Beatrice I av Burgund

Tidigare har jag bekänt att jag är fascinerad av Burgund sedan barndomen då jag följde Ville , Valle och Viktor på deras äventyr i TV. Viktor, en levande docka, var ju tillverkad i Burgund på 1300-talet. Många av Burgunds drottningar har dessutom varit framstående och en av dem var Beatrice I (1143-1184). Hennes liv är som en medeltida saga: från en

Besançon där Beatrice levde och dog som Burgunds härskarinna *

grym början till ett lyckligt slut. 

Som så många andra medeltida barn blev hon tidigt föräldralös , 1148, och som många andra prinsessor blev hon därmed regent redan som småbarn. Hennes förmyndare var hennes farbror och han kompletterade sagobilden genom att vara grym. Han höll lilla Beatrice i någon slags husarrest och intrigerade för att bli "kalif i stället för kalifen". Den femåriga Beatrice hade förstås inte mycket att sätta emot men Fredrik Barbarossa, som blev kung i Tyskland 1152  och senare blev  Tysk-Romerska rikets kejsare försökte ingripa 1152 genom att byta ut den elake farbror Vilhelm med en annan förmyndare, men förgäves. Lilla nioåriga Beatrice  fortsatte sin husarrest i ett år tills Fredrik Barbarossa helt enkelt utnämnde sig själv till hennes förmyndare 1153.

Tre år senare gifte han sig med Beatrice vilket ju inte känns så fräscht men allt tyder på att hon fick en självständig roll och när hennes make besegrat hennes farbror Vilhelm tog hon tillbaka makten över sitt rike. Hon blev fri att råda över sitt liv tvärtemot vad man fördomsfullt ofta tror om Medeltiden. Ju mer jag läser om denna tid desto mer ser jag att kvinnans roll inte alls var betydligt sämre än under andra perioder. Ibland tror jag nästan att tidigt 1900-tal var den sämsta perioden för kvinnligheten. Jag har förstås fel, det är bara mängden av ilskna skrifter mot kvinnans  rösträtt som gör den tiden så tydligt misogyn medan de kvinnor vi stöter på i historien förstås hade exceptionella livsvillkor. Fast det gäller förstås också männen.

Något måste ändå ha hänt på 1800-talet när man skrev historia. I stort sett alla kvinnor försvann ur historien medan mediokra män trädde fram i deras ställe. Ett anekdotiskt exempel på detta är att jag visste namnet på Albrecht av Mecklenburg och Erik av Pommern som barn medan den mäktiga unionsdrottningen Margareta, hon som valdes till "Sveriges rätta husbonde" 1387, inte fanns i mitt lilla historienördiga medvetande. Någon gång på vägen mellan hennes regeringstid och min barndom hade Margareta slarvats bort medan hennes adoptivson fastnat som unionskung. 

Ett annat ännu tydligare exempel är förstås Dantes Beatrice som i hans Komedi är hjälten som räddar Dante men i ett modernt datorspel blivit en "damsell in distress" som ska räddas av Dante ur Inferno. Det retar mig oerhört . Det visar att vi behöver läsa mer Dante för att förstå att medeltidens kvinnor inte nödvändigtvis var mer förtryckta än dagens. Högättade barn giftes bort i späd ålder men det var inte exklusivt för kvinnor att gifta sig tidigt. Erik av Pommern var exempelvis inblandad i försök att gifta bort den sjuårige tyske prinsen Fredrik med sin släkting Hedvig. Av politiska skäl, så klart. De små barnen hade inget att säga till om. Erik av Pommern gifte sig sedermera med en av de viktigaste regenterna under svensk medeltid, Filippa av England. Hon är förstås ännu mer bortglömd än Margareta. Och det är vår tid som glömt henne, under medeltiden var hon känd och högt aktad

Lilla trettonåriga Beatrice av Burgund verkar alltså ha ingått en lyckad och hyfsat jämställd allians med Fredrik Barbarossa och när han blev tysk-romersk kejsare blev hon krönt till kejsarinna. Makens trupper tog tillbaka Burgund från den onde förmyndaren och sedan fick hon styra sitt Burgund, där hon också bodde, fram till sin död. Jo , en lycklig saga , en sådan som anstår en flicka som heter Beatrice, den lyckosamma.

Viktor, dockan från Burgund, längst till vänster.

 

 

* Bild: Av Jean-Pol GRANDMONT - Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=16356721