onsdag 9 december 2015

Anna-Lisa Öst

Lapp-Lisa kallade hon sig stolt. Hon levde innan identitetspolitiken hade gått så långt att det inte ansågs löjligt att kallas lapp om man kom från Lappland utan att vara renrasig same. Idag är rasismen ingalunda död, men den slår också mot en sådan som Anna-Lisa Öst som inte gjorde skillnad på folk och folk. Nu måste vi göra skillnad på folk och folk och reservaten för dem som tänker Lapp-Lisa-tankar är få och krympande. En tid av rasism, växte också hon upp i, men hon verkade oberörd av rasbiologins tankar. Hon var ju också Frälsningssoldat i första hand, livet igenom, vilket ju är den enda identitet vi alla egentligen behöver. Guds barn, kan någon bli något större? 

Det går knappast att bli större än Anna-Lisa Öst var i väckelsevisgenren. Inte bara hennes super-hit Barnatro gjorde henne berömd både i Sverige och USA, hon hade nästan 800 sånger på sin repertoar. Och till skillnad från många sångerskor kompade hon sig själv på gitarr. Om Lapp-Lisa kan sägas att hon alltid gick rakt fram utan att snegla åt trender och sådana personer blir ju alltid tidlösa. Hennes sångteknik kallas idag arktisk klämsång, en skarp och genomträngande röst som knappast smeker medhårs. Med tonsäkerhet och styrka trängde hennes röst in i medvetandet på så många att många fortfarande kan sjunga med i refrängen på "Barnatro" eller "Guldgrävarsång".

Inget i hennes musik är egentligen insmickrande och ändå är det en djupt folklig tradition hon håller sig till med tydliga texter där hon inte missade att uttala en enda stavelse. Hon skrev egna texter eller framförde andras på ett sätt som gör att man kan tro att hon skrev dem alla själv. Födelseorten Lycksele och kyrkkåtan i Fatmomakke, som hon lät bygga för royalty-pengar, förblev hon trogen trots ivrigt turnerande både här och i USA. På så sätt var det ett lyckokast när hon tvingades lämna officersposten inom Frälsningsarmén när hon gifte sig för Frälsis är organiserat så att officerare inte får bestämma var de ska bo och måste vara beredda på uppbrott vartannat år. Nu bestämde hon själv om sina resor.

Frälsis har ändrat på kvinnornas tvång att sluta som officer vid giftermål, men inte på principen att beordra sina officerare att flytta dit de beordras. Det finns för - och nackdelar med det. Fördelen är tydlig: Frälsningsarmén visar i praktiken att människor inte är träd, vi har inte rötter utan fötter. Lapp-Lisa solidariserade sig med den nomadiska människan med hela sin varelse utan att överge sin hembygd. Lapp-Lisa är därför en god förebild i Advent 2015. 

Dagens helgon får här sjunga Guldgrävarsång till eget komp och stöttad av "strängorkestern". Sedan får vi som bonusspår en av mina Adventsfavoriter med text av Margareta Melin tonsatt av Lapp-Lisas sommarbarn: kompositören och prästen Lars-Åke Lundberg.


13 kommentarer:

  1. Färgstark Kvinna och det är precis som du säger vad kan vara större och bättre än att vi alla är guds barn, ifall vi alla är brödrar och systrar borde det vara svårt att behandla någon illa , när du nu berättar om Lapp-Lisa vandra mina tankar till hemtrakterna och en färgstark gamal farbror vi hade i grann byn och det var "stålfarfar" (Gustaf Håkansson född 1885) . När jag var liten grabb cyklade han över hela nejden och minns att jag tog tag i hans långa rock och sa stålfarfar. han tittade på mig och sa, välsignade vare dej pöjk =) och med det stora skägget han hade och lång rock och med sina sånger spelar det nog ingen roll om han vore född 1453 eller närsomhelst.

    https://www.youtube.com/watch?v=1_PUsm7LPM4

    Människor är gåvor på olika sätt =) ,fina sånger Alma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Häftigt att ha träffat Stålfarfar på riktigt! Jag har aldrig träffat Lapp-Lisa däremot Lars-Åke Lundberg en gång på söndagsskoletiden. Du har så rätt i att människor är gåvor till varandra och dessa fina original från en allt annat än snobbig läsartradition är sådana guldkorn i livets sandlåda som jag inte klarar mig utan. Fantastiskt innerlig tolkning av Hosianna Davids son, den gillar jag verkligen!

      Radera
    2. Förresten,du har rätt om Stålfarfars tidslösa karaktär han påminner väldigt mycket om en rysk ortodox helig dåre i stil med Idioten i Dostojevskijs hyllning till denna stöttepelare i rysk fromhetstradition. Han kunde också vara Leo Tolstojs lillebror i allt från livsstil till tro. Dessutom står han för samma pacifism som Frälsis och Tolstoj, ja ett guldkorn, som sagt var.

      Radera
  2. Helt sant Alma ,stålfarfar såg verkligen ut som en ortodox munk eller präst. Folk på bygden tyckte han var lite stollig pga han var så kristen, men ingen hade ont av honom på något sätt, han delade ut välsignelser och hade rykte om sig att vara en godhjärtad människa och vara oförarglig. Han brukade spela på ålerdomshemmen så långtid han orkade för dom gamle, psalmer och olika kristna bitar,tror barnatro var en av bitarna, han hade arbetat som brevbärare och gillade cyklen och var faktiskt i Jerusalem på sin cykel på pilgrimsfärd. Vill minnas han hade 10 barn och när han var yngre körde han en gamal volvo pv och brukade lasta in fru och barn i pv:n och körde ner med dom på stranden på sommaren , bra/billigt tidsfördriv med så många ongar =). Mest känd för att han ville åka vasaloppet men ansågs för gammal, då åkte han på eget bevåg i spåret bredvid dom andra åkarna med hemma sydd nummer skylt på rygg och mage =).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hörde om honom på radion och han blev visst stoppad pga av att han var 66 år. Vilken 66-åring hade inte protesterat mot detta idag? Här kan man lyssna: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=6158755

      Tio barn var inte illa, vad hände med Stålfarmor? Lapp-Lisa hade bara ett biologiskt barn men flera adoptiv-, foster- och sommarbarn i stället.

      Radera
  3. Stålfarmor, Maria Håkansson lär ha drivit kafee i grannbyn Gantofta i många år och dog 1986, 105 år gamal. Stålfarfar blev 102. såg att jag fått vissa saker fel, stålfarfar jobbade för åkeri uppenbart och det var en cykeltävling inte vasalopp där han blev ratad .

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_H%C3%A5kansson

    Starkt att ha varit gifta i 78 år =)

    http://gantofta.dinstudio.se/gallery_44.html

    SvaraRadera
  4. Rejäl skånsk dialekt har han ju i radion som nästan bara dom "gamla" talar =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, det var ett långlivat par! 105 och 102 år och gifta i 78. Det kan inte vara många som lyckats med det.

      Radera
  5. Det visste jag inte om Frälsis-officerer. När den regeln inskaffades var detta ju regeln även för militära officerar och letar man fanns väl någon bransch till där det funkade så, men det blir onekligen svårt idag när även make/a förväntas förvärvsarbeta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är tur att allt inte är precis som förr. Jag tror Frälsis hade haft problem dessutom , om de höll fast vid den regeln, precis som i alla andra kristna sammanhang dominerar ju kvinnor stort och alla de kvinnorna kanske inte vill leva i celibat.

      Radera
    2. Vad jag hört är att om en menig frälsningssoldat gifter sig med en officer blir den menige befordrad. Kanske bara myt?

      Syftade annars mest på det där med att förväntas kunna flytta på sig hux flux vart som helst. Iofs är det möjligt att det fortfarande är så hos militären i teorin, men i så fall inte i praktiken. Det skulle inte gå.

      Radera
    3. Det där med flyttandet har jag fått veta genom egen sorglig erfarenhet då officerare stationerade i Kiruna inte fått stanna kvar fast de ville. Marie Willermark själv var en gång officer hos oss.

      Vi delar ju husrum och mycket mer med Frälsis där, Equmenia/RKK plus ett gäng från SvK en präst tex och en av kantorerna bor där, till och med.

      Det verkar vara likadant nu eftersom ett ungt par som återstartat arbete i Luleå som intervjuades i NSD (som har betalspärr) hade blivit utsända. Här talar en ung frälsisofficer på Dagen som går att läsa för alla: http://www.dagen.se/familj/jobbet-som-fr%C3%A4lsningsofficer-%C3%A4r-en-livsstil-1.307829

      Radera
    4. Du har rätt i att flyttandet för hela famlijen inte gäller för officerare i försvaret men en vän som är officer bor fast i Boden men måste åka ut på Missioner, som det heter. Han var i Afghanistan frö något år sedan och nu är han i Mali. Vad jag förstår har han inte fritt val i detta.

      Radera