Andersmäss

En av de stora kyrkhelgerna i norr är Andersmäss, så kallas första advent av många än idag även om det är dagens datum som menas när Andreas firas. Aposteln Andreas dag är en viktig högtid på många sätt, Advent inleds och på denna dag börjar också Kaamos/Skábma, midvintermörkrets tid som tar slut på Henrikdagen 19 januari. Sex veckor av polarnatt, när tända ljus gör stor skillnad, ser vi nu fram emot.

Andreas är alltså dagens namn. Det är förstås aposteln Andreas som menas men jag valde en annan kalenderpojke i år: Andreas av Kreta Liksom så många av de mest namnkunniga kristna författarna ocjh kompositörerna under de första tusen åren av kyrkans historia kom han från Syrien. Han föddes i damaskus i mitten av 600-talet, gick i kloster i Jerusalem som femtonåring och efter en ambassad till kejsaren i Konstanopel blev han så lyckosam där att han förblev i Konstantinopel tills ahn utsågs till biskop på Kreta där han dog 720 eller 740 .

Han reste alltså runt en hel del i den kristna världens tyngdpunkt, det Östromerska riket vid denna tid,  men han är inte mest känd för sina resor utan för sin Stora Kanon som sjunges i början av den stora fastan Den passar dock lika bra idag när lilla fastan, julfastan inleds och denna video med synder som vi ska omvända oss från illustrerade av vissa kända ansikten passar just i julkommersen. De allvarliga bilderna kontrasterar effektfullt den vackra sången som handlar om syndabekännelse och botgöring. Här en del av det väldigt långa stycket som jag fastnade särskilt för:

Ineffable is the child bearing of a seedless conception,
a mother remaining pure.
For the birth of God renews nature

Första Advent: Sune Sik

Idag är det klang och jubel, hosiannarop och palmbladsviftande. Det nya kyrkoåret börjar denna dag den först söndagen i Advent. En dag att se fram emot på många olika sätt. Barockbloggen längtar hit för att få leva genom ytterligare en adventskalender.

Kalenderns första namn är Sune i år. Ett namn som ligger mig varmt om hjärtat; morfar hette så och min yngste son vill ha en son som heter Sune* så jag kanske får ett barnbarn med detta namn. dessutom betyder Sune just son. Så passande att den tid vi firar Jesu ankomst ibland börjar på denna dag.

Många Sunar har skrivits in i historien, söner har ju en tendens att hamna där i större utsträckning än döttrar. Många finns att välja på med andra ord. Kalendersonen i år blev Sune Sik. Häftigt namn! Vi förstår bara av det att han måste vara en medeltida gestalt om han inte är en karaktär i Kalle Anka. Han är ingen karaktär i Kalle Anka utan en högättad person från medeltiden. Vi vet inte mycket om honom men det vi vet är  en viktig påminnelse så här i början av adventstiden: han gav bort en stor gåva till Guds verk, hjälp till fattiga och sjuka. Han blir utvald till kalenderpojke genom att han 1297 gav en stor gåva till Vreta kloster.

Vreta kloster är det äldsta i Sverige. Det var under sin storhetstid ett kloster för kvinnor och hade stort inflytande på vad vi idag kallar välfärdsområdet samt bildning. Kvinnor från olika samhällsklasser möttes i klostret och de kunde leva ett aktat liv trots att de inte var gifta och de slapp alltså olyckliga äktenskap och död i barnsäng. Inte ens drottningar hade ett friare liv än de, utom på ett område, i klosterlöftena ingick att inte lämna klostret. Därför var en pilgrimsresa till Linköping en händelse som väckte sådan uppmärksamhet att den finns nedtecknad i annalerna.

Syster Benedicta låg svårt sjuk och en annan nunna lovade att göra denna pilgrimsfärd i hopp om att den skulle hela hennes klostersyster. När Benedicta fick veta detta tillfrisknade hon och de färdades tillsammans till Linköping. Jag ser i andanom dessa två systrar vandrandes till Linköping. Kärleksbanden styrker den nyss dödssjuka Benedicta. Samtidigt måste de ha upplevt en härlig äventyrskänsla. Kanske fnittrar de ibland efter vägen även om de naturligtvis var rädda för rövare och vilda djur i skogen. Kanske hade de eskort av stadiga bönder som städslats för deras färd. För mig blir de lite som Rut och Noomi. Bästisar på resa för att klara livhanken ännu några år i denna vackra och farliga värld.

Kanske var det vetskapen om att få vara ensam med sin bästis som gjorde Benedicta frisk. Helt klart måste klostertillvaron ha varit ett stort steg framåt för kvinnors bildning och emancipation men särskilt mycket tvåsamma var de inte i denna kollektivboendets extrem. Reformationen gjorde dock slut på svenska kvinnors frihet att välja klosterlivets protest mot könsmaktsordningen men Vreta kloster gjorde länge motstånd.

Sedan Gustav Vasa började dra in klosteregendomar blev Vreta kloster i stället en flickskola men kronan tog stora avgifter för klostret som urholkade dess ekonomi eftersom de dessutom inte längre fick bidrag från stormän som Sune Sik. Reformationen hade ytterligare  en ond effekt: furstar och stormän fick för sig att de kunde undslippa skärselden på annat sätt än genom stora gåvor till goda ändamål. Snålheten tog över och generösa givare som Sune Sik glömdes nästan bort åtminstone sågs de inte längre som efterföljansvärda exempel.

Den ständigt lika otidsenliga Barockbloggen vill dock framföra Sune Sik som en förebild för oss alla i en ond och snål tid. Låt oss alla gå till historien som kloka förvaltare som använder den ohederlige Mammon till att skaffa oss vänner både nu och i evigheten, precis som Sune Sik som dessutom indirekt gav vännerna Benedicta och hennes bästis en pilgrimsresa på tu man fot.

*Han vill ha fyra barn; för några år sedan skulle de heta Kerstin, Charlotte, Sten och Sune. Nu har han i stället fastnat för Sune, Alvin, Emma och Albin.

Stämningsansökan I

http://www.sandaren.se/kronika/kan-man-stamma-partiet-jag-kanner-mig-bestulen-pa-det-finaste-jag-har

Jag känner mig precis som Tomas Boström; bestulen, bedragen och bedrövad. Inte bara av SD som undertecknar lögner i mitt namn medan de använder skattepengar till att resa på chartersemester med ursäkten att sprida främlingsfientliga lögner om Sverige, utan också av regeringen som agerar i detta partis anda fast endast de som röstat på SD kan vilja ha SD-politik, inte du och jag, inte vi som hatar deras främlingsfientlighet och kanske röstade på regeringens partier för att slippa SDs galenskaper.

 Jag önskar att jag bodde i USA, då skulle jag stämma SD och regeringen på miljonbelopp. När jag vunnit rättegången skulle jag på pin kiv öppna flyktingboende och börja hämta flyktingar direkt på plats så de slipper överfarten över Medelhavet i osäkra gummibåtar. Sedan skulle jag spela Promoe Migration på alla offentliga platser samt köpa programtid i lugna favoriter (jag inbillar mig att Jimmie Åkesson lyssnar på "Lugna favoriter"av någon anledning som jag själv inte förstår) så jag kunde spela en lista med enbart anti-rasistisk multikultimusik dygnet runt.

Men just ja, "Lugna favoriter" spelar just nu precis den musiken dygnet runt just nu:  julmusik och det är sannerligen väldigt mycket multikulturell musik som utmanar nationalismen. Hoppas du lyssnar noga Jimmie! Och inte bara SDare, utan alla som inbillar sig att Sverige har råd med julhandelsrekord men är för utarmat för att ha råd med medmänsklighet.

O holy night! The stars are brightly shining,

It is the night of our dear Saviour’s birth.

Long lay the world in sin and error pining,

‘Til He appear’d and the soul felt its worth.

A thrill of hope the weary world rejoices,

For yonder breaks a new and glorious morn.

Fall on your knees! O hear the angels’ voices!

O night divine, O night when Christ was born;

O night divine, O night, O night Divine.

Led by the light of Faith serenely beaming,

With glowing hearts by His cradle we stand.

So led by light of a star sweetly gleaming,

Here come the wise men from Orient land.

The King of Kings lay thus in lowly manger;

In all our trials born to be our friend.

He knows our need, to our weakness is no stranger,

Behold your King! Before Him lowly bend!

Behold your King, Before Him lowly bend!

Truly He taught us to love one another;

His law is love and His gospel is peace.

Chains shall He break for the slave is our brother;

And in His name all oppression shall cease.

Sweet hymns of joy in grateful chorus raise we,

Let all within us praise His holy name.

Christ is the Lord! O praise His Name forever,

His power and glory evermore proclaim.

His power and glory evermore proclaim.

Fall on your knees! O hear the angels’ voices!

O night divine, O night when Christ was born;

O night divine, O night, O night Divine.

Varning för den otyglade idealisten!

Blev inspirerad till en Tage Danielsson-pastisch av denna skrattretande artikel.

Lås era dörrar! Friden är slut!
  Idealisten har sluppit ut!
Upptrappa kampen mot ickevåldsverkare!
Skaffa poliserna muskelförstärkare!
Tänk om han kommer där, kristen och galen,
och vägrar anfalla folk på centralen!
Tänk om han gör sig oskyldig till dråp,
orånar tiggare, oblåser skåp!
Tänk om han ickevåldför sig på tjejer!
 Kanske till flyktingar "välkommen" säger!
Se hur han ohotar välfärdsstaten,
se hur han osnålar med  julmaten.
Mot en sån där kan man inte va snäll.
 nej snarare ge dem en kraftig smäll.
Humanitet, i princip, är försvarlig,
men denna man är ju samhällsofarlig!
Stoppa den brottsliga galenskapen:
skyldig till Oinnehav av vapen!
Stoppa hans brott mot omänskligheten!
Han är en fara för osäkerheten.

Wanted, dead or alive:

En ofarlig idealist tagen på bar gärning. Bildkälla: Hela pingsten

Leta reda på den rätta stigen

Johannes evangelium 14: 4-7 Och vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.”

På äventyr i den tidiga vinterns tysta skog fann vi oss vilsna, sonen Aron och jag. Vi tog nämligen inte den utmärkta stigen utan gick självsäkert fram på den tydligaste och bredaste stigen. den ledde dock inte till vårt mål. Då var det bara att gå tillbaka i våra spår och leta reda på den rätta stigen, utmärkt med rött som inte var så lätt att se i den tidiga novemberskymningen. Då hittade vi rätt och kände genast igen målet fast vi aldrig sett det förut.

 

Måttenheter

"Av jord är du kommen..."och när vi åter blivit jord mäts vi som volym med hjälp av rymdmått.

Volym är ett mått för mjöl, vatten och liknande. En människa måste sänkas helt ner i vatten för att hennes exakta volym ska kunna mätas. Kusligt nog är det många som drunknar i bl.a Medelhavet på sin flykt till fred och trygghet. Man kallar också ljudstyrka för volym, är det ropen från de som drunknar, de som torteras och de som skriker av skräck man då menar?

Det normala är att mäta människor i antal, varför detta prat om volymer? Är det en dröm att vi skulle kunna mala ner människor på flykt till praktiskt hanterbart mjöl som avspeglas i detta ordbruk? Eller är det just drunkningsdöden vi önskar dem?

Mörker

Det enda som lyser i höstmörkret är mamma Maria med Jesus i sin gravida mage.

Två veckor tidigare gör jag i ordning Smilla för en av många soliga solskensritter under Allhelgonalovet.

Den översta bilden illustrerar hur de senaste veckorna varit ljusmässigt, det går knappt att få bra bilder ens mitt på dagen. Den nedersta visar sista gången vi såg solen: under Allhelgonahelgen. Just nu känns det som om det varit mörkt alltid, men det var alltså bara tio dagar sedan en solig och ljuvlig helg. På så sätt ser man hur lätt det är att fastna i det mörka och glömma det ljusa och hoppfulla.

Som opinionsmätningar som för tre månader sedan sa att människor i Sverige tycker vi kan ta emot fler flyktingar och nu säger att många svenskar tycker att vi inte kan ta emot fler än nu. Den undersökningen säger ju egentligen inte alls något annat än för tre månader sedan för nu tar vi ju emot fler. De som nu säger "inte fler" tycker kanske helt enkelt att nu är vi uppe i den rimliga nivån för flyktingmottagning, fortsätt så. Men medierna tolkar det som om alla svenskar plötlsigt har blivit främlingsfientliga.

Det är ju lika fel som att tro att vi inte sett solen på hela hösten. Dessa två bilder ger mig alltså hopp om livet-hoppas de kan trösta någon annan också.

Jimmie på riktigt eller 1930-talet revisited

SDs reklamfilm från 2104 hette "Jimmie på riktigt". Det var naturligtvis inte en film om Jimmie Åkesson som han verkligen är men här kan ni däremot läsa Maja Hagermans text som avslöjar allt.
Hagerman konstaterar att likheterna mellan rasisten och nazisten Herman Lundborg och Jimmie Åkesson är många och slående. Jag ser också att många starka SD-fästen en gång var starka Nazi-fästen under kriget* och senare på 1990-talet bastioner för Vit Makt-rörelsen. Hagerman skriver om Åkesson:

Att som mycket ung gå med i konstiga, extrema politiska rörelser är inte helt ovanligt. Men det vanliga är att man går ur när man blir äldre. Jimmie Åkesson och hans äldsta partivänner gjorde inte det. De bytte ut partiets gamla fascistinspirerade symbol och satte dit en blåsippa i stället, trädde över en kostym, skrev om programmet och fick partiet att framstå som alltmer salongsfähigt. Det var deras brinnande och långsiktiga engagemang som gjorde förvandlingen möjlig.

Så här såg SD-loggan ut på riktigt när Jimmie gick med i SD.

 Att jämföra med historien är vårt enda sätt att lära oss att inte upprepa den. På många sätt liknar vår tid 1930-talet. Till och med judehatet börjar krypa upp ur vrårna igen. På FB lägger SD-toppar ut adresser till flyktingförläggningar att bränna. Och vi har en partiledare i Sveriges riksdag som står bakom främlingsfientliga flygblad fulla av medvetna lögner som urkundsförfalskat undertecknas med "svenska folket", allt prydligt skattefinansierat. Deras presstalesman Mattias Karlsson menar att felaktigheterna beror på att partiet "bedömer" lögnen som sanning. Härligt uppfriskande ärligt från det parti som aldrig bekymrat sig om fakta som talar emot deras världsbild. En världsbild som de grundlade i ungdomen och i allt väsentligt ännu håller fast vid.

Men det normala är inte att man talar klartext i detta parti som säger sig vara det enda som vågar tala just klartext. Nej, deras "sanningar" lindas oftast in i snälla fraser som kan lura även ganska kloka människor. Åkesson kidnappar till och med Simon Ådahls "Bön för Sverige" och SD-sympatisörer skriver hotfulla SMS till Ådahl när han protesterar mot att hans sång ingår i Jimmies propaganda. Jimmie själv skulle aldrig skriva SMS till Ådahl, om det inte är från dolt nummer. Jimmie säger aldrig offentligt vad han tycker på riktigt.

Hagerman jämför med Herman Lundborgs smygande med nazismen där han framställde sin "rasbiologi" som en slags gullig hembygdsrörelse som släktforskade i all oskyldighet medan hans verkliga avsikt var rasförbättrande åtgärder och utrotande av judar och andra misshagliga raser. Annars hade han aldrig fått sitt institut och det visste så klart Lundborg, precis som Jimmie Åkesson vet att Vit makt-rörelsen aldrig skulle få 13% i ett riksdagsval och därför har han gömt bomberjackan och kängorna i garderoben.

Liksom Lundborg väger därför Åkesson på riktigt varje ord på guldvåg och han vet mycket väl vad som passar sig i vilka sammanhang visar Hagerman:

[…]grova värderingar framförs på ett ställe, snällhet på en annan. SD:s partiledare skriver att han tänder ljus och vill att vi alla ber för ett alltmer splittrat Sverige. Samma månad kallar hans parti till demonstration i flyktingmottagandets Trelleborg. Flera kända nazister kommer dit, även i uniform, och applåderar SD-riksdagsmannen Kent Ekeroths eldiga tal om flyktinginvandring och Sveriges undergång, när han manar åhörarna att ”ta vårt land tillbaka”.

  Nazisterna i Sverige är inte många men de uppmanar varandra att stödja SD. Jimmie har nog inget alls emot detta, han är nog glad åt detta stöd. Han skulle aldrig medge det, men nu talar vi om Jimmie på riktigt.

Var ska man börja, felen tar aldrig slut, det räcker med den högerställda texten så fattar man. Skulle jag skriva under något sådant? Skulle du? Nej, men vi betalar för det och det tar tydligen SD som att vi vill underteckna. Eller så skiter de i vad vi vill underteckna.

* Skolmördaren Anton kom från en sådan plats.

Naiva idéer om flyktingkrisen

 

Se här vad begåvade vännen Lina skriver om Niklas Strömstedts begåvade förnyelse av Happy Nation, 

Efter en dagsaktuell uppdatering om flyktingsituationen i världen och Europa via FN-förbundet kan man bara utbrista: HUR MÅTTLÖST NAIVA är inte de som inbillar sig att människor på flykt stannar hemma om de får höra att det inte finns sängplatser åt dem i Europa. Hur obegripligt blåögda är inte de som ens för en kort stund får för sig att en människa som flyr för sitt liv skulle vända om vid gränsen till EU även om vi förbjuder asylmottagning och lindar in hela gränsen med taggtråd.

Om du och de dina hotas av att bombas i era sängar, att du själv, dina systrar, din fru och dina döttrar säljs till gamla gubbar, om du hotas till livet varje stund bara av att försöka hitta mat, om ditt hus brinner-ja då är en rulle taggtråd och lite vattenkanoner inget — du bara kastar dig ut genom fönstret och springer med din familj så långt du kan. Tänk på dem som hoppade från Twin Towers trots att de var hundra våningar upp i huset.

Lite taggtråd och sura SD-sympatisörer som bränner flyktingförläggningar är ett intet mot en gummibåt på Medelhavet. Om man på fullt allvar inbillar sig att folk från Syrien, Eritrea och Somalia flyr för att leva i välmåga i ett land nära polcirkeln där våren är lika lång som vintern i Syrien och vintern bjuder på polarnatt lika lång som högsommaren, ja då är man oförlåtligt korkad.

Den verkliga krisen är inte att en rännil av floden av människor på flykt nått Europa, den verkliga krisen är orsakerna till flykten. Den krisen stoppas inte av inlägg på avpixlat eller fromma förhoppningar om att människor på flykt stannar hemma i sitt brinnande hus och glatt lämnar över sina döttrar till gamla gubbar om vi stänger alla gränser. Det är lika fånigt att tro på som de fromma förhoppningar som uttrycks i tanken att ett förbud mot tiggeri skulle utplåna fattigdomen i ett enda magiskt trollslag.

Det finns inget naivt i att se hur verkligheten ser ut och vilja göra något konstruktivt åt den. Det naiva är att dra främlingsrädslans täcke över huvudet och skrika "kom inte hit!" och tro att det förändrar något.

I Jämtland är folk inte naiva och blåögda, där ser de verkligheten som den är och gör något bra av den:

http://www.dagen.se/flyktingkrisen/j%C3%A4mtland-%C3%B6ppnar-famnen-f%C3%B6r-nyanl%C3%A4nda-1.432301

Fjällvandring är bra för traumatiserade själar och för näringslivet i Jämtland.

FN-möte i Luleå

Aleksander Gabelic och Linda Nordin var två av föreläsarna på inspirationsträffen.

Barock-Olga drogs för drygt två år sedan in i FN-föreningen och naturligtvis blev det en ordförandepost med allt vad det innebär av både jobb och stor behållning. Snart blev också vår skola FN-skola och nu är snöbollen rätt stor, men härligt rullande.

Idag var det inspirationsmöte i Luleå, Hr. Bråddjup är styrelseledamot så vi tog en frinatt på hotell i Luleå som han tjänat in på otaliga jobbresor. En riktigt välbehövlig mini-semester i det trista regn- och ruskväder vi har. November utan snö är en mycket dyster historia som vi slapp tänka på under dagen.

Däremot fick vi tänka på både dystra och glädjande historier av betydligt större vikt än en försenad vinter. Först FN-insatsen i Syrien där lägren i Jordanien, Libanon , Turkiet och kring Damaskus, inne i Syrien fått halvera matransonerna pga att få länder ger tillräckligt till FN. Ungern ger inte sin andel**, Sverige ger tack och lov sin, men den kan öka.* Dessutom har FN-förbundet en Syrien-kampanj just nu där vi samlar in katastrofhjälp till de överfulla flyktinglägren där syrier på flykt fått en fristad i fred från Daesh (som vill kalla sig IS) och inbördeskrig, men dessvärre med så lite mat att för första gången i FNs 70-åriga historia råder svält i ett flyktingläger under FNs beskydd.

Bättre är nyheterna om Mali dit svenska FN-soldater skickats och där Timbuktu och Gao, städer som befriats av franska trupper nu bevaras i fred av FN-soldater från olika delar av världen, Bangladesh och Burkina Faso främst men, som sagt, också svenska soldater, poliser och annan personal som ska bevara freden och återställa och bygga upp civilsamhället igen efter al- Qaidas härjningar i Malis norra delar.

Som det ser ut nu kommer fred och säkerhet att besegra mördarna i al- Qaida som införde sharia och förbjöd allt från datorspel till musik under sin brutala regim. Nu är läget betydligt bättre igen tack vare först Frankrikes och sedan FNs insats i landet. Kvinnor kan åter röra sig fritt och barnen spelar TV-spel. Snart vågar sig också turister till det vackra landet igen, de har varit hett villebråd för al_Qaida som finansierar sina skurkstreck bl.a. med höga lösensummor för kidnappade européer.

Vi kan alltså ännu få höra Mali-blues och om något år kan vi kanske åter resa till Timbuktu och Djenné tack vare en FN-insats som verkar bli lyckad trots många dödsoffer bland FN-soldaterna. Svenskarna är dock välutbildade och har hittills klarat sig från skador eller olyckor. Svenskarnas utrustning är också av världsklass medan Burkineserna har sämre utrustning. Till och med inom FN-missionerna är det skillnad på fattig och rik.

Världstjärnorna Amadou och Mariam  har gjort Malis musiktradition känd och tack och lov har inte al-Qaida lyckats tysta dem:

* Det finns alltså ingen motsättning i att "hjälpa på plats" och ta emot dem som inte ryms i de överfulla lägren i närområdet. Och omvänt, att vägra härbärgera medmänniskor på flykt gör inte att nationen i fråga hjälper på plats i någon större utsträckning.

** Tvärtom betalar UNHCR för alla flyktingar som vistas en kort tid i Ungern.

Stiligt ekipage

Mpste bara visa denna bild på svägerskan Bea och Smilla, visst är de stiliga tillsammans. Sedan Bea flyttade in har det hänt så mycket med Smilla eftersom jag har mer tid för henne när vi är två som delar på hästeriet och ännu fler som sköter allt det praktiska runt om. Så mycket har hänt att även andra vågar sitta upp och känna på Smillas svävande gångarter.

Allhelgonahelg

I vårt protestantiska land firar vi ännu Alla helgon med emfas, inte för att Luther var emot helgon som förebilder däremot är vi protestanter inte benägna att utnämna helgon för att be om deras förböner. För att bli helgon i RKK ska man dessutom inte bara vara ett föredöme utan mirakel ska också kunna bevisas som en följd av helgonets verksamhet. Det kräver inte protestanter för att tala om förebilder. Luther slängde över huvud taget ut ganska lite av det den katolska kyrkan stod för före reformationen. 

Ändå vet jag äldre frikyrkliga som ogillar allt ljuständande för de döda. Som om de vore döda, de sover ju bara, vilar ut i Abrahams sköte till uppståndelsens stora dag. Men i takt med att Halloween uppmärksammas av tacksamma affärsmän ökar också ljuständandet och minnesgudstjänsterna för de döda under Allhelgonahelgen.

Mina föräldrar var inga helgon i katolsk mening, inga mirakel följde i deras spår, men de är goda förebilder och jag saknar dem. Allhelgonahelgens minnesgudstjänst var viktig för mig, mammas namn lästes upp, ljus tändes för just henne och vi tog hem det ljuset som nu står på köksbordet. Jag tror inte jag tänder det ljuset för en död, utan för min mamma som vilar ut hos Gud. För pappa tändes ljuset förra årets minnesgudstjänst nu lyssnar jag i stället på Louis Armstrong till minne av pappa*:

Skratta eller gråta? Idag väljer jag skratta

Rasismen och främlingsfientligheten gör sig bred och synlig på allas bekostnad. Dagligen får jag fundera på om jag ska skratta eller gråta åt eländet. När jag läste denna nyhetsnotis i Swensk Kyrkobulletin, den kvicka och skarpa kyrksystern till Grönköpings Weckoblad, valde jag att skratta:
https://kyrkbullen.wordpress.com/2015/11/04/pisk-jesus-hade-fel/https://kyrkbullen.wordpress.com/2015/11/04/pisk-jesus-hade-fel/

Läs och gör du sammalunda!

Allhelgonadagsritt

 Plötsligt ville alla rida i det fantastiska Allhelgonavädret till och med broder Micke* fast han inte har någon ridvana men Gyllir är tålmodig och följer gärna de andra hästarna i spåren. De kom alltså sist i ledet...

 ...sedan kom Chateau och Bea...

 ...och i täten Smilla. Hon har ju långa steg och kan ännu inte samla sig men det kommer.

Här lämnar vi fotografen Johannes för en lång tur i höstsolen på tre pigga hästar. Efter en givande ridtur fick Micke vila ut och Bea och jag tog en härlig galopptur sedan skrittade hr.Bråddjup och jag av de svettiga hästarna. Så fick vi alla fyra lagom ridturer för var och en. Mysigt med flera hästar och flera som vill rida. Så är det inte varje dag, men det är ju en viktig helg som firas nu.

*han vill påpeka att han har fickorna fulla med morötter.