Lydia

 "Den eld som vår frälsare tände ska föras från vän och till vän.

Till alla han budskapet sände som själv han ju bjuder oss än:

Gå ut i hela världen förkunnande mitt ord 

för allt som Fadern skapat, för folken på vår jord.

Än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror."

Lydia av Filippi, ortodox ikon.

 

Ett märkligt uttryck finns vilket kallar missionärer från exempelvis Afrika som kommer till Sverige för "mission i retur". Vilket svammel. Det är ju svenskar som utför mission i retur, i Afrika var de kristna medan vi stampade vadmal och blotade för god äring i norr. Likaså var många samer och kväner tidigt kristna. Fast när väckelserörelsernas historia berättas framställs det som om Laestadius tvångsdöpte samer i norr vilket ju är ren förfalskning av fakta. Tvärtom fick vi längst i norr tidigt kontakter med kristna i öst vilket syns på spåtrummor från norr där rádin áhccin bardni(den rådande faderns son) ser ut som tidiga bysantinska bilder av Jesus som en skägglös herde med ett lamm på axeln. Men som helhet var Norden ändå sena att höra om Jesus medan afrikaner var bland de allra första att anamma kristendomen.

Den etiopiska hovmannen som Filippus träffar strax efter den första  Pingstdagen var också tidigare än  den första dokumenterade européen att höra och ta till sig evangelium. Ändå envisas i stort sett alla västerlänningar att se på kristendomen och kristen mission som en europeisk religion som påtvingats afrikaner som gick i sin lyckliga barnsliga ovetskap om synd och nåd innan missionärer dök upp med svettiga kostymer, glaspärlor och psalmböcker år artonhundrakallt.

När jag en enda gång i livet mötte en kristen internationell superkändis Josiah Kibira började han genast berätta om hur kristendomen hade urgamla rötter i Afrika. Jag förstod i mitt ganska obildade tonårshjärta att detta var viktigt för honom att betona: kristendomen är en afrikansk religion. Han berättade att när Lydia, som den första européen blev kristen hade Etiopien redan hört evangelium. I Etiopien och Nordafrika växte sedan den speciellla andlighet som tidigt anammades av Kelterna / Galaterna. Klosterrörelsen på 300-talet spreds till de keltiska Brittiska öarna och missionsivern var där stor.

Det sägs att keltiska munkar satte sig i båtar utan segel och roder och bad om att Gud skulle föra dem till rätt plats. Den rätta platsen blev ibland en kust i Norge och mycket tyder på att keltiska kristna kom till Småland redan innan Ansgar landsteg i Birka. I Småland lade dessa missionärer grunden till Växjö stift. Det är alltså inte mer än rätt att kristna i Europa ger tillbaka en del av det vi har fått från Afrika.

Lydia är dagens namnsdag då vi minns den första på europeisk mark som  blev kristen. Det nämns att hon var från Thyatira som ligger i Mindre Asien i nuvarande Turkiet därifrån hade hon dock flyttat till den grekiska staden Filippi i Makedonien. Allt detta visar på det alldeles självklara som glöms bort när man påstår att kristendomen är en europeisk religion: kristendomen började inte i Europa. Jesus var inte europé. Han föddes i provinsen Judéen och växte upp i Galliléen långt från den tidens centrum, Rom. Kristendomens vagga låg runt östra Medelhavet , inte minst i norra Afrika.

Den första européen att starta en församling var alltså en kvinna född i Mindre Asien, så här berättas det om henne i Apostlagärningarna:

En av dem hette Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade.

Hon och alla i hennes hus blev döpta, och sedan bad hon oss: »När ni nu har blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig.« Och hon gav sig inte.

 Tack sankta Lydia för att du inte gav dig så du blev den första församlingsledaren i Europa och förde vidare världens ljus tills det nådde oss i vårt kaamosmörker.

Ytterligare en Lydia-ikon