tisdag 28 april 2015

Rätt fokus

Som svar på bloggposten om Misströstan fick jag denna länk av en bloggföljare med en, som vanligt, klok krönika av Tomas Sjödin. Läs och bli vis!

Smilla fokuserar

15 kommentarer:

  1. Bra skivet av Tomas Sjödin, man märker verkligen det där om man är ensamstående, ringer det på dörren eller telefonen är det ytterst sällan något "trevligt" bara försäljare som vill prångla på en något eller kräver man ska gå med i hyresgästföräningen eller Jehovas, ingen större risk någon ringer på bara för att vara trevlig eller bjuda en på middag eller så ;) nu för tiden har jag sagt till mor ring innan du kommer så vet jag, har inte lust och ork att lyssna på säljare eller ev gnäll från någon i bostads området som ska klaga på något..Bibelns ord...bygg upp varandra är sannerligen långt roligare :)

    Faktiskt äldre damer på kyrkogården brukar påtala hur fint det är och vackert (utan vidhängande utskällning) kanske har dom blivit gamla och förståndiga , vad vet jag :)

    SvaraRadera
  2. OT..
    Tack Alma för klokt inlägg på Holtters blogg.

    SvaraRadera
  3. OT..
    Tack Alma för klokt inlägg på Holtters blogg.

    SvaraRadera
  4. Ja, gamla damer kan vara en välsignelse och de ser när man ansträngt sig att göra fint. Jag vill vara sådan själv också, uppskatta och uppmuntra i stort och smått. Jag fröstår verkligen hur det är för dig med dörrklockan. De som tror att alal uppskattar dörrknackning har så fel. Fler hatar det än uppskattar det. Ofta får man höra av ivriga evangelister att vi måste göra det och visa oss bättre än JV på det, men påträngande på det sättet är ingen bra strategi för kyrkan.

    Man ska mötas på neutral mark. Om man har fått en förfrågan om hembesök ska man göra det aldrig annars, tror jag. Jag kan inte hitta ett enda fall av dörrknackning i NT.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant Alma jag knackade en hel del dörr och gick i gatutjänst när jag var med i jv men minns också att vissa människor blev rasande, tveksamt om det verkligen resulterar i något positivt , visst skapar det kontakter någon gång ibland, men vissa människor ville ha sällskap helt enkelt, minns inte hur många tusentals timmar det beräknades vi skulle lägga men många många var det innan något verkligen blev intresserad, men det skulle lika gärna kunda skötas som sv kyrkan som säger att dom som ansluter sig gör det på grund av intresse för kyrkans hjälparbeten som drar människor till sig. på ett snyggare sätt då och man tränger sig inte på.

      Radera
    2. Ja, jag har barnbarn vars biologiska pappa är JV-äldste och deras mamma har många hemska minnen från den tiden när de måste gå i gårdarna i "tjänsten".

      Det kanske fungerar i USA där det finns en tradition av dörrknackning inför politiska val, men knappast här.

      Radera
  5. Om man vill kommunicera kan dörringningar och höga halleluja-rop på ICA många gånger vara rent kontraproduktivt, men man känner sig nog jättejättehelig själv och så kan man peka finger åt de fördömda.
    Men jag hörde en gatupredikan en gång som var berörande och det var ju just en predikan, inte flyga på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppvisningsfromhet är aldrig det minsta bra för någon, men visst kan en gatupredikant en kör eller musikant nå in i människors hjärtan, men numera tror jag inte på att vara påflugen. Det är Gud som söker sina får och ser till att de kommer inom hörhåll. Men bullkyrka som i Kiruna eller pannkakskyrka som i Uppsala kan fungera bra med rätt inställning.

      Radera
    2. Ja, låt hundra blommor blomma säger jag. Så länge de inte är av plast eller är giftiga.

      Radera
  6. Men ffa blev jag förvånad - vilket är problemet? Ritualer kan vara döda säkert men också djupt levande och tala till våra kroppar, inte minst, och vårt innersta. Ritualer finns i alla religioner och enda tillbaka hos neandertalare, vi är byggda för sådant och det handlar om något kollektivt också, något man gör tillsammans och...
    Nej funkar inte att skriva om detta såhär på morganen.
    Själv har jag sett mig som antiritual till dess jag fick uppleva hur berörd jag blir av nattvarden. Jag blev en del av något, inte bara jag. Det var en bra erfarenhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kroppsföraktet som kommer fram där tror jag, Gud är så jordisk och kroppslig, inte alls flumandlig. det är svårt för oss att ta in. det innebär att vi också borde var konkreta och jordiska och inte flumandliga.

      För mig är nattvarden så nödvändig, dopet likaså. Tänk att få bära fram sina barn till dopet och lämna det i församlingens vård! Vi männsikor behöver ritualer i så hög grad att finns de inte skapar vi nya som att undvika vissa brunnslock. Frikyrkorna är ju inte ritualfria på minsta sätt, ritualerna är bara mer innehållslösa eftersom de mest bara blivit så och ingen reflekterat desto mer över saken. dessutom är ritualen trygg att hålla sig till i nya sammanhang. Som Magdalena Ribbings etikettregler.

      Radera
    2. Jag hade ju "religions allergi" några år efter JV och hemskheterna där men blev förälskad i en ortodox sida och sångerna där som baxada mig "hem" igen , sångerna läkte dom andliga såren, vissa sånger tusen år gamla liksom ikoner och liknande .

      http://www.goarch.org/multimedia/audio

      Jag kan bara instämma i visdomen att inte förakta det mer lituriska och ritualer , det finns plats för både pannkakskyrka och tradition.

      pannkakskyrka och allt måste vara enkelt, typ några ungdommar som skrålar om jesus till en gitarr hade knappast fått mig att känna något för gud igen ;) exempelvis ortodoxa är fantastiska med sin musik och jag ser inte det som menigslöst , Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta! (Ef. 5:19). vissa kyrkor är bättre på att spela och sjunga och sämre på mission, men om alla måste satsa 100 % på mission får vi ju också kyrlor där musiken hålls absolut enkel bara plinka plånka och så vitt jag ser det är det inte vad gud tänker sig, snarare att folk ska utvecklas på djupet i sina egna gåvor inte att alla måste vara pannkakskyrka, då missar man många människor.om alla ska tvingas in i en form av kyrka.

      Radera
    3. Nej, som Klaus citerade Mao så vackert: Låt tusen blommor blomma. Gud gör inte cloner utan männsikor som alla är olika. Jag är precis som du och Erik Schüldt drogs till tron genom Arvo Pärts ortodoxa musik, sedan finns en hel hoper människor som älskar "Barnatro" när Frälsis står på torget. Grenholm är en bra männsika men radikalitet medför ofta en viss enögdhet och oförståelse för olikheter som berikar livet och tron.

      Radera
  7. Radikaliteten ser oftast på världen med teleobjektiv. Den störs av vida vinklar.

    SvaraRadera