Virginia Hamilton

Författare kan påverka många och barnboksförfattare mest av alla. Virginia Hamilton skrev böcker för barn från sitt eget perspektiv, det Afro-Amerikanska och detta utan att göra "ras" till temat i romanerna, utan göra det liv synligt som levs av människor med annan hudfärg än vit i i en värld där sådant vanligtvis räknas som mycket viktigt I en amerikansk beskrivning av hennes författarskap beskriver man signifikant nog hennes barnböcker så här:  "depicting racial diversity in a way that was unusual for children’s books—i.e., not as an issue to confront but as another aspect of life."

Åh , vad jag önskar att fler skulle göra så. Inte se "etnicitet" och "rötter", "identitet" och "kultur" som något problematiskt och helt och hållet fixerat, som en "fråga" som helt definierar oss alla, utan se genetisk variation som en del av livet som vi kan leva med precis som med all annan variation. Kultur borde vi fritt kunna ta ställning till och ta för oss av det goda , slänga bort det onda och sedan välja och vraka bland de neutrala uttrycken som vi tycker. Tänk en värld där Mark Levengood en dag skulle kunna ha på sig en hjortskinnsskjorta från ett Lakota-territorium utan att det blev ett ramaskri och drottning Silvia klä sig i kitenge en varm sommardag på Solliden utan rubriker i tidningen. Visst skulle det vara trevligt om en duktig jojkare inte blev utskälld på grund av "fel" genuppsättning och om en afrikan slapp höra att hen är duktig på dans när hen egentligen bara älskar att spela italiensk renässansmusik på viola da gamba.

I USA förföljs en kvinna i medierna eftersom hon påstått sig vara Afro-Amerikan och stridit för deras rättigheter  trots att hon var rödblond som barn. När hon förklarar att hon känner sig hemma i den kulturen möts hon av hån och föraktfulla gliringar om att hon "stjäl" stipendier från Afroamerikaner. I denna mening har man då lyckats förolämpa rätt många: först har man dissat Afroamerikaners förmåga att få stipendier på samma grunder som "kaukasier"*  och sedan kvinnans förmåga att tävla med andra högintelligenta kaukasier som då tydligen förutsätts vara smartare än Afroamerikaner eftersom hon inte skulle klarat att få dessa stipendier som "vit".

Så skönt då med Virginia Hamilton som tycker barn är barn, människor är människor och låter dem ha vilken hudfärg som helst medan de har helt allmänmänskliga problem att brottas med. Som Junior Brown vars historia filmatiserats i filmen The Planet of Junior Brown. 

 Barnboksförfattare diskuteras aldrig i fråga om Nobelpris och deras böcker analyseras sällan på universitetets litteraturkurser, men det är dessa böcker som verkligen läses och påverkar människor på djupet och i längden. Tack Gud för barnboksförfattare som strävar på i medieskuggan av de hallmark-försedda "riktiga" författarna som skriver för vuxna och gör vår planet till en mänskligare plats i universum.

*den nya eufemismen för vita med Europeiskt ursprung, mycket populär i USA just nu.