11 mars 1884

Denna dag föddes Lewi Pethrus som Petrus Lewi Johansson. Han var son till arbetare och genom hela sitt liv var det i den samhällsklassen han umgicks. Jo, han blev ledare för pingstväckelsen i Sverige och startade det som nu är KD, men pingstvänner var i början nästan aldrig något annat än arbetare, bönder och annat småfolk. Ja, en stor del av rörelsen bestod , och består, av det Marx kallade trasproletariatet. Många missbrukare och hemlösa har hittat sitt hem i Pingst och Lewi Petrhus stiftelse,

Lewi Pethrus 1937.*

numera LP-verksamheten arbetar uteslutande med dessa grupper; misshandlade kvinnor och barn, missbrukare, fattiga, hemlösa. Pingst har också en stor del nykonverterade medlemmar födda i andra länder än Sverige.

Jag tror det blivit så eftersom Lewi Pethrus själv kom från dessa förhållanden. Det spelar stor roll att ledaren själv är av den samhällsklass hen leder. Men John och Charles Wesley var av lägre tjänstemannaklass och de nådde just arbetarklassen med sin Metodistförkunnelse. Det går alltså att nå ut och omvända sitt klassperspektiv för Jesu skull. Metodismen och Pingst följer i själva verket en kristen tradition den fd. rabbinen Paulus skriver i 1 Korinthierbrevet 1: 26:

Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma.

Samtidigt som vi minns Lewi Petrhus och tackar Gud för hans  födelsedag firar judarna Purimsfest där drottning Ester/Hasada och hennes kusin Mordokaj står i centrum. De var två personer ur en utsatt etnisk minoritet som vid tiden för Esters bok var utsatt för ett försök till folkmord. Man kan knappt tänka sig en mer utsatt minoritet, det finns de som har det lika svårt, men värre än hatet mot judar finns det nog inte genom historien.

Jag tänker att en orsak är detta som belyses just i Esters bok 3: 1-4 :

Någon tid senare hedrade kung Xerxes agagiten Haman, Hammedatas son: han befordrade honom och gav honom högre rang än någon av sina furstar. Alla ämbetsmännen vid Kungliga porten föll ner i vördnad inför Haman, så som kungen befallt. Men Mordokaj föll inte ner inför honom. Ämbetsmännen i Kungliga porten frågade Mordokaj varför han trotsade kungens befallning. Dag efter dag talade de med honom utan att han lyssnade till dem. Då underrättade de Haman för att se om Mordokajs skäl skulle godtas: han hade sagt dem att han var jude.

Mordokaj vägrade bete sig som en underdånig slav inför Haman med hänvisning till sin judiska tro. En jude böjer sig bara inför Gud. Haman vill därefter döda hela detta folk som vägrar buga för honom och hans likar. På samma sätt har Pingstvänner föraktats sedan dag ett. När människor som borde skämmas slutar med det och hittar en helt annan social arena, en som inte räknas av dem som är vana att vördas och avundas, blir de hatade.

Jag har på sistone fått upp ögonen för hur litteraturen i stor utsträckning beskriver alla kristna som tar sin tro på allvar som skurkar, hycklare, mördare, barnaskändare och tjuvar. Jag kan inte på rak arm ens hitta fem skildringar av pingstvänner som är okej människor. Nu är romaner inte dokumentära men nog är det ett tecken på Hamans sinnelag att det inte finns en enda icketroende författare som klarar av att skildra komplexa pingstvänner, laestadianer eller "vanliga" kristna som tar sin tro på allvar. Alla är de tvådimensionella klippdockor som antingen är korkade och lurade offer, eller elaka, genomruttna förövare av de grövsta brott-gärna mot barn.

Jag menar förstås inte att det inte finns sådana kristna, så klart gör det det. Men det finns sådana människor i alla samhällsskikt och bland alla etniciteter ändå är det så att i litteraturen är vissa etniciteter aldrig elaka medan andra aldrig är goda. Numera vågar få skriva om elaka judar som Dickens Fagin i Oliver Twist, men alla de hycklande puritanska kristna som förekom hos Dickens lever vidare i litteraturen utan att någonsin nyanseras.

Om vi räknar P-O Enquists roman Lewis resa som ett undantag från denna regel kan vi fundera på varför han skriver som han gör? Jag gissar att hans klassbakgrund , men också hans bakgrund som kommande från en periferi i Sverige, visserligen den mest litterärt avancerade periferin, i norra Västerbotten (Sara Lidman, Torgny Lindgren m.fl.) spelar roll för hans nyanserade skildring.

Det normala är ändå att Ingmar Bergmans hatiska skildringar av kristna är det normala i litteraturen och PO Enquist är ett undantag. Varför? Jag tror att  Haman och Moordokaj är svaret, den som är medveten om att vara Guds barn bugar bara för Gud. Det sades till och med under antiken att det var dumt att köpa en judisk slav (de första kristna var ju i majoritet judar) eftersom det var att köpa sig en herre i huset. De ansågs arbetssamma och välutbildade, men de var aldrig underdåniga. Att köpa en judisk slav var , som man sa, "att köpa sig en herre."

Alla gamla värkbrutna gruvarbetare, rallare, järnvägsarbetare, restaurangarbetare, vårdarbetare och gamla missbrukare som flockas i frikyrkorna har tappat respekten för de lyckade medelklassmänniskorna i så stort mått att de inte längre bryr sig om att de inte passar in i normen. Alla som framhärdar i att hellre vara gästfria än att ha Instagram-stajlade hem, alla som bekymrar sig för hur de ska ha frid med Gud snarare än att passa in i de sociala kretsar som räknas, alla före detta muslimer som gråter av glädje varje gång de får höra eller sjunga om Jesus i stället för att bli ghetto-coola krönikörer, alla som hellre jobbar ideellt på fritiden än putsar på varumärken med "rätt umgänge", alla som ser fram emot sommarens stora tältmöten med bön, lovsång och bibelstudier i stället för nästa utrikesresa, alla som drömmer om att jobba på barnhem i sina forna hemländer i stället för att drömma om att bli rika och alla  som sparar länge för att ha råd med en tyst retreat med Tidegärden som bönbok några sommardagar stör hela det kapitalistiska systemets logik.

Lewi Pethrus störde alla som vant sig vid att bli bugade för. Han inte bara vägrade stå med mössan i hand, annat än inför Gud, han gick dessutom åt ett helt annat håll och satte mössorna på tiotusentals människor som knappt ens haft en mössa att hålla i handen. Han bytte ut sitt slavnamn till ett eget lärjungenamn - och ännu förfasar sig eliten. 

För som Paulus skriver i  1Kor 1: 27-31:

Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.

 Lewi Pethrus sång "Löftena kunna ej svika" blir förstås denna dags sång.

 * Bilden kommer härifrån: Av Fotograf okänd - Erik Lindorm, Gustaf V och hans tid 1907-1918. Stockholm 1936, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=9492587