Igår fick jag höra på radion det som är hästägarens skräck: "Tre hästar på E4:an i höjd med Siknäs-korsningen" jag förstod förstås direkt att det var mina tre juveler som tagit sig ur hagen på sommarlovet i Siknäs. Medan storsonen laddade batteriet till hagen vandrade de iväg.
Detta fick jag veta i bilen på väg till dagens ridning. Skräck på alla sidor! (jag citerar Jeremia i dylika situationer) Storsonen, hr Bråddjup och jag i varsin bil gasade ut på hästjakt utan tanke på klimatkrisen. Inga hästar efter E4:an. De barn som jag hade i bilen fick spana medan jag körde.
Så ringde Hr. Bråddjup och meddelade att hästarna stod i sin hage i godan ro.
Emma-Lie och Aron hade tagit grimmorna och spårat hästarna till en frodig äng och sedan ledde de lugnt hästarna tillbaks till sommarlovshagen. " Vi tänkte att Chateu och Gyllir som är gamla kunde gå tillsammans och Smilla som är ung behövde en ledare så Emma-Lie tog henne och jag tog Gyllir och Chateau." förklarade den lilla hästmänniskan Aron. Här syns hjältarna med det goda hästvettet:
 |
| Stolta hästspårare tar emot folkets hyllningar |
 |
| Emma-Lie pysslar om Smilla |
 |
| Aron sätter nattgrimman på matglade Gyllir |
Skönt det slutade så bra :) körde förbi en hästgård med hage idag vid eftermiddagsrusningen alla på väg hem stressade i sina bilar for vi förbi hästhagen såg på hästarna en halv sekund som lojt mumsade gräs och slog varandra i ansiktet med svansarna (mycket flugor nu) och tänkte det måste varit ett tämligen långsamt och skönt liv förr utan massa stress, absolut inga stora bilar/lastbilar som körde på hästar .
SvaraRaderaJa, verkligen! Emma-Lie sa: "Nu har vi varit med om et triktigt äventyr. En del vuxna säer att det är ett äventyr att åka nånting på Gröna Lund, men det är ju bara en upplevelse som man köper."
RaderaOj oj. Ja, det var skönt. Min yngsta dotter hade en nära-hästen-upplevelse i förrgår. Hon har inte varit så intresserad, men hon och en kompis gick förbuden hage med två bruna hästar och såg någonting häst-fint som hon inte sett förut. Som något fint hon förstod.
SvaraRaderaHärligt att få sådana upplevelser med djur. Jag minns ännu ett älgmöte där ingen av oss var rädd, vi bara såg på varandra helt lugn och fortsatte sedan varsin väg i skogen. Det normala med älgmöten är att vi båda blir rädda. Med hästar är det normala sådana vänliga möten, det är därför vi kan leva med dem. Kanske gav detta möte din dotter mersmak?
SvaraRadera