliferous era", en tidsålder beströdd med stjärnor och det är vår tidsålder.
    Gissa hur lång tid denna stjärnbeströdda era håller på i den skalan som anger Universums kosmiska år som ett jordiskt år?
    Det är ganska många.
    Tiotusen sådana.
    Tiotusen perioder om vardera 13 miljarder år.
    Det ger mig svindel.
    Sedan kanske detta inte stämmer, men...oj.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag jag r inte männsika att kolla uppgifterna, men visst svindlar tanken, härligt speciellt när livet är tufft. Iaf jag känner då att min litenhet är en slags tröst"this too will pass" och stjärnorna skickar ut sitt ljus mig helt förutan.

      Radera
  6. Ja det är svindlande storlekar och avstånd tänk närmaste stjärna Alfa Centuri ligger 4,37 ljus år bort. låter inte farligt men jag och några vänner räknade på det där för många år sedan, ska man köra bil dit tar det 10.000 tals år. Forskarna vill bygga stora teleskop så man kan kolla dom nya fina exoplaneterna ute i universum , och ifall man då upptäcker att det finns "signaturer" för liv är nästa problem att kommunicera eller ta sig dit ;)

    http://planetquest.jpl.nasa.gov/

    SvaraRadera
    Svar
    1. NASA har ju skickat ut någon slags interstellär flaskpost, tänk om någon skickat en sådan till oss? Kommer vi att känna igen den som sådan?

      Känner att det är dags för CS Lewis Perelandra-böcker.

      Radera
  7. Svar
    1. Ja, hur kan vi vara säkra på att om det fanns någon ute rymden vill de prompt umgås med oss?

      Radera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  9. hehe :) ja vem vet hur det ser ut på andra planeter dom är kanske glada att slippa "männskligt inflytande" ganska häftigt annars när man läser historia där på sidan om munkar som Giordano Bruno som på känn menade att universum är oändligt och det fanns oändliga världar befolkade av olika varelser, väldens första Science fiction Munk :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bruno och många av hans samtida munkar och präster var liksom Newton så smarta. Vi sitter ju med stora delar av facit i hand men de hade inte mycket att gå på.

      Radera
  10. Absolut Alma , fortfarande spids myten att medeltidens prästerna var så dumma så dom trodde att jorden var platt, men denna underbara bild från boken "De sphaera mundi" = jordens sfär eller rund visar något helt annat.

    http://en.wikipedia.org/wiki/De_sphaera_mundi#/media/File:Sacrobosco-1550-B3r-detail01.jpg

    Boken var länge undervisnings matrial på dåtidens universitet, bilden illustrerar väldigt enkelt att man kan se mast toppen på en båt som befinner sig lågt ute på havet, men inte skrovet som befinner sig under horisonten pga jordens sfäriskhet.
    Präster och munkar hade lite av alla fina instrument som nutidens vetenskapsmän har men dom kom fantastiskt långt med vad som stog till buds och klurade ut många ting .

    Bekräftelse av exoplaneter är ju inte så gammal , ett tag var det bara SETI (Search for extraterrestrial intelligence)som ägnade sig åt att lyssna ut i rymden efter radiosignaler och liknande. minns på Discovery channel då en äldre vetenskaps herre som uttalade sig att det var ofantligt slöseri att lägga pengar på vad han ansåg vara flumm .När sen upptäkten av exoplaneter blev bekräftad kallades det årtusendets astronomiska upptäckt, rätt komiskt hur modern vetenskap i vissa fall kan bli mer inskränkt än medeltida lärda ;) synsättet att det finns en värld bortom det vi omedelbart kan se kräver tro för att upptäcka något kosmologer och exoplanet forskare förstår att man kan arbeta utifrån hypoteser och just tro , något munkar och präster var bekant med, något lucy kanske också illustrerar att har man barnasinnet kvar finner man nya världar :)

    https://www.youtube.com/watch?v=VG0Uu8HXOq8

    SvaraRadera
  11. präster på medeltiden var absolut inte dummare än vi är nu. All kunskap är kumulativ och vi står verkligen på deras axlar, därför ser vi lite längre. Men vi som har så mycket mer att stå på är knappast smartare om något är vi väl tvärtom lite dummare än de som hade så lite att gå på, inga teleskop, inga rymdfärder, ingen Newton-mekanik och gravitationsteori. Ändå gjorde de upptäckter som gör att vi vet det vi gör idag.

    SvaraRadera
  12. Om Gud är alltings grund.

    Då kanske Gud är gravitationen.

    (Eller inte. Det blev lite för platt.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, inte alls. Det kan mycket väl ligga något i detta. När jag läser Cristophe Galfard är det inte en omöjlig tanke alls.

      Radera
    2. Gud i gravitationen. Gud i fysiken. Då återstår väl att bli buddistmunk ^^

      http://www.businessforsuperheroes.com/wp-content/uploads/2016/02/Ohm-300x300.jpg

      Men liksom. Om Gud är gravitationen. I så fall är väl Gud inget att sätta sin lit till? Jag menar, gravitationen finns och funkar, visst. Men en sådan Gud är väl en deus otiosus. Då har vi landat i 1700-talsdeismen, och vad ska man med den till?

      Radera
    3. Men om gravitationen är mer än det fysikerna kan utforska behöver det ju inet bli så. Om gravitationen till exempel är den kraft som utgår från Gud, den som Bibeln talar om att vi lever, rör och är till i. Tanken svindlar, men är det omöjligt? Utan att bli en tokig New Ageare är väl tanken tänkbar ändå. Kristendomen tror ju att Gud är osynligt närvarande överallt men blev synlig i Jesus.

      Radera
    4. Glömde: den där bilden är ju så kul! Men jag kan tänka mig någon säga att det faktiskt ÄR så, att det inte är en slump att ljudet sammanfaller med vetenskapsmannens efternamn osv=)

      Radera