Vi minns kvinnan som smorde Jesus inför begravningen

 Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud där han låg till bords. Då blev  lärjungarna förargade  och sade: "Vilket slöseri! För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga." Jesus märkte det och sade till dem : "Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. Sannerligen; överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."     Matteus 26: 6-13

Jesus smordes vid början av sin verksamhet av en kvinna i Kafarnaum. som beskrivs som en hamartolos=hedning/synderska Där vid Gennesarets strand hade Jesu verksamhet sitt centrum fram till den allra sista tiden i sitt liv då han bodde hos vännerna i Betania; Marta, Maria och Lasaros. Det är logiskt att han smörjs första gången just där han har sin största verksamhet och just har inlett sin gärning. I Kafarnaum äter han hos en farisé vid namn Simon. Det är varken den Simon som sedan kallas Kefas/Petrus eller den Simon som varit spetälsk och bor i Betania. Simon var ett vanligt namn. En av Jakobs söner hette så. Hans mamma var Lea, den syster som Jakob tyckte sämst om men Simon spelade en viktig roll när han ställde upp som gisslan i Egypten hos sin lillebror Josef när bröderna kommit till Egypten för att köpa mat under en hungersnöd. Det är en spännande historia men nu räcker det att konstatera att Simon var lika vanligt som Maria och att varje Simon i evangelierna är samma Simon är lika grundlöst som att hälften av alla kvinnor födda på 1960-talet i Sverige är samma person eftersom de  alla heter Lena. 

Det man gör när man menar att fariséen Simon i Kafarnaum och Simon den spetälske i Betania är samma person är att "hämnas" på Gregorius 1 därför att han slog ihop ett gäng marior till en enda. En av de kvinnor han knödde ihop var den här namnlösa i Betania med Maria i Betania, inte konstigt. Kvinnorna gjorde en gång ungefär samma sak, i samma by men inte i samma hus. Maria smorde Jesus hemma hos sig och syskonen. Det går att fatta sammanblandningen. Men det är obegripligt varifrån Gregorius I fick den befängda idén att Maria Migdal/Magdala var identisk med smörjelsekvinnorna.

Den seglivade och utbredda myten om att Maria Migdal/Magdala, Tornet, var identisk med tre andra kvinnor i Bibeln får här ett ganska vämjeligt ansikte. Om man läser som det står framstår Maria Fisktornet, som allt annat än så här trånsjuk och vek. Det vi vet om henne finns i evangelierna och allt visar på en framstående lärjunge med stort anseende och inte en fjantig liten tös med oljekrus som attribut. Jesus gav henne tillnamnet Tornet av en orsak och inga orsaker jag kan komma på passar in på detta porträtts mesiga uttryck. Jag är ledsen, okända mästare, men du har inte heller fattat vem hon var.  Låt det nu fastställas, en gång för alla, Maria Magdalena var inte identisk med de kvinnor som smorde Jesus med balsam.

Jag förstår också varför man sett Markus, Matteus och Johannes berättelser som relaterandes samma händelse. Men jag tror alltså på tre olika smörjelsehändelser, eller fler. Vi behöver inte knö ihop själva händelserna heller,  till och med Markus och Matteus som berättar så likartat har delvis olika detaljer med även om de tydligt talar om samma episod.

I Lukas evangelium är det däremot tydligt en helt annan händelse flera år tidigare och många mil norrut. Låt oss vara överens om detta.  Jag hävdar alltså att Jesus kan ha smorts många gånger. I berättelsen om smörjelsen i fariséens hus får vi en ledtråd. Jesus säger till den sure fariséen att "Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja..." i flera översättningar har man istället skrivit att Simon var oartig som inte smorde Jesu huvud. Det verkar inte ha varit helt underligt att smörja en besökare. Fariséen Simon reagerar inte på smörjandet men på att hon som gör det är hamartolos= hedning/syndare. Alltså är det inte otroligt att Jesus smordes av fler än en person, både kvinnor och män. Så kan också fler än en ha använt dyrbar balsam istället för billig olivolja. Det finns alltså många anledningar att anta att Matteus och Markus relaterar en och samma händelse medan Johannes och Lukas talar om två helt andra händelser. 

Här hos Matteus ser vi att kvinnan är namn- och ordlös men lärjungarna är desto pratsammare. Den spetälske Simon är däremot bara en figur i kulisserna. Dramatiken uppstår mellan de missunnsamma lärjungarna/vännerna runt bordet utan att någon särskild nämns vid namn, kvinnan och Jesus. "Vilket slöseri! För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga." protesterar gästerna. De tyckte alltså inte att handlingen var konstig i sig utan att hon inte använde olivolja utan dyr balsam. Detta tyder ytterligare på att just balsam är det annorlunda som gör att händelsen finns kvar i vårt kollektiva minne. Att vi inte hör om alla gånger Jesus smordes beror alltså på att det är de ovanliga gångerna när kvinnor kommer med dyrbar balsam som uppfattats som intressanta.

Jesus näpser lärjungarna och denna gång, hos den spetälske Simon, förklarar han att balsamet är hans begravningssmörjelse. Förklaringen till det dyrbara balsamet är att det inte är den vanliga artighetsgesten utan att detta, precis som det som hände tre år tidigare i Kafarnaum har en större betydelse. Först smordes han till predikotjänst och nu smörjs han till att gå in i det allra heligaste som Melkisedek, kung och överstepräst på samma gång. Uppdraget djupnar och lärjungarna börjar förstå att detta kanske inte bara är metaforer och liknelser. Men det lärjungarna inte börjar förstå förrän nu har en hednisk kvinna i Kafarnaum och en okänd kvinna i Betania fattat sedan länge. Lärjungarna framstår som lite lätt korkade medan kvinnorna är kvicktänkta.

Detta mönster ska upprepas genom hela kristenhetens historia: kvinnorna vid graven fattar först att Jesus uppstått, kvinnorna som gifte sig med germanska hedniska kungar visste vem Jesus var före sina män. Den första kyrkan i Sverige byggdes av vikingakvinnan Kata. På missionsfälten var de första pionjärerna ofta kvinnor och det var också de som troget stannade kvar längst liksom det idag är flest kvinnor som är trogna gudstjänstfirare, konfirmander, konfirmandledare, söndagskollärare, präster, diakoner och körsångare. När ingen annan orkar längre; nog står det en gammal trogen kvinna och kokar kyrkkaffe, tar hand om flyktingar och städar små byakapell.  "Who Run the World? Gurls!"De förblir troget kvar. Reminiscere.

Och Jesus hade så klart rätt. Vi minns kvinnan som smorde Jesus inför hans död hemma hos Simon den spetälske i Betania i början av stilla veckan, år ut och år in. Reminiscere.