31 december 1995 Kalle och Hobbe , sista strippen publiceras

 Jubla, himmel, och gläd dig, jord,
brist ut i jubel, alla berg!
Ty Herren tröstar sitt folk,
han förbarmar sig över de plågade.
Sion sade:
”Herren har övergett mig,
Gud har glömt mig.”

Glömmer en kvinna sitt lilla barn,
bryr hon sig inte om den hon själv har fött?
Och även om hon skulle glömma,
glömmer jag aldrig dig.

Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,
jag tänker ständigt på dina murar. Jesaja 49:13-16

Ni har säkert stött på olika "utmaningar" i bloggosfären eller andra sociala medier. Man ska svara på en hoper frågor för att berätta lite om sig själv. En fråga som aldrig dyker upp, men som verkligen borde vara med är "En serie som betytt mycket för mig är". Nå, eftersom ingen ställer den frågan till mig gör jag det själv och svaret är : flera stycken. Bland andra: Tom Puss, Snobben, Bamse, Kalle Anka, Asterix, Lucky Luke, Nemi. Men kanske allra mest ändå Kalle och Hobbe/Calvin and Hobbes av Bill Watterson publicerad mellan 1985 och 1995.

Vi spelar fortfarande kalleboll, vi och våra barn läser ständigt om serien i album och tidningen Serieparaden som omsorgsfullt sparats årgångsvis och vi citerar både minspel och repliker från denna intelligenta serie. Vi funderade förstås från allra första strippen på varför huvudpersonerna hade så filosofiskt teologiska namn i originalet och det visade sig bero på just vad dessa personer stod för i verkligheten.  Kalvins predestinationslära och förekommande nåd , samt Hobbes "dim view of human nature" (dystra/mörka människosyn) var något som Watterson tänkt på när han gav figurerna sina namn.

Thomas Hobbes (1588-1679) var ju en upplysningsfilosof i England som absolut hade en mörk människosyn. Han menade att vi enbart styrs av otrevliga instinkter som konkurrens och lusten att sätta oss över andra människor. Det enda goda med människan är vårt förnuft som kan tänka ut att det är bättre med ordning än oordning i samhället. Hobbes var förstås rejält konservativ. Han menade att Gud lämnat sin skapelse sedan den en gång blev klar. Människans naturtillstånd är , enligt honom, att äta eller ätas och det enda som kan hålla oss i schack är en stark makt, en absolut regent. Den absoluta kungamakt som Sverige led under från Karl XI tills den kraschade under Karl XII var vid tiden allmänt ansedd som det bästa och mest förnuftiga statsskicket och det berodde bland annat på Hobbes filosofi som han lade fram i sitt mest berömda verk Leviathan. 

Den stora, starka, farliga Leviathan (från Jobs bok, ja) var en metafor för denna envåldshärskare som med hårda nypor skulle se till att samhället fungerade.Vi undersåtar betalar med skatter och lydnad för att få lugn och ro av den enväldiga härskaren, så beskrev Hobbes "samhällskontraktet". Men skulle vi släppas lösa utan denna diktator över oss skulle snart allas krig mot alla vara ett faktum. I naturtillståndet, som "vilde", var människan nämligen ett själviskt monster och "samhället" ett stort självdestruktivt anarkistläger. Denna människosyn genomsyrar Flugorna herre av William Golding, som av obegripliga skäl tilldelats nobelpriset i litteratur, inte på 1930-talet utan EFTER andra världskriget. Jaja, Svenska akademien är nu en upplysningsprodukt så de hyser väl fortfarande Hobbes filosofi fast den är så lätt att vederlägga.

Om det är något människor i "naturtillståndet" inte har råd med är det ett allas krig mot alla. Samarbete är istället människans USP som gjort oss framgångsrika. Hobbes var förstås ett barn av sin tid. Efter Oliver Cromwells katastrofala revolution och religiösa diktatur längtade engelsmännen efter ordning och reda. För till skillnad från vad Hobbes ansåg om människans natur, är det mest naturliga för oss att vilja leva i fred och utan konflikter och den skräck som en diktatur alltid bygger på. Hobbes föddes själv två månader för tidigt eftersom hans mamma blev så rädd av att höra nyheter om att den spanska armadan skulle invadera England. Hobbes hävdade att hans mor födde tvillingar : lille Thomas Hobbes och rädslan som aldrig lämnade henne.

 I Tyrannens tid av Magnus Västerbro lyfter han fram flera tragiska fall av självmord pga rädslan för krig efter den långa fred Sverige åtnjutit under Karl XI regeringstid. Nej, det naturliga för oss människor är inte krig utan fred, inte konkurrens utan samarbete.  Men det finns störda individer, som exempelvis Kal XII som uppfostrades till en fullblodsnarcissist som i tonåren plötsligt skulle bli ansvarstagande regent med suverän rätt att styra av Guds nåde. Han tog verkligen till sig Hobbes tankar om hur en regent skulle vara. Hårda nypor och skräck skulle hålla folket i schack och uppbåda alla till kriget nödvändiga resurser närhelst den tonårige monarken fick lust till det.  Karl XII är dock inte den typiska människan som sällan söker strid och död. Däremot var han den typiska Leviathan som Hobbes ville se som regent.

Men för en tiger är det förstås alldeles korrekt att se människor som mat. Därför passar det utmärkt att Kalles tiger heter just Hobbes. Utmärkt är det också att den absoluta kungamaktens tid och upplysningens många misantropiska filosofer har fått mothugg inte minst genom att demokratins praktik faktiskt testats i tex USA; detta upplysningsprojekt som inte bygger på Leviathan utan på Montesquieus politiska filosofi och är ett storskaligt experiment av hans idé om maktdelning. Jag hoppas dock att detta till synes robusta statsbygge håller för trycket av diverse Trumpister som på många sätt ger bevis för  Hobbes mörka människosyn, so help us God!

Sista strippen av Kalle och Hobbe/ Calvin and Hobbes publicerad 31/12 1995