-En glad amatörs tankar kring Bach, Bibeln, barockridning och andra barocka företeelser
tisdag 3 mars 2020
3 mars 1985 III
Hur äktenskap ska ingås och hur ekonomin i äktenskapet ska se ut säger Bibeln inte ett dugg om. Det mesta som ses som kristen äktenskapssyn är helt frånvarande i Bibeln. I GT problematiseras aldrig att män gifter sig med många kvinnor. David fördöms inte för att han skaffade sig nya fruar hela tiden eller för att han rövade sin första fru Mikal från hennes man Paltiel, nej han fördömdes för att han tog Batseba från Uria och lät mörda honom. Deras första barn dör pga detta. Men snabbt som ögat fick de ändå Salomo tillsammans.
Jesus kritiserar inte detta annat än implicit , av det lärjungarna funnit viktigt att föra vidare om Jesu undervisning framgår bara det stycke om äktenskap, skilsmässa och celibat som jag tidigare tog upp.
På samma sätt lämnas vi i sticket av Bibeln och teologin hela tiden om vi vill studera äktenskapssyn. Fördömer kristendomen änkebränning. JA, men står det något om det i Bibeln? NEJ. Fördömer Bibeln skilsmässor? NEJ i GT JA i NT. Fördömer kyrkan skilsmässor: JA och NEJ. Fördömer kyrkan månggifte JA. Gör Bibeln det: NEJ i GT implicit JA i GT. GT tar inte ens upp frågan, bara redovisar rader av män gifta med flera kvinnor. Äktenskapet tycks vara mycket intressantare för oss än för Bibelns författare.
Kyrkan lär en massa om äktenskapet men på vilken grund? Väldigt lite har studerats i frågan och under tidens gång har äktenskapets konstruktion inneburit katastrofer för kvinnor och barn, och även en och annan man, att det bara förutsatts att det romerska äktenskapet är detsamma som kyrkans teologiska utgångspunkt i fråga om mäns och kvinnors relation till varandra. Äktenskap har i de flesta länder och kulturer varit ett livslångt slaveri för kvinnor och brudköp är fortfarande en vanlig sedvänja på jorden. Barnen som föds i dessa "äktenskap" ägs av mannen och vid eventuell skilsmässa lämnas kvinnan ensam och utstött ur samhällsgemenskapen.
På samma sätt tiger Bibeln om alla "incels" som naturligtvis måste ha funnits i ett samhälle där en rik man kunde ha mängder av fruar. Kvinnorna dog förstås också ofta tidigt i livet precis som flickor och kvinnor oftare dör i förtid även idag i starkt patriarkala kulturer där de idag inte ens tillåts födas. Ca 30 miljoner kinesiska män "blir över idag" pga ettbarnspolitiken och selektiv abort som lett till ett gigantiskt mansöverskott. Prostitution verkade inte bara gälla ogifta män utan ansågs okej för gifta män (men naturligtvis inte för kvinnor) vilket berättelsen om Tamar och Juda berättar för oss. Ogifta män måste alltså ha överflödat i detta samhälle men inte ett ord sägs om dem i Mose lag. Var de bara menade som "kanonmat"? Samhällen med många "incels" blir ju krigiska.
Jonathan Lindström menar att bronsålderns och vikingatidens plundringståg drevs av dessa "incels" som rövade fruar. Precis så berättar Bibeln om en incident där en hel stam bestraffades med massmord och rövande av kvinnor och flcikebarn. I Domarboken 19-21 i Bibeln kan vi läsa om hur män ur Benjamins stam först våldtar och mördar en kvinna och sedan bestraffas Benjamins stam med ett folkmordskrig där alla kvinnor dödas eller rövas bort. För att "lösa" problemet med dessa ogifta män utrotas en klan, utom fyrahundra flickebarn som blir benjaminiternas nya fruar och de som ändå blev utan fick röva sig flickor vid en tempelhögtid där flickor dansade.
Inte ens de som berättar denna historia, som lika gärna kunde handla om Daesh eller Boko Haram idag, visar sympati för dessa handlingar. Det vi lär oss är dock att Mose lag inte var användbar för att hålla ordning på männens kvinnohat, i mångt och mycket för att Mose lag inte adresserade dessa problem. Vi har alltså väldigt lite att gå på när vi bygger en teologi kring äktenskapet om vi letar i Bibeln.
Men jag anser att det är hög tid att diskutera dessa frågor. om hur vi ska leva tillsammans. Vi har till exempel många polygama män i Europa idag. Hur ska kyrkan möta dessa familjebildningar? Staten är en sak men kyrkan? Skilsmässor, har vi verkligen som kyrklig gemenskap talat färdigt om dem? Jag finner att hopplösa äktenskap, oftast där kvinnan lider och borde ha lämnat för länge sedan, av många kristna uppmuntras att fortsätta. Varför? Seriellt polygama män som Dag Sandahl kan räknas till de "äkta renläriga" eftersom de ifrågasätter samkönade äktenskap. Vad svarar vi som kyrka på detta?
Och den största frågan, just nu: vad gör vi med alla dessa män som begår och begått övergrepp på kvinnor och barn, ibland till och med i Jesu namn? Jean Vanier är bara den senaste i raden.
*Återigen Kroppens teologi av Johannes Paulus II
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar