Språk

 

Vår Pingstallation så här på pingsaftonen där en pre-loved för oss ny vas får göra den traditionella pingst-ripan sällskap på den duk svärmoster Eva vävde på 1980-talet.

Språknördarnas största högtid är utan tvekan pingsten. Varje år reflekterar kyrkan över språkförbistring och maximal kommunikation. Från Babels splittring till pingstens enande av människornas språk vandrar kyrkan i Andens spår. När vi alla fick dricka av samma Ande började vi också förstå varandras språk.

Jag är ju språknörd, om det inte framgått tidigare.  Jag är också jul- påsk och pingstvän med allt vad det innebär dvs jag har även fått den minsta av Andens gåvor, tungotalet som på lingvistiska kallas glossolali. Numera vet jag att glossolali förekommer i många religioner men i denna artikel i Språktidningen utgår man från just det kristna tungotalet. Men man refererar också till forskning på schmaner och andra religioners tungotalare. Det visar sig i forskning att glossolali inte fungerar som vanliga språk:

"I USA undersökte forskare vid University of Pennsylvania hjärnorna på några försökspersoner samtidigt som dessa talar i tungor. Forskarna kan inte registrera samma aktivitet i hjärnan som normalt vid tal. Och de delar av hjärnan som aktiverades var snarare de som normalt brukar förknippas med känslomässig stimulans."

Jag tycker sådan här forskning är underbar. Själv brukade jag och min vän Åsa försöka hitta en grammatisk struktur i våra respektive språk och en viss syntax kunde vi spåra men vad orden betyder kom vi aldrig fram till, det är nog som det ska vara glossolalin låter ju analyserandet vila som forskningen visade. De olika berättelser om folk som talat främmande språk som uttytts av andra som också finns i artikeln, där det tycks som om ett av mina käraste språk, franskan, spelade en roll, har jag inte erfarit själv , men det är kanske för att jag inte är organiserad Pingstvän. I mina sammanhang är just tungotalet uppfattat som främst ett bönespråk i avskildhet som ingen annan hör.

Tungotal brukar förknippas med psykisk skörhet men forskning visar att katolska präster som talar i tungor inte är mer känslomässigt instabila än andra. Jag älskar sådana här forskningsrapporter; för det första att någon initierade dem, för det andra att de fick tag i försökspersoner och för det tredje att de faktiskt är praktiskt användbara i mitt liv. Den nördighet som krävs av alla inblandade parter gör mig glad eftersom jag anser språk vara en av de största gåvorna och gåtorna som vi människor har att förvalta.

Kommunikation är viktig mellan oss människor men det är också viktigt med ett eget inre rum som är så hemligt att bara min Ande förstår den kommunikation jag för med Gud. Jag vilar väldigt effektivt i bön och när min förbön blir svår pga böneämnets natur är det enda som hjälper glossolali. Det är således en stor tillgång för mig. Det är därför lite gåtfullt att inte alla kristna talar i tungor.  Jag kommer aldrig att förstå varför det är så olika, men jag antar att det hör ihop med alla andra intressanta skillnader som finns hos oss människor. En del är snabblärda och andra lär sig långsamt och bara till en viss nivå medan andra lär sig långsamt till enorma nivåer. Andra är urstarka utan minsta träning och lyfter lätt stora stenblock medan betydligt fler inte ens efter idog träning orkar med detta.  Några har underbart blankt svart hår, självlockigt hår medan jag , och många fler, har flygigt , elektriskt fjun i en obestämd färg. En del är sterila och andra jättefertila. En kort , en lång, en roliger man, en tråkiger tant, en glader tjej och sura grabbar finns alla i samma kyrka. En del kan inte gå andra springer marathon och däremellan finns hur många varianter som helst. Och är det något Anden kännetecknas av så är det kreativ mångfald och variation.

Alla talar alltså inte  i tungor, jag tror absolut inte på den gamla Pingsvänsmyten att bara de som gör det är riktiga kristna. Det är ju ett uselt tecken på sann tro i så fall eftersom även tex animistiska schamaner använder sig av tungotal. Det förekommer ju också glossolali i många religioner. Ibland liknar mitt tungotal mer det schamanistiska bruket för det pockar alltid på när jag ber för mina skadade djur och de lyssnar och lugnas av det. Jag vet ju att Gud kommunicerar med djuren och det tycks som om tungotalet fungerar bättre än vanligt språk med djuren , särskilt om de är skärrade. Även mina chinchillor lyssnade bättre på tungotal än på vanligt språk så det är inte bara de stora, mer pratsamma, flockdjuren hund och häst som lystrar till den lugna sången i Anden. 

Hur tacksam jag än är för tungotalet önskar jag att vi än en dag får uppleva den djupa förståelse mellan alla oss människor-och djur-  som visade sig den första Pingstdagen. Babels förbannelse var bruten och :

I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen.

När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas.

Utom sig av förvåning sade de:

»Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar?

Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas?

Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien,

från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom,

både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.«