lördag 18 juli 2015

Barn

Johannes evangelium 3:8 Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.

En natt smyger sig rådsherren Nikodemos till Jesus för att prata om viktiga saker. Jesus berättar då att han måste födas på nytt av Anden. Hon måste bli hans mamma för att han ska bli Guds barn. Då blir han sedan som sin mamma, outgrundlig och fullt fri.

Det finns en sång av Beppe Wolgers som jag tyckte var ganska läskig när jag var liten: "Barn är ett folk" jag ville inte bo i det där skrämmande landet av ett regn, pölar eller kuddar. Jag kände mig inte alls gåtfull för mig kunde inget vara gåtfullare än vuxenvärlden. Det var en typisk sång för vuxna , inte alls en barnsång men vi lärde oss den ändå i skolan som om den var skriven för barn.

Nu tycker jag sången är bättre än när jag var barn. Om jag tänker på det barn Nikedemos skulle bli, född av mamma Anden för att bli som hon. Anden är gåtfull och hennes barn borde alltså vara gåtfulla. Andens barn har en medfödd integritet. Ett onåbart område inom sig som bara mamma Anden och hon själv känner. Jag tänker på Johannes uppenbarelse där församlingen i Pergamon får detta budskap: 
Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat, och jag skall ge honom en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det. Upp. 2:17
Några av alla barnen som just nu huserar på vår gård.

12 kommentarer:

  1. Barn verkar inte ha större problem med gud ;)

    https://www.youtube.com/watch?v=DhRuKt5b0y0

    Anden har en förmåga att kartlägga land och mysterier som ögat ännu inte ser som munken Giordano Bruno som såg ett universum fullt med liv , att vi är inte dom ända barnen utan gud har en större familj i universum, NASAS vision att bevisa om det finns liv i universum och hur vi passar in i helheten är ingen tokig tanke fullt i klass med dom stora episka sagorna.

    En film som betydde något för mig för ett antal år sedan i en period som jag skulle beskriva som mörk och ensam är " Voyage of the Unicorn "

    https://www.youtube.com/watch?v=fMKZMziT2g0

    Som väl slår fast att världen är större och mer fantastisk än den vi ser en film för barn men kanske också en ögonöppnare för vissa vuxna :) , vi på kyrkogårds förvaltningen fick uppleva förra året att en av våra arbetskompisar tog sig liv, jag arbetade med honom ibland och minns att han hade ångest för att bli äldre han tog sitt liv någon dag innan han fyllde 40 år , han var poppis ibland kvinnor och såg bra ut men kände att livet höll på glida honom ur händerna ensam kille 40 år och hans kompisar borta,som skaffat sig familjer, såg han ingen mening att leva mer, att bli gammal sjuk och sedan dö var något han var rädd för. en Nihilism som tyvärr också är norm i vårt samhälle idag blev hans död tråkigt nog som inte ger människan livshopp och styrka ....men för barnen leker livet stora som små :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken onödig tragedi! Stefan Andhé berättar om någon filmstjärna som kände att hennes liv var meningslöst när hon började känna sig ful och gammal. Hon arrangerade vackra blommor kring sin säng och tog en överdos medicin i hopp om att ligga där vackert när folk hittade henne. I stället blev hon illamående och hittades död på toaleten där hon dog medan hon kräktes.

      Vilket hård värld som låter människor tro att allt de har att komma med är ett ungdomligt utseende.

      Radera
  2. Hur hemskt som helst med självmordet Lars berättar om. Som om hans existensberättigande låg i hur attraktiv han var, bara undrar..

    Jag kände mig bara främmande för den Olle Adolphsson-sången när jag var liten. Det finns ett slags magisk dimension i barnaåren, men den sången prickade inte rätt för mig.

    En favorit när jag var 3-4 år var Tore Skogman med storfiskarn m fl och sången om den förkylda tomtegubben.

    Jag avskydde Gullan Bornemark. Blä...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Gullan skrev ju "Vad du är söt min kära lilla ponny, vad du är snäll min kära lilla häst, du säger ingenting min kära lilla ponny, men du är den jag gillar bäst!" hur kan man inte gilla den? Äldste sonen sjöng bara egna låtar som liten utom en: Valpen min, av Gullan Bornemark, så hon har kvaliteter. Märker nu att vi prickade in hennes djurlåtar, ätteläggen och jag. Redan som mycket små var vi alltså rätt lika oss.

      Nej som barn är nog filosoferande trubadurer inte klockrena speciellt om de faktikst inte förstår att barn är människor. Har aldrig stått ut med den inställningen av romantiserat alienerande inställning till en stor del av mänskligheten.

      Jag gillade också Tore Skogman, farmor gillade honom också och jag var mycket hos henne som liten så jag har stora delar av hans hit-parad i huvudet. fortfarande.

      Radera
    2. Gullans djursånger är helt ok, det var sudda bort din sura min samt någon sång om att sköta sin hygien och påklädning som jag inte gillade.

      Radera
    3. Jag ville väl vara sur och smutsig antar jag...
      ;-)

      Radera
    4. Ja, vem ville inte det;-) Och vilken press på våra slitna mammor: "På fredag ska man städa det vet varenda tant och pojkens snälla mamma hon gjorde likadant..."

      Radera
  3. Börjat titta på "unicorn" som jag inte kände till sedan tidigare.

    SvaraRadera
  4. Ungefär så Klaus , han levde ganska mycket för tjejer och pratade mycket om det hela tiden,korta förhållanden och hade inte lyckats stadga sig. livet blev trist när hans manliga vänner försvann och skaffade familjer och till slut var han helt ensam. försökte prata med honom att det tyvärr blir så att gifta människor umgås ofta med andra par och gifta par lever för varandra och sina barn.en väldigt känslig kille som inte ville stöka och bråka med någon så köpte han den sekulära svenska bilden rakt av. Duktig på att jaga kvinnor, köpa tekniska prylar och en semesterresa då och då, inte så mycket djup under det gillade lite konst och så men förstår att han till sist tyckte det livet var trist och meningslöst och inte hade något att se fram imot när håret så smått börjar bli grått, så är det ju bara graven som väntar enligt den fostran vi får här i Sverige via sekulära kanaler jag tror inte riktigt han var den typen som orkade med att bli tomte förklarad av omgivningen om han skulle söka mening med sitt liv , sen fanns det så klart annat som spelade roll vi arbetade på olika kyrkogårdar på den han arbetade var någon av kollegorna där rätt dum mot honom, mobbing på arbetsplatsen och sånt.

    Som sagt Unicorn inspirerade mig ett tag när jag var ensam och kände mig nere och hade ingen kontakt med föräldrar på grund av tråkigheter i familjen. Något som fick mig att börja med teleskop på allvar och existensiella frågor och inse att livet är större än sko numret :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, livet är större än skonumret! Så väl sagt. Och vilka äventyr går man inte miste om när man dör redan 40 år gammal. Den sekulära människan har inet mycket att ty sig till när livet inte blir som man tänkt sig.

      Radera
    2. Helt Sant Alma , vi fick ännu en sådan där dålig nyhet idag en kille som arbetade ett tag som praktikant och i olika "åtgärder" som kyrkogårds arbetare med missbruks problem han dog häromdagen 52 år gammal, fattigt liv och verkligen meningslöst att inte se mer mening med livet än att knarka sig till döds, som det ända roliga här i livet.

      Radera
    3. Så tragiskt och då menar jag hela livet. Droger stjäl verkligen allt ifrån människan.

      Radera