måndag 30 maj 2016

Moder vår

"Smilla, Miss Smilla; häst, arbetskamrat, kompis, morotsälskare. Lär mig rida dig på bästa sätt och utföra de stordåd som du har kapacitet för. Du som äter, lever och busar just nu, just här, dig säger jag detta!"
Igår var det mors dag, den första utan att jag hade någon mamma att gratulera och tacka för allt hon gjort för mig. Lagom till denna dag blossade en bönestrid upp i SvK. Bisp Ragnar Persenius, Uppsala stift , reagerade på kollektbönen som rekommenderats av SvK centralt för trefaldighetsdagen:

 Gud, Heliga Treenighet, Fader och Moder, Son – syster och broder, och Ande – livgiverska och inspiratör, led oss till dina djup av rikedom, kunskap och vishet, så att vi uppmuntras att utföra kärlekens uppdrag och kan vittna om nådens hemlighet. Du som lever och verkar från evighet till evighet, till dig ber vi om detta. Amen. 

Han tyckte att man ska skilja på bön och förkunnelse/undervisning och där är jag med till hundra procent. Trist nog  reagerade han nog mest på att just denna predikobön benämnde Gud med en mängd epitet, varav en del var kvinnliga. Jag däremot reagerar enbart på tilltalet-eller bristen på tilltal.

Själv är jag just nu väldigt inne på funderingar om bönen som hjärtats samtal med Gud. Min dagliga andaktsbok av Maria Küchen behandlar just nu bönen och språket. Det gör att jag känner mig än mer allergisk mot förkunnelse förklädd till bön än jag vanligtvis gör. Oftast förekommer den förkunnande bönen i frikyrkan eftersom man där skyr färdigformulerade böner, knappt ens Fader vår är riktigt koscher i vissa riktigt frifräsiga grupper. Bönen där leds av någon frimodig person som tar tillfället i akt att berätta för åhörarna om sin egen teologiska syn snarare än ett tilltal till Gud.

För att vara lite elak kan man jämföra en sådan bön med hur vi hyllar mamma på morsdag, de som ännu har en mor att hylla. Här i frikyrkoversionen:

"Åh, mamma, du är en god mamma, du kan göra storverk, du kan baka bullar och vi ska inte vara rädda för att be dig om bullar för du vill ge oss bullar, du vill bara goda ting för oss, Du ger inte dina barn en sten när vi ber om en bulle, du ger oss inte en orm när vi ber om fiskpinnar. Du är en god mor, en stor mor, en mäktig mor värd all respekt och vi ska respektera dig inte dissa dig, inte vara olydiga mot dig som så många är här i familjen. Så många går ifrån dig , så många av dina barn bryr sig inte om det du lärt oss, så mpnga sätter inte in disken i diskmasjkinen utan lämnar den på bordet, så många slänger sina saker omkring ig för att du ska plocka upp efter hen, så många av dina barn vänder dig ryggen, ringer aldrig och låter din kärlek falla till marken, åh kärleksfulla mor...."ja, det kan pågå rätt länge.

Men även i Svenska kyrkan är de skrivna bönerna ofta förkunnande, då låter de snarare så här:

”DU livgiverska, du som fött mig och ber för mig, du som älskar dina barn och barnbarn, du som bakar och lagar cyklar, du som bygger skjul och ser på TV-serier, hjälp mig att gå ut och bygga skjul och baka, ge mig tips på de bästa serierna på TV och ge mig ett tålamod som ditt.”

Nej, så säger ingen till mor på morsdag. Vi säger "Grattis älskade mamma!" Varför är det så svårt att tilltala Gud just med ett tilltal som inte är till för omgivningen utan riktar sig till Gud? Jesus lärde oss att be med ett direkt tilltal och väldigt få ord. Biskop Ragnar skriver om bönens viktigaste ord: "De viktigaste böneorden bör vara tack, förlåt och hjälp." Det tycker jag är så klokt så jag delar länken till hans text och kommentarerna* till den här.
"Åh , Smilla, du som har en sådan fin stamtavla, med så många kända namn. Du som är så lättlärd och vacker, så sugen på morötter att du gör vad som helst för att få dem och därför är så läraktig, tack för att du bär mig på din starka rygg på äventyr i skog och mark , på dressyrängen och över berg och dalar. Du Smilla, den finaste PRE.korsningen i byn, alla vill ha en sådan häst som du och du är min. Låt mig bli värdig denna ynnest. låt mig förstå hur jag rätt ska ta till vara alla dina goda kvaliteter och lär mig att belöna dig på rätt sätt vid rätt tidpunkt."


* Varför bisp Ragnar kallar mig Lena vet jag inte, det är lite skämmigt eftersom jag heter Andersson i efternamn och jag vill inte blandas ihop med den Lena Andersson som är så ilsken på Jesus och skattefinansierad välfärd. Men ni som läser här vet ju att vi inte är samma person.

19 kommentarer:

  1. Har oftast svårt för färdiga böner , tycker det blir stelt och formellt, gillar att soaka i guds närvaro i känslan då liksom och det är väl mer enstaka ord som smiter iväg...tycker om dig..visa mig.. och sådant :)

    Har aldrig varit med om förkunnelse böner men det låter ju lite bedrövligt, som propaganda då för någon speciell teologi då förklädd till bön :(

    Har skummat lite i dagen om detta med gud som mor och tycker det är tämligen oproblematiskt för mig , men sen är jag vill lite knäpp också när jag exempelvis hör Dead can dance och deras sång om "the she king" tänker jag åhhh det handlar om guds storhet och makt =)...she ..stör mig inte utan tror att hon ryms i vem gud är.

    https://www.youtube.com/watch?v=F9YeLzW3ShI

    SvaraRadera
  2. Gud i kvinnlig gestalt ..skulle det väl vara .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, de som störs av Gud i kvnnlig gestalt har nog ett och annat problem med både guds- och människosynen. Som om Gud är en höna när Bibeln använder den bilden-nej v tror inte Gud är en höna, vi tillber inte brinnande buskar, vi ber inte till moln heller. De flesta människor har mycket små problem med att förstå metaforer och bildspråk. Det är så otroligt avslöjande att ingen reflekterar över SvKs kollektböner innan de nämner Gud med kvinnliga epitet.

      Radera
  3. Har någon läst eller är gammal nog att har set filmerna med Don Camillo från Italien och Po-slätten ? Han förde samtal med sin kyrkans krucifix och fick svar.
    Svaren var helt i linje med andemeningen med Jesus väsen. Jag blev, åtminstone för ett ögonblick, troende och längtade efter att få höra mer.
    På mina gamla daga kom bönen till mig (ursäkta denna fromma formuleringen , men så var det) i den tysta andakten som har blivit den formen av andlighet där jag kan vistas utan att bli störd av alltför mycket mänsklig strävan.

    Detta hindrar inte att följa benediktiner munkarnas maxim : Sök Gud i allt!. Detta innebär att även heretiska texter, världslig musik och annorlunda gudstjänster, mänsklig kontakter i alla dess former, kan plötslig visa sig vara något som når och öppnar mitt hjärtats dolda kammare med en närvaro som jag känner igen.

    Jag är en av dom som hade en knepig relation med min mamma( hur skall sådana fira morsdag?). Ändå, idag, skulle jag kunna säga : God morsdag mamma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag älskar Don Camillo-även filmerna. Vi såg dem på VHS i min ungdom och när jag läste italienska på gymnasiet och universitetet läste vi Don Camillo på italienska, jag återkommer till dessa böcker varje sommar.

      Vad jag förstår är du kväkare Markku, Emilia Fogelclou och Gunnel Vallqvist har båda betytt väldigt mycket för mig och min tro. Trots deras olika teologiska hemvister är de i väldig samklang och framförallt liknar deras syn på bön och andaktsliv varandras-och jag har tagit starka intryck av båda. De kan sägas vara andliga mödrar för mig tillsammans med Ylva Eggehorn. Kanske dags för dig Markku att skaffa dig en andlig mor i någon av dem. Glad att du nu kan säga God morsdag till din mamma, det är stort att förlåta en förälder.

      Jag håller så med dig om att vi ska söka Gud i allt. är man öppen ser man Guds tilltal överallt. Om man hela tiden lever nära Ordet är det inte svårt att känna igen tilltalet. Men pratar vi hela tiden hinner vi ju inte lyssna. Så dags att vara tyst nu, Alma!

      Radera
    2. Jag känner väl båda två. Gunnel Vallqvists ( som bodde nästan bredvid Svartbäcken, kväkarnas retreat hus.) rapport från Vatikan tvåan plus arbetarpräströrelsen gjorde mig nästan till en katoliker och jag har också läst två delar av På Spaning av Tiden som Flyt .
      Som kväkare blir Emilia utan vidare en nära bekant ( inte vän men en uppskattad bekant).

      Nej, inte dom.Men jag är väl medveten om behovet att ha andliga mödrar, fadern och mentor och det har jag. Någon gång kan jag presentera några av dom till dom som frågar.Dom Camillo är säkert en av dom.Graham Greenes Don Quijote en annan.

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    4. Vad kul, vilken "jag mötte Lassie -grej" där känner jag att jag gärna vore i dina kläder.

      Goda förebilder du nämner där. Jag gillar också GK Chesterton, de gör fina father Brown-serier nu som fångar Chestertons anda väl fastän de ändrat i handlingen så det alltid sker ett mord i varje avsnitt när originalet oftare handlade om andra mysterier.

      Radera
  4. Jo jag har nog vissa svaga minnen av svart-vita filmer med en katolsk präst i huvudrollen, även om det var väldigt länge sedan jag såg den.Känner igen hans utseende när jag kollar wikipedia.

    https://en.wikipedia.org/wiki/Don_Camillo

    Du har rätt Markuu det möter jag också ibland tilltal eller aha upplevelser exempelvis genom musiken , exempelvis Mikael Wiehe är ju igentligen ateist men hans sång ihop med videon "hon kommer över ängarna" fick mig förvånad och paff hur guds nåd många gånger arbetar. Var helt fantasktiskt åtminstone för mej första gången jag hörde sången.att gud talar genom munnen på någon som inte alls tror.Att människor bryts ner av livet och sorg men att det banar väg för nåden

    https://www.youtube.com/watch?v=8hVI2Br7BYo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag minns när jag kom in på ett café i Orsa björnpark när jag kände mig lite övergiven av Jesus, det händer ibland fast jag vet med hjärnan att det inte är så. Själens mörka natt och Guds tystnad hade rått en stund i mitt liv och jag pilgrimmade från Skara mot Nidaros.

      När jag kom in i caféet hade de en TV i ett hörn som det brukar vara. Vi hade ingen TV då och jag hade därför aldrig sett Madonnas video Like A Prayer förut. Jag fastnade vid TVn och bara mötte Guds oändliga kärlek och ett mycket starkt tilltal av den videon. Jag visste inte alls att den vara hatad av både muslimer och en del kristna fundamentalister och hade någon sagt det hade jag inte fattat vad de kristna menade (tyvärr hade jag nog fattat direkt vad muslimerna hatade med den). På tal om Moder vår https://youtu.be/ftXHKfbXeBM

      Numera använder jag alltid denna video som inledning till filmanalys med mina elever och i stort sett hela Madonnas DVD "The Immaculate Collection" är mycket användbar och budskapen är så starka. "Papa Don't Preach" tex. Vilka samtal om abort och tro man får av den. https://youtu.be/G333Is7VPOg

      Jo Gud använder vem han vill till att sprida sin kärlek.

      Radera
    2. Ja det var ju bra Madonna videos, konstigt som det står i kommentar fältet att kristna högern rasade över videon , ev tonnårsexet som var anstötligt, själv tycker jag det var bäst när pappa kramade om henne.

      Min mamma var ju själv 16 när hon fick mig och vi hade turen att vi bodde hemma på mormor/morfars gård och när mamma gick i skolan fick mormor vara reserv mamma :) att madonnas pappa ev skällt ut henne hade ju inte gjort det hela ogjort liksom.

      Radera
    3. Den där slutscenen är så fn, den är en pastisch på Michelangelos målning i Sixtinska kapellet där Gud skapar människan. Jag antar detta retade fundisarna eftersom den visar att människan också är en kvinna och i bakgrunden, just där deras händer möts finns en snidad stav med ett rött band runt som symboliserar korset och försoningen. Fundisar har svårt för nåden-som bekant.

      Jag var själv en mogen dam på 17 år när jag fick mitt första barn kanske därför denna Video griper mig så mycket.

      Radera
    4. jo legalismens största fel är att den missar nåden.

      Här har du en sådan intressant till Alma, det är Tori Amos med crusify

      https://www.youtube.com/watch?v=9ipCKIxdHTs

      Som fungerar utmärkt som underlag för samtal hon ställer ju frågan om och om igen: Why do we crucify our selves?

      Under medeltiden talade man om att plocka upp och bära kristi kors.

      Jag tror så här att det finns vissa saker som bara kan vinnas genom uthärdighet och förmåga att uthärda lidande ,som man brukar säga : no pain no gain.

      Jesus bar ju verkligen sitt kors till döds

      Sammtidigt tror jag det är väldigt omodernt i vår nutid som väl mer tror på omedelbar tillfredsställelse och kul , kanske i äktenskap och liknande också att folk ger upp för lätt funderar jag man är inte beredd på lidande och tro att det kan bli "gain" till sist.

      Såg det i min mormor och morfars äktenskap dom var ju gifta i 60+ år och när morfar var yngre hade han mycket spritproblem som gjorde mormor väldigt ledsen och ibland fick hon sköta gården själv när morfar var ute på "turne" med sina kompisar. men när morfar blev gamal och inte orkade med spriter mer skämmdes han inför mormor som blev den som hade det moraliska övertaget på ålderns höst, mormor tillhörde inte dom som kastade in handuken . Nu menar jag ju inte att rekomendera någon att stanna i totalt destruktiva förhållanden, snarare om man liksom jesus är beredd att "älska sina egna till slutet" eller bara så långt som det är skoj , en fråga som jag tror är rellevant i vår nutid.

      Radera
    5. p.s något som är väldigt tydligt i vår nutid är politiker och höjdare av olika slag som ställer till jätteröra sedan drar dom och fäller ut fallskärmen- raka motsaten till att bära sitt kors och ansvar.

      Radera
    6. Jag förstår att du inte menar att an ska stå ut med alkisar. Jag håller helt med om din poäng, människor ger upp för lätt och fattar inte vad det innebär att lova att stå vid någons sida "for better, for worse" ett helt liv och sedan bryter man upp innan man ens testat på att stå ut med sin maka även när hon är sjuk.

      Vilka avtal gäller egentligen i vår tid?

      Radera
    7. Nej det är sant Alma det är snabba hopp idag :/ tänker på vår högsta chef på kyrkogårdsförvalningen som drog igång stort förändringsarbete och sen drog han, fick möjlighet till karriärs avancemang och sedan fick underchefer mfl försöka reda ut och genomföra dom ideer stora chefen satte igång. karriären främst liksom :/

      jo det här med kärleken är ett kapitel för sig, har ju i omgångar varit med på kontaktsidor och noterat att kvinnor som ser bra ut får uppvackning till max, träffade en dam som var världens raraste men fått handikapp och följdsjukdomar av sin diabetes (så där hade vi något att prata om) hon berätta att det var väldigt sällan det var någon man som ville prata med henne, tycker det är sorligt för det visar hur ytligt mycket är idag.Sen erkännde hon att sexlust var si och så tack vare alla mediciner hon tog men menade att det går att lösa på sikt. funderade på det lite och kom fram till att närhet och samliv med en kvinna var det viktigaste så jag accepterade , tyvärr visade det sig att fast hon ville att jag skulle vara med henne i en fast rellation att hon inte orkade med att ha människor runt sig när hon fick skov av sina sjukdommar och det håller ju inte att man ska bo ihop, men är inte välkommen om hon är sjuk.

      Men som sagt, sorligt när man noterar att ens manliga "kollegor" bara vill ha snygga tjejer och sexet är 99% liksom.ytligt är bara förnamnet.

      Radera
    8. Det där om chefen som smet pga karriären- Jag har alltid avskytt det beteendet. i kyrkan är pastors/prästnomdismen ett stort problem. En Herde ger sitt liv för fåren en kyrkoherde möjligen några år. Jag har nästan varje år möjlighet att byta arbetsplats, men Gud vill ha mig kvar, mina elever ska inte behöva byta "herde" hela tiden. Trofasthet är en av de dygder jag håller allra högst.

      Apropå dejtingsajter och män som bara vill ha vackra nunor på kvinnorna: jag tror att män har ett tryck på sig att LÅTA så där, men många är nog annorlunda irl, jag vill tro det iaf. På datingsajter blir det nog väldigt affärsmässigt, man letar liksom i ett varuhus efter en "perfekt vara" medan många män som ratade din väninna skulle ha gillar henne om de jobbat ihop. Tråkigt för er båda att hon var så sjuk att hon inte orkade med permanent tvåsamhet. För mig känns det som om jag skulle vilja ha någon nära mig när jag är som sjukast-men vi är alla olika.

      Radera
  5. Håller med dig om detta med alkisar, morfar var "periodare" och visade aldrig några aggressiva sidor mot mormor, som alltid haft skinn på näsan och tror det blivit skilsmässa direkt om morfar blivit våldsam i sina problem. Men förstå exakt hur du menar. Jag var ju fosterbarn en kort period i tonåren och var hos ett par som hade stora problem, men tagit fosterbarn för att tjäna pengar, inte helt ovanligt på 80-talet och innan dess att sociala myndigheter hade noll koll, som Maria larssons vanvårdsutredning visat. Jo alkisar kan sannerligen bli förgiftade i sinnet och utstuderat elaka, inget att rekomendera att ha sådant frivilligt i sin närhet.jag vet.

    Lars på kolonin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch vad hemskt, minns ett enda avsnitt av serien Hem till byn, det var en knarkare som hade ett HVB-hem och utnyttjade barnen på alla sätt. En flicka räddades till en familj som hade hästar. Sedan fick jag veta att den händelsen byggde på verkliga fall med kriminella och drogmissbrukare som tog fosterbarn för att slippa jobba och ändå finansiera sitt missbruk(som i ditt fall).

      I flera fall trodde man dessutom att det skulle hjälpa alkisen som hade HVB-hemmet. Vi har just blivit fosterhem till en pojke från Syrien och vi kollades noggrant innan. Det tycker jag är bra.

      Radera