3 mars 1985 II

Jag har tänkt mycket på äktenskapet på senaste tiden och det beror bland annat på att Emma Audas kommit med sin doktorsavhandling som aviserades i denna artikel 2016. Nu har den kommit och här finns en matig artikel om hennes tankar nu när hon är färdigdisputerad. Det är dock inte bara denna avhandling utan också det faktum att vi varit gifta så länge nu att jag börjar se  finesser med äktenskapet som inte märks förrän efter många år tillsammans. Just att vi haft ett hem med öppen dörr är en sak som Audas tar upp. Gifta par är inte till bara för sin egen lilla skull utan vi är en del av kyrkans helhet.

Vad jag har saknat en teologi kring äktenskapet värd namnet. En teologi som ser det jag ser i både lyckliga och olyckliga parförhållanden. Det är ju tragiskt att en man som levt i celibat hela livet kan räknas som en auktoritet på området* men det är väl för att det saknats seriös konkurrens tills nu. Sarah Coakley, en av nutidens viktigaste teologer,  skriver intressant om hur treenigheten manifesteras i människans böneliv och hur vi ska förstå Paulus ord om "här är inte man eller kvinna-alla är ni ett i Kristus" som en beskrivning av detta böneliv. Men praktisk äktenskapsrådgivning har vi mest fått från oinformerat håll, dvs från en man i livslångt frivilligt celibat.*

En orsak till denna bristsjukdom i teologin är säkerligen att Bibeln inte säger något om äktenskapet. Man kan leta sig fördärvad efter samlevnadsråd för gifta par. Inte ens en rimlig ritual för vigsel finns upptecknad i Mose, i övrigt så detaljerade, lag. Exempelvis barnlöshet, en stor fråga för många par, tas ju upp enbart när de får en gudomlig lösning. Det är så klart bra med mirakel, men alla andra barnlösa? Mose lag reglerar allt möjligt men inte adoption. Man kan kanske hävda att detta profetord handlar om utsatta kvinnor, varav värst utsatta var barnlösa änkor/övergivna:

Jesaja 54 : 1-6 Jubla, du ofruktsamma,

som aldrig har fått barn,

brist ut i jubelrop,

du som aldrig har fött!

Den övergivna skall få fler barn

än den gifta kvinnan,

säger Herren.

Gör mer plats åt ditt tält,

spänn ut dina tältdukar,

snåla inte,

gör linorna längre,

slå ner pluggarna stadigt.

Åt söder och norr skall du utbreda dig,

dina ättlingar skall fördriva de främmande folken

och bosätta sig i de övergivna städerna.

Var inte rädd, du skall inte behöva skämmas,

blygs inte, du skall inte förödmjukas.

Nej, du skall glömma din ungdoms skam,

inte mer minnas änketidens smälek.

Ty din man är han som har skapat dig,

han vars namn är Herren Sebaot,

din befriare är Israels Helige,

han som kallas hela jordens Gud.

Herren kallar på dig,

övergivna och olyckliga kvinna.

Inte sviker man sin ungdoms hustru,

säger din Gud.

Men det står ju tydligt och klart att det är bilden av denna socialt utsatta kvinna som får illustrera Guds förhållande till de troende, till alla de som är "födda i Jerusalem". Någon lösning för övergivna , därmed barnlösa, eller änkor som inte hade barn i livet, finns inte att hämta i Bibelns värld annat än allmosor,  frivilliga socialbidrag till behövande.

Jesus går till storms mot skilsmässor som utsatte kvinnor för denna sociala rättslöshet där även barnen togs ifrån dem, de ägdes ju av mannen. För män är Mose lags skilsmässa superenkel, för kvinnan finns inte den möjligheten-hon är ju i detta "äktenskap" en ägodel. Men sedan säger Jesus inte mycket om äktenskap och samliv.

Tvärtom tar han upp celibatet som en möjlighet, vilket var en främmande tanke i den tidens judendom utom i vissa sekter som Essénerna. De fariséer som Jesu diskuterar med här tyckte essénerna var virrpannor och heretiker. På ett eller annat sätt blev varje man gift och vid denna tid var judar i allmänhet monogama:

Matteus 19:5-12  Och han fortsatte: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.” De frågade: ”Varför har i så fall Mose bestämt att mannen skall skriva ett skilsmässobrev för att skilja sig?” Han svarade: ”Därför att ni är så förstockade tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare.”

Lärjungarna sade: ”Om mannens ställning till hustrun är sådan är det bäst att inte gifta sig.” Han svarade: ”Alla kan inte tillägna sig detta, utan bara de som har fått den gåvan. Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta.” **

Att Jesus här öppnar en dörr för frivilligt celibat kan jag se, men knappast att han uttalar en doktrin om att celibat är bättre än äktenskap som är en vanlig vantolkning av detta enda Jesus säger om äktenskap. Lärjungarna tycker att ett någorlunda jämställt äktenskap känns som en fångenskap: "ska jag också bli slav i förhållande till min slav?" tänker de. Och för dem som ser ett parförhållande på lika villkor som så ofantligt jobbigt öppnar Jesus dörren till att vara ogift, eventuellt utan kastration.

För att sammanfatta vad jag läser ut av detta Jesusord om äktenskap verkar han mena:
1. Äktenskapet är en del av den goda skapelsen och inte ett resultat av syndafallet. Alltså går det bort att kvinnan ska vara underställd i ett slavförhållande till mannen som i berättelsen om syndafallet är kvinnans straff för sin del i detta:

”Stor skall jag göra din möda

när du är havande,

med smärta skall du föda dina barn.

Din man skall du åtrå,

och han skall råda över dig.”

2. Äktenskapet binder mannen lika hårt till kvinnan som kvinnan är bunden till mannen. Det är ett livslångt åtagande som mannen inte kan komma undan med ett enkelt skilsmässobrev. Ett slags jämlikhet skall alltså råda mellan mannen och kvinnan i äktenskapet.

3. En man kan också vara otrogen. Han kan dessutom vara otrogen till och med när han längtar efter en annan kvinna. Alltså går den helt och hållet accepterade prostitutionen bort, enligt detta Jesus-ord. Om en man kan vara otrogen mot sitt äktenskap genom tankar hur mycket otrognare är han då inte tillsammans med en prostituerad? detta läser jag in här eftersom Paulus senare förtydligar detta med prostitution.

4. "Tillfälliga äktenskap" med prostituerade vid tempel och heliga platser som det mellan Juda och Tamar (eller i dagens Iran) går bort.

5. Det är gåva och inte en förbannelse att vara en kvinnlig man, en kastrat. (Oj, vad detta ord har missbrukats i kyrkomusiken!)

5. Äktenskap ska ingås frivilligt. Man ska välja äktenskap om man vill men man kan också välja celibat. Den vägen är öppen och möjlig. Celibat är ingen nödlösning utan en gåva.

6. De två ska vara ett. Detta är ett gåtfullare uttryck än man av gammal vana ser vid första ögonkastet. Sarah Coakley går in på detta i sin God, Sexuality and the Self. Jag nöjer mig här med att säga att det är en del av att bli ett med Kristus, Treenighetens mysterium och människans djupaste längtan, den efter Gud.

*Kroppens teologi av Johannes Paulus II

** Detta skriftställe har av någon anledning blivit ett tillhygge mot homosexuella. Gåtfullt hur det kommer sig eftersom det här handlar om kastrerade män. Än i denna dag, i tex Indien, kastreras fattiga gossebarn för att utnyttjas i prostitution, eller så kan män också kastrera sig frivilligt för att nå en speciell religiös status som Hijeras. I Mose lag ansågs kastrater rituellt orena vare sig det var medfött eller förvärvat på något sätt. Jag antar att bristen på allmänbildning gör denna tolkning möjlig. Med ett minimum av allmänbildning är den inte möjlig eftersom homosexuella inte är kastrerade och även kvinnor kan vara homosexuella.