Stamtavlor

  

Detta är Adams släkttavla. Då Gud skapade människan gjorde han henne lik Gud.

Som man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa när de skapades.

När Adam var 130 år fick han en son som liknade honom och var hans avbild; han gav honom namnet Set. 

[---]

När Lemek var 182 år fick han en son.

Han gav honom namnet Noa, »ty«, sade han, »denne skall ge oss lättnad i vårt arbete och vår möda när vi brukar jorden som Herren har förbannat«.

Stamtavlor är inte så kul tycker många, men jag tillhör inte dem. I Bibelns stamtavlor , dessa koncentrat av livshistorier, läser min fantasi in romaner . Den här kortfattade sammanfattningen av de fyra första kapitlen av 1 Moseboken är typisk , speciellt när vi vet vad som hände Kain och Abel blir ju detta oerhört intressant. De två första namngivna barnen utelämnas, hur många fler? Det låter som om just Set är efterlängtad " en son som liknade honom". I det föregående mycket mer berättande kapitlet, säger Eva när han föds »Gud har skänkt mig ett nytt barn». 

En av julens mest spridda och älskade psalmer är också en stamtavlepsalm: Det är en ros utsprungen översatt till svenska av den mångbegåvade Thekla Knös (1815-1880). Jan Öjvind Swahn skriver i sin Den svenska julboken:

" Denna underbart folkligt religiösa lilla psalm hör till dem som vandalerna for hårdast fram med i den senaste svenska psalmboksutgåvan- här har jag givetvis återgett den i dess riktiga form, så som den översattes av Thekla Knös 1867."

Det är en ros utsprungen ur Jesse rot och stam,

fädren ren besjungen den står i tiden fram

 en blomma skär och blid

mitt i den kalla vinter  midnatts mörka tid.

Thekla Levinia Andrietta Knös översatte även många andra texter av olika slag från flera språk och skrev också egna texter från högstämt nationalromantiska "Ragnar Lodbrok", som gav henne första pris i en tävling utlyst av Svenska Akademien, som även delvis avlönade henne som författare,  till barnkammarrim som "Baka, baka liten kaka". Thekla vann förresten i samma tävling även andra priset för några kortare dikter.

Jan Öjvind Swahn är inte den enda som beundrade Knös. Per Daniel Amadeus Atterbom beskrev hennes  stil som bevis på att: ”det sena 1700-talets borgerligt realistiska lyrik aldrig helt hade tystats av romantikens nardusspråk eller tegnerismens trumpetfanfarer”.Hon var också en god vän till och mycket beundrad av Fredrika Bremer som tillhörde samma litterära sällskap som Thekla. I sällskapet Namnlösa sällskapet fick hon ärenamnet "Tant Thekla" och blev en god vän, ett  stöd och inspiration för unga författare som alltid var välkomna i hennes hem. 

Hon var själv intelligent och hade lätt att lära språk och musik, inte minst, redan i barndomshemmet lärde hon sig flera språk av sina välutbildade föräldrar Alida Maria Knös f. Olbers , salongsvärdinna sedan ungdomen och Gustav Knös, professor i grekiska och österländska språk. Hennes pappa fyllde faktiskt år just 30 december. Han dog dock redan när hon var 13 år gammal men familjens vän Erik Gustaf Geijer ordnade pension från Karl XIV Johan, som var en mycket förmögen man pga de plundringståg han deltagit i under Napoleon -krigen medan han var officer i franska armén, * så de kunde bo kvar i hemmet och utveckla salongsverksamheten.

Theklas uppväxt var alltså mycket intellektuellt stimulerande och hon kunde också försörja sig på sitt författarskap men när modern dog 1855 drabbades hon av en djup depression . När hon tillfrisknat från denna gjorde hon några av sina viktigaste bragder. 1867 översatte hon "Det är en ros utsprungen" och 1869 var hon med och bildade "Föreningen för sinnesslöas vård" som strävade efter att sinnesslöa skulle sluta kallas idioter och få en adekvat utbildning Föreningen är numera del av FUB, men det bildades också en stiftelse med syfte att på olika sätt stödja utvecklingsstörda. Man stödjer ekonomiskt forskning inom området och har ett särskilt program för doktorandstöd. Stiftelsen ger också ekonomiskt stöd till utbildning, utveckling och vård av enskilda personer med utvecklingsstörning. 

Tyvärr insjuknade hon åter i sin depression samma år och fick därför bo på hospitalet i Växjö fram till sin död 1880. Hon beskrevs som mycket vänlig och hjälpsam, näst intill självutplånande, hon ville till exempel inte följa tidens krinolinmode för att slippa ta så stor plats i tillvaron. Jag tänker att detta öde , svår sjukdom under lång tid efter en rik gärning, drabbat fler än Thekla Knös. ** Men kanske är det värt det? Ett stillsamt liv utan kreativitet och vänner, utan att göra gott mot andra, om än det levs i hundratals år, är det värt det? Jag tänker att Thekla Knös på många sätt och ännu i denna dag ger  «lättnad i vårt arbete och vår möda « och det är väl egentligen det lyckligaste slutet ett liv kan få att livsverket fortsätter att nya röster sjunger sångerna:

Om denna ros allena ljöd förr Jesaje ord,

att född av jungfrun rena han frälsa skall

vår jord.

Av Herrens nåd och makt oss detta under skedde

som oss profeten sagt.

Den späda rosen fina som doftar salighet,

i mörkret månde skina besegra dunkelhet.

Sann Gud och mänska sann,

oss arma mänskor frälsa från synd och död han kan.

Bild 1 och huvudsakligt info från Anders Jarlerts artikel i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, bild 2 Wikipedia.

 

 

*Han var också ägare av Gellivareverken med bl.a Meldersteins bruk från 1825 , den ende som fick bruket att bära sig pga sina möjligheter att investera i bruket. 

**Exempelvis Florence Nightingale som förutom att hon reformerade sjukvården och statistikvetenskapen, forskade i matematik och naturvetenskap och sedan blev sängliggande de sista trettio åren av sitt liv.