onsdag 13 december 2017

Kazuo Ishiguro och människovärdet

Jag hade hoppats kunna ha en adventskalender i år men den stora tröttheten tillät inte det. Jag vill ändå skriva denna lediga luciamorgon med två krassliga pojkar hemma. Ni känner kanske till denna känsla av oceaner av tid, även om man med förnuftet vet att dessa oceaner snabbt förvandlas till en liten frusen pöl när man sätter sig framför en skärm. Jag tar dock Gud i hågen och riskerar att oceanen torkar ut denna morgon.

Årets nobelpris har engagerat mig mer än på länge eftersom jag sedan Berg i fjärran varit förtjust i Kazuo Ishiguro och inte hunnit läsa hans senaste Begraven jätte-förrän nu. Nu går dessutom hans Never let me go som radioföljetong i repris i en uppläsning som jag fängslades av redan första gången den gick. Jag läser också hans Den otröstade en gång till, fastnade inte för den första gången jag började på den. Nu är det tydligen en bättre period i livet för mig att läsa den för jag lägger inte undan den, utan roas till och med av den Kafkaliknande drömatmosfären och den ständiga frustrationen över att aldrig komma till skott för den stackars konsertpianisten på besök i vad jag uppfattar som Prag, men det kan nog vara vilken stor kulturstad i forna Österrike-Ungern som helst.

Dessa romaner har som gemensamt tema "vad är en människa" Svenska akademin har gjort ett val av en författare som faktiskt gör verklig nytta för mänskligheten. Jag hoppas denna trend, som varit extra tydlig sedan Svetlana Aleksievitj  2015 *, håller i sig och att vi slipper dystra misantroper som Mo Yan och Elfriede Jellinek i fortsättningen. Kazuo Ishiguro var för mig helt otippad eftersom han är så lättläst och populär, obegripligt varför jag håller fast vid den fördomen efter val som Tranströmer, Aleksievitj, Lessing och Jean- Marie Clézio. Men jag är oförbätterlig och blev åter förvånad över att ännu en favorit belönats.**

Alltså är Ishiguro  sedan länge en storfavorit. Från klarhet till klarhet skriver han in sig i litteraturhistorien och det allra bästa han skrivit är Begravd jätte. Aldrig tidigare har frågan "vad är en människa?" pentrerats djupare av honom. Detta till trots mot att han alltid tagit upp dessa frågor på ett briljant sätt. De flesta känner väl till Återstoden av dagen, åtminstone som film, där människans värdighet står i centrum när den perfekte butlern Stevens  ställs mot nazismens människoförakt och måste omvärdera hela sitt pliktstyrda liv. Immanuel Kant kritiseras här så elegant att det knappt märks, men efter denna läsning finner jag att jag plötsligt hittar argument mot Kants pliktideal, vilket tidigare var svårare för mig utan att känna mig som den ansvarslösa Slösa eller en flumpedagog från 1970-talet. Så inte är det så att Ishiguro inte kunde ta upp dessa frågor förut, tvärtom har de varit en ledstjärna i allt han skrivit : romaner, noveller, sångtexter och filmmanus.

Ändå står för mig Begravd jätte fram som hans hittills mest mästerliga roman på temat. Jag vill absolut inte spoila hans fantastiska intrigbygge men vågar mig ändå på att diskutera teman ur romanen. Vill ni slippa minsta lilla hint om boken, sluta då läsa NU. För här måste jag presentera litteraturhistoriens mest gripande kärlekspar, Beatrice och Axl. Fast de inte ens kan minnas sin ungdoms passion och hur deras unga starka kroppars såg ut eller kändes, älskar de varandra med en respekt som jag aldrig mött i fiktionen, bara  i verkligheten, tidigare.

I ett Britannien som börjat skakas om efter pax kung Arthur ger de älskande sig ut på en resa till sin son, som de knappt minns. De möter ormar som delar på sig och åter blir en enda, träsktroll, häxor och drakar men ändå är miljön realistisk med sår och feber, svält och mörker. Det regnar och plötsligt övergår det i solsken precis som våren är. De sover i rökiga stugor, fuktiga jordhålor och ruiner från Arturs glansdagar.  De äter goda måltider bland vänner och fiender, krigare och läkekvinnor. Glömskan är en gäckande skugga, en tät dimma som ibland lättar något över de allra äldsta och Axl och Beatrice finner skärvor ur sitt liv som de långsamt pusslar ihop till ett ofullständigt minne av kämpande uthållig kärlek. Ja, det låter som fantasy och visst är det det; en gammaldags allegorisk fantasy i Bunyan-stil men helt utan dennes förakt för mänsklig svaghet.

Efter läsningen kvarstår frågan om vad en människa är om hon befinner sig i glömskans dimma. Är vi bara en produkt av våra minnen, kemiska processer i hjärnan som lämnat sina spår? Eller kan vi, som Axl och Beatrice, ändå älska det vi glömt? Är vi fortfarande människor när senilitetens dimma lägger sig över oss eller är det barmhärtigast att låta resten av kroppens funktioner få hjälp med att upphöra, som alferna tycker i en nyckelscen i romanen? Kan ett samhälle leva med sina kollektiva minnen eller måste de förträngas för att vanliga människor , som Axl och Beatrice, ska få leva sina lugna liv i kärlek och gemenskap? Finns det en annan lösning än glömskan eller den hämndlystna fixeringen vid historien? Den kristna försoningfrågan har sällan belysts så tydligt i en roman. Har du inte läst Begravd jätte, gör det! Om du gjort det hoppas jag du kan kommentera nedan och ge ditt bidrag till de tankar som väcktes av romanen hos mig.

Har du läst den ska du också lyssna till Läsarpoddens samtal om romanen.
Bildresultat

*även om jag tycker att Bob Dylan var ett felval står han ju för något gott för mänskligheten och han har säkert gjort en hel del för fred och försoning.

** antagligen är det någon slags inverterad snobbism hos mig, inte kul att se den rakt i sitt fula ansikte när jag står framför spegeln.

21 kommentarer:

  1. Kul att höra av dig Alma, kan inte säga att jag känner till Kazuo Ishiguro, såg bara att han fått pris och läst lite löst om honom på nätet, men ska absolut fördjupa mig i läsarpodden och få lite mer info om Kazuo.

    Läste däremot och kollade om ekonomi priset Richard Thaler som jag tyckte var intressant som talar om beteendeekonomi, han förklara att merparten ekonomer utgår från att människor och deras ekonomiska beslut skulle vara väldigt fyrkantigt och rationellt som thaler upptäckt är fel, exempelvis kan människor avstå väldigt lönsamma arbeten och ta lågbetalda jobb kanske för att få mer tid med familjen eller annat som ju är känsloargument som då får styra mer än "fakta", på gott och ont förklara thaler bostads bubblor där folk känner och tror att hus/lägenhetspriser kommer att gå upp hela tiden är någon slags känslomässig övetro det med på marknaden.

    Som amatör astronom läste jag för många år sedan om LIGO (Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory) och bygge av en jättelik maskin eller mätinstrument som skulle försöka upptäcka om gravitations vågor finns i universum, som man nu funnit och fick nobelpriset för.. så snart blir det väl ett helt nytt koncept att utforska universum på och vissa forskare kan titulera sig gravitations astronomer ;)

    Men ska absolut läsa mer om Kazuo Ishiguro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kommer att älska Begravd jätte. Fantasy med djup och insikt insatt i en historisk period som vi båda fascineras av, Kung Arthurs, eller strax efter hans död. Forttfarande lever en del av hans riddare när romanen utspelar sig.

      Radera
    2. Har du läst Daniel Kahnemanns Tänka fort och långsamt? Han fick ekonomipriset för typ 15 år sedan. Thaler och Khanemann har jobbat tillsammans och kommer fram till samma sak: nationalekonomin ägnar sig åt fantasikalkyler. Människor fungerar inte så tex bortser ekonomerna från att mäniskor vill ge utan att få tillbaka. De bortser från att vi inte gör realistiska kalkyker utan styrs av rädsla att förlora det vi har etc.

      Radera
  2. Lyssnade på Patrik Hagman och Joel halldorfs pod och den var intressant, Kazuo Ishiguro verkar ha klämt in mycket i sin bok allt från Tolkiens värld till Kung Arthur :)

    Har inte läst Daniel Kahnemann, men förstår av Thaler att han har en sammarbets partner han lärt av och det måste nog vara Daniel. Fick en aha upplevelse härförleden...

    https://www.youtube.com/watch?v=1GGjEagUim0

    Som tala till mej, bättre att ge pengarna till dom som inget har som verkar uppskatta hjälp och hjälper tillbaka istället för att skänka sina slantar till dom rika som verkar sakna uppskattning , Mycket Thaleriansk ekonomisyn Alma :)

    Hittade ett sådant här spännande projekt där man kan vara med och investera (crowdfunding) , som jag ska testa, mestadels solceller/batterier till fattiga länder som saknar energinät, spännande tycker jag :)

    https://www.jointrine.com/campaigns

    Hoppas ni får en go Jul du och familjen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, snälla Lars! Jag önskar också dig en God jul!

      Som sagt, är Begravd jätte en bk i din smak som rymmer mycket, men ändå inte alls är så lång som Sagan om ringen. 400 sidor räcker för att presentera Beatrices och Axls värld plus alla intressanta frågor om livets mål och mening av vilka läsarpodden och jag bara tagit upp en bråkdel. SÅ BRA BOK!

      Den blir garanterat snart film, Ishiguros böcker blir ju det ibland. och sedan är jag säker på att den blir grunden till datorspel, den är so m gjord för det. Så läs innan dina inre bilder blir förstörda av andras idéer!

      Radera
    2. Apropå projektet har jag bekanta här som uppfinner saker drivna av solceller tex pumpar och borrar till brunnar. De är med i Equmenia, förut Missionskyrkan, och är ofta i Indien där de stöder en flickskola men nyss var de i Kina och installerade solcellsdrivna och vindkraftsdrivna pumpar och elgeneratorer.

      Radera
  3. Önskar er verkligen, och alla människor av god vilja, ett gott nytt år. Och djuren.
    Fick ”Never let me go” i julklapp. Har sett filmen och den var så sorglig på ett alldeles speciellt sätt..undrar om jag klarar att läsa boken.
    Råkade se slutet av en dokumentär ”Human” som finns på SVT play. Det lilla jag såg var så fruktansvärt starkt och vackert. Rekommenderas.
    Klaus S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gott nytt år på dej också Klaus :) såg en trailer på Human som verkar kul/ intressant, ska nog se den idag, ja man har ju ledighet och tid så här i jul och nyårs tid.

      Radera
    2. Tack för nyårshälsning och TV-tips. Ser allt jag ser på PLAY efter tips från andra numera. Har inte riktig ork till annat för på play kan man pausa när man blir trött.

      Radera
    3. Never Let Me Go är tung läsning och ändå lättläst. De stora frågorna om vad en människa är tas åter upp på ett drabbande sätt. Jag har inte sett filmen men har för mig att Ishiguro själv skrev manus till den så den gör nog bken viss rättvisa även om boken nästan alltid är innehållsrikare än filmen.

      Radera
  4. Lättnad ha dig ens litet gran tillbaka.

    Kände igen samurajen i butlers gestalt i Aterstoden av dagen. Samma lojalitet , lojalitet ( eller tjänande)som identitet, oavsett vad mastern håller på av.
    Samma med Tredje Rikets icke natzi officerarna. Lydnad som identitet skrev Hannah Ardent i "Banala Ondskan" om Eichmann, vilket övriga världen hade svårt att förstå. Men krävs det inte något likadant från kristna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, så snällt av dig!

      Apropå Samurajems lydnad: Vi kristna är ju kallade till frihet och ansvar också, inet bara lydnad. Samvetet är överordnat lydnaden. "Man måste lyda Gud mer än människor" sa ju de första kristna därav förföljelse från det annars ganska religiöst toleranta romerska styret.

      Butlern Stevens börjar bli medveten om den gränsen för lydnad i boken Återstoden av dagen.

      Radera
  5. jo Markku
    Kärlek,offer, lojalitet kan ju vara olika sidor av samma mynt tänker jag, se på polisväsendet här i Sverige som alltmer lämnar arenan till kriminella gäng , man skulle behöva mer " Christ ist erstanden"
    Polisyrket kan vara farligt men är man räddhågen går det ju inte och vem ger sitt liv för 20.000 kr/månaden, sekulära förklaringar att pengar duger gott och människor behöver ingen gud ?....fail .

    https://www.youtube.com/watch?v=4I2MyucFH4g

    Korset och korfästelse kan drabba vem som helst , olyckligt äktenskap eller en polis som försökte skydda oskyliga, men vi hör så lite om sådan för jag tror vi lever i en ego centrerad tid där lydnad och offer är "konstigt", tori Amos frågar, varför korsfäster vi oss själva ?

    https://www.youtube.com/watch?v=jhSM1MrNxp0

    För att ibland sker det inga förändringar utan offer och lydnad..är mitt svar ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så klart rätt. Med den korrektion som det egna ansvaret ger är det så vi måste leva. Som de där lärarna i Never Let Me Go som försöker göra sitt bästa för att ge klonerna ett värdigt liv och slåss för deras rätt till ett människovärde finns det alltid något utrymme att välja det goda. Det kostar alltid på, men jag vill tro att det är värt besväret.

      Radera
    2. Jag citerera mitt eget motto här på bloggen som stöd till dig: "for the growing good of the world is partly dependent on unhistoric acts; and that things are not so ill with you and me as they might have been, is half owing to the number who lived faithfully a hidden life, and rest in unvisited tombs." George Eliot: Middlemarch, the concluding lines.

      Radera
    3. Helt Rätt Alma,läser detta i dagens tidningsskörd:

      http://www.varldenidag.se/nyheter/alice-teodorescu-normer-behovs-i-segregerat-sverige/repraC!hRtyWF4j0natl2cQlcE2Lw/

      http://www.gp.se/ledare/en-rättsstat-som-kapitulerat-1.5116249

      Ja dom gamla riddarna skrattar nog hjälmen av sig i sin himmel över nutids människan och jag får nog konstatera att dessa gamla hästburna har mer evighetsvärde än dagens snömos...det du känner är rätt är rätt liksom :/

      Radera
    4. Fast samtidigt är vi, också enligt statistik, snällare mot varandra nu än någonsin. Samtidigt har så många vuxna kapitulerat inför dem som utnyttjar denna ökade vänlighet för sina syften. Jag blir så less på mesiga myndigheter som låter vanliga männsikor , som de där kvinnorna, stå för tryggheten, ja de nästan kräver det, men de vågar inet at itu med dem som hotar, förstör och sabbar utan kräver bara mer och mer av oss andra.

      Radera
    5. jo det finns ju "sociala kontrakt" vi betalar och politikerna lovar att stå för en hel mängd service för dom pengarna, men vanstyre är nog inte fel att säga på många håll. Damen jag känner med svår diabetes var tvungen och amputera ena benet för något år sedan och jag var med henne på akuten, där hon låg i korridoren i några dagar och många med henne, där var människor som var sjuka och illamånde som låg och kräktes och andra som åt i sina sängar meter bort, gamla som bajsat på sig och sköterskorna satte hastigt upp en lös skärm att arbeta bakom medans människor gick precis förbi osv osv matvagnen kom förbi 2 ggr om dagen och kasta av lite mackor och dricka, knappast bra mat för en diabetiker eller andra sjuka, men så har det sett ut här i Helsingborg i 10 år trots att sjukhusledningen fått viten och lovar att förändra. som du säger så får ju duktiga sköterskor bära hela lasset och tyvärr också ta all skäll för att ansvariga mer eller mindre saboterat vården, som förut fungerade.Har läst att det finns människor som vägrar lämna anhöriga till äldreomsorg som har riktigt dåligt rykte, man väljer att vårda själv, ev gå ner i arbetstid mm. och det är i sanning mesiga myndigheter som inte klarar av att vara makthavare och styrelsemän. På stadsvapnena och flaggorna sitter fortfarande lejonet som symbol , men i verkligheten har kisen förlorat klöset tycks det mej ;)

      Radera
    6. Usch, vad hemskt! Jag undrar också vad viten gör för nytta om de bara betalas ut och business as usual bara fortsätter pågå. Kanske har KD rätt om att förstatliga vården?

      Radera
  6. Har inget att säga om Ishiguro, har varken läst eller lyssnat. Men gott nytt år!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma , Rebella! Om du vill lyssna så finns Never Let Me Go på sverigesradioplay ett tag till.

      Radera