Den lilla tiden

Johannes 16: 21 När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. 

Att föda barn är en utomtidslig upplevelse. I dagens text talas det om en kort tid, i 1917 års översättning stod det en liten tid av smärta som byts i glädje. Jesus jämför med hur det är att föda barn. Jag tycker jämförelsen är genial. För det är ju precis så, mitt i förlossningen finns ingen tid den är så liten att den inte märks. 

Förlossningen kan vara 10 timmar eller tio minuter det finns ingen egentlig skillnad i upplevelsen. Inget är intensivare än en förlossning och för kvinnor på Jesu tid fanns också en stor risk att inte överleva som måste ha skrämt kvinnorna när de kände den första värken rulla in. Men när väl förlossningen är igång är det bara att haka på. Tiden står stilla och så är bebisen plötsligt född och barnmorskan tittar på klockan. Så tickar tiden igång igen och all glädje och lycka en människa mäktar med tar över, normalt sett.* Förlossningstiden blir klar och tydlig och minnet av förlossningskampen blir i allmänhet stärkande.

När Jesus segrade på korset var den stora förlossningen vunnen och precis som med en vanlig förlossning kan man länge efteråt fundera på den, vrida och vända på allt som hände. Komma ihåg fler detaljer, förstå samband som mitt i den lilla tiden inte var möjliga att förstå. Så där som vi kristna ännu vrider och vänder på försoningen och ser nya aspekter och samband ännu snart 2000 år senare.

Händels uppståndelseoratorium framfört av Les musiciens du Louvre, en liten tid av ren skönhet!

* Det finns förlossningar som slutar i tragedi, barnet är dött, kanske vet föräldrarna om att det barn som ska födas är dött trots all smärta. Den tiden är också liten men bara smärta även i minnets backspegel. Andra slutar i oro om barnet är sjukt, då glöms den lilla förlossningstiden helt bort i alla bestyr för barnets hälsas skull. Ibland dör mamman.