Missionsbefallning

Esters bok 8:17 I varje provins och i varje stad dit kungens befallning och förordning nådde blev glädjen stor bland judarna: de höll fest och firade högtid. Många ur de andra folken i landet utgav sig för att vara judar, eftersom de hade gripits av fruktan för judarna.

Shah Xerxes hade nog inte alls tänkt sig att utfärda en missionsbefallning när han lyssnade till Esters nödrop och utfärdade den förordning som räddade det judiska folket från Hamans utrotningsförsök. Men så blev det. En alternativ översättning till att "utge sig för att vara judar" är "konverterade till judendomen". Kanske var det nu den stora judiska proselytgemenskapen uppstod.

Vi vet att det fanns judiska proselyter i hela shah Xerxes forna rike när Jesus och hans lärjungar firade påsk i Jerusalem. Vi vet också att judarnas landsförvisning till Babylonien och Persien påverkade judendomen på många sätt; det vi kallar Gamla testamentet skrevs ner  och zoroastriska tankar om livet efter döden, änglar och demoner, himmel och helvete utmanade den judiska föreställningen om livet och döden. Esters bok ger ett tidigt vittnesbörd om hur kulturer berikar varandra till och med när den ena gruppen är tvångsförvisad och den andra har ett stort övertag. 

Vi har ju färskare exempel på detta hur "man är mans gamman" även i fasansfulla övergrepp och bråddjupa sociala klyftor. Det som de flesta tänker på är väl den afroamerikanska kulturens oöverblickbara inflytande på hela världens kultur trots att kulturmötet var allt annat än frivilligt. Så har också afroamerikaner genom tiderna identifierat sig med judarnas landsförvisning till Babylon där

 "De som höll oss fångna
bad oss att sjunga,

de som släpat bort oss

bad om glada visor:

”Sjung för oss en sång från Sion!”

 Men det var ju, som Esters bok visar, inte bara fångvaktarna som  påverkade fångarna. Precis som den amerikanska religiösa och sekulära musiktraditionen skulle vara en helt annan utan de forna slavarnas bidrag, skulle Mellanösterns, och i förlängningen hela världens, kultur påverkas i omätligt stor grad av den lilla hatade och envetna folkgruppen som dömts till generationer i landsflykt.

Här i Esters bok ser vi alltså ett tydligt exempel på hur redan hundratals år innan Jesus firar sin sista påsk i Jerusalem  Gud förbereder och söker upp alla människor på alla möjliga och upptänkliga sätt. Gud är inte bara intresserad av ett fåtal hängivna anhängare, hen vill nå hela världen med sin kärlek (läs här hos Underbara Clara vad hon skriver om den saken idag). och det har alltid varit Guds ärende men när Jesus går kärlekens svåra väg till Jerusalem blir detta ärende tydligt på ett nytt sätt. Vi får se hur Gud inte drar sig för något när det gäller att visa sin kärlek till hela skapelsen och samtidigt besegra hela skapelsens fiender.