torsdag 6 oktober 2016

Den goda ämbetsmannen

Axel Oxenstierna rikskansler .

 
Axel Oxenstierna var ett administrativt geni. En i mina ögon oerhört attraktiv egenskap och något som jag helt saknar. Den perfekta sekreteraren har jag alltid drömt om att få råd att anställa. Miss Lemon, fröken Janson eller för den delen en butler som Jeeves, som alltid fixar allt och ständigt är steget före så inget kan gå fel varken på resor, i vardagen eller, som i Oxenstiernas fall; ett helt land på svältgränsen med en arme på ständiga krigståg runt Nordeuropa. Och dessutom gör de detta med en sådan elegant lätthet att det verkar komma helt utan ansträngning.

Det gör det säkerligen inte. Oxenstierna och alla effektiva miss Lemonar har sannolikt sovit mindre
Anna Bååt, 11 barn och stenslott att sköta.
än genomsnittet och arbetat betydligt mer än normalt. Axel Oxenstierna behövde dock inte bekymra sig om att få familjelivet att fungera, han var ju gift med Anna Åkesdotter Bååt som tog hand om det medeltida stenslottet och hela hushållet på , som det verkar, helt egen hand. Även hon måste ha varit ett under av organisationsförmåga ett slott kräver sin tjänstefolksstyrka och så hon måste ha frusit! Vi bygger inte för inte helst hus av trä i Norden.

Kanske är det just det där med det kalla stenslottet som fick mig att särskilt lägga märke till Oxenstierna efter den senaste veckans strul med värmepannan. Det, och detta intressanta program om hans politiska arv, Men det jag mest vill uppmärksamma honom för är omutligheten. Alla dessa miss Lemonar, fröken Jansonar och Jeevesar i fiktionen är fullkomligt omutliga. De har lön för sitt arbete och de är helt ointagliga för fusk och fjäsk. Oxenstierna var därmed mer än ett geni, han var ett mirakel. Han lyckades nämligen göra omutligheten och myndigheters fullkomliga integritet till regel och normalfall i detta lilla kungarike som i det mesta hade förutsättningar att bli en lika genomkorrumperad stat som de allra flesta stater är ännu idag.

Oxenstiernas ämbetsverk var oantastliga och det fanns en yrkesstolthet hos de anställda som gjorde omutligheten till regel och mutligheten* till sällsynta undantag. Att arbeta på det kungliga Postverket gav ingen skyhög lön men en status av fullkomlig otadlighet. Min pappas forna kollega, och vår gemensamma vän, Nicke skriver stolt POSTILJON som sin titel, för en postiljon är en ämbetsman med integritet och värdighet. Alla får sin post, fattig som rik.

Lantmätare som aldrig blir lyktgubbe.
Ett annat mig närstående exempel är lantmätare. De är noggranna och blir inte alltid älskade när grannfejderna flammar upp, men de få lantmätare som låtit sig mutas dömdes i svensk folklore till eviga straff. De blev förvisade till lyktgubbens trista tjänst att skrämma nattvandrare med sina irrbloss där de i all oändlighet måste sona sin tadlighet på bottenlösa myrar. Och hur många lyktgubbar har du stött på på sistone? Inte många!

Där ser man hur Axel Oxienstiernas arv lever bland svenska myndigheter. Detta är inte bara föremål för yrkesstolthet, det är ett fundament för demokratin. Korruption skapar ingen trygghet något som är demokratins förutsättning. Låt oss hoppas att de olyckskorpar som kraxar om att den tiden börjar vara förbi när en tjänsteman i Sverige inte kunde påverkas av tulpaner, tårar  eller tusenlappar under bordet har fel.
En ovanlig mutlig* lantmätare, nu för evigt lyktgubbe som straff.
* Bara en sådan sak som att vi i Sverige aldrig säger mutlig eller tadlig visar hur viktig Oxenstiernas tid som kansler var.

4 kommentarer:

  1. I sanning en god förvaltare Gustav II Adolf skriver i ett brev till Axel: Det vore att önska att flere funnes, som med samma beskedenhet, trohet och vett saken hanterade; tvivelsfritt vore det, att riksens tjänst och allas vår välfärd då säkrare stode.

    ett instrument, mig av Gudi givet, många tunga saker igenom att lykta.

    och anförtror honom sin .."åminnelse och de sinas välfärd"

    Och lyssnade på Radio programmet som var intressant :)

    Det sägs enligt vad jag läst att kvinnor här i norden alltid haft en rellativt starkt plats i jämnförelse med syrror längre ner på kontinenten, och misstänker att borgfruar som Anna Bååt är en del av ett sådant historiskt arv. Christina Piper i änn högre grad tycker jag, som var ett par huvuden vassare än maken carl Piper .

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Christina_Piper

    Ja Axel Oxenstierna grundade svenska postverket, som numera är det utskällda postnord, hur kunde det bli så tossigt ? jag tror det har med nutidens fixering att göra vid lönsamhet och vinst. Gustav adolf såg det på ett annat sätt..när en stad har många visa byggs den upp (säger skriften) tror han kände till det ;)i modern tappning skulle väl det ordspråket lyda:- när bank direktörerna blir många glädjer sig folket ;)

    https://www.youtube.com/watch?v=ParPPYMzfQM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo oförvitliga ämbetsmän finns inte längre nu är det säljare och kunder hela dagen lång.Postverket är en affär band tusen andra. Pinsamt dåligt blev det. Maggie Thatchers inflytande är skrämmande stort fortfarande. Nordiska kvinnor hade nog en starkare position i samhället än längre söderut. Det var också kvinnorna i Norden som först tog till sig kristendomen och rika kvinnor donerade ofta till olika kyrkliga verksamheter som kloster och flickskolor.

      Radera
  2. Kan bara hålla med Alma, tror knappast det gamla stam/klan tänket var så speciellt vänligt mot kvinnor, mer ansedda män hade ju många frillor ett slags stamtänkande som fortfarande finns på sitt håll i världen , som också gör att kvinnor som inte passade männen riktigt (inte behagar tillräckligt) kunde bli försmådda bortträngda och barnen hamna i armod, där var ju äktenskapet en juridisk positiv kraft för kvinnor på brons/järnålder misstänker jag. att långhusen ersattes av egna hyddor och lerhus vittnar om en ny självbild. man och kvinna som lever ihop och ville ha lite privatliv, ingen slump att kvinnor börjar dyka upp flitigt på runstenar vid vikingatiden och att moss offer alltmer överges. bättre att tillbe han som "höljer sig i ljus" än gamla gudar som vill ha människo offer.

    https://www.youtube.com/watch?v=41iCNb5D81g

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och kvinnor hade ju i den mer systematiska mytologin bara Hels vite att vänta efter döden, bara män kom till Valhall. När man påstått att kvinnor fick det sämre av kristendomen tror jag på mycket goda grunder att det är fel.

      Mycket få animistiska samhällen har tillämpat verklig jämlikhet mellan man och kvinna. Det exempel som brukar dras på "matriarkat" Trobrianderna har som sed att kvinnor vid giftermål får sina framtänder utslagna av mannen. Någon motsvarande stympning sker inte av mannen som ser ogift ut livet ut. Det tyder på något helt annat än jämlikhet och inte alls på "matriarkat".

      Man brukar också anföra gravskicket att män och kvinnor började begravas isär, kvinnor på Nordsidan av kyrkan , män på södra sidan när man förut begravts tillsammans. Men detta skick beror nog främst på att man ansåg äktenskapet upplöst i och med döden. I många kulturer blir kvinnan evigt mannens egendom.

      Man slutade också med högreståndsseden att bränna/döda frun när mannen dog som den muslimske resenären Ahmad ibn Fadlan bevittnade https://sv.wikipedia.org/wiki/Ahmad_ibn_Fadlan

      Nordsidan av kyrkan är dessutom Maria-sidan. Maria och Johannes står i traditionella bilder från korsfästelsen på varsin sida av korset. Det vanliga är då att Maria står på norra sidan /till vänster om korset framifrån sett) och Johannes på södra sidan (höger framifrån sett) (Rebella visade dock en medeltida bild en gång där det var "fel" dessutom hade Maria fler än två armar.

      Det var också norra sidan i kyrkan som var kvinnosidan och södra männens. En jämlikhet som inte förekommer inom judendom och islam där kvinnor ska befinna sig bakom männen i synagogan/moskén.

      De arkeologer som tror kvinnors nordsida är "sämre" än männens sydsida är fast i ett tänk som inte präglats av kristen tro. Men kyrkliga och kristna begravningar är förstås präglade av kristen tro och inte hedniska tankar om Hels iskalla rike vs. det varma gästabudet i Valhall.

      Radera