Herren skall bevara dig
i livets alla skiften,
nu och för evigt.Ps. 121:8
Normaltid är en nymodighet som inte alls behövdes innan järnvägen kom. Därför kallades också normaltiden för järnvägstid från början. Innan denna nyårsdag 1879 fick nämligen varje järnväg ha en dubbel uppsättning tidsangivelser, en som följde platsens soltid och en omräkningstabell för tågtiden som hade en annan tidtabell. Det som gällde var fram till 1879 soltiden. Sverige är ju avlångt längs med longituderna så skillnaden mellan öst och väst var ändå bara 24 minuter. Men normaltiden förenklade ändå järnvägsarbetarnas situation och även resenärernas förstås. Allt blev effektivare med samma tid i hela riket och numera i hela centraleuropa (sedan 1979).
I Mälardalen tycks normaltiden ha tagits emot med jämnmod. Annat var det i Tornedalen och norrut, där den finsk-ugriska kulturen rådde och delningen av Finland och Sverige aldrig riktigt erkänts kulturellt och mentalt. Som Bengt Pohjanen ofta berättat var det bara smugglare och tullare som erkände någon slags gräns mellan Sverige och Finland. De förra tjänade ju mycket på att vara just en gränszon och än idag är det så att gränsen och de små lagstiftningsskillnaderna mellan länderna utnyttjas för att tjäna pengar av gränsboende och gangsters från, främst, Ryssland.
Många accepterade aldrig riksdelningen och med normaltiden kom en ny pålaga uppifrån som gjorde att man på ömse sidor om gränsen plötsligt fick en timmes tidsskillnad från att ha haft knappt någon alls. Det vanliga blev därför, och det såg jag ofta när jag var barn i äldre människors hem, att ha två klockor; en med finsk normaltid och en som gick en timme senare med svensk normaltid.
Min mormors far Alexander gick dock ett steg längre och vägrade leva efter svensk normaltid. Han fogade sig så pass att han antog den finska normaltiden som ju för honom i Lappträsk i Karl-Gustavs församling (eller finska Lappträsk som Kalixborna säger)var den som stämde bäst med soltiden. Men svensk normaltid godkände han aldrig. Detta innebar att han gick en timme tidigare till bussen som skulle ta honom till arbetet. Varje morgon.
Vad han gjorde medan han väntade på bussen vet jag inte. Kanske tjurade han ihop och muttrade surt om svenska seder på det språk som numera kallas meänkieli. Kanske inväntade han bara sin själ medan mormorsmor skötte småjordbruket som i sin naturnära tidlöshet inte alls berodde av klocktider. Sant var dock att han fick en timme i tystnad och enskildhet innan den bullrande stinkande bussen plockade upp honom till arbetet på det bullrande och ännu mer stinkande bruket.
Vi har ofta smålett åt Alexanders envishet men kanske det var han som var den klokaste av oss? Jag tänker att de många excentrikerna som i sanning var just excentriska, dvs vägrade följa centralmaktens alla nycker och höll sig fast i periferin trots de starka centripetalkrafter som dessa maktcentrum utövar på oss, var det välgörande grus i maskineriet som gör att vår värld inte är helt förödd ännu.
Att det finns riktiga friska skogar kvar idag beror bland annat på särlingar som Styrbjörn Ejneby och hans hustru Solveig som bedrev sitt jord- och skogsbruk i Hycklinge (se filmen Bondens tid!)
på naturenligt vis med blädningsbruk och häst och vagn. Att det fortfarande finns fjällängar och kaffeost beror på dem som utan vinstintressen låter små kulliga fjällkor och härdiga lappgetter beta på svårtillgängliga sluttningar. Vi kan klä oss i renskinnsskor, sitta på varma renskinn i vårsolen redan i mars och bjuda på torkat renkött därför att det finns en envis skara som håller fast vid en jordbruksnäring, extensiv renskötsel, som funnits sedan medeltiden. Och en del suckar över skattepengarna som går till att hålla betesmarker öppna och stötta renskötseln, men när krisen kommer vem har maten? För ärligt talat: hur mycket näring innehåller egentligen datorernas mjukvara?
Att vi fortfarande kan spinna ullgarn och lin, väva och sticka beror på att många av oss inte slog oss till ro med de billiga syntetprodukterna som tillverkades snabbt och lättvindigt på maskiner. Även idag tillverkar vi egna vantar, sockar, tröjor, koftor, plädar och mattor på gammalt vis och jag tänker att när det stora strömavbrottet kommer då har vi väldigt lite nytta av borgerlig tid och maskintillverkade nylonstrumpor medan de som tagit över gården i Hycklinge klarar sig bra hur länge som helst för det gjorde de som bodde på gården långt innan elen kom till landet när tågen ännu inte hade någon tid att vara försenade till.
 |
| Bild Peter Gerdehag från hans film Bondens tid på jorden |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar