Lydia Baxter- en öppen dörr till ett eget rum

Dagens kalenderflicka är Lydia Baxter (1809-1874) amerikansk baptist och poet som skrev den vackra psalmen: O, djup av nåd O, Gud hos dig att porten öppen står för mig, för mig, för mig, står öppen ock för mig. (There is A Gate that Stands Ajar). Precis som sin namne Lydia Lithell skrev hon sina mest älskade psalmer medan hon låg sjuk. Precis som om dödens närhet manar fram kreativitet och klarsyn som livets mångahanda skymmer när man är frisk. Eller behövde dessa kvinnor helt enkelt sjuksängens ro för att hinna skriva?

Virginia Woolf skriver i essän "A Room of One's Own" om kvinnors brist på en egen privat sfär där de kan få vara ifred. En kvinna ska alltid vara i beredskap och allltid ha något att göra. Att-göra listan blir aldrig färdigkryssad. För varje avslutad uppgift kommer minst två nya. Vår tid kräver minst lika mycket av kvinnor som Lydia Baxters 1800-tal.

Vi har mer lättskötta hem men då krävs också större insatser av oss och vi har mindre tid i hemmet eftersom våra arbeten ofta kräver mer än heltids insats. Vi ska inte bara knäskura golven vi ska helst också byta dem lite då och då. Vi ska inte bara ha hela och rena kläder vi ska också följa modets allt snabbare och nyckfullare växlingar. Vi ska inte bara vara hela och rena vi ska också vara vältränade och helst gå omkring med tio kilos undervikt. Men inte så mycket att vi tappar fertiliteten för vi ska ha några väluppfostrade barn också som klarar sig i skolan och utövar någon karaktärsdanande idrott eller annan aktivitet som dans, ridning eller körsång.

Lydia Baxter låg på sitt sjukläger och funderade. Nu kunde hon inte längre ens försöka kryssa för att-göra-listorna. Hade hon ens något existensberättigande utan att bidra till hushållet? För Lydia Baxter blev nåden stor under denna kreativa sjukdomstid som ledde till hennes död. Nåden; att få för intet det som är värt allt. Inget finns som en människa kan göra för att nå himmelen på egen hand. Den är en gåva av Guds kärlek som älskade oss först.

 Även den som inget alls kan göra, inte ens skriva dikter och sånger på sin sjukbädd, har ett absolut värde i Guds älskande ögon och kan denna person inte få ett eget rum på jorden, står ingen enda dörr öppen för henne, finns dock en port på glänt till ett rum som är förberett för henne. Porten till Guds rike:

Den öppen står för varje själ
som nådens ord anammar,
för rik och fattig, kung och träl,
för alla folk och stammar.