tisdag 25 februari 2020

Fettisdag

Psaltaren 86: 11-13
Visa mig, Herre, din väg,
så att jag kan vandra i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda ditt namn.
Jag vill tacka dig, Herre, min Gud,
av allt mitt hjärta
och alltid ära ditt namn,
ty din godhet mot mig är stor,
du räddar mig ur dödsrikets djup.
Vi vandrar vidare med Jesus mot Jerusalem med glädje, bön och tacksamhet som karta. Idag och här firar vi fettisdag med en skidtur och semlor. Med skidor mot Jerusalem låter som en tokig idé i sann karnevalstradition. Semlor likaså. Och det är ju förstås precis vad det är. Semlor och skidutflykt tillhör fastlagens uppsluppna infall i sin mest älskvärda form. 

Jag tänker på hur olika Gud och fienden,Världen, är varandra. Världens eviga gravallvar som gör det lustigaste skämt till en elakhet och den gladaste min till en grotesk mask, tål inte tanter som åker skidor till minne av Jesu sista vandring till Jerusalem. Världen vill inte bjuda på semlor utan dåligt samvete. Okej, ät semlor men spy genast upp dem i självförakt och kroppshat. Och åker du skidor ska det vara på tid och för att bli i fysisk toppform inför badsäsongen inte som ett uttryck för glädje och avkoppling. I Världen ska man anstränga sig till det yttersta för att sedan aldrig få känna sig varken nöjd eller glad eftersom allt är en tävling där bara vinnaren har rätt att vara glad, en mycket kort stund.

Gud är tvärtom och bjuder i stället upp till dans inför fastan. Kyrkoårets fastlag är en dans på gravens rand, javisst. Men det är en dans i glädje bara för glädjens egen skull "ty din godhet mot mig är stor, du räddar mig ur dödsrikets djup." Visst kan man sälja semlor och skidor. Men något säger mig att ingen säjer eller köper en tant som åker skidor till Jerusalem med en semla som färdkost och glädje, bön och tacksamhet som karta.
Soweto Gospel Choir sjunger Umbombela: "It speaks of cross-border trains taking people into exile, and it recognises the pain of lovers and families left behind." Fettisdagens dans på gravens rand mellan karnevalsyra och djupaste allvar illustreras väl av denna dansanta sorgesång. Ta dig tid att följa hela den lilla filmberättelse som presenteras i klippet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar