 |
| Ack, att få knyppla utan tidspress! |
Ibland känns det som om jag vore född på medeltiden med dess uppfattning om tid, lite ungefärlig så där. Då får jag en tydlig bild av hur jag står stilla medan allt omkring mig bara rusar runt med ljusets hastighet. I mitt fall kallas denna upplevelse vardag.
Jag har inte alls känslan av att mina åsikter helt och hållet sammanfaller med de gängse under medeltiden. Det är bara den här tidsuppfattningen som får mig att känna det som om jag vore född i rätt kropp men fel tid. Däremot tycker jag modet var snyggt i medeltidens Frankrike. Alla män var klädda i Thomas di Leva- kaftaner och roliga mössor. Ingen gick någonsin utan mössa. När man badade, även utomhus i sjöar och vattendrag, hade man hatt- badhatt. Men i övrigt inte en tråd på kroppen.
Barocken var ju inte en tid då det europeiska badandet stod i fokus, som jag redan skrivit om, men även under barocken var modet stiligt. Både män och kvinnor klädde sig vackert. Naturligtvis gällde detta bara för dem som hade råd. Kläder var dyra eftersom allt var handgjort. Människors arbetskraft kostar så mycket mer än maskiner. Tänk alla spetsar som syns på barockporträtten. Allt handknypplat, ofta av flitiga nunnor i nuvarande Belgien.
Knyppling kräver den där medeltida tiden som är ungefärlig, precis som alla hantverk av hög kvalitet. Den uppfanns mycket riktigt under sen medeltid i Italien. Därifrån kom den till Flandern där belgiska knypplerskor kunde få tag i de finaste lingarnet till de skira arbetena. I dag finns ingen som kan spinna så tunna trådar av lin längre så de tunnaste trådarna är nu av bomull, maskiner är billigare än människor, men de fixar inte allt lika bra.
Jag har aldrig känt att åldrandet är något att skrämmas av. Antagligen för att jag inbillar mig att när pensionen börjar betalas ut kommer min tid att komma i takt med tiden runt omkring mig. Då ska jag knyppla och sticka och spinna och väva och smida i min egen lilla hytta som jag timrat alldeles själv. Kanske kommer min tid aldrig att gå i takt med den tid som omger mig. Men som dröm är den skön att ha och något att se fram emot; tiden när allt runt omkring slutat rusa och jag sitter med vännerna vid en knyppeldyna och låter skira spetsar långsamt växa fram, glömsk av den tid som sakta rinner ut i evighetens hav.
Jag har inte alls känslan av att mina åsikter helt och hållet sammanfaller med de gängse under medeltiden. Det är bara den här tidsuppfattningen som får mig att känna det som om jag vore född i rätt kropp men fel tid. Däremot tycker jag modet var snyggt i medeltidens Frankrike. Alla män var klädda i Thomas di Leva- kaftaner och roliga mössor. Ingen gick någonsin utan mössa. När man badade, även utomhus i sjöar och vattendrag, hade man hatt- badhatt. Men i övrigt inte en tråd på kroppen.
Barocken var ju inte en tid då det europeiska badandet stod i fokus, som jag redan skrivit om, men även under barocken var modet stiligt. Både män och kvinnor klädde sig vackert. Naturligtvis gällde detta bara för dem som hade råd. Kläder var dyra eftersom allt var handgjort. Människors arbetskraft kostar så mycket mer än maskiner. Tänk alla spetsar som syns på barockporträtten. Allt handknypplat, ofta av flitiga nunnor i nuvarande Belgien.
Knyppling kräver den där medeltida tiden som är ungefärlig, precis som alla hantverk av hög kvalitet. Den uppfanns mycket riktigt under sen medeltid i Italien. Därifrån kom den till Flandern där belgiska knypplerskor kunde få tag i de finaste lingarnet till de skira arbetena. I dag finns ingen som kan spinna så tunna trådar av lin längre så de tunnaste trådarna är nu av bomull, maskiner är billigare än människor, men de fixar inte allt lika bra.
Jag har aldrig känt att åldrandet är något att skrämmas av. Antagligen för att jag inbillar mig att när pensionen börjar betalas ut kommer min tid att komma i takt med tiden runt omkring mig. Då ska jag knyppla och sticka och spinna och väva och smida i min egen lilla hytta som jag timrat alldeles själv. Kanske kommer min tid aldrig att gå i takt med den tid som omger mig. Men som dröm är den skön att ha och något att se fram emot; tiden när allt runt omkring slutat rusa och jag sitter med vännerna vid en knyppeldyna och låter skira spetsar långsamt växa fram, glömsk av den tid som sakta rinner ut i evighetens hav.
 |
| Kvinna knypplar av Caspar Netscher från 1664. |
Det här är en återutsändning av en bloggpost från 2010. Rebella har läst min gamla blogg under sommaren och då tittade jag själv in. Nu och då kommer jag att reprisera inlägg som jag ser som en favorit och som fortfarande håller av olika anledningar. Detta är ett sådant inlägg.
När du knypplar i din timmerstuga som pensionär, då gör du det i evighet. Våran varande här är ett varande i evighet.Utan oss skulle något fattas i evigheten så som om ett droppe fattas i oceanen är inte oceanen komplett.
SvaraRaderaDet är ett oändlig privilegie att ha varit delaktig i varandet i evigheten.Den insikten räcker långt , det betyder att vi genom att ha existerat har lämnat ett märke i evighet. Vi är inte individer i evighetens perspektiv utan bärare av livet, vars existens är följden av alla tidiga existenser från det första ögonblicket när livet föddes på jorden.
Det finns bara ett liv med oändliga variationer, men det var ett enda urcell som är stammodern för allt detta och vi är med i detta i evighet.
Tack Markku för ord jag behövde just nu.
RaderaÅlderskrisande Mia
Och att inte glömma våran kroppar, vilka är gjorda av miljarder år gamla atomer födda inom solar som exploderade till stjärnstoft.
SvaraRaderaOch när vi dör återgår materialet i våran kroppar till ett evigt kretslopp. Deras halveringstid är ofattbar antal miljarder år, bärande ett minne av allt dom har varit byggstenar i.
Jag hoppas att även jag kommer att finna ett för mig passande variant av timmerstugan,där jag kan knyppla med min variant av den iden, innan den här tiden och varandeformen tar slut för att sammanfatta all som har varit.
Funderingar av temat evighet.
Tänkvärt! Tack för de orden , Markku!
RaderaSpot on Alma, mycket var dåligt på medeltiden men vissa saker var fantastiskt och färgstarka ;)
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=JjzRLYcYi04
Många sagor och delvis Tolkien hämtar ju sin näring från medeltiden, medeltidsdagar/veckor och festivaler verkar populära bland vissa unga, medeltidsveckan på Gotland startades av en kyrklig dam som föreslog att ett medeltida musik upptäde skulle ske i tidstypiska kläder och vissa ungdommar blev helt facinerade av detta och verkar älska tidsepoken, Elin exempelvis syr sina kläder själv (ylle kjolar mm) och fottar sig själv i sina fina kläder för hon är fotograf till yrket.
https://www.youtube.com/watch?v=VjreNnpg3gs
Om kläderna har jag hört att grova rejäla sådana medeltida kunde hålla en livstid och det är naturligtvis lite annorlunda mot idag när slit och släng gäller, så att dom var dyra kanske inte spelade så stor roll ,du hade dom hela livet.men storföretagen i vår egen tid hade nog tyck det var dåligt för lönsamheten om en jacka varade livet ut om den var så rejäl att den gick att laga om den gick i sönder.
mycket från tiden kloster,kyrkor,borgar,hus var byggt i sten , byggda att stå nästan för evigt, här i Helsingborg har vi Jacob Hansens hus byggt i första hälten av 1600-talet som inte blev ner brännt i dom många dansk/svenska krigen, lite annorlunda mot hureshus och radhuslängor av idag som får rivas och byggas nytt efter 50 år eller så.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Jacob_Hansens_hus
Ja mycket idag är ohållbart, hörde på radion idag om hur det är omöjligt att återanvända och återvinna många av dagens moderna textilier: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2778&artikel=6506632
RaderaUnder 16- och 1700-talen auktionerades begagnade kläder ut och kostade ganska mycket. Minsta lilla tråd togs till vara för textilier var arbetsintensiva att framställa och gjordes av hållbara material.
Men om vi använder den teknik vi har idag kan vi bygga ännu bättre och ännu mer hållbart, liksom vi kan göra ännu hållbarare kläder fast det gynnar inte det som kallas "tillväxt" men borde heta ekonomisk cancer.
Intressant radio program, jo affärer lockar ju med vad som är "billigt" men ofta är det så att man får vad man betalar för och det är ju som du säger vi har vävstolar mm som är avancerade så hållbart rejält borde inte vara problem. mormor stoppade och lagade strumpor förr, men säger att det inte är lönt mer strumporna är för tunna att lagas och billiga.
RaderaPrecis så är det, de går sönder av att lagas , numera stoppar jag bara hemstickade rejäla sockar eller jättefina köpestrumpor av fina material.
RaderaKnyppling som en väg mot andra mål.
SvaraRaderaKorsning,vridning,nål,korsning,vridning......................
Skön söndag till er
Precis så är det, en meditation med knyppeldyna. Är febrig men vädret fint. Sover i solen som en gammal dam på konvalescenthem för att orka med kvällens begivenheter i Björkfors kyrka.
Radera