Tom Bombadill som nörd-sajten Middle Earth Centre föreställer sig honom
En karaktär som de flesta adaptioner av Sagan om ringen hoppar över är mystikern Tom Bombadill. Glädjande nog gör LEGO det otippade att ta med honom som en figur i sin datorspelsversion av Sagan om ringen. Man kan bli Tom Bombadill med vissa av hans egenskaper efter att ha klarat ett antal levlar. I datorspelsvärlden borde han naturligtvis vara självskriven med sina speciella krafter och sin totala makt över tillvaron, en makt så stor att inte ens Den enda ringen har något som helst inflytande på honom. Enda orsaken till att man inte kan ge den åt honom är att den är så ointressant så han skulle tappa bort den med risk att ringen hittas av någon annan som inte har Toms integritet. Av någon anledning är dock LEGO de enda speltillverkarna jag vet som tagit med honom.
Likadant är det med dramatiseringarna av Ringen-trilogin. I filmer och seriealbum, ja till och med den bästa dramatiseringen som finns av Tolkiens sago-trilogi; radioteaterns version från 1995 lyser Tom Bombadill med sin frånvaro; också den enda varelse som har makt över honom, hans älskade Hjortrongull, glöms bort. Jag tror det handlar om att Hjortrongull och Tom Bombadill är svåra att förstå sig på för de flesta människor. De är som illustrationer till ordspråket "Rik nog som nöjd är" och det är tydligen svårt att förhålla sig till sådana karaktärer för dramaturger av i vårt kapitalistiska samhälle som kräver ständigt missnöje hos dem som har tillräckligt för att gå runt.
Min och Tolkiens favorit är det rika paret i Gamla skogen i alla fall. Mina barn tycker detsamma nu när vi läser första delen tillsammans som sommarlovsläsning; högläsning ur klassiker hör sommaren till i vår familj. Tolkien skrev om Tom Bombadill innan Ringen-trilogin kom till redan på 1930-talet och Tom följde honom genom livet vad jag kan förstå. Från början var Tom Bombadill en docka från Holland som Tolkiens barn lekte med och Tolkien berättade sagor om honom för barnen som han skrev ned som rimmad vers; "Tom Bombadills äventyr" och "Tom Bombadills flodfärd" är de två första berättelserna om Tom. Under flodfärden träffar Tom Hjortrongull, eller ska vi säga att Hjortrongull hittar Tom och fångar hans uppmärksamhet genom att kasta honom i floden, hon är ju flodens barn. Flodfärden leder honom också till Fylke och där har han en god vän i bonden Maggot, som också är en stark karaktär utesluten i den senaste filmatiseringen av Sagan om ringen.
Att jag skriver om honom just idag är för att vi firar Johannes Döparen i dagarna tre just nu och det finns några bibliska karaktärer som påminner mycket om mystikern Tom Bombadill, en av dem är just Johannes som lever i vildmarken i fullständig välmåga av vildhonung och källvatten.
Johannes Döparen i vildmarken målad av Caravaggio ca. 1608
Håller helt med Alma ,tror att Tom är svår att placera och göra en bra story av för nutida berättare , Tolkien sa ju vid ett tillfälle att Tom representera något från landsbyggden som höll på att dö ut ,senare ändrade han sig att Tom borde förbli en hemlighet.tror mig känna igen Tom från tiden när jag var liten grabb , morfars bondkollegor dom levde och var lyckliga i sin värld, minns att jag tyckte det var lite tramsigt vid något tillfälle när jag var 14-15 år så där och tog ett samtal med en av morfars vänner , dramatiserade lite och berättade om krig och elände ute i världen, farbron lyssnade lite respektfullt och lät mig tala klart och sa bara:- jaha sen berätta han vidade om att snart är äpplena klara ..kalvarna beter ju så fint osv
SvaraRaderaidag förstår jag dom bättre , dom var redan i paradiset , hjärtat fullt av det goda , det fanns inte rum för ringen den hade inget värde i deras värld .
p.s såg förresten en bra Tolkien dokumentär i går på Youtube 20 min lång för den som orkar/vill se
https://www.youtube.com/watch?v=1iAbgAKZUnA
Tak för länken och berättelsen om ditt möte med Tom. Precis sådan är han ju. Precis så ointresserad av makt och samtidigt den enda som riktigt fattar vad livet är , den enda som verkligen kan ge skydd från en ondskan för makten har inga hållhakar på den som redan har allt de behöver och detta i sådan mängd att de kan ge andra mat och skydd.
SvaraRaderaJag förstår att Klaus ser dig som en Tom Bombadill. det gör jag med.
Tack Alma :)
SvaraRaderaStämmer som du säger om detta med mat och skydd, minns att jag var arbetslös en period när jag var ca 20 och mormor/morfar tyckte då att jag kunde hjälpa dom på gården ,led brist gjorde man sannerligen inte , ofta hade dom mycket folk i maten folk som var där och arbetade på gården , mormor hade 2 jätte frysboxar dom hade egna djur oxar bytade mot viss del gris,egna höns,mjölk ko,jätteträdgård m.m.
efter 2:a världskriget hade dom krigsbarn som annars fått svälta i tyskland.
Påminner ganska mycket om bibelns bild av den rättfärdige som ju sägs vara ett träd vid bäcken som ger mat och skydd åt människor och djur
Exakt så! "Den rättfärdige strör ut, han ger åt den fattige" säger ordspråksboken. Dina morföräldrar verkar ha varit riktiga människor, som de säger här. Dvs, rejäla och rättrådiga personer. Precis som Tom och Hjortrongull.
SvaraRaderaUppskattar Tom B mer nu än vad jag gjorde i tonåren då jag läste boken.
SvaraRaderaTom och Hjortrongull kom så plötsligt och annorlunda på, det var svårt för mig med ett så tvärt kast, men särskilt första halvan av första boken är rätt så "episodisk", det blir längre vågor sedan.
Det är fortfarande en hel del "Bilbo " i början. Aragorn hade istället för alias Strider ett annat: Trotter. Och denne Trotter hade gula träskor.
I en tidig version var det som Strider istället hette Trotter och hade gula träskor.
RaderaIntressant, det visste jag inte. Jag trodde Tom Bombadill var helt skild från Vidstige eftersom han kom till innan alla de andra karaktärerna i Ringens värld. Kanske tänkte sig Tolkien att använda Tom här från början men insåg sedan att hans integritet var FÖR stor. Vidstige ska ju också bli kung till slut och det skulle aldrig Tom gå med på, Hjortrongull är ju hans härskarinna och skogen hans kungarike.
RaderaTill skillnad från dig var det just replipunkterna jag först fastnade för i Sagan om ringen. Jag var en odlande och skogsströvande djurgalen flicka i Jukkasjärvi så bonden Maggot, Hjortrongull och Tom Bombadill var så sköna gestalter att vila hos när de svarta ryttarnas hot var överhängande. Utan dessa replipunkter hade jag inte orkat med spänningen, jag var ganska lätt att skrämma på den tiden. Äsch, det är jag nu med.
De har fortsatt att vara favoriter liksom Sam. Han är för mig bokens huvudperson, han tar till sig alla möten och tar lärdomarna med sig hem där han blir den främste trädgårdsmästaren.
Djurgalenskapen länder dig till heder. Jag har själv varit väldigt djurkär och läst en hel del om djurkommunikation, såväl den naturliga som den övernaturliga varianten. Bara för att det alltid fascinerat mig. Djur är så tydligt "den andre" och ändå kan våra olika världar på något sätt mötas. Jag slutar aldrig att förundras över det.
RaderaVisst är det så, du uttrycker det så precist! Ser att TV-tablåerna fylls med program om djurkommuniktaion så fler är lika djurgalna som vi.
RaderaSom kristen ser jag också skapelseteologiskt på saken. För mig bevisas Guds ord genom den kontakt vi kan ha med djuren. Människan har gett namn åt djuren men vi har också att ta hand om skapelsen som Gud tar han dom oss och vi är till syvende og sidst skapade av samma rymdstoft, samma DNA-spiraler och samma livsande har Gud blåst in i oss. Samma jord har vi en gång varit och samma jord ska vi åter bli.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag var väldigt rädd för de svarta ryttarna som var mycket mer skrämmande i boken än i filmen imho, så jag kunde inte vila hos Bombadill, så var det. I was on the run. Det är en styrka att visserligen vara jagad på ett eller annat sätt men ändå kunna vila ibland.
SvaraRaderaJa filmen misslyckades på många punkter. Stämningen var helt förändrad från sagor till action och replipunkterna var få och omarkerade. Man jag fick en så bestämd känsla av att hos Hjortrongull och Tom Bombadill hade de svarta ryttarna noll makt att jag tyckte Frodo, Sam, Merry och Pippin skulle stanna där för evigt. men så klart, de måste ju rädda Midgård, så mycket fattade jag.
RaderaMen själv ville jag bo där i Hjortrongulls hägn. Därför har vi i vår skog numera en Tom Bombadill-stig och en slåttermyr som heter Hjortrongulls myr. Där betar mina hästar just nu.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera