Barockpärlan Sonya

Sonja/Sonya är ett av världens vackraste namn, mjuka vackra ljud som fungerar på de flesta språk, så är det också ett internationellt namn och den mest internationella* jazzsångaren vi haft i detta frusna polcirkelland hette Sonya.

Hon var en underbar sångerska med humor och teatertalang som gjorde henne till en scenartist som få lyckats efterlikna. Och varför ska någon försöka med det?  Av mästarna kan vi lära oss mycket men meningen är att vi i mötet med dem ska bli oss själva, precis som Ruben påminde mig om nyligen. 

Av Sonya kan vi lära oss att en kvinna inte måste vara trådsmal för att bli en artist som sprider sångarglädje till en hel befolkning. Vacker var hon också, påminde min granne mig alltid om. Han älskade Sonya Hedenbratt så hett att han sökte upp henne i Göteborg och häckade utanför hennes hem för att fria till henne. Hon gav honom korgen på ett så vänligt sätt att han fortfarande är kär och bevarar hennes autograf som en klenod.

Här ett fint exempel på hennes konst i en sång som känns dubbelt aktuell. Dels har jag lyckan att ha det där livet med fem vilda ungar som alla badar i fria vatten om somrarna och en nykter man som är snäll. Dels sjunger hon om ett hem som många behöver idag "Jag vill ha ett hem där vi får leva i fred, ingen som klöser , ingen som slåss ingen som öser sitt hat över oss." 

**Herr Bråddjup invänder dock att mest internationell var Alice Babs, men då menar han mest känd internationellt, jag menar att Sonya sjöng som om hon var född i USA. Alice Babs var en annan barockpärla men hennes sångstil var nordisk, inte sprungen ur den amerikanska södern. Sonya kunde lika gärna ha lärt sig sjunga på ett bomullsfält i South Carolina eller genom att underhålla på barer i New Orleans.