Tideräkning

Vinter och natt dygnet runt.

I natt började Ramadan, den muslimska motsvarigheten till svensk jul*. Vår syriska fosterson Khaled fnittrar förtjust och bunkrar chips och jordnötter till nattens kalasande. När vi kom hem med hästarna från sommarhagen sent på kvällen var han ute i midnattssolen och var så upprymd att han hade svårt att lägga sig, trots skolan som väntade morgonen därpå. Vi ser hans glädje men känner förstås inte samma upprymdhet över Ramadan, däremot känner jag igen min egen känsla inför första advent som barn. Då fick vi en kalender som mamma tillverkat med små paket för varje dag fram till julafton.

Ramadan följer helt månkalendern. Månens faser är ju så mycket lättare att observera än solåret. För ett helt genomfört solår och därtill hörande kalender krävs ett samhälle med hög grad av organisation. Även judarna följer månåret men det jämkas med solåret till en lunisolarkalender så inte högtiderna snurrar runt på det sätt som Ramadan gör. Just nu infaller Ramadan när vi har midnattssol men om några år är den mitt i vintern. Men den judiska påsken infaller under samma intervall som den kristna påsken om än inte alltid samtidigt.

De första kristna var ju i stor majoritet judar och kristna följer än idag den judiska lunisolarkalendern även om den nu samordnas med det gregorianska solåret och inte det julianska i västkyrkan (Julius Caesars regering införde det första riktigt organiserade solåret i Europa). Vi kristna har en vecka som börjar på söndag och slutar på lördag precis som judarnas vecka, alltså. Liksom för judar börjar de kristnas dag 18:00 på kvällen, medan muslimer följer solens upp- och nergång. Detta gör Ramadan här i norr besvärlig sommartid. Fostersonen skrattade glatt åt tanken på hur han skulle se ut efter att varken ha ätit eller druckit i en hel månad. Men så gör de ju inte. På radion kom en imam med rådet att äta mellan 21:00 till 3:00. Andra muslimer tar ut semester och reser till länder nära ekvatorn.

Det judiska och kristna året följde alltså varandra helt och hållet förutom att kristna börjar räkna efter Jesu födelse, den nya skapelsens början, medan judar räknar Adams födelse som år 0 och ser det kristna år 0 som år 3761. Men  1178 fastställdes nuvarande judiska kalendern av Moses Maimonides/Moshe ben Maimun eller Abu Imran Musa bin Maimun ibn Abdallah al-Qurtubi al-Israili som han kallades i sitt hemland Egypten, mitt under Europas högmedeltid, en förfärlig tid för det judiska folket; korståg och muslimska invasioner pressade judar i Nordafrika och Mellanöstern medan Europa var antisemitismens absoluta högborg.  Trots dessa tuffa tider lyckades Maimonides undkomma tvångskonvertering och dessutom, liksom en medeltida Daniel, fick han respekt både bland kristna och muslimer.

Hans bidrag till kristendomens och islams filosofi är stort, Thomas av Aquino var exempelvis starkt influerad av honom. Martin Luther var från början mycket positiv till judendomen och senare till islam eftersom han blev besviken på judarna. Då ville han också ändra på de kristna högtider som följde det judiska året, åtminstone påsken skulle fastställas till 3 april tyckte han, vilket han tyckte borde vara rationellt i det moderna samhället.

De kristna höll ändå fast vid den gamla judiska kalendern, medan den växande klyftan mellan judar och kristna gjorde att Maimonides fastställande av det judiska året (som började skilja sig från det kristna på 200-talet pga den brytning som uppstod mellan judendom och kristendom vid denna tid) gjorde att den nya judiska tideräkningen aldrig vann insteg bland de kristna trots Maimonides stora inflytande på både islam och kristendom. De kristna höll i stället fast vid den judiska kalender som de börjat följa i kristendomens barndom. Däremot lämnade västkyrkan gradvis den julianska kalendern till förmån för den gregorianska som bättre stämmer med solåret än Julius Caesars gamla solkalender. Islam gick helt sin arianskt kristna väg där judisk kombinerad måne-soltideräkning inte alls är aktuell.

När jag nu, i nådens år 2016, ser vårt fosterbarns glädje över Ramadan och hör diskussionerna om heliga tider och stunder på dagen, inser jag hur lika vi människor i grunden är. Muhammeds asketiska Ramadan blev, liksom den kristna julfastan, en tid att festa och en barnens glädjehögtid med tiden. Den judisk-kristna kalendern följer varandra på replängds avstånd sedan 200-talet, men ändå gick det aldrig igenom att göra den kristna påsken, och därmed alla följande helger, mer ekonomiskt lönsam genom att låta den följa solen i stället för månens faser. 

Men just för att tiden är något alla människor har att förhålla sig till, det funkar inte att så i november  eller att ge sig ut på sikhåvning i april, vill vi också dela upp oss i grupperingar. Precis som språket har två helt motsatta uppgifter: att kommunicera så tydligt som möjligt med så många som möjligt OCH att visa vilken egen grupp vi tillhör med vårt eget "hemliga språk", binder tiden oss människor samman OCH med hjälp av olika kalendrar tar vi avstånd från några, samtidigt som vi visar tillhörighet till andra. Vilket de tre världsreligioner som räknar sina rötter tillbaka till Abraham visar så tydligt vid en blick i respektive almanackor.

Sommar och dag dygnet runt.

* Vadå jul? Det är ju fastemånaden. Ja, för Hard core-kristna är ju Advent en fastetid och man samlar pengar till fattiga och lever enkelt, men för de flesta är Advent en lång rad julbord, kakbak, fester och frosseri. Precis så är Ramadan för medelmuslimen, mataffärerna i vissa delar av Sverige fördubblar omsättningen under Ramadan, huvudsaken är alltså nattens festande där barnen får vara med och det är naturligtvis detta som gör "vår" pojke fnittrig och upprymd.