Påskens vittnen

Aron, en av drygt 2 miljarder kristna på jorden, gör påskbrev med små origami-figurer i att dela ut i byn för att påminna om vilken glad högtid vi firar.

Lukas evangelium 24:13–35 Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt. Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. Han frågade: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” De stannade och såg sorgsna ut, och den ene, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.” – ”Vad har hänt?” frågade han. De svarade: ”Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.” Då sade han: ”Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?” Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.
       De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.” Då följde han med in och stannade hos dem. När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?”
         De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: ”Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.” Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.
            Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!” De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.” Och han visade dem sina händer och fötter. Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något att äta här?” De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt.

Här de färdiga breven med glada påskhälsningar.

Johannes evangelium 20:19–29 På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”
       En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”

Annandagen talar om påskens vittnen och ingen av de vittnen vi möter i dessa två texter är beredda på Jesu uppståndelse. De befinner sig fortfarande i sorgechocken över Jesu avrättning och gömmer sig i skräck för att samma öde ska drabba dem själva. De som förfäktar en kristen konspirationsteori bakom berättelserna om Jesus har så mycket att bevisa. Först och främst : varför skulle en stor grupp människor plötsligt börja kalla sig kristna och hitta på en massa berättelser om en fiktiv gestalt och hans anhängare som inte tror på vad han säger?  Sedan: Hur fann de varandra? Hur spred sig budskapet så fort? Varför framställde de sig själva som puckon, svikare och fegisar? Varför var de beredda att gå i döden för sina påhitt? Och sist men inte minst: Vad hade de att vinna på denna konspiration?

Jag finner ingen anledning att misstro dessa berättelser. De har så dåligt propagandavärde. Först av allt är de första vittnena kvinnor, de ansågs inte vara vittnesgilla i någon kultur där dessa berättelser först berättades. Även idag räknas ju kvinnor som fånar i religiösa frågor, som i så många andra, bara ett exempel: trots att massor av manliga medier tjäna multum på sörjande människor är mönsterbilden av spåmänniskor och medier en medelålders dam med usel klädsmak. 

Sedan är ingen av lärjungarna beredda på att han ska uppstå. De är lika tvivlande som vem som helst skulle vara och när han vandrat hela vägen till Emmaus försvinner han plötsligt när de äter tillsammans och känner igen honom.  Och när han dyker upp igen är det lika plötsligt och oväntat av alla så Tomas och andra lärjungar inte tror på att det verkligen är Jesus.

Jag känner en så stark samhörighet med Tomas och de övriga som ställde sig tvivlande till uppståndelsen. Jag vill alltid ha reda på hur allt fungerar på molekylnivå-minst. Jag beundrar hans mod att våga be om att få se såren från korsfästelsen. De övriga verkar också tveksamma och när de ger Jesus mat är det en fisk, inte ett bröd. En fisk kan ingen riktig människa äta utan att det märks, ett spöke kan säkert tugga i sig den värsta abborre utan att röra en min, men riktiga människor måste peta med benen och äta långsamt, tugga ordentligt, spotta ut ett missat ben. Kort sagt, en stekt fisk avslöjar om man talar till ett hologram eller en riktig person. Jesus var verklig. Jesus var verkligen uppstånden.

Tack, Tomas och ni andra tvivlare som nu gör det lättare för mig att tro på det otroliga genom att ni var tveksamma och tvivlande vittnen till det oerhörda. För som Camilla Lif sa i helgmålsbönen på påskaftonen: Något långt utöver det vanliga måste ha hänt. Annars skulle vi inte vara över 2 miljarder kristna idag.

JS Bach påskoratorium avslutar Annandag påsk: