Ugandas flyktingmottagning

Efter en första utvärdering i ett av UNHCR:s mottagningscenter blir flyktingfamiljen tilldelad en egen bit mark där hus kan byggas och grönsaker odlas. Här bygger Abau Charles och Muhamed Amed. (Foto: Åsa Sjöström)

Internet funkar igen och nu vill jag göra något ovanligt bara puffa för en länkad artikel om flyktingmottagningen i Uganda som jag kom att tänka på när jag läste Lars kommentar till mitt förra inlägg.

Uganda är bäst i världen på flyktingmottagning och har så varit i över 50 uthålliga år: "De senaste 50 åren har landet tagit emot närmare 8 miljoner flyktingar, eller 160 000 flyktingar per år. ". Ändå vägrar Sverige att lära det minsta lilla av Uganda och fortsätter pampra en liten grupp flyktingar som sipprar in till oss efter att gränserna stängts och behandlar dem som svagsinta*, sjuka och allmänt inkompetenta tills de berövats all värdighet och handlingskraft.**

Men så här kan man också göra:

‧– Uganda har den bästa flyktingpolitiken i världen, den liknar inget annat jag sett, sade den irländske ambassadören Donal Cronin under ett tal inför studenter i Ugandas huvudstad i Kampala förra året.

Sedan 1999 tillämpar den ugandiska regeringen en så kallad självförsörjningsstrategi för flyktingar som kommer till landet. Strategin konsoliderades i en flyktinglag 2006. I princip innebär politiken att den som har flyktingstatus i Uganda har rätt att omedelbart börja jobba och röra sig fritt i hela landet. Flyktingarna får också mark att bygga eget boende på och plats för att odla egna grödor, ofta majs eller okra.

Artikeln har också med intervjuer med flyktingar i byn Nyumanzi med 29 000 flyktingar:

Nästan 9 av 10 av de flyktingar som kommer till Nyumanzi är kvinnor och barn under 18 år. Vanligtvis slår kvinnorna sig ihop i större eller mindre grupper för att hjälpa varandra med att bygga hus, ta hand om familjerna och sköta jordbruket..
När Aluong Adol Ajak kom till Uganda, för lite mer än ett år sedan, var hon höggravid. Hon och hennes mor flydde från deras hem i det tidigare Bordistriktet, i nordöstra Sydsudan, när striderna letade sig allt närmare. Hennes man övergav henne redan när hon blivit gravid. Hon vet inte var han finns i dag.
– Jag födde Monday här. Det var svårt i början eftersom vi inte hade några pengar och jag har byggt huset själv. Hemma lär vi kvinnor oss själva hur man bygger tidigt i livet. Sen har jag haft hjälp av de andra kvinnorna här, säger Aluong Adol Ajak.

En annan kvinna heter Debora Ayuen:

Förutom sin bebis tar Debora Ayuen hand om sin brors barn, treårige Tir och ett och halvårige Majuch, som följde med henne under flykten. Brodern är död och barnens mamma mentalsjuk, förklarar hon och gör en gest med handen mot tinningen.
– Hon blev sjuk när min bror dog och kan inte ta hand om barnen, säger hon.
De två lerhyddorna på hennes lilla tomt är osedvanligt välbyggda. Debora berättar att hon betalat några ugandiska byggare med de pengar hon fick för tygerna hon hade med sig från Sydsudan. Det var den första affären hon gjorde med sina broderier, nu fortsätter hon sy och säljer allt hon gör på den lokala marknaden i bosättningen.
– Jag måste ju försörja barnen. Men jag odlar också så att vi kan komplettera maten från UNHCR med bra grönsaker, säger Debora.
Hon pekar mot det lilla grönsakslandet bredvid en av hyddorna. Där sticker bladen från majs-, okra- och pumpaplantor upp.

UNHCR är ändå aktiva i Uganda trots att landet saknar flyktingläger, de byar som byggs av flyktingarna kallas bosättningar:

För att komplettera flyktingarnas näringsintag finns FN:s livsmedelsprogram WFP närvarande i bosättningarna och delar ut mat. Även andra biståndsorganisationer finns på plats och erbjuder bland annat traumabehandling av krigsskadade och skolgång.

Så klart finns problem i Uganda, det är ett land som lider av stora mått korruption, värre än den svenska:

Men även om det tycks svårt att stävja korruptionen så har det med åren blivit tydligt att flyktingar som får frihet även är lönsamma för samhällsekonomin.

---
– 80 procent av de som jobbar med flyktingarna kommer härifrån. Det byggs nya vägar och fler hotell behövs för de enskilda organisationer och andra besökare som kommer hit. Marknaderna har fått ett uppsving och det pågår handel mellan flyktingarna och lokalbefolkningen, säger Titus Jogo, som är säker på att flyktingar är bra för den lokala ekonomin.

Och det viktigaste av allt med Ugandas flyktingpolitik:

Utmärkande för de boende i bosättningarna Adjumanidistriktet, i norra Uganda, där de flesta flyktingbosättningarna i landet finns, är att människornas ögon inte avspeglar den desperation och uppgivenhet man ofta möter i traditionella flyktingläger.

Forskare från Oxford sammnfattar det de kommit fram till av att studera Ugandas flyktingmottagning:

Av de flyktingar som Oxfordforskarna intervjuade var 60 procent egenföretagare, 39 procent anställda och bara en procent arbetslösa. Av flyktingarna i Kampala var 78 procent självförsörjande och tog inte emot något stöd alls från UNHCR.
I rapporten ”Refugee Economies, Rethinking Popular Assumptions” konstaterar Oxfordforskaren Alexander Betts att även om Ugandas flyktingpolitik inte är helt perfekt så visar den vilka positiva effekter fri ekonomisk rörlighet för flyktingar kan ge.
– Aktiva yrkesmänniskor som får utveckla sina talanger är också lättare att repatriera till hemlandet när oroligheterna upphört, än de som tillbringat flera år med att passivt ta emot matransoner i ett flyktingläger, säger Alexander Betts i en intervju med nyhetsbyrån Irin News.

Det skamliga europeiska gnället över flyktingar saknas nästan helt i Uganda:

Någon motsvarighet till den på senare år hetsiga debatt i Europa om hur man ska klara av flyktingströmmarna finns inte i Uganda. Troligen beror det på att landsbygds­befolkningen i landets norra och västra delar gynnas ekonomiskt av bosättningarna. Fler får jobb och infrastrukturen förbättras.
Ugandierna är också av tradition vänliga och generösa mot främlingar. Många vet själva hur det är att vara på flykt.

En italiensk hjälparbetare uttrycker precis vad jag tänker när jag möter ugandisk flyktingmottagning, både på plats och när jag läser om den:

– När jag tänker på hur det gnälls över båtflyktingarna i mitt eget hemland Italien och faktiskt i hela Europa så blir jag nästan förbannad. I det här landet har de på kort tid tagit emot omkring 150 000 flyktingar från Sydsudan, och flyktingarna har lika snabbt visat vilken inneboende kraft överlevare har, säger hon.

 Börja din helg med riktigt upplyftande läsning! Här hittar du hela reportaget.

Debora syr och broderar och har startat eget i sömnadsbranschen: ”Jag måste ju försörja barnen. Men jag odlar också så att vi kan komplettera maten från UNHCR”, säger Debora Ayuen. (Foto: Åsa Sjöström)

* unga män ursäktas i Sverige till exempel om de bränner bilar, misshandlar folk med för dem misshaglig religion och sextrakasserar kvinnor och homosexuella män med sin "utsatta" situation", "traumatisering" (som om alla traumatiserade människor begår övergrepp det är ju  i allmänhet tvärtom!) och "kultur".  Att de är unga män och dessa är benägna till brott mer än andra oavsett levnadsförhållanden, nämns dock sällan.
**Bara de starkaste överlever det svenska vårdmonstret. Tur att de flesta är ovanligt starka.