Och del III

På södra delen av altartavlan syns Laestadius knäböjande vänd mot Jesus i centrum så han inte skymmer Jesus för de andra människorna i bild. Ovanför honom syns Maria Clemensdotter med midnattssolen som gloria runt huvudet

Ibland lättade dock tungsinnet över Laestadius och en sådan minnesvärd händelse var när han mötte "läsaren" Maria Clemensdotter i Åsele kyrka. Laestadius var på predikoresa för att vila upp sig efter en utmattningsdepression och Maria sökte upp honom efter den predikan han hållit. Hon tyckte sig märka att den dystre prästen saknade frälsningsvisshet och hon kände sig manad att tala om för honom att hans synder var förlåtna i Kristi namn och blod. Laestadius berättade: "Jag kände en försmak av himmelrikets glädje i mötet med Maria."

Efter detta livsavgörande möte fick Laestadius predikningar en ny glöd och den laestadianska väckelsen nådde snart hela Nordkalotten. Mycket förblev strängt och lutherskt, men två saker förändrades och gör laestadianismen annorlunda än andra reformationskyrkor. För det första har bikt och botgöring en stor roll i den kristnas liv och för det andra bytte Laestadius ut den stränge Gud fader mot den varma och moderliga "Himmelska föräldern". Båda sakerna mycket välgörande ur själavårdssynpunkt.

Laestadius hade mycket på fötterna när han gjorde det förstås, bikt och bot borde vara självklara för alla kristna och Bibeln är full av gudsbilder men ingen enda säger att Gud är endast* en gubbe klädd i nattskjorta på ett moln. Nej, Gud jämförs med både manliga och kvinnliga karaktärer; hönsmamman Gud samsas med bagerskan Gud och pappan som ger sitt barn bröd när barnet ber om det. Och när hen skapar människan till sin avbild, skapas hon till man OCH kvinna. Gud är alltså både mor OCH far. Kanske underlättade finskan och samiskan Laestadius lanserng av detta begrepp. I finsk-ugriska språk finns ingen genusfixering och som i majoriteten av språk på jorden saknas pronomina för han och hon, alla kallas hän.**

Denna himmelska förälder strålar av värme mot sina små i Laestadius vackraste predikningar, hän hatar synden men älskar sina barn, sina fågelungar, sina valpar och lyfter dem från världens kalla jordgolv för att amma dem. Denna gudsbild är helande och var nödvändig för de många som likt Laestadius (och Luther) hade grymma, hårdhjärtade fäder. som enda referenspunkt när man talade om Gud Fader Så blir den himmelska föräldern OCH den gode Jesus varandras vänner och likar igen efter den lutherska dualismens splittringsförsök. För ord betyder något, ord gör skillnad. Exempelvis det lilla ordet "och".

 "I tro under himmelens skyar", psalm 228 Tornedalspsalmen framför andra. Skriven av en präst från Kalix just som ett uttryck för den laestadianska fromheten. En av mina älsklingar i psalmboken.

* kom ihåg att "endast" är motsatsen till "och" och därmed fiende till Guds fullhet och Jesus som sann Gud och sann människa.

**Därför anses svenska och andra nordiska språk vara odugliga till att tala om Gud så laestadianska predikanter predikar alltid på finska men de tolkas till andra språk så alla hänger med. I himeln kommer dock alla att tala meänkieli, det är visst och sant. Fråga Bengt Pohjanen!