Kyndelsmässodagen, en Kristusfest. Utdrag ur Almas memoarer.

Herdarnas tillbedjan målad av Gerard van Honthorst 1622

Farmor föddes en kyndelsmässodag 1917. Jag inser att hon skulle blivit hundra år nästa år om hon fått leva. Farmor höll hårt på att fira de gamla festerna ingen namnsdag glömdes bort och Kyndelsmäss var en stor högtid i finsk stil, vi är ju kulturellt närmare Finland än Stockholm här i norra glesbygden. Vi tände ljus i fönstren och på söndagen hade vi haft kyrkospel om hur Jesus bars fram i templet och mötte Hanna och Symeon. Men oavsett veckodag skulle den RIKTIGA Kyndelsmässodagen firas med bullar och bång. Med farmor var fikat alltid gott och rikligt. När jag var barn var Kyndelsmäss alltså en Kristus-fest med mycket ljus och ett födesledagskalas med sång och musik hos farmor kantorn. Jesus är världens ljus var temat och vi sjöng exempelvis "Det lilla ljus jag har". Även i kyrkan var det Jesus och ljuset som stod i centrum.

 Sedan blev det mer fokus på Maria och körerna sjöng mycket om henne. Det sammanföll med att jag blev gravid med mitt första barn. Jag älskar mamma Maria och när jag väntade barnet som tonårsmamma blev vi som bästisar på något sätt, hon och jag. Jag skrev sånger om henne om hur det är att vänta barn. Hon var ju på hebreiska också en Alma-en ung kvinna. Vi delade en erfarenhet: att föda söner i unga år. Stora ting lät den Mäktige ske med oss, hans namn är heligt!

Men nu längtar jag lite tillbaka till Kristusfesten, sångerna om världens ljus. Jag tror Maria också gör det. Hon viskar stilla: "mina ögon har skådat frälsningen som Gud har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna". Därför får min lilla fina skulptur just denna dag sällskap med en ljuslykta, symbolen för Jesus på samma sätt som Maria symboliserar både sig själv och alla oss människor som fått ljuset uppenbarat för oss-inte minst min kära farmor som nu vilar ut i det ljuset tillsammans med så många andra heliga, däribland Maria.

Mamma Maria på bron hos oss idag Kyndelsmässodagen.

Farmor Saima var kantor och Bach-älskare. Därför blir det förstås Bach-kantat för Kyndelsmässodagen idag. Ich habe genug uruppförd 2 februari 1727.