fredag 15 januari 2016

Alan Rickman och Gunnel Vallqvist in memoriam

2016 har börjat med stora förluster för mig. Först på det rent privata planet när min äldsta moster lämnade oss i sorg och saknad på Trettondagen. Sedan en kvinna som var betydligt äldre än henne men ändå samma slags klippa för mig, då i kristliga sammanhang: Gunnel Vallqvist. I går kväll fick jag också höra att en av mina favoritskådespelare Alan Rickman dött.

Jag har aldrig sett Rickman spela skurk, första gången jag blev förälskad i honom var när han spelade rollen som colonel Brandon i Ang Lees filmatisering av Förnuft och känsla. Austen skrev bara utsökta böcker och denna filmatiserig är lika utsökt från castingen till regin. Sällan ser man en roman bli så perfekt överförd till film och väldigt mycket beror på den skådespelarkvartett som spelar de centrala karaktärerna. Alan Rickman har väl aldrig haft så likvärdiga medspelare som i den filmen och inte Kate Winslet  heller. Till och med Hugh Grant fixar sin roll perfekt trots att han annars inte håller Alan Rickman-, Emma Thompson- eller Kate Winslet-klass.

Även i Love Actually får Alan Rickman spela mot Emma Thompson i samma film som Hugh Grant. Han spelade lika utsökt i den. Hans rolltolkningar i dessa romantiska komedier är oförglömliga. Sedan spelade han en liknande roll i rysaren  Parfymen, den oroliga pappan och gör det förstås också perfekt. Men för de flesta är det förstås han som för alltid blivit Severus Snape i Harry Potter-böckerna. Så är det i alla fall för mig. De andra karaktärerna har kvar sina anletsdrag från min första läsning av böckerna, men böckernas Snape är nu för mig helt påverkad av Rickmans geniala tolkning av denna hjälte i förklädnad.

Gunnel Vallquist
Gunnel Vallquist hade samma kvalitet av utsökt exakthet som Alan Rickman. Hon kom in i mitt liv betydligt tidigare än Rickman genom sina kristna texter. Sedan tidskriften Pilgrims start har jag prenumererat och där var hon med i redaktionsgruppen. Vallquist var en sådan kristen gestalt som jag som protestant inte tvekar att kalla helgon. En blid och bildad variant av den Heliga Birgitta är hon för mig. Hon var mer bildad och bättre på franska än jag någonsin kommer att bli men jag hoppas kunna bli mer lik henne andligt sett innan jag säger farväl till denna grymma, galna, vackra värld.

Peter Halldorf skriver i sitt fina minnesord om henne:
Gunnel Vallquist tillhörde en generation som formades av ett bildningsideal som i dag blir allt mer sällsynt. Som kristen var hon samtidigt en genuint bedjande människa. Hon berättade att det hon redan som barn sökt i kyrkan var ”den inre samling som gör en lyhörd för Guds tilltal”. Om detta skrev hon senare: ”Av allt som kyrkan har givit mig är den erfarenheten, den möjligheten, det som jag skattar högst.” 

Halldorf citerar också: ”Hunger och törst efter Gud var den enda form av religion jag kände.”  ”Ingen skandal är större, ingen sorg djupare än den förblivande splittring som ännu hindrar de kristna från att mötas vid samma nattvardsbord”. Det var nog därför hon blev så viktig för mig. Precis så har jag alltid upplevt tron, ekumeniken och gudstjänsten, där är vi redan helt lika. 

Att hitta en klok äldre människa som känner igen mina erfarenheter och kan leda mig vidare på den redan inslagna vägen var särskilt viktigt i mina tonår. Att hitta personer som kunde sätta de perfekta orden på mina egna erfarenheter gjorde min ungdom betydligt lättare. Gunnel Vallqvist var en av dem som gjorde det. Tillsammans med bl. a. Ylva Eggehorn och Magnus Malm har hon format min tro med goda välformulerade ord. Och nu har hon gått in i vår Herres glädje. Det är henne väl unt, men hon fattas mig. Tur hon skrivit så mycket att återvända till. Jag hoppas på att det blir någon slags återutgivning av hennes texter nu.

27 kommentarer:

  1. Beklagar med mostern, trist när det är någon man kännt i många år.

    Severus Snape som jag helt minns från Harry potter filmerna har jag lite svårt för att se som en igentlig skurk roll, mer som gamla stammens stränga lärare , även om man i första filmen tvekade på vilken sida han tillhörde om han går dom mörka krafternas ärenden eller ljusets, han är ju en av skådespelarna som lyfter harry potter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis det är ju vad han är, en opedagogisk gammal lärare utan tålamod med elever som inte fattar lika fort som han själv gjorde som barn. Men i grudn och botten en gedigen karaktär som vågar allt för Dumbledore och Lilly.

      Radera
    2. Tack, för din omtanke, det har varit väldigt många avsked på sistone. Påminnelser om min dödlighet duggar verkligen tätt.

      Radera
    3. Vargod Alma =) jag hoppas du lever lääänge länge =)

      Radera
  2. Gunnel Vallquist har jag bara hört talas om och det är decennier sedan, men så var hon väl över 90 år nu?

    Rickman är för mig Galaxy quest där han spelade en underbar, uttråkad, cynisk rymdskådis i en rymdsåpa (typ Star trek) och där han tillslut lär sig att hans "töntiga" rollfigur betydde något högst verkligt och värdefullt för andra. Och han förändras av den insikten. Den filmen är en liten pärla faktiskt.

    Snape är ju så'n en tragisk, gripande gestalt. Pga kärlek till Harrys mor (som var tillsammans med Snape innan hon blev tillsammans med Harrys pappa) så offrar han sig på flera plan på en och samma gång. Framstår som en skurk fastän han är en av de absoluta hjältarna.
    Klaus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lite av Snape i colonel Brandon också. Fast Brandon får sin "Lilly" medan Snape förblir Lilly trogen fast hon blir tillsammans med hans värsta mobbare. Jag älskar den komplexiteten i hans karaktär. Har du inet läst böckerna bör du göra det, man förstår histporien mycket bättre då och den mobbing Snape utsattes för beskrivs ytterst summariskt i filmerna.

      Radera
  3. Harry Potter tillhör de kulturyttringar som kristna brukar ”rasa” emot, fastän de inte ens läst en sida eller tittat en minut på filmen. Eller tänkt två sekunder. (The last Temptation of Christ är värsta exemplet. Den har f.ö. ett jätteviktigt tema avseende människa-gud)

    OK, jag kanske är orättvis i HP:s sammanhang, en gymnasial utbildning i svartkonst inklusive formler som kan döda, är onekligen psykologiskt sett totalt orealistiskt. Ungdomar i den åldern, ja i princip alla människor, skulle få egon stora som hangarfartyg av sådana maktmedel. Frestelserna skulle vara alltför stora.

    Men annars så vimlar det av kristen symbolik i HP. Inte minst hur HPs mamma lyckas göra HP osårbar för Voldemort: ”Urgammal magi” det handlar om kärleks, att offra sig för kärlek, vilket HPs mamma gör. Det är flera som offrar sig så; Dobby, Snape, Dumbledore och till sist Harry själv. Det finns andra sådana vackra saker med HP också.
    Klaus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt bra beskrivning Klaus =) jag misstänker eller tror att Rowling haft en gamal engelsk internatskola som sin förebild, många gamla lärare förr var ju troende men odlade djupa speciall intressen som läkeväxter eller egyptiska skrifter och liknande konstigheter ;) sett från barna perspektiv var väl dessa lärare minst sagt magiska och lite udda ungefär som fröken McGonagall =)

      https://www.youtube.com/watch?v=zJLpssiYcqI

      Jo och J.K Rowling kom ju ut till slut med att hon var kristen. och mycket i böckerna är hämtat från kristen idee värld. vet att en del kristna rasar och menar att det är okult , men tycker det är lite för ytligt .att döma ut Rowlings författarskap som wicca eller något i den stilen ,även lewis och Tolkien var ju fantasy författare som beskrev trollkarlar och riter men dom var kanske lite försiktigare i sina detalj beskrivningar och slapp därför smäll :P

      Radera
    2. Jag tror inte alls Lewis och Tolkien slapp däng. I de kretsar där inte ens "påhittade" realistiska romaner ansågs okej var de ytterligt hatade på sin tid. Nu rtor jag den generationen är död. Hr. Bråddjups farmor född 1914 ogillade alla påhittade böcker och sa de bevingade orden "Visst är Alma en fin kristen men att hon låter barnen gå på balett!" (barnen gick alltså på dansskola).

      Radera
  4. Ja så kan det nog vara.
    Oj, JK Rowling troende, det visste jag inte, men som sagt, det finns mycket att hitta där om man letar efter det kristna.

    Vad gäller makt, förresten, HP erövrar efter sin "uppståndelse" den mäktigaste av alla trollstavar bara för att ganska snart bryta sönder den.

    HP är modernare vad gäller psykologi. I hela HP serien så har HP en bit av Voldemort i sig, han fick den när Voldemort nästan dödade honom. Den delen gör att han alltid känner av en mörkare sida i sig och han blir inte av med denna förrän Voldemort besegrats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joel Halldorf skrev om den kristna symboliken i Harry Potter-serien när sista delen kom ut.http://www.dagen.se/kultur/en-f%C3%B6rkl%C3%A4dd-kristus-kan-vara-sv%C3%A5r-att-k%C3%A4nna-igen-1.197263

      för det fick han naturligtvis däng av en del enögda "endast"-människor som insändarsidor översvämmas av,men övrigt tror jag vi är i majoritet i kristenheten som ser det goda i Rowlings texter. Och ja, hon är troende kristen.

      Harry Potter har nog på många sätt blivit en efterföljare till Narnia och Sagan om ringen i kyrkliga sammanhang. Åtminstone i min bekantskapskrets i Luleå stift, den är förstås ytterst begränsad.

      Radera
    2. Jag känner mest att det hela är WOW...3 superbegåvade troende författa som upfann fantasy genren och utvecklade den.som alla betytt väldigt mycket för barn och ungdommar. Vet att man såg ner på Tolkiens författarskap för att det var "sagoböcker" fantasy var inget begrepp förr, men som Albert Einstein sa: Logic will get you from A to B. Imagination will take you everywhere.


      Radera
    3. Jättebra skrivet av Halldorf.

      Radera
    4. Ja, den texten gillade jag när jag först läste den också. Den har inte förlorat på lagring.

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. En anhörig till alltså. Så sorgligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, hon blev sjuk i somras när mamma var döende. Cancer hon med. Det är en läskig sjukdom. Jag vet att gamla dör, att det närmast är vår plikt att dö. men moster och mamma var båda så levande människor och inte alls "gamla" på det sätt man förknippar med någon som är nära döden. Min stackars kvarvarande moster är helt förtvivlad, båda systrarna borta inom loppet av några månader.

      Radera
    2. ...att det närmast är vår plikt att dö när vi blir gamla... ska det vara förstås.

      Radera
    3. Jo det är ju lite sorligt i dagens Sverige människor mäts ju ofta vad man arbetar med, inte sällan den första frågan efter hej så kommer frågan vad arbetar du med då ?, och äldre människor som inte "producerar" mer är i vägen typ. Susanne på arbetet brukar säga att blir jag äldre och sitter ensam (mannen har dött typ) så skulle jag engagera mig i kyrkan där ju äldre människor kan vara välkommna engagera sig ideelt och vara en resurs även om kroppen börjar bli gammal, pratade med en präst om det där som rest lite i världen och menade att fråga efter någons arbete inte är så vanligt ute i världen där primärfrågan mer kan röra sig om familj, intressen eller dyl. här i Sverige tycks vi vara väl drillade att vara en del av samhälls ekonomin, om vi ska räknas.Kan förstå din kvarvarande moster som förlorat två syskon.

      Radera
    4. Det är nog typsikt för hela Västeuropa den där industrimoralen, var en god kugge i maskineriet eller försvinn. Du har rätt i att man sällan frågar om yrke i första hand i andra ekonomier. Här i norra glesbygden frågar man "vems flicka är du då?" nog så irriterande men det visar på en annan världsbild som ju är betydligt barmhärtigare för den arbetslösa men jättejobbig för den ensamma.

      Radera
  8. Har din moster människor kring sig, familj, vänner?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tack och lov har vi stora släkt och familjer. Min moster har sin man och mina två kusiner, hennes döttrar finns nära, oss och andra i närheten. Som tur är. Men hon stod både mamma och moster mycket nära. I den generationen finns ingen lika betydelsefull släkting för henne.

      Radera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Jag får beklaga förlusten av din moster. Ska se om jag kan läsa lite Vallkvist nu i "efterhand"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vallqvist tål att läsas i efterhand också!

      Radera