Mina barn och jag har alltid tyckt om att läsa och många böcker har förstås på något sätt haft ett hästtema. En av dessa böcker är Adam rider ensam. Det är en ovanlig hästbok i det att den inte har ett gäng ungdomar som löser mysterier eller vinner tävlingar i bok efter bok i huvudrollen. Adam som rider sin fjordhäst som han fick i den första boken i serien, fast vi stötte på Adam i bok nummer två, är i stället en ensam kille som mist sin mor i en bilolycka. det är då han får sin häst Fjord som han i bok två rymmer till fjälls med när pappan gifter om sig. Adam vill inte ersätta sin mamma med någon alls, hur bra denna person än kan vara så han drar till fjälls med sin Fjord.
I den första boken i serien, Adams häst, får han Fjord som en tröstepresent och där dyker de där hästtjuvarna upp , som så ofta i hästböcker. Men som i de flesta hästböcker är det viktigaste ärendet med boken att genom hästen lära ut ansvar och kärlek som håller. Adams sorg och inre mognadsprocess är den verkliga intrigen och hästtjuvarna är varken romanens centrala motiv eller tema. Trots hästtjuvarna är den alltså olik andra hästböcker genom att Adams utveckling står i förgrunden.
I min ungdoms älskade hästböcker om Jill möter vi Adams motsats. Jill är också barn till en ensamstående förälder men det förklaras aldrig huruvida hon aldrig haft en pappa eller om han dött eller lämnat modern och Jill. Mamman är bara en figur som står för pengarna så Jill kan rida så mycket hon vill med sina roliga och bussiga vännerna Anne och Diana tillsammans med vilka hon ständigt kolliderar med den rika Susan Pyke och hennes snobbism. Den okarismatiska Bedalia Tråkander, vars paradgren är samlad skritt, är seriens comic relief och ingen av dem utvecklas någonsin utan behåller samma betongfasta karaktär rakt igenom alla dessa böcker av Ruby Ferguson.*
Men Adam utvecklas och hans vänner med honom. Vi får också lära känna hästarna i serien på ett helt annat sätt än i den där "typiska" hästboken som den kära Jill får representera i denna bloggpost. I den tredje boken om Adam, Adam och vildhästen, får han sällskap av sin kompis Jonte på fjället där de stöter på en skygg förrymd vildhäst. Intrigidén känns igen från hundratals andra hästböcker men här finns ett ovanligt fokus på fjällandskapet och pojkarnas vänskap som utvecklas i mötet med vildhästen som Adam blir så fascinerad av.
Det är väl försent för julklappstips till barn mellan 8 och 14 år, men det kanske finns någon som ännu inte hittat den perfekta gåvan eller kanske har ett födelsedagsbarn att fundera på och då rekommenderar jag böckerna om Adam. Även betydligt äldre barn kan läsa om Adam med behållning. För tvärtemot den andra bokens titel lever inte Adam i ett isolerat universum där birollerna bara ska hålla en stenhård profil: "den glada", "den töntiga", "den elaka rika snobben", här finns många levande och utvecklingsbara människor och djur runt Adam och hans fina häst Fjord. Trots den första bok vi stötte på om honom så rider Adam verkligen inte ensam.
 | |
* Missförstå mig rätt, Jill-böckerna är för mig oförglömliga upplevelser, fyllda med brittisk humor och sturska hjältinnor vars mål i livet ingalunda är att bli gifta eller flygvärdinnor. Ja, det är en värld av kvinnor som klarar sig alldeles utmärkt på egen hand och för vilka ridningen är både karaktärsstärkande och emanciperande. Jämförelsen kommer sig bara av att många har en bild av den typiska hästboken för unga där Jill nog varit stilbildande (första romanen Jill i sadeln kom redan när pappa var barn och den ärvde jag av honom men resten av böckerna har jag i nyare utgåvor med fulare omslag). Och Fergusons humoristiska språk är njutbart, jag tvekar inte att utnämna henne till hästbokens PG Wodehouse. Här ett exempel från en sida om hästböcker och Ferguson så man får originalspråkets överlägset torra humor, mina böcker är förstås på svenska:
Jill and her friends are having tea with Susan Pyke, a snooty, superior sort of girl with wealthy parents. Susan rides very well and is a perennial rival for Jill. Here, Susan's mother waxes nostalgic about her own horseriding past. Source: Jill's Gymkhana, Chapter 16.
“ 'When I was a child,' said Mrs Pyke, 'I was the youngest rider to hounds in the county. I remember the M.F.H. once lifted me on to my pony himself, and there I sat in my little habit with my long fair curls hanging down to my waist. Children had the loveliest hair in those days.' Personally I thought (a) it was impossible to picture Mrs Pyke as a child at all, and (b) that curls down to your waist must have looked pretty awful all waving in the breeze like floating cork-screws...I mean, there are always plaits.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar